med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsoffer
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett kontinuerligt ekonomiskt stöd till
vittnesstödsverksamheten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barn som brottsoffer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om polisens informationsskyldighet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om socialnämndens behov av ökade ekonomiska resurser.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ersättning till enskild som fått fingerade personuppgifter.
Motivering
Regeringen föreslår i proposition 2000/01:79 Stöd till brottsoffer en
strategi för att förbättra situationen för dem som utsatts för brott. Bland
annat får Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Domstolsverket i uppdrag
att i samverkan med Brottsoffermyndigheten genomföra utbildning i
brottsofferfrågor för personalen och ta fram handlingsplaner för hur dessa
myndigheter i framtiden ska förbättra sitt arbete med människor som
utsatts för brott. Dessutom föreslår regeringen att rätten till
målsägandebiträde utvidgas och socialtjänstlagen kompletteras så att
socialnämndens skyldigheter att stödja och hjälpa brottsoffer förtydligas.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens proposition. Att utsättas för
brott är en traumatisk händelse som sätter djupa spår. Människor som
drabbats av brott har rätt att erhålla kvalitativ hjälp för att kunna återgå
till ett
normalt liv. Metoder att möta och stödja människor som utsatts för brott
behöver utvecklas, det återstår ännu mycket arbete. Det är viktigt att de
åtgärder som nu vidtas innebär konkreta förbättringar i praktiken, inte enbart
teoretiska målsättningar. Handlingsplanerna som upprättas måste följas upp
med en strategi för hur dessa ska få genomslag i brottsoffrens vardag.
Resursförstärkningar är därför helt nödvändiga för att klara av att utveckla
stödet till brottsoffren. Regeringen föreslår att 9,5 miljoner kronor ska
skjutas
till under en tvåårsperiod för att stimulera verksamheten med vittnesstöd,
lokalbrottsoffersamverkan och utbildningsinsatser för personal vid
rättsväsendets myndigheter. Kristdemokraterna menar att det föreslagna
tillskottet inte täcker de ökade kostnaderna som de förslag som presenteras i
propositionen medför.
Behov av stöd och hjälp
I Förenta nationernas deklaration om brottsoffers rättigheter från 1995
anges vissa grundläggande principer som ska gälla för brottsoffer. Det
handlar bland annat om rätt till skadestånd från gärningsmannen och från
staten samt rätt till erforderlig medicinsk, psykologisk och social hjälp. I
deklarationen anges bland annat att brottsoffren ska behandlas med
respekt och medkänsla samt skyddas av rättsordningen. Vidare står att
system ska skapas så att brottsoffren snabbt och enkelt får gottgörelse.
Verkligheten ser helt annorlunda ut. Vart tredje brottsoffer saknar, när
polisutredningen är färdig och rättegången avslutad, förtroende för rätts-
väsendet. Brottsforskaren och doktoranden i psykiatri Magnus Lindgren har
på uppdrag av Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Domstolsverket
undersökt frågan. Bristande information ansågs vara det allvarligaste
problemet. 60 procent av de tillfrågade fick ingen information om
brottsofferjourernas verksamhet. Detta är inte acceptabelt. 42 procent fick
aldrig information av polisen att de hade rätt att få veta vad som hänt i
ärendet. På frågan om man skulle anmäla en liknande händelse i framtiden
svarade var femte att han var osäker. Sex procent visste inte och hela 14
procent svarade nej. Behovet av stöd och hjälp till brottsoffer är stort, ett
kriminellt övergrepp drabbar inte heller enbart de direkt berörda. Barn och
övriga anförvanter, arbetskamrater och vänner kan också påverkas.
Nämnda utredning (Lindgren 1999) visade också att 68 % av de
tillfrågade kom i kontakt med åklagare först på rättegångsdagen. Majoriteten
av brottsoffren var missnöjda med detta och hade önskat att få tala med
åklagaren tidigare. Nu inför regeringen en skyldighet för åklagarna att
informera målsäganden om beslut att väcka åtal fattas. Kristdemokraterna
förutsätter att detta då kommer att leda till en tidigare kontakt mellan
åklagare
och målsäganden.
