Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en nationell
krishanteringsgrupp enligt vad som i motionen anförs.
Inledning
Sverige har under senare år direkt och indirekt drabbats av flera
katastrofer och masskadehändelser. Flera av de katastrofer som drabbat
Sverige har komplicerats av att de har involverat resande, de drabbade har
alltså haft sin hemort på annan plats än där traumat ägde rum och har
därigenom inte haft tillgång till sitt vanliga nätverk, vilket medfört ökad
utsatthet.
Traumatisk stress
Det är viktigt att komma ihåg att de omedelbara reaktionerna på en
traumatisk händelse är normala reaktioner hos normala människor som
resultat av onormala händelser - människors hanteringförmåga (cooping)
blir kraftigt överbelastad och ger upphov till traumatisk stress.
Reaktionerna följer ett mönster, men är naturligtvis individuella beroende
inte bara på om man är t.ex. överlevande, anhörig eller räddningspersonal
utan även på personernas tidigare hanteringsstrategier och -förmåga. Om
man i efterförloppet utvecklar post-traumatiskt stressyndrom eller
psykiska problem beror i hög grad på omhändertagandet den första tiden
efter händelsen. De olika grupperna kan också ha olika behov av
omhändertagande, och behovet kan vara olika vid olika tidpunkter.
En ytterligare komplikation förefaller vara att krisreaktionerna förstärks
och fördjupas just genom att de är masskadehändelser som drabbar många
och väcker stor massmedial uppmärksamhet.
Traumatisk kris vid katastrof - livskris
Det är en väsentlig skillnad mellan traumatiska kriser vid katastrofer, som
det här gäller, och det man vanligen kallar livskriser (t.ex. att någon
närstående dör, att få ett handikappat barn, att en närstående eller man
själv drabbas av allvarlig sjukdom). Av detta följer att det inte är
tillräckligt att ha kunskap om hantering av livskriser (vilket psykologer,
många kuratorer, präster och andra har). Har man inte tillräcklig kunskap
om katastrofreaktioner och erfarenhet och träning i att behandla dem kan
ogenomtänkta insatser göra mer skada än nytta.
Nationell grupp
I flera länder i Europa och i alla de nordiska länderna, utom Sverige, finns
därför nationella, högspecialiserade grupper som ansvarar för de
psykologiska insatserna vid katastrofer. I Finland sker detta i samarbete
med Röda korset, i Danmark och Norge organiseras motsvarande
funktion av Falck räddningstjänst.
I Sverige saknas dock fortfarande ett nationellt program och en nationell
expertgrupp för psykologiskt omhändertagande i samband med katastrofer.
Detta trots att undersökningar visat att drygt hälften av dem som drabbas av
katastrofer utvecklar psykiska symtom. Samhällets normala hjälpapparat
saknar i princip resurser till kvalificerat omhändertagande i dessa lägen. Det
borde inte heller vara ett primärt åtagande för den redan belastade psykiatrin.
En nationell grupp:
- samlar och bygger upp kompetens och viktig erfarenhet
- kan medverka i planering av samhällets insatser vid katastrofer (t.ex. vid
sådana händelser som Hot- och riskutredningen diskuterat i sina scenarier)
samt
- ge utbildning av de lokala krisorganisationerna.
Den skulle därigenom markant öka effektiviteten i samhällets agerande
vid katastrofsituationer och kan förhindra att människor som själva är
berörda av en katastrof förväntas ta hand om andra krisdrabbade.
Vidare kan gruppen:
- användas för handledning och fortbildning av lokala krisgrupper
- användas vid de insatser utomlands där olika svenska hjälporganisationer
medverkar
- medverka i planering och uppbyggnad av organisation och strukturer när
det gäller det vitt fungerande nätet av uppgifter och ansvar i det totala
försvaret, vad gäller såväl krig som händelser som kan drabba det sårbara
samhället.
Vi har i Sverige många lokala krisgrupper hos myndigheter och
verksamheter. Få av dem har lyckligtvis behövt träda i funktion. Deras
kompetens bygger därför i huvudsak på andras erfarenheter.
Men det finns också i Sverige ett 20-tal psykologer som besitter den
speciella kompetens baserad på erfarenhet som efterfrågas. De har ett nära
samarbete med sina kollegor i de övriga nordiska länderna och internationellt,
trots att de arbetar under så olika villkor. De har också efterhand skaffat sig
stor erfarenhet av praktiskt katastrofarbete såväl i Sverige som utomlands.
Flera av dem arbetar för SOS International, vilket i vissa sammanhang
medfört att svenska medborgare som drabbats av katastrof utomlands fått ett
bättre omhändertagande där, än om motsvarande olycka skulle ha inträffat i
Sverige.
En nationell grupp skulle kunna utnyttja dessa personers kompetens och
stärka samarbetet med övriga länders katastrofexpertis till nytta för oss alla.
En tänkbar organisatorisk hemvist skulle kunna vara Räddningverket.