Motion till riksdagen
2000/01:Fö708
av Sandström, Stig (v)

Uppbyggnad av katastroffond


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
utreda förutsättningarna för upprättandet av en katastroffond.
Försäkringar och naturkatastrofer
I nästan alla typer av försäkringar finns det ett finstilt avsnitt där
försäkringsbolaget undantar sig allt ansvar vid s.k. force majeure (dvs. vid
krig, revolutioner, naturkatastrofer, vulkanutbrott, jordbävningar,
översvämningar och liknande händelser). Samtidigt tycks det som om
"naturkatastrofer" blir allt vanligare. Några exempel från senare tid är
stora översvämningar i Norrlandsälvarna med några års mellanrum, svåra
rasskred i Tuve och i Vagnhärad, stora skogsbränder som i Tyresta
nationalpark, omfattande skador efter svåra höststormar i södra Sverige
och långvariga strömavbrott vid svåra snöoväder i Småland, Västsverige
och Mellannorrland.
Katastroffond
Eftersom det är näst intill omöjligt för den enskilde att försäkra sig mot
den typen av händelser som anges ovan har det ofta blivit så att staten i
slutänden fått gå in och hjälpa de drabbade. Det har dock inte varit
självklart alla gånger och ofta förenat med visst godtycke.
Vi tror att de flesta skulle känna en större trygghet om det fanns en fond
med resurser som på ett självklart och snabbt sätt kunde gå in med ekonomisk
undsättning vid den här typen av svåra och oförutsägbara katastrofer, där inga
privatpersoner, företag eller myndigheter omedelbart kan läggas till last. En
sådan fond skulle kunna kräva ett kapital om 400-500 miljoner kronor. Det
kan vidare övervägas om detta skulle kunna ske i ÖCB:s (Överstyrelsen för
civil beredskap) regi eftersom den är en naturlig hanterare av den här typen av
händelser. En del av fondens medel bör också kunna användas i förebyggande
syfte. Naturkatastrofer är oförutsedda, vilket betyder att utbetalningar ur en
sådan fond alltid är oplanerade. En katastroffond skulle därför lämpligen
ligga utanför budgetens utgiftstak, t.ex. i form av en stiftelse. Finansieringen
av uppbyggnaden skulle kunna ske över längre en tidsperiod. En del kunde
tas från det militära materielkontot, en del borde försäkringsbolagen kunna
bidra med. Alternativt kan en finansiering övervägas med avgifter direkt ur
produktionen eller via skattemedel.
Vid tidigare behandling av förslag från oss och andra partier har förslagen
avvisats med hänvisning till att ÖCB har en del medel (25 milj.) till
förfogande samt att inga andra länder i vår närhet har funnit det angeläget att
bygga upp fonder av den här typen. Vid närmare efterforskning visar det sig
att i Norge är ett liknande förslag redan genomfört. Det finns dels en stiftelse
som förfogar över en större summa pengar till vilken även försäkringsbolagen
bidrar, dels finns det två särskilda naturkatastroflagar vilka avgränsar
villkoren och typ av händelser där ersättning kan utgå. Vid samtal med
Landbruksdepartementet, under vilket naturkatastrofer hanteras, framgår att
Norge även har väl inarbetade men delvis informella system vilka gör att det
går lätt och snabbt att få fram pengar även vid större och kostsamma
olyckshändelser. Mot bakgrund av dessa nya fakta vill vi att frågan åter
prövas. Gärna med den norska modellen som förebild. Vad som ovan anförts
bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Stockholm den 27 september 2000
Stig Sandström (v)