Några av de åtgärder som måste vidtas i arbetet med att förbättra
brottsoffrens situation är utbildning och fortbildning för de grupper som i sitt
dagliga arbete kommer i kontakt med brottsoffer. Dessa måste erhålla
relevant kunskap om brottsoffers situation och behov. Kristdemokraterna
menar att brottsofferkunskap skall vara en naturlig del av polisens utbildning
och fortbildning. Andra åtgärder är förbättrade rutiner vid ärenden om
besöksförbud samt nödvändig utrustning så att utsatta och hotade kvinnor får
hjälp att kunna skydda sig mot förövaren.
Anpassade lokaler och vittnesstöd
Under de senaste åren har diskussionen förts angående bemötandet av
målsägande och vittnen vid domstolarna. Allt för många tingsrätter saknar
idag anpassade lokaler för målsäganden och vittnen. Kristdemokraterna
har tidigare krävt att lokalerna i domstolarna bör vara så utformade att de
brottsdrabbade, under ett förhandlingsuppehåll, erbjuds möjlighet att
vistas i rum som är avskilda från den misstänkte och dennes släktingar
och vänner. Detta bör även omfatta de vittnen som har kallats för att
styrka målsägandens berättelse. Vi anser också att förhandlingarna bör
anpassas och föras under sådana former som inte anses kränkande för
brottsoffret. På varje tingsrätt måste anpassade lokaler finnas för
målsäganden och vittnen. Så är inte fallet idag.
Tingshusvärdar bör finnas för att underlätta ett sådant förfarande.
Brottsofferjourerna m.fl. gör en fantastisk insats vad gäller vittnesstöd.
Målsättningen är att det på varje tingsrätt ska finnas frivilliga stödpersoner.
Uppgiften för dessa personer är att ge vittnen och brottsoffer ett humant
mottagande i domstolen, vara ett moraliskt stöd före och efter rättegången
samt kunna svara på frågor och hänvisa vidare.
Regeringen säger i propositionen att vittnesstöd ska finnas vid samtliga
tingsrätter och hovrätter inom tre år. Brottsoffermyndigheten och
Domstolsverket ska få i uppdrag att ta fram en plan för hur regeringens mål
ska kunna uppnås. Myndigheterna ska också medverka till att
vittnesstödsverksamheten anordnas vid de orter där sådan verksamhet ännu
inte bedrivs.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens arbete med att utveckla
vittnesstödsverksamheten. Rättsväsendet är beroende av att människor vågar
vittna om det de varit med om. Vittnesstödsverksamheten kan bidra till att
minska obehaget och rädslan att berätta om det som hänt. Erfarenheter visar
att vittnesstödet fungerat bra och uppskattas av de rättsvårdande myndigheter
som berörs. Det är också positivt att regeringen påpekar att uppbyggnaden av
verksamheten ska ske i samråd med Brottsofferjourernas Riksförbund och
andra berörda ideella organisationer. Här finns mycket kunskap som ska tas
tillvara. Ett exempel där man arbetar aktivt med rekrytering av personer för
vittnesstödsverksamhet och utbildning av dessa är Vänersborgs och
Trollhättans Brottsofferjourer. Domstolarna i Vänersborg och Trollhättan har
dock uttryckt en oro för den utökade kostnaden som
vittnesstödsverksamheten medför. Om domstolen lägger i informationsblad
om vittnesstödsverksamheten som bilaga med kallelsen till vittnet kommer
detta då att innebära dubbla portokostnader? Detta belyser domstolarnas svåra
ekonomiska situation.
Regeringen är villig att avsätta medel för att stimulera igångsättandet av
vittnesstödsverksamheten vid de tingsrätter och hovrätter där verksamheten
inte finns. Däremot är man inte beredd att fortgående stödja
vittnesstödsverksamheten ekonomiskt. Detta är oroande.
Vittnesstödsverksamheten får inte haverera på grund av bristande resurser.
Liksom Domstolsverket gjort i sin remiss vill Kristdemokraterna påpeka att
det är angeläget att verksamheten får en lämplig finansiell lösning. Vi menar
att frågan om kontinuerligt ekonomiskt stöd till vittnesstödsverksamheten
måste ses över. Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket bör få i uppdrag
att titta på hur ett ekonomiskt stöd skulle kunna förbättra
vittnesstödsverksamheten ytterligare.
