Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av befattningen som överbefälhavare och behovet av att ge den högsta militära ledningen en utformning i takt med tiden och omvärlden.
Befattningen som överbefälhavare (ÖB) inrättades för krigsfall år 1936. Tre år senare bröt andra världskriget ut och general Olof Thörnell utsågs till vårt lands förste överbefälhavare. 1942 beslöts att ÖB skulle finnas även i fredstid. Ett beslut som säkert kändes rätt i den då rådande situationen.
I dag är läget ett annat och det finns flera skäl att ta bort denna allt mer belastande topp på försvarsgrensträdet:
Genom de senaste årens dramatiska nerdragningar har värdet av en samordnande försvarsfunktion försvunnit.
Många märkliga turer inför de senaste nedskärningsbeslutet ger anledning till starkt ifrågasättande av överbefälhavarens roll.
Vid ett framtida medlemskap i Nato, som kan bli en direkt följd av den förda avrustningspolitiken, utgör befattningen en belastning.
Även med tanke på det beslut som fattats om avsevärt utökade internationella försvarsåtaganden är det viktigt att försvarsledningen är i takt med tiden och omvärlden. Samverkan mellan de svenska försvarsgrenscheferna och deras utländska motsvarigheter skulle gynnas om man slapp gå omvägen via ÖB.
Inför kommande försvarsbeslut vore det värdefullt om en utredning tillsattes med uppdrag att undersöka hur en mer tidsenlig utformning av den högsta militära ledningen, utan nuvarande överbefälhavarebefattning, skulle kunna utformas.
|
Stockholm den 20 september 2000 |
|
|
Maud Ekendahl (m) |