1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om marin närvaro på västkusten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om helikopterdivisionen på Säve.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samverkan mellan polisen, sjukvården och försvaret.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avtal bör skrivas mellan militära helikopterförband och
civila sjukhus om läkarnärvaro.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de marina förbandens internationella verksamhet.
Motiv till vårt förslag
Göteborg har Nordens största hamn och är Sveriges näst största stad med
strategiskt betydelsefulla industrier. Mer än 90 procent av råvaru- och
produktransporter till och från Sverige sker med fartyg. Detta ställer stora
krav på bevakning, uppföljning och kontroll av sjötrafik. Av de anlöp som
görs i svenska hamnar avser 70 procent hamnarna på västkusten.
Skagerrak och Kattegatt har dessutom landets mest intensiva sjötrafik.
Stora volymer miljöfarligt gods transporteras till den petrokemiska
industrin i Göteborg, Stenungsund och Brofjorden.
I denna region med över en miljon invånare har den militära närvaron
stor betydelse inte minst med hänsyn till Sveriges maritima beroende och de
krav som redan i fredstid ställs på marina stridskrafters närvaro i våra
omgivande havsområden. Övervakning skall kontinuerligt kunna ske av den
ekonomiska zonen, territorialhavet och Öresund samt Göteborgs och
Bohusläns skärgårdar.
Mot denna bakgrund bör de marina förbanden och den marina beredskapen
upprätthållas på en sådan nivå att samtidiga insatser kan göras såväl längs
västkusten som i Östersjön med fartygsförband i samverkan med helikoptrar
och amfibieförband. För att uppnå detta mål samt bevara och utveckla den
maritima kompetensen på västkusten bör en permanent basering av allsidiga
marina förband ske i Göteborgsområdet. Det skapar dessutom en grund för
rekrytering av värnpliktiga, befäl och officerare från Göteborgsregionen.
Att öva/träna, verka nära eller i anslutning till den miljö där förbanden
kommer att verka skapar kännedom om förhållanden som erfarenhetsmässigt
är värdefulla vid olika typer av insatser. Lokalkännedom har visat sig vara
avgörande för uppnått resultat vid alla typer av insatser.
Nyttan av militär närvaro på västkusten har också visat sig i samband med
civila påfrestningar såsom sjöolyckor, bränder, översvämningar osv. Den
militära närvaron har räddat åtskilliga människoliv och stora materiella
värden. Detta gäller inte minst helikopterdivisionen på Säve som vid sidan av
sina militära uppdrag blivit mer betydelsefull för den civila räddningstjänsten.
Hälften av de räddningsaktioner som genomförs i svenska farvatten berör
det sjöterritorium som Södra militärdistriktet ansvarar för. Marin närvaro
utgör således en värdefull garanti för säkerheten på vatten mellan Skagerrak
och Öresund.
Vid större insatser och komplexa olyckssituationer med ett stort antal
personer inblandade och utspridda över större områden i hav och skärgård blir
samverkan mellan fartyg och helikoptrar särskilt viktig. Genomförandet av
räddningsinsatser innebär ett samspel mellan olika resurser och personal en
förutsättning för att lösa svåra uppgifter. Ett säkert och effektivt samarbete
mellan deltagande förutsätter träning och samövning.
Sverige har under senare år drabbats av en del stora olyckor och
katastrofer, exempelvis branden ombord på Scandinavian Star, Estonias
förlisning, flygolyckan vid Gottröra, diskoteksbranden i Göteborg och nu
senast branden ombord på Prinsesse Ragnhild. För att möta dessa stora
olyckor och katastrofer krävs en god katastrofmedicinsk beredskap.
Helikoptrar används ofta vid katastrofer. De är utmärkta transportmedel
för att flytta flera svårt skadade från olycksplats till sjukhus, för att
därefter
transportera vissa patienter vidare till andra sjukhus i Sverige eller
grannländerna. Vid diskoteksbranden i Göteborg användes försvarets
helikoptrar för sekundärtransporter till andra sjukhus och vid
Estoniakatastrofen var helikoptrarna viktiga vid räddningsinsatsen.
Vid branden ombord på Prinsesse Ragnhild medverkade försvaret i
räddningsarbetet. Insatserna bestod då bl.a. i evakuering av passagerare,
transporter av räddningstjänstens s.k. RITS-styrkor, samordning av
verksamheten mellan försvarsmakten, polisen, kommunen och rederiet.
I Luftfartsverkets och Sjöfartsverkets gemensamma utredning Behov av
helikoptertjänster för flyg och sjöräddning 1997 framförs en nollvision, dvs.
att alla som är möjliga att rädda skall kunna livräddas. Ett mål enligt
utredningen är att alla nödställda till havs skall kunna undsättas och
omhändertas inom 90 minuter från larm.
Försvarsmakten skall enligt 1996 års försvarsbeslut bland annat ställa
resurser till förfogande för att stödja samhället vid svåra påfrestningar i
fred.
Huvuduppgiften för de tunga helikoptrarna på Säve är sjöoperativa uppdrag
som ubåtsjakt och havsövervakning samt transporter. Helikoptrarna avdelas
därutöver för räddningstjänst med beredskap under flygövningstid eller för
sjöbevakning. Helikoptrarna kan även användas för s.k.
nödhelikopterverksamhet, dvs. sjuktransporter som sker inom ramen för
ordinarie basering och beredskap för att undsätta människor i livshotande
situationer. Framgångsrika räddningsinsatser bygger på en samverkan mellan
försvarets helikoptrar och räddningstjänsten.
Denna samverkan bör nu byggas ut till att omfatta såväl polisen som
sjukvården och försvaret i Västra Götaland. Redan 1991 framhöll Riksdagens
revisorer att samverkan mellan myndigheter och företag måste stimuleras och
utgöra en grund för ett samhällsekonomiskt nyttjande av skattemedel och för
att förhindra att människoliv offras i onödan samtidigt som skadade eller
sjuka människor får ett snabbt omhändertagande.
Läkare bör ingå som ordinarie besättningsman i helikopter. Avtal bör
formuleras mellan militära helikopterförband och civila sjukhus.
Räddningsinsatser är en betydelsefull uppgift för helikopterförbandens
verksamhet. Huvuduppgiften för de tunga ubåtsjakthelikoptrarna är emellertid
deltagande i sjöoperativa övningar tillsammans med marina förband syftande
till att uppöva och utveckla förmågan att övervaka omgivande havsområden
och hävda svensk integritet, att försvara landet. Med en basering i
Göteborgsområdet kan de marina förbanden även deltaga i internationella
övningar för att därmed upprätthålla och utveckla denna verksamhet.