1 Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdraget att ta fram en alternativ modell för polisens internutredningar. 2 Inledning
Vänsterpartiet har under flera år lyft fram frågan om polisens internutredningar och då uppmärksammat flera svagheter i det system som finns i dag. Trots att det skett en del förändringar anser vi fortfarande att situationen är otillfredsställande.
När poliser blir misstänkta för brott är det alltid mycket allvarligt eftersom polisen är den yrkesgrupp som har att upprätthålla lag och ordning och dessutom har en mängd befogenheter att genomföra detta. För att dessa befogenheter skall kunna användas till fullo när så krävs och för att polisen därmed skall kunna utföra sin huvuduppgift, måste allmänheten känna ett förtroende för poliskåren. Förtroendet för poliskåren är viktigt för säkerheten i samhället och för demokratin i stort, men också för att arbetssituationen för poliserna själva skall kännas tillfredsställande.
Vi är medvetna om att gränsdragningarna inte är lätta att göra, i synnerhet som polisen är en av de få yrkesgrupper som har rätt att bruka våld i samband med tjänsteutövning och ibland t.o.m. är skyldiga att göra det. Det är därför extra viktigt att utredningen när en polis misstänks för brott inte skall kunna ifrågasättas.
3 Den svenska modellen
Frågan om polisens handläggning av anmälningar mot anställda inom polisen regleras i Polisförordningen (1998:1558) 5 kap. Där stadgas att ett ärende som gäller brott som polis misstänks för i tjänsten omedelbart skall överlämnas till åklagare för prövning om förundersökning skall inledas eller inte. Om beslut om att förundersökning skall inledas sköts denna förundersökning för polisens enhet för internutedningar som är direkt knuten till polismyndigheten. Förhör med polisman får inte hållas av polisman som tjänstgör vid samma polismyndighet.
Det nuvarande systemet för internutredningar bygger sålunda på att en åklagare leder förundersökningen men poliser sköter själva utredningsarbetet. De senaste åren har en hel del uppmärksammade fall där polisen varit misstänkta för brott, framför allt övervåld, slutat med att åtal inte väckts. Flera av dessa fall har skarpt kritiserats i media och bland allmänheten. Detta skapar incitament för ett bristande förtroende för poliskåren, kanske framför allt bland unga människor.
4 Två nordiska exempel
Norge hade tidigare ett system som liknade det svenska men efter flera år av debatt införde man en ny modell 1988. Inom vart och ett av de nio åklagardistrikten har en särskild fristående utredningsenhet bildats. Denna enhet består av en person som uppfyller villkoren för att vara ordförande i högsta domstolen (ordförande), en advokat och en person med erfarenhet från polisiärt utredningsarbete. Enhetens förordnande gäller i fyra år och kan förlängas en gång. Ingen kan dock sitta längre än åtta år.
Enhetens uppgift är att göra en utredning som sedan skall överlämnas till åklagare för beslut i åtalsfrågan. De har befogenhet att begära utredningshjälp från polisen men då endast från ett annat polisdistrikt än det där den anmälda finns. Grundtanken är dock att utredningen skall utföras av dem själva.
De viktigaste principiella skillnaderna jämfört med den svenska modellen är att enheten är helt fristående från polis och åklagarmyndigheten och, inte minst, att det ingår en advokat. Advokatens roll är att vara allmänhetens företrädare i utredningarna.
Även i Danmark har man vidtagit åtgärder för att stärka rättsäkerheten och tilltron till internutredningarna även om man inte har gått lika långt som i Norge. Istället har man tillsatt en nämnd bestående av en advokat och två lekmän. Nämnden har ingen formell makt men om man inte är enig med åklagaren skall ärendet överlämnas till Riksadvokaten (Riksåklagaren). Därutöver ger Riksadvokaten ut en årsberättelse som innehåller dels en beskrivning av rättsläget, dels en redovisning av enskilda fall och hur dessa handlagts. Även detta är ägnat att stärka rättssäkerheten och allmänhetens förtroende för utredningarna.
5 Vårt förslag
Vänsterpartiet anser att det nu är dags att ta tag i frågan om polisens internutredningar på ett mer genomgripande sätt. De nordiska rättssystemen är i många hänseenden lika varandra varför de ovan beskrivna modellerna är mycket lämpliga att tjäna som utgångspunkt för en utredning i frågan.
Stockholm den 29 september 2000
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Alice Åström (v)