med anledning av prop. 2000/01:35 Samverkan mellan civil och militär flygutbildning m.m.
Sammanfattning
Det går alltid att finna en minst dålig organisatorisk lösning utgående från
en befintlig eller beslutad, kommande organisation. I det här fallet,
organisering av flygkrigsskolan i Uppsala, är lösningen avsevärt sämre än
vad den skulle kunna bli om riksdagens beslut i mars 2000 om
flygstridskrafternas organisation hade haft en annorlunda inriktning.
Denna situation förvärras av att tre samtida krav måste uppfyllas. Det
första och främsta kravet är den forsatta uppbyggnaden av flyglärarkåren för
den grundläggande flygförarutbildningen. Det andra kravet är att samtidigt
fullfölja ombeväpningen från Viggensystemet till JAS 39 Gripen-systemet.
Bägge kraven har också den största betydelse för att flygsäkerheten bibehålls
på den höga nivå som vi haft under de senaste decennierna. Det tredje kravet
är att flygstridskrafternas framtida organisation med åtta divisioner JAS 39
Gripen, transportflyg och specialflyg samt flygskolor med god marginal kan
baseras på fyra flygflottiljer. En större organisation än denna kommer vi
dessutom inte att ha råd med i den framtida Försvarsmakten. Samtidigt måste
ombeväpningen kunna ske till så låg samhällsekonomisk kostnad som
möjligt. Dessa tre krav kan inte, enligt vår mening, uppfyllas om riksdagens
beslut i mars 2000 kvarstår.
Vi förordar en total organisation för flygstridskrafterna om fyra flottiljer
och på sikt högst ett detachement. Riksdagens beslut i mars 2000 förhindrar
enligt vår mening såväl ett rationellt utnyttjande av gjorda investeringar som
ett rationellt val mellan de nuvarande flottiljerna.
Moderata Samlingspartiets förslag är att riksdagen beslutar att ompröva
de beslut som fattades avseende flygstridskrafternas grundorganisation i mars
2000. I avvaktan på detta bör Krigsflygskolan ej omlokaliseras.
Den framtida organisationen av flygstridskrafterna bör utnyttja redan
gjorda investeringar för JAS 39 Gripen, såväl vad avser flygplan, simulatorer
och annan teknisk utrustning som vid flygflottiljer.
Flygstridskrafternas "krigsorganisation" bör bestå av dels fyra
tillgängliga "aktiva" divisioner, dels fyra divisioner med lägre beredskap samt
på sikt möjlighet att sätta upp ytterligare förband intill den gräns som sätts
av
det då tillgängliga antalet flygplan samt tillgången på flygande och teknisk
personal.
Stridsflyg, specialflyg, transportflyg, skolflyg och exportstöd bör
långsiktigt kunna samordnas vid dessa fyra flottiljer.
I avvaktan på en långsiktig lösning skall planerade investeringar
begränsas till det oundgängligen nödvändiga för att fortsätta ombeväpningen
från flygplanssystem 37 till JAS 39.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2000/01:35 Samverkan mellan
civil och militär flygutbildning m.m.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att såväl den militära grundläggande flygförarutbildningen
som den militära grundläggande taktiska flygförarutbildningen för
närvarande ej bör omlokaliseras.
3. Riksdagen beslutar att upphäva sitt beslut om nedläggning av Skånska
flygflottiljen i Ängelholm.
4. Riksdagen beslutar upphäva sitt beslut om nedläggning vid Upplands
flygflottilj i Uppsala (stridsflygdivisionerna).
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utnyttjande av redan gjorda investeringar för JAS 39 Gripen,
såväl vad avser flygplan, simulatorer och annan teknisk utrustning som
vid flygflottiljer.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att planerade investeringar avsedda för kommande JAS-
ombeväpning begränsas i avvaktan på riksdagens beslut om
flygstridskrafternas grundorganisation.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att investeringar som endast är avsedda för att framtida
exportstöd skall kunna genomföras enbart får ske efter hörande av
riksdagen.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag grundat på vad i
motionen anförs om en långsiktigt hållbar utveckling av
flygstridskrafternas organisation innefattande fyra plus fyra divisioner
vid fyra flottiljer.
