Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ytterligare resurser till länspolismyndigheten i Östergötland.
Motivet för vårt förslag
Bristen på polisresurser är mycket oroande på många håll i landet.
Situationen är särskilt allvarlig i Östergötland.
Antalet outredda brott i Östergötland var den 1 september i år 7.000
stycken. Bakom dessa siffror finns lika många brottsoffer samt deras
anhöriga. Många östgötar har att leva med den otrygghet och kränkning som
är konsekvensen av regeringens oförmåga att tillse att länet har ett fungerande
rättssystem. Länet har 4,7 procent av landets befolkning och har 4,6 procent
av landets brottsbalksbrott men tilldelas bara 3,7 procent av landets anslag
till
polisen. Östergötland har därmed den största differensen mellan behov och
anslagstilldelning av alla län i Sverige. För att i möjligaste mån balansera
situationen har polismyndigheten sökt anpassa sin organisation till de av
regeringen givna förutsättningarna. Antalet anställda är lägre jämfört med
varje annan myndighet. Detta visas tydligt om man jämför antalet
brottsbalksbrott per polis som för Östergötland är 82 och därmed högst i
landet, medan de län som har de lägsta ligger kring 50 och genomsnittet för
riket är 67 (1999).
Situationen i länet blir än mer uppseendeväckande när man väger in
regeringens oförmåga att hantera de ekonomiska konsekvenserna av
polismorden i Malexander. Inte nog med den stora mentala belastning det
innebär för en organisation att mista två kollegor, man får också ta merparten
av de ekonomiska konsekvenserna av den största nationella akuta insats som
genomförts under senare år.
Regeringen har för vana att skylla på andra. "Det är Rikspolisstyrelsen
som har regeringens uppdrag att fördela resurserna", brukar det heta.
Rikspolischefen gör förhoppningsvis vad han kan, men har man en
resurstilldelning som gör att man hos regeringen måste begära en
anslagskredit på sex procent för 2001 så är inte handlingsfriheten särskilt
stor.
Länspolismyndigheterna är myndigheter under regeringen, och det är där
ansvaret ligger för hur uppgifter och resurser balanseras. Regeringen
förefaller i praktisk handling vilja springa ifrån sitt ansvar. Samma tendens
kan för övrigt noteras inom domstolsväsendet. Om f.d. justitieministern ägnat
sig mer åt situationen vid de myndigheter inom rättsområdet som är
underställda regeringen och mindre åt att tala om hur väl man sköter
rättssystemet, så skulle medborgarna få större förståelse för sin rätt att känna
trygghet.
Situationen vid länspolismyndigheten är nu mycket besvärlig. Man har
infört i det närmaste stopp för övertid, koncentrerat resurser från närpolis och
trafikpolis för att klara ett minimibehov av utryckningsresurser. Man har
sänkt sina driftskostnader med tio procent jämfört med 1996 och sina
hyreskostnader med 18 procent. Därtill driver man organisationsarbetet mot
högre grad av samordning och effektivitet och har delegerat ut det
ekonomiska ansvaret i organisationen. Trots detta så går
länspolismyndigheten mot ett ekonomiskt underskott på cirka 30 miljoner
kronor med en budget på 374 miljoner kronor för år 2000. Den ekonomiska
situationen är nog så allvarlig. Minst lika allvarligt är hur stämningar och
motivation utvecklas hos den anställda personal som hela tiden får uppleva att
den inte räcker till, inte har de resurser som skulle behövas.
Medborgarna i Östergötland har rätt att kräva att deras behov av trygghet i
vart fall inte prioriteras efter andra måttstockar än landet i övrigt.
Målsättningen med brottsbekämpning måste vara att öka enskilda människors
rättstrygghet, att bryta den negativa brottsutvecklingen och att förbättra
uppklaringsprocenten. Alla medborgare måste få känna trygghet. Vi måste
veta att om någon blir utsatt för brott så skall vederbörande också kunna få
hjälp av polisen. Enskilda poliser måste också känna att de har samhällets
stöd och att samhället är berett att satsa nödvändiga medel för en effektiv
brottsbekämpning. I dag är det redan alltför många medborgare liksom
enskilda poliser som tvivlar på polisens möjligheter att klara sina åtaganden.
Denna utveckling måste vändas. För att rättstryggheten i landet i allmänhet
och i Östergötland i synnerhet skall kunna återställas krävs att
polismyndigheten ges de resurser som är nödvändiga för att klara de uppgifter
som ålagts dem. Det i sin tur medför att antagningen till polisutbildningen
måste ökas och i framtiden hållas på en stabil nivå över tiden.