Motion till riksdagen
2000/01:Fö716
av Wahlén, Gunilla (v)

Katastroffond


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en fond i samband med katastrofer.
Motivering
Under sommaren 2000 översvämmades delar av södra Norrland.
Oersättliga personliga värden, liksom miljövärden och kulturella värden,
gick förlorade. Hus vattenskadades eller förstördes helt, tusentals
människor förlorade tillgång till rent vatten och många isolerades eller
blev tvungna att resa miltals extra på grund av raserade eller avstängda
vägar och broar. Särskilt Västernorrland drabbades, vilket inte är konstigt
med tanke på länets dåliga väg- och järnvägsstandard. Samtidigt gjorde
allt från frivilliga, räddningstjänsten till kommuner och länsstyrelser
enastående insatser för att rädda det som räddas kunde.
Nu ska notan betalas för återuppbyggnad av vägar, broar och hus, för
material och arbete i form av sandsäckar, helikopterhämtningar,
länspumpningar och sanering osv. Det är inte rimligt att enskilda personer,
kommuner, Vägverket och Banverket m.fl. ska betala katastrofen ur egen
ficka eller egen budget. Inte heller "kommunakuten" ska användas till den här
typen av katastrofer. De budgetmedlen behövs alltför väl för att säkra
äldreomsorg och skola och för att motverka låg tillväxt i kriskommunerna.
Man kan inte ta från vissa utsatta för att ge till andra utsatta.
För att i det som beskrivits här ovan inte skall inträffa igen, när katastrofen
är ett faktum, måste regeringen skapa en nationell katastroffond på förslagsvis
en miljard kronor, som med fördel kan administreras av Räddningsverket. Till
denna fond ska enskilda, företag och institutioner kunna vända sig då de helt
oförskyllt drabbas av extraordinära kostnader eller förluster till följd av
katastrofer. Nästa gång kanske det inte är översvämningar utan giftig gas som
sprids och förorenar, kärnkraftverk som läcker eller vattendammar som
brister. En sak kan vi vara säkra på: katastrofer händer.
Räddningsverket ska i sådana situationer obyråkratiskt kunna förskottera
medel, gärna tillsammans med andra myndigheter och försäkringsbolag, för
att ersätta de drabbade ekonomiskt och bidra vid sanering och
återuppbyggnad. De försäkringsmässiga och juridiska aspekterna bakom en
katastrof ska naturligtvis sedan utredas och ansvar utkrävas. Men av
humanitära och moraliska skäl ska de som drabbas snabbt kunna få
ekonomisk hjälp och inte som nu kanske få vänta i flera år tills allt är
utklarat.

Stockholm den 2 oktober 2000
Gunilla Wahlén (v)