med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsoffer
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av att införa en "nollvision" för våld mot
kvinnor och barn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att polis, åklagare, domstolar, kriminalvård och
hälso- och sjukvård arbetar gemensamt för att skydda och stötta
brottsoffren.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en statlig administrativ hjälp till de ideella organisationerna i
deras arbete med vittnesstödet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om insatser för att förbättra informationen till brottsoffren.
Inledning
Den här motionen är väckt med anledning av regeringens proposition
2000/01:79 Stöd till brottsoffer. Propositionen behandlar åtgärder för att
förbättra stödet till dem som utsatts för brott. Förslagen och åtgärderna får
dock inte bara stanna vid vackra skrivna ord.
Ofta upplever brottsoffren att de inte får den hjälp av samhället som de
behöver och har rätt till. En del undersökningar visar att upp till vart tredje
brottsoffer saknar förtroende för rättsväsendet efter rättsprocessen; efter
polisutredningen och rättegången. Många offer skulle inte bry sig om att göra
polisanmälan om en liknande händelse inträffade i framtiden. Anledningen
därtill tycks framförallt vara att det är så plågsamt att gå igenom
rättsprocessen att det inte är värt besväret. Detta är särskilt allvarligt
eftersom
de som blir tillfrågade bara omfattar personer som polisanmält brott och som
därför borde ha större förtroende för rättsväsendet än de som inte anmäler. I
den föreliggande propositionen föreslår regeringen en del förändringar och
mycket är bra men vi vill dock trycka på vissa punkter som vi anser är av stor
vikt när det gäller stödet till brottsoffer.
Kraftfulla och långsiktiga åtgärder för
brottsoffer
Det är beklagligt att regeringen väntat så länge med propositionen. En
förklaring till detta dröjsmål är troligen att brottsoffrens situation under en
lång tid varit bortprioriterad av den sittande regeringen och dess
samarbetspartier. Nu verkar det dock som om en utvecklingsprocess har
startats. Det är viktigt att regeringen nu tar med sig att hänsynen till
offrens berättigade krav på skydd mot gärningsmannen alltid måste
prioriteras. De som utsätts för brott eller är nära berörda av brott får ofta
men för livet. Tyvärr har samhället hittills inte alltid ansett sig ha råd att
hjälpa och stödja brottsoffren.
Barn och kvinnor som brottsoffer
Barn och kvinnor som brottsoffer måste uppmärksammas ytterligare.
Kunskap om mäns våld mot kvinnor saknas alltför ofta inom
rättsväsendet, sjukvården och de sociala myndigheterna. Att förhindra
våld mot kvinnor och barn måste få ökad prioritet i hela samhället.
Organisationer och rutiner bör anpassas till detta synsätt. Det behövs
exempelvis inom polisen tydliga rutiner för tidigt beslut om
förundersökning och en aktiv förundersökningsledning. Även
informationen inom polisen måste förbättras.
I situationer där kvinnor utsätts för våld drabbas ofta även barn. Våld som
förvandlar kvinnors och barns trygghet till en tillvaro i skräck och som
inskränker kvinnors frihet måste bekämpas effektivare. Samhällets mål måste
vara en "nollvision" för våld mot kvinnor och barn. För att uppnå detta krävs
omfattande åtgärder. Alla samhällets aktörer måste inventera vilka
möjligheter som finns och samverka kring dessa för att öka kvinnors trygghet
och förebygga brott. Vad som ovan anförts om att införa en "nollvision" för
våld mot kvinnor och barn bör ges regeringen till känna.
Samarbete
Centerpartiet är positivt till att regeringen börjat inse, efter påtryckningar,
att det behövs ett samlat grepp. Det krävs att polis, åklagare, domstolar,
kriminalvård och hälso- och sjukvård samverkar med många olika
samhällsområden. För att kunna hjälpa brottsoffer är det av stor vikt att
prioriteringarna planeras och genomförs på bred front inom alla berörda
områden så att brottsoffren får den hjälp och det stöd som de har rätt att
kräva av samhället. Detta oavsett hur lång tid det tar för den enskilda
individen att genomgå ett svårt trauma.
