Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att utveckla en handlingsplan för att möta
katastrofer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör ta
initiativ till vad i motionen anförs om behovet av internationella
överenskommelser.
Motivering
Estoniakatastrofen och dess följder har flitigt analyserats och debatterats.
En debatt som handlat om fartyget och de som omkom i samband med
olyckan. För många har den omedelbara chocken lagt sig, medan andra
fortfarande delvis lever kvar i den. För ingen är livet detsamma som före
olyckan. De överlevande och de anhöriga bär på traumatiska minnen som
man i olika utsträckning lyckats bearbeta. Nu rivs minnena åter upp för
alla och man ställer sig frågan om de drabbade fått den hjälp till
bearbetning som de behövt.
Analysgruppen för granskning av Estoniakatastrofen och dess följder
skriver:
Många anhöriga och överlevande upplever att stödet upphörde för tidigt.
De talar om att professionella stödarbetare och även frivilliga fanns i det
akuta skedet och under de första månaderna då man som anhörig
fortfarande levde i en slags chocktillvaro. Men efter ett halvår fanns
ingen där. Flera anhöriga menar att det medmänskliga stödet i det
personliga nätverket samtidigt avtog. Det fanns även en känsla av att
samhället började "glömma" Estoniakatastrofen.
I det skedet upplevde sig många anhöriga och överlevande svikna av
samhället. Denna känsla har återkommit under årens lopp. Behovet av
psykologiskt stöd har växlat. Det framstår som tydligt att organisationen
av den svenska katastrofberedskapen, och däri ingående psykologiskt och
socialt stöd, borde innehålla särskilda planer och resurser för ett mer
långsiktigt stöd än vad som erbjöds i samband med Estoniakatastrofen
(ur SOU 1999:48).
Enligt utredningen har det brustit i ledning och samordning av den psyko-
sociala verksamheten. Man har förbisett behovet av psykosocialt stöd till
de drabbade. Jag menar att det är hög tid att utveckla en
handlingsberedskap för att möta katastrofer av olika slag. I en sådan
måste en plan upprättas, om hur man ska ta hand om och stödja de som
berörs.
Stockholm den 22 september 2000
Yvonne Andersson (kd)