Barn som brottsoffer
Trots att regeringen antagit en strategi för hur man ska förverkliga
barnkonventionen så återstår fortfarande en rad åtgärder för att förbättra
barnens situation. Det är hög tid att se över hur vi kan hjälpa barn som
utsatts för brott. Står dessutom barnet i beroendeförhållande till
brottslingen krävs extra insatser. Barn kan inte värja sig som vuxna kan.
Barn kan inte välja sin värld.
Att utsättas för brott är en skrämmande upplevelse som ofta lämnar
bestående men. Det är därför oerhört viktigt att det barn som utsatts för brott
bemöts av personal som är vana att uppfatta barns språk, signaler och behov.
Socialtjänsten, polisen och åklagaren måste få adekvat utbildning och stöd i
sitt arbete. I expertrapporten "Den rättsliga hanteringen" av doktorand Helena
Sutorius och docent Christian Diesen, juridiska institutionen vid Stockholms
universitet, sägs: "Dagens rättssystem tar inte tillräcklig hänsyn till barns
intressen och den kunskap som finns om barn." Barn har ibland svårt att
uttrycka i ord vad de varit med om. Det händer att en fullständig bild av
händelseförloppet kommer fram först efter åtskilliga samtal. Ett fåordigt och
motvilligt svar får därför inte sätta barnets trovärdighet på spel. Alla som i
sitt
arbete eller uppdrag kommer i kontakt med barn som utsatts för brott behöver
ha förståelse för de särskilda förutsättningar som gäller. Förverkligandet av
barnkonventionen är en ständigt pågående process. Barn som brottsoffer har
rätt till en hög kvalitativ och säker rättslig behandling.
Polisens informationsskyldighet
De rättsvårdande myndigheternas skyldighet att ge information och stöd
till dem som utsatts för brott har skärpts ett antal gånger under se senaste
decennierna. Trots detta återstår mycket arbete vad gäller myndigheternas
information till brottsoffer och vittnen. Polisen, åklagarna och
domstolarna anser också själva att de måste bli bättre på det här området.
Regeringen föreslår att 13 a § i förundersökningskungörelsen ändras så att
information om stöd lämnas i större utsträckning än vad som sker idag.
Polisen ska enligt förslaget, när det är möjligt och lämpligt, fråga
brottsoffret
om denne vill att man ska kontakta en stödorganisation. Kristdemokraterna
anser att polisen alltid, såvida det inte är omöjligt eller olämpligt, ska fråga
brottsoffret om stödinsatser behövs. Kristdemokraterna utgår från att
regeringen tar till sig denna synpunkt.
Komplettering av socialtjänstlagen
Regeringen föreslår i propositionen att socialnämnden ska verka för att
den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Enligt ett
förslag till ändring av socialtjänstlagen ska socialnämnden särskilt beakta
att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i
hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.
Förändringen innebär att det klart framgår att socialnämndens ansvar
utökas till att omfatta alla brottsoffer.
Kristdemokraterna tillstyrker förslaget men vill samtidigt påpeka att det i
praktiken kan medföra utökade kostnader för kommunerna. Regeringen har
för avsikt att låta Socialstyrelsen disponera sammanlagt 1,5 miljoner kronor
för att kunna bedriva ett utvecklingsarbete till stöd för socialtjänsten i dess
arbete med brottsofferfrågor men tar i övrigt inte upp ett ökat resursbehov för
kommunerna.
Ekonomisk ersättning till enskild som fått
fingerade personuppgifter
Rikspolisstyrelsen m.fl. har lämnat ett förslag om nationell handlingsplan
för skydd av bevispersoner. Förslaget innebär att de personer som medges
använda fingerade personuppgifter ska kunna erhålla en skälig ersättning
för kostnader som kan uppkomma i samband med identitetsbytet.
Rikspolisstyrelsen har uttryckt farhågor att den aktuella ersättningen
skulle belasta polisväsendets anslag och att inga medel skulle avsättas till
styrelsen för själva förvaltningsuppgiften. Kristdemokraterna delar denna oro
och utgår från att den ekonomiska frågan löses under den fortsatta
beredningen av det nationella handlingsprogrammet.