Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en förstärkning av Polisen i Kalmar län.
Stärkta polisresurser i Kalmar län
Polisens resurser i Kalmar län måste förstärkas. Den centralisering och
nedrustning som skett de senaste åren kan inte accepteras. Det är en
skandal hur den enskildes rättssäkerhet eftersätts.
Ett talande exempel på den mycket allvarliga situationen för
rättssäkerheten kan beskrivas med det bankrån som inträffade i lilla Överum
ungefär 45 km utanför centralorten Västervik den 25 september i år. Fyra
rånare var inblandade i rånet som genomfördes vid halvtretiden på
eftermiddagen. Tre män maskerade med rånarluvor kom in på banken medan
en man satt och väntade i en bil utanför banklokalen. Inne i banken
avlossades ett skott med automatvapen förutom att rånarna sköt sig in genom
ytterdörrens lås. I lokalen befann sig tre bankanställda och två kunder. Ingen
skadades turligt nog fysiskt av skotten. Två av dem chockades dock svårt och
fick uppsöka läkare efter händelsen.
De tre gärningsmännen stannade i lokalen mellan 20 och 25 minuter. De
väntade ut ett tidlås på ett bankvalv och kunde sedan lägga beslag på en
summa pengar och försvinna från platsen i den väntande bilen. Bilen
påträffades senare nära gränsen till Östergötland ca 60 km från Överum.
Rånarna är fortfarande, vid skrivande stund, på fri fot.
Var fanns då polisen, kan man fråga sig. De gjorde vad de kunde men var
alldeles för långt borta och för dåligt utrustade. De var framme i Överum 55
minuter efter det att de hade fått larmet. Då var rånarna sedan länge försvunna
och hade hunnit byta bil och fortsätta sin flyktväg.
Detta är helt oacceptabelt. Det är lätt att förstå att rånarna söker sig till
sådana platser där de i lugn och ro kan arbeta ostört nästan i timmar innan
någon polis dyker upp. Verkligheten talar också sitt tydliga språk. Överum
ligger i ett glesbygdsområde där ett otal rån har inträffat de senaste två åren.
Det allvarligaste och mest uppmärksammade av dem hittills är det rån som
inträffade i samband med polismorden i Malexander.
Innan resurserna drogs ner i Överum och polisen centraliserades fanns det
vägg i vägg med banklokalen i samma hus en polisstation bemannad med två
poliser dagtid. Det säger sig självt att en sådan ordning inverkar preventivt på
bankrån samtidigt som rättssäkerheten för medborgarna i Överum var bättre. I
dag är den närmast obefintlig.
Oacceptabel avlövning
Till avlövningen av polisresurser i småorterna och på glesbygden hör att
rånen har blivit svårare att genomföra i centralorter och tätt befolkade
områden eftersom möjligheterna att komma över kontanter minskat där.
Det tenderar att leda till att allt fler småorter utsätts för post- och bankrån.
Det är angeläget att statsmakterna inte kapitulerar inför denna utveckling,
utan tvärtom skärper skyddet för de mindre post- och bankkontoren.
Den nedrustning och centralisering av polisen som skett leder till att
medborgarnas förtroende för rättsväsendet undergrävs. Den enskildes
rättstrygghet och rättssäkerhet hotas. Många känner sig rättslösa och fyllda av
vanmakt. Det slutar med uppgivenhet; brott anmäls inte, det känns
meningslöst, inget händer, brottet kommer ändå inte att klaras upp. Bankrånet
är ett tydligt talande exempel. När något händer på en avlägsen plats i länet
skall vakthavande befäl larmas. De befinner sig 20 mil bort i centralorten
Kalmar. Är inte telefonledningen upptagen kan beskedet bli att närmaste
polispatrull befinner sig 10 mil bort från olycksplatsen. De är inte
tillräckligt
utrustade utan måste först åka till polisstationeringsorten och hämta korrekt
utrustning. Gör de inte det innebär den dåliga utrustningsgraden att de riskerar
sina liv mer än vanligt i sitt arbete. Det är lätt att förstå uppgivenheten.
Otryggheten breder ut sig. Ett sådant rättssamhälle kan vi inte ha. Den
enskilde måste kunna känna sig trygg i sitt hem, på gator och torg och i sin
bygd.
I ett demokratiskt samhälle är det avgörande att medborgarna känner tilltro
till och förtroende för rättsväsendet. Respekten för rättsväsendet och hur väl
rättsväsendet "fungerar" är i den meningen omvänt beroende av
medborgarnas förtroende. Regering och riksdag kan inte passivt acceptera en
accelererande utveckling där enskildas rättstrygghet och rättssäkerhet står på
spel. Resurserna till polis och rättsvårdande myndigheter i länen måste
förstärkas kraftigt.
Blåljus överallt
Vi behöver blåljus såväl i centralorterna som på mindre orter och på
landsbygden i hela Kalmar län. Inget område kan lämnas utanför
rättssystemet. Rättsväsendet kostar närmare 22 miljarder kronor under ett
år vilket, enligt Riksdagens revisorer, motsvarar 60 miljoner kronor per
dag. Årligen betalar varje person i Kalmar län 2 500 kronor och varje
hushåll 5 700 kronor för den verksamhet som bedrivs inom rättsväsendet.
Det är rimligt att kräva att skattebetalarna och därmed
samhällsmedborgarna och länsinvånarna får valuta för pengarna i form av
trygghet tillbaka för sig själva, för sina närmaste och för sin omgivning.
Polisresurserna är för dåligt tilltagna i landet. Minst 200 miljoner utöver
regeringens förslag bör tilldelas polisen. Polisresurserna är också ojämnt
fördelade över landet. Betydande resursbrist finns i Kalmar län. Polisväsendet
måste vara flexibelt och snabbt kunna möta en ny situation på lokal nivå.
Statsmakterna har att kontinuerligt följa denna utveckling och vid behov
ingripa för att tillse att polisorganisationen fungerar optimalt.
För att detta skall vara möjligt är det en förutsättning att det finns tillgång
till polis under dygnets alla timmar i varje kommun i Kalmar län. För att möta
ett glesbygdsläns specifika förutsättningar, som Kalmar läns med långa
avstånd, är det av vikt att det vid fördelningen av polisresurser inom landet
också tas hänsyn till glesbygdens speciella problem så att anslagen räknas upp
med en särskild glesbygdsfaktor.
Polisens arbetsuppgifter bör renodlas på så sätt att polisen kan ägna sig åt
det den är bra på, att sköta de polisiära uppgifterna, medan civilanställda ska
ägna sig åt det de är bra på, d v s att sköta den dagliga praktiska och admini-
strativa delen av polisens arbete. Det innebär att civilanställda i högre
utsträckning bör anställas inom polisen i Kalmar län.