Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att blodhundar bör
användas i eftersökningen av försvunna människor i enlighet med vad
som anförs i motionen.
Polisen misslyckas i eftersökandet efter
försvunna
Varje år misslyckas eftersök av försvunna människor på grund av att
polismyndigheterna saknar de bästa eftersökningsmetoder som står till
buds. Fortfarande är hunden ofta det bästa verktyget för att söka efter
försvunna människor. Tyvärr har inte polisen någon statistik över vilka
eftersöksmetoder som fungerar bäst. Det förefaller som om man oftast gör
som man alltid gjort eller introducerar nya metoder utan att ha en aning
om vilka resultat som uppnås.
Jag frågade riksdagens utredningstjänst:
Uppgifter om antal försvunna personer per år, hur många återfinns, samt
hur vanligt det är att polisen använder hundar i sökandet efter försvunna
personer efterfrågas.
Svaret återges ordagrant:
Statistik
I statistiken över försvunna personer ingår endast de fall där
räddningstjänstlagen tillämpats och baseras på så kallade räddningstjänst-
rapporter. Enligt uppgifter från Christer Stange, Rikspolisstyrelsen, är
dock underlaget för statistiken för år 1999 ofullständigt. Vad man
möjligen kan utläsa är att 272 personer rapporterades som försvunna
under 1999.
Användningen av hund
När det gäller användningen av hundar i polisens spaningarna efter
försvunna personer meddelar Seppo Wuori, länspolismästare i
Jönköpings län, att det inte finns någon statistik över hur ofta hund
används, men att hund regelmässigt används som första resurs på plats.
Polisen saknar alltså ej enbart uppgifter om hur många försvunna som
hittas genom polisens spaningsinsatser, man saknar till och med
tillförlitliga uppgifter om hur många som försvunnit. Ej heller vet man
vilka insatser som leder till att försvunna hittas.
Jag vill påminna om mina förslag i tidigare motioner. Det förefaller som
om samordning med försvarets resurser vid eftersök fortfarande ej kommit till
stånd. Vidare har man ännu ej tagit till sig utländska, främst brittiska och
amerikanska, erfarenheter. Förutom i Essex finnes nu goda erfarenheter av
eftersök med blodhundar och moderna träningsmetoder från Northhampton,
Southhampton,Wales och Cornwall.
I justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU21 avslås vad som däri anförs
om blodhundars överlägsenhet som spårhundar med hänvisning till att
utskottet saknar möjlighet att prioritera vissa metoder framför andra.
Polismyndigheterna bedöms vara bäst lämpade att avgöra vilka
eftersökningsmetoder som skall användas.
Det finns anledning att ifrågasätta utskottets bedömning med anledning av
den bristfälliga hantering polisen visat när det gäller implementeringen av
hundar i eftersökandet av försvunna människor. Polismyndigheterna har visat
på en vilja att fortsätta i samma hjulspår snarare än att förutsättningslöst
pröva
nya eftersökningsmetoder.
Med anledning av detta finns anledning för justitieutskottet att ompröva
den tidigare ståndpunkten om polismyndigheterna som enda lämpliga instans
att prioritera sökmetoder.
Utskottet bör ta hänsyn till undersökningar som utförts i Storbritannien
med spårhundar och som presenteras i rapporten "Scent to jail" skriven av
polismyndigheten i Essex. Resultaten av dessa tester visar att schäfern är en
mångkunnig hund, men trots omfattande träning kan den inte mäta sig med
blodhunden när det gäller att spåra försvunna människor. Som jag anförde i
motion 98-99 och 99-00 är det av största vikt att vi i Sverige snarast drar
konsekvenserna av egna och andras erfarenheter avseende eftersökning av
försvunna personer. Insatser med relativt billiga och enkla medel som räddar
människoliv får inte försenas ytterligare.