Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om registrering och utnyttjande av lagrad information kring farligt
gods.
Sammanhållet informationssystem för farligt
gods
Genom en rad allvarliga incidenter under senare år har uppmärksamheten
kring farligt gods ökat. Antalet utförda transporter ökar inom alla
transportslag. Godsmängderna ökar och allt fler varor med innehåll som
kan skada människor, egendom och den omgivande miljön förflyttas i en
lång transportkedja från tillverkaren till slutanvändaren. Denna
slutanvändare kan vara såväl en enskild konsument som en industri, som
för sin produktion behöver insatsvaror vars karaktär kan betecknas som
farligt gods. Klassificeringen av farligt gods omfattar i dag närmare 4 000
produkter och det åligger varje avsändare av en sådan produkt att i
tillhörande fraktdokument ange vilken grupp/klass det avsända godset
tillhör. Avsikten med denna information är dels att personer som hanterar
godset skall göra detta på ett sätt som minimerar risken för att skador eller
risker skall uppstå, dels att, om olyckor sker, räddningspersonal skall
kunna göra sin insats på ett sådant sätt att fara för egen eller för annan
person inte uppstår och att skadan inte förvärras genom ett felaktigt
ingripande. Klassificeringen av produkter sker i dag på internationell bas.
Genom införandet av miljöbalken har bestämmelserna kring transporter av
farligt gods skärpts ytterligare. Från och med den 1 januari år 2000 trädde de
nya bestämmelserna om säkerhetsrådgivare i kraft. Säkerhetsrådgivarna skall
förebygga olyckor och rapportera inträffade olyckor och tillbud.
Ett nationellt databaserat system som skulle kunna hantera hela kedjan:
tillverkare/importörer, speditörer, transportörer, godsmottagare, larmcentraler,
polis, räddningsorganisation och Räddningsverket finns på marknaden.
Därmed skulle alla aktörer kunna vara anslutna till ett gemensamt datanätverk
där man kan lagra alla uppgifter om det farliga godset och dess färdväg.
Inträffar en olycka, på väg eller järnväg, kan varje intressent, via den
centrala
dataenheten, mycket snabbt skaffa fram den information om
lastsammansättningen som finns upplagrad. Med hjälp av denna information
kan en adekvat räddningsinsats påbörjas i samma ögonblick som larmet
kommer in. Ett sådant datanätverk finns och utnyttjas i dag av de stora
transportföretagen för att underlätta och effektivisera den interna hanteringen
av det farliga godset. Nätet är dock inte sammanhållet eller ens tillgängligt
för
alla i transportkedjan berörda aktörer. Enligt vår mening bör regeringen ge
Räddningsverket i uppdrag att finna vägar för en samordning och ett
samutnyttjande av det redan befintliga datanätverket. Slutmålet bör vara att i
ett sammanhållet nätverk kunna lagra och förmedla den information som
krävs för att snabbt kunna identifiera vilken typ av farligt gods som kan vara
inblandat i en trafikolycka, en identifikation som sedan kan användas för att
omedelbart vidtaga relevanta åtgärder på olycksplatsen. Då samordning och
klassificering av farligt gods är harmoniserat inom EU bör regeringens
strävan vara att få till stånd en samverkan mellan alla medlemsländerna.