Motiv till förslagen
Bakgrund
I dag utgörs flygstridskrafternas organisation av fyra JA 37 Viggen-
flottiljer (F 4, F 16, F 17, och F 21) samt två JAS 39 Gripen-flottiljer (F 7
helt klar,
F 10 nästan klar). I Försvarsmaktens grundläggande planering ingick att
ombeväpningen till JAS 39 för de fyra första flottiljerna skulle ske i
ordningen F 7, F 10, F 21 och F 16.
I strid med Försvarsmaktens och flygstridskrafternas ursprungliga
prioriteringar valde Socialdemokraterna, i samverkan med Centerpartiet, att
förorda en nedläggning av F 10 och kraftigt begränsa verksamheten vid F 16.
I strid med förutsättningarna i ÖB:s underlag för den framtida utvecklingen
av flygstridskrafternas organisation (fyra flottiljer) konstaterade man
därutöver att en femte flottilj behövs för att kunna lämna erforderligt
exportstöd. Som en konsekvens av det samlade förslaget föreslogs att
Krigsflygskolan i Ängelholm skulle flyttas till Uppsala.
Riksdagen beslutade i mars 2000 att JAS 39 skall etableras med två
divisioner på vardera F 4, F 7, F 17 och F 21 samt att Skånska flygflottiljen (F
10) och de två JA 37 Viggen-divisionerna vid Upplands flygflottilj (F 16)
skall läggas ned. Vidare beslöt riksdagen att formen för den framtida
flygförarutbildningen, såväl grundläggande taktisk flygutbildning som
grundläggande flygutbildning, bör ses över. Syftet med översynen skall vara
att uppnå ökad internationell samverkan kring utbildningen samt i de delar
där det är lämpligt med integrerad militär och civil flygutbildning.
Krigsflygskolan (grundläggande flygförarutbildning) är för närvarande
samlokaliserad med Skånska flygflottiljen i Ängelholm och utgör en del av
Militärhögskolan i Halmstad. Eleverna vid Krigsflygskolan är värnpliktiga
och utbildningen utgör en del av den samlade officersutbildningen. I dag får
Krigsflygskolan stöd av Skånska flygflottiljen. Den grundläggande taktiska
flygförarutbildningen stöds av Upplands flygflottilj.
I försvarsbeslutet 1996 fattade riksdagen beslut om flygskolans
omlokalisering från Ljungbyhed (F 5) till Ängelholm (F 10). De
grundläggande motiven var att skapa förutsättningar för flyglärarna att även
få flygtjänst på tunga stridsflygplan och därmed skapa bättre förutsättningar
för rekrytering och utbildning av flyglärare. Den grundläggande taktiska
flygförarutbildningen är samlokaliserad med F 16 i Uppsala med i princip
motsvarande motiv. Det finns således anledning att påpeka att de
förutsättningar som gällde vid Krigsflygskolans omlokalisering från
Ljungbyhed till Ängelholm och för lokaliseringen av den grundläggande
taktiska flygförarutbildningen till Uppsala är helt förändrade.
Regeringens proposition
Regeringen föreslår att den grundläggande militära flygförarutbildningen
och den grundläggande taktiska militära flygförarutbildningen skall
förläggas till Uppsala. Utbildningen inordnas i Flygstridsskolan som,
förutom den grundläggande flygutbildningen, också omfattar Flygvapnets
Uppsalaskolors nuvarande verksamhet. Propositionen innehåller också ett
förslag att samordna den militära och civila flygutbildningen.
Regeringens förslag innebär att
- Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20) läggs ner den 31 december 2001,
- Flygstridsskolan inrättas i Uppsala den 1 januari 2002. Flygstridsskolan
ska innehålla F 20:s nuvarande verksamhet samt den grundläggande
militära flygförarutbildningen och den grundläggande taktiska militära
flygförarutbildningen,
- Upplands flygflottilj, F 16, läggs ner den 31 december 2003 samt
- en samordningsfunktion mellan Försvarsmakten och Trafikflyghögskolan
för den militära och civila flygförarutbildningen inrättas den 1 januari
2002.
