Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Nationella insatsstyrkan skall läggas under Rikspolisstyrelsen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Nationella insatsstyrkans arbetsuppgifter som resurs i bekämpningen av organiserad brottslighet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omgående åtgärda de missförhållanden som Rikspolisstyrelsens interna inspektion uppdagat.
Motivering
Kristdemokraterna har i flera år betonat vikten av att behålla den Nationella insatsstyrkan som ett skydd för medborgarna i extrema situationer. Vi har även krävt att insatsstyrkans verksamhetsområde ska utvidgas.
Vid ett flertal tillfällen har vi påpekat att insatsstyrkan måste få utökade resurser för att kunna behålla sin kompetens och styrka. Enligt den senaste rapporten har handlingskraften kraftigt beskurits och detta på grund av flera saker. Försämrade arbetsförhållanden, dålig utrustning och otydliga riktlinjer.
Regeringen skrev i budgetpropositionen 1999 att insatsstyrkan ska ha en egen budget samt handlingsplan. För att betona att styrkan var en nationell resurs skulle den nu heta Nationella insatsstyrkan.
Vi krävde att styrkan skulle läggas under Rikspolisstyrelsen men regeringen menade att styrkan även fortsättningsvis skulle ha sin organisatoriska hemvist vid Stockholms länspolis. Vi hävdar fortfarande att detta är en felaktig bedömning som försvårar och undergräver möjligheterna att låta styrkan i verkligheten vara en nationell resurs.
Rikspolisstyrelsen har därefter i enlighet med vad som förutskickades i budgetpropositionen för år 2000 tagit ett fastare grepp om Nationella insatsstyrkan och bland annat beslutat om föreskrifter och allmänna råd för insatsstyrkan. Detta regelverk innehåller bland annat att Polismyndigheten i Stockholms län ska besluta om, och till Rikspolisstyrelsen redovisa, en särskild handlingsplan och en budget avseende den nationella insatsstyrkan. Detta är bra insatser men de kom väldigt sent.
Rikspolisstyrelsen tillsatte en intern inspektion av styrkans verksamhet vars syfte var att försäkra sig om att styrkans förmåga svarar mot de krav som dess uppgifter ställer, både kvantitativt och kvalitativt. Inspektionen har nu påvisat att styrkan har flera problem. Styrkans material har försämrats på grund av resursbrist. Trots den egna budgeten så fanns ett stort ackumulerat behov vilket lett till att nyinvesteringar i utrustning har varit omöjliga. Skyddsutrustning för kemiska, biologiska eller radioaktiva ämnen saknas. Antalet poliser är otillräckligt och motivationen riskerar att försvinna. Utredningens redovisning till Rikspolisstyrelsen visar att det krävs förändringar och det är en sak för Rikspolisstyrelsen och Stockholmspolisen att hantera.
SÄPO/Rikskrimkommittén berör i sitt betänkande Den centrala polisen bl.a. Nationella insatsstyrkan och frågan om var det ekonomiska ansvaret för den bör ligga. Deras slutsats var också att insatsstyrkan på sikt måste in under Rikspolisstyrelsen. Betänkandet är ute på remiss. Sedan remisstiden gått ut den 29 september 2000 kommer betänkandet att beredas vidare i Justitiedepartementet.
I budgetpropositionen för 2000 skrev regeringen att RPS skulle bevaka att myndigheterna inte av ekonomiska skäl skulle avhålla sig från att använda styrkan. Detta visade sig bli ett stort ekonomiskt bakslag för polisen i Östergötland. I samband med Malexandermorden anlitade polismyndigheten i Östergötland Nationella insatsstyrkan till hjälp för att söka efter polismördarna. Detta blev en extra kostnad för Östergötland på 18 miljoner kronor.
Myndigheten tillskrev RPS för att få hjälp med kostnaderna och fick 6 miljoner kronor av RPS. Återstående 12 miljoner kronor blev Östergötlands polisdistrikt tvungna att betala själva.
I ett antal interpellationer och frågor har den förra justitieministen Laila Freivalds hänvisat till att ansvaret ligger hos Östergötlands länspolismyndighet att begära pengar från RPS. Rikspolischefen lovade muntligt vid en utfrågning i justitieutskottet att det inte skulle vara några problem för Östergötland att förhandla om mer resurser från RPS. I realiteten visade det sig vara omöjligt. Detta ger naturligtvis felaktiga signaler ut till andra polismyndigeter. Hur ska de med en svag budget och en slimmad organisation våga ta den Nationella insatsstyrkan i anspråk?
I besparingstider då varje länspolisområde kämpar med effektiviseringar och rationaliseringar kommer inte de olika polismyndigheterna att ha råd att nyttja den Nationella insatsstyrkan.
I ett frågesvar om inte Nationella insatsstyrkan ska läggas under Rikspolisstyrelsen svarar justitieministern:
"Vid fördelningen av medel till polismyndigheterna tar Rikspolisstyrelsen självfallet hänsyn till de ekonomiska behoven vid myndigheterna. Det har inte någon betydelse för storleken på polisens totala anslag om Nationella insatsstyrkan finansieras lokalt eller centralt inom polisen."
Argumentationen går inte ihop. I verkligheten ser det annorlunda ut. Det kan myndigheten i Östergötland vittna om. Deras ekonomi har fått sig en ordentlig knäck med eftersläpningar som följd efter Malexanderhändelsen.
Idag känner alla till Stockholms polismyndighets ekonomiska situation. Att insatsstyrkan har sin hemvist i Stockholms länspolis påverkar de resurser som avsätts till den är uppenbart. Stockholms länspolis vill i första hand ha insatsstyrkans personal som sin egen resurs på grund av rådande situation i Stockholms länspolis. Detta blir ett hinder i insatsstyrkans uppdrag att vara ute i landet för träning och förberedelse inför sitt nationella uppdrag. Så länge insatsstyrkan inte har en egen fristående budget för utbildning, utrustning och uppdrag i landet hämmas den av att ligga under Stockholms län. Rikspolisstyrelsen måste ta ett större ansvar då det gäller att investera i, utbilda och motivera insatsstyrkan.
Nationella insatsstyrkan och frågan om var det ekonomiska ansvaret för den bör ligga måste få en bra lösning snart.
Mot bakgrund av ovanstående vidhåller vi kristdemokrater vårt krav om att Nationella insatsstyrkan snarast ska läggas under Rikspolisstyrelsen.
Stockholm den 26 september 2000
Ragnwi Marcelind (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)
Kjell Eldensjö (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Björn von der Esch (kd)
Inger Strömbom (kd)
Maria Larsson (kd)
Magda Ayoub (kd)
Dan Kihlström (kd)