Kunskapen och medvetenheten om brottsoffers situation måste få större
uppmärksamhet inom rättsväsendet och i högre grad påverka rättsväsendets
prioriteringar. Det krävs ett utökat och förbättrat samarbete mellan
myndigheter och frivilligorganisationer för att skapa ett helt fungerande
system som verkligen tar hand om brottsoffren. Exempelvis måste polisen
och åklagarna komma längre i sitt gemensamma arbete med att bekämpa
våldet mot kvinnor och hjälpa dem som blivit utsatta. Kampen mot våldet mot
kvinnor måste tillåtas genomsyra polisens och åklagarnas arbete. Jouråklagare
som dygnet runt kan stötta och ge hjälp till polispatrullerna vore ett sådant
inslag. Polisens information måste också förbättras på så sätt att de måste få
veta om en kvinna i området har ett larmpaket eller att en man dömts till
besöksförbud hos en kvinna. Vad som ovan anförts om vikten av att polis,
åklagare, domstolar, kriminalvård och hälso- och sjukvård arbetar gemensamt
för att skydda och stötta brottsoffren bör ges regeringen till känna.
Vittnesstöd
Centerpartiet anser att det finns skäl att förstärka skyddet och omsorgen
för vittnen och målsägare. Vittnen bör i ökad omfattning ges
stödpersoner, som kan hjälpa till såväl under en förundersökningsprocess
som under själva domstolsförhandlingarna. Propositionen har tyvärr inte
tillräckligt betonat vikten av att det behövs skapas förutsättningar för
samordnare inom vittnesstödet. För att vittnesstödet skall fungera så är det
av absolut vikt att de ideella organisationerna får ett bra stöd. Det är totalt
sett en liten insats som dock ger en stort utdelning. Staten ska bl a stå för
kostnader som innebär ersättning för arbete i tingsrätten. När en
verksamhet med vittnesstöd startas, måste det finnas långsiktiga planer
och medel. Det räcker inte med endast korta projektsatsningar.
Vittnesstöd är en angelägen åtgärd som stöd till medmänniskorna i en
situation när de känner sig otrygga och osäkra. Det ställer stora krav när det
nu byggs upp en organisation med vittnesstöd över hela vårt land att det ges
ett långsiktigt tänkande runt om i organisationerna. Det är viktigt att
uppmuntra frivilligorganisationerna i detta arbete och att de får arbeta utifrån
lokala förutsättningarna, att organisationen byggs upp underifrån. För att
vittnesstödet ska fungera långsiktigt krävs ett statligt administrativt stöd som
hjälper till i frivilligorganisationernas arbete. Det arbete som utförs ideellt,
med eller utan offentliga bidrag, bör ständigt uppmärksammas och stärkas.
Vad som ovan anförts om en statlig administrativ hjälp till de ideella
organisationerna i deras arbete med vittnesstödet bör ges regeringen till
känna.
Det finns vidare skäl att se över om domstolarnas tillträdeskontroll bör
skärpas och i vilken mån domstolarnas utformning påverkar vittnenas
situation. Det är t ex inte acceptabelt att vittnen eller målsäganden inför en
förhandling tvingas sitta i samma rum som den åtalade.
Information
Brottsoffer har ett stort behov av information, i synnerhet om vad som
händer efter polisanmälan och särskilt i samband med att de drabbas av
brottet. Centerpartiet välkomnar att regeringen kommit till insikt om
detta. Polisen är t ex skyldig att informera den drabbade om vart denne
kan vända sig för att få hjälp. Trots detta är det få brottsoffer som får den
informationsbroschyr polisen ska dela ut till alla. Många informeras heller
aldrig av polisen om möjligheten att bli underrättad om vilka beslut som
fattades i ärendet. Ett stort antal fick inte heller någon information om
brottsofferjourernas stödverksamhet. Många är också missnöjda med sina
kontakter med åklagarna. Allt för ofta träffar brottsoffret åklagaren först
inne i rättssalen eller strax innan rättegången började. De hade velat ha
information innan rättegångsdagen, dels allmän information, dels bl a
diskutera skadeståndsanspråk och dylika rättegångsfrågor. Det är helt
nödvändigt att rättsväsendet behandlar alla brottsoffer på ett korrekt sätt
samt ger all nödvändig information. Det får inte bara stanna vid tomma
löften skrivna i en proposition. Vad som ovan sagts om insatser för att
förbättra informationen till brottsoffren bör ges regeringen till känna.