Regeringen anser att det finns goda förutsättningar för att kunna exportera
JAS 39 Gripen även till andra stater än Sydafrika. Detta ställer krav på
flygkapacitet för flygförarutbildning i exportstödssyfte. Utöver de fyra
flottiljer som erfordras för de åtta stridsflygdivisionerna - F 4, F 7, F 17
och F 21 - så behövs därför ytterligare två flygplatser för militär
flygverksamhet bl.a. för specialflyg, flygförarutbildning och exportstöd.
Regeringen anser vidare att den nuvarande Krigsflygskolan måste flyttas
eftersom Skånska flygflottiljen i Ängelholm ska läggas ner den 31
december 2002.
Regeringens förslag innebär en långt ifrån optimal framtida lokalisering
av militär flygverksamhet samtidigt som gjorda investeringar på F 10 i
Ängelholm inte utnyttjas. I stället för att totalt investera i fyra
JAS-flottiljer
kommer Försvarsmakten, efter ombyggnad av F 7 och F 10, att investera i
ytterligare tre flottiljer (F 17, F 4 och F 21) och genom det i propositionen
angivna kravet på exportstöd i närtid sannolikt även i Uppsala.
Nedläggningen av Skånska flygflottiljen och av Upplands flygflottilj är i
sig inget skäl för att endera eller bägge skolorna för den grundläggande
flygförarutbildningen behöver flyttas. Regeringen har heller inte redovisat
några bärande skäl varför skolorna måste samlokaliseras.
Redan i dag har antalet flygförare inom Försvarsmakten nått den nivå som
långsiktigt skulle vara uppnådd 2004. Pensionsavgångar i kombination med
övergångar till civila flygbolag eller andra yrken kommer att minska
tillgången på flygförare. Utbildningen av nya flygförare kommer ej att kunna
ske i samma takt. Inte heller antalet flygförare till JAS 39 Gripen kommer att
kunna upprätthållas på avsedd nivå. Konsekvensen av detta kan bli en
växande brist på flygförare som också innebär att utbildning av flyglärare för
den grundläggande militära flygförarutbildningen försvåras och att
ombeväpningen till JAS 39 Gripen-systemet försenas.
Detta skulle i så fall få betydelse för eventuell export av JAS 39 Gripen-
systemet då det kan upplevas negativt att till och med Sverige, som utvecklat
flygplanet, har svårt att få systemet i sin helhet operativt. Regeringen har
också bortsett från att ett exportstöd även måste omfatta den tekniska
utbildningen. Denna utbildning genomförs idag vid Försvarsmaktens
Halmstadsskolor. En av förutsättningarna för en framgångsrik
försäljningskampanj är att Sverige kan erbjuda både flygförare och tekniker
utbildning på JAS 39 Gripen-systemet.
Den samlade bilden av regeringens förslag är oroväckande. Försvars-
maktens organisation blir för stor och för dyr. Detta är i grunden ett resultat
av riksdagens beslut i mars 2000. Risken är stor att flygförarutbildningen och
ombeväpningen från Viggen- till Gripensystemet blir eftersatt vilket kan
innebära allvarliga konsekvenser för flygsäkerheten. Det är också slöseri med
skattemedel att investera för JAS 39 Gripen på totalt sex flygflottiljer när
behovet är fyra för de åtta divisionerna JAS 39 Gripen. Två av dessa flottiljer,
där investeringar har genomförts eller kommer att genomföras, kommer ju
med stor sannolikhet att avvecklas i närtid.
En framtida hållbar organisation
Regeringen avfärdar en militär-civil integration av den grundläggande
flygförarutbildningen med lokalisering till Ljungbyhed och avser att
samordna den grundläggande militära utbildningen till Uppsala.
Argumentationen bygger mindre på omsorgen om den grundläggande
militära flygförarutbildningen i närtid och mer på att för framtiden bevara
Uppsala som grund för flygstridskrafternas personalförsörjning
innefattande operativ och taktisk verksamhet med stridsflygplan. För det
senare finns goda argument, men dessa har föga med lokaliseringen av
den grundläggande flygutbildningen att skaffa.
Regeringens förslag läggs utan att man har prövat det givna alternativet
att behålla Krigsflygskolan på Ängelholm i avvaktan på en framtida rimlig
organisation för flygstridskrafterna. Ett förordande av att Krigsflygskolan
ligger kvar i Ängelholm är inte nödvändigtvis liktydigt med att Skånska
flygflottiljen bevaras. Däremot erhålls handlingsfrihet att utnyttja redan
gjorda investeringar också för exportstöd.
För ett bibehållande av lokaliseringen av Krigsflygskolan till Ängelholm
talar behovet av att upprätthålla framför allt kvalitet men även volym i
utbildningen av flygförare. En flyttning till Uppsala medför visserligen, om
än marginella, samordningsfördelar med den grundläggande taktiska
flygförarutbildningen och åstadkommer, vid en ytlig betraktelse, en samlad
utbildning från grundläggande flygförarutbildning till färdigutbildade
flygchefer. Man skall emellertid minnas karaktärsskillnad mellan t.ex.
officersutbildningen i armén och den i flygvapnet. I flygvapnet bedrivs
kvalificerad utbildning och taktikutveckling vid samtliga förband under det
att arméns förband i första hand bedriver årligen återkommande
"förbandsproduktion" av främst värnpliktiga. Sålunda kan man inte hävda att
man åstadkommer en "röd tråd" i flygutbildningen eftersom mycket av denna
bedrivs vid förbanden.
Regeringen har i valet mellan Ljungbyhed och Uppsala valt det senare
alternativet. Ljungbyhedsalternativet förordas också starkt av skånska
intressenter. Anledningen till detta är att såväl Försvarsmakten som
regeringen på förhand uteslutit Ängelholm som alternativ genom bindningen
till riksdagsbeslutet att Skånska flygflottiljen skall läggas ned. En sådan
lokalisering är dessutom för närvarande mindre intressant främst genom
Försvarsmaktens och flygstridskrafternas motstånd mot total integration av
den grundläggande flygutbildningen och att den innebär att mot
försvarsmaktens vilja tvinga fram en lösning med t.ex. ett gemensamt
inledande propellerskede (som tidigare utnyttjades av Försvarsmakten som en
gallringsmekanism).
I sitt yttrande om den framtida flygutbildningen konstaterar
Riksrevisionsverket bl.a. att samverkansmöjligheterna mellan civil och militär
utbildning bör utredas närmare eftersom utredningen inte ger tillräckligt
beslutsunderlag för slutsatsen att militär och civil utbildning bör lokaliseras
separat. Till detta skall också läggas att vid en utveckling mot gemensam
europeisk militär grundläggande flygförarutbildning blir en lokalisering såväl
till Uppsala som till Ljungbyhed en "mellanlandning" inför ett sådant
gemensamt europeiskt koncept.
Genom ett beslut att Krigsflygskolan inte nu omlokaliseras och
Ängelholm bibehålls skapas reella förutsättningar för att med ett välgrundat
underlag besluta om skolans utformning och lokalisering. Dessutom skapas
handlingsfrihet att välja en hållbar, långsiktig inriktning för
flygstridskrafternas grundorganisation.
Om Krigsflygskolan, som huvudalternativ, bibehålls i Ängelholm måste
konsekvenserna av detta analyseras utgående från två skilda men var för sig
grundläggande beslutsavsikter. Den ena är att de av riksdagen fattade besluten
om flygstridskrafternas grundorganisation i mars 2000 ligger fast. Den andra
är att dessa beslut omprövas. I det sammanhanget kan det starkt ifrågasättas
om det överhuvudtaget är möjligt att riksdagens beslut i mars 2000 kan ligga
till grund för en rimlig, långsiktig grundorganisatorisk lösning för
flygstridskrafterna.
Om beslutet i mars 2000 likväl icke omprövas så innebär det, med den
grundläggande flygförarutbildningen lokaliserad till Ängelholm, att Upplands
flygflottilj antingen blir kvar i sin nuvarande form, läggs ner eller att
regeringen återkommer med förslag till nedläggning av en annan flottilj. Vid
val av alternativ måste man vara beredd att inte bara acceptera utan också
bejaka konsekvenserna. För Moderata samlingspartiet har tidigare hävdat, i
enlighet med Försvarsmaktens underlag den 19 maj 1999, att
flygstridskrafterna inte behöver mer än fyra flottiljer och att detta även
medger erforderligt exportstöd (jämