Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdraget att
ta fram en alternativ modell för polisens internutredningar.
2 Inledning
Vänsterpartiet har under flera år lyft fram frågan om polisens
internutredningar och då uppmärksammat flera svagheter i det system
som finns i dag. Trots att det skett en del förändringar anser vi fortfarande
att situationen är otillfredsställande.
När poliser blir misstänkta för brott är det alltid mycket allvarligt eftersom
polisen är den yrkesgrupp som har att upprätthålla lag och ordning och
dessutom har en mängd befogenheter att genomföra detta. För att dessa
befogenheter skall kunna användas till fullo när så krävs och för att polisen
därmed skall kunna utföra sin huvuduppgift, måste allmänheten känna ett
förtroende för poliskåren. Förtroendet för poliskåren är viktigt för säkerheten
i samhället och för demokratin i stort, men också för att arbetssituationen för
poliserna själva skall kännas tillfredsställande.
Vi är medvetna om att gränsdragningarna inte är lätta att göra, i synnerhet
som polisen är en av de få yrkesgrupper som har rätt att bruka våld i samband
med tjänsteutövning och ibland t.o.m. är skyldiga att göra det. Det är därför
extra viktigt att utredningen när en polis misstänks för brott inte skall kunna
ifrågasättas.
3 Den svenska modellen
Frågan om polisens handläggning av anmälningar mot anställda inom
polisen regleras i Polisförordningen (1998:1558) 5 kap. Där stadgas att ett
ärende som gäller brott som polis misstänks för i tjänsten omedelbart skall
överlämnas till åklagare för prövning om förundersökning skall inledas
eller inte. Om beslut om att förundersökning skall inledas sköts denna
förundersökning för polisens enhet för internutedningar som är direkt
knuten till polismyndigheten. Förhör med polisman får inte hållas av
polisman som tjänstgör vid samma polismyndighet.
Det nuvarande systemet för internutredningar bygger sålunda på att en
åklagare leder förundersökningen men poliser sköter själva utredningsarbetet.
De senaste åren har en hel del uppmärksammade fall där polisen varit
misstänkta för brott, framför allt övervåld, slutat med att åtal inte väckts.
Flera av dessa fall har skarpt kritiserats i media och bland allmänheten. Detta
skapar incitament för ett bristande förtroende för poliskåren, kanske framför
allt bland unga människor.
4 Två nordiska exempel
Norge hade tidigare ett system som liknade det svenska men efter flera år
av debatt införde man en ny modell 1988. Inom vart och ett av de nio
åklagardistrikten har en särskild fristående utredningsenhet bildats. Denna
enhet består av en person som uppfyller villkoren för att vara ordförande i
högsta domstolen (ordförande), en advokat och en person med erfarenhet
från polisiärt utredningsarbete. Enhetens förordnande gäller i fyra år och
kan förlängas en gång. Ingen kan dock sitta längre än åtta år.
Enhetens uppgift är att göra en utredning som sedan skall överlämnas till
åklagare för beslut i åtalsfrågan. De har befogenhet att begära utredningshjälp
från polisen men då endast från ett annat polisdistrikt än det där den anmälda
finns. Grundtanken är dock att utredningen skall utföras av dem själva.
De viktigaste principiella skillnaderna jämfört med den svenska modellen
är att enheten är helt fristående från polis och åklagarmyndigheten och, inte
minst, att det ingår en advokat. Advokatens roll är att vara allmänhetens
företrädare i utredningarna.
Även i Danmark har man vidtagit åtgärder för att stärka rättsäkerheten och
tilltron till internutredningarna även om man inte har gått lika långt som i
Norge. Istället har man tillsatt en nämnd bestående av en advokat och två
lekmän. Nämnden har ingen formell makt men om man inte är enig med
åklagaren skall ärendet överlämnas till Riksadvokaten (Riksåklagaren).
Därutöver ger Riksadvokaten ut en årsberättelse som innehåller dels en
beskrivning av rättsläget, dels en redovisning av enskilda fall och hur dessa
handlagts. Även detta är ägnat att stärka rättssäkerheten och allmänhetens
förtroende för utredningarna.
5 Vårt förslag
Vänsterpartiet anser att det nu är dags att ta tag i frågan om polisens
internutredningar på ett mer genomgripande sätt. De nordiska
rättssystemen är i många hänseenden lika varandra varför de ovan
beskrivna modellerna är mycket lämpliga att tjäna som utgångspunkt för
en utredning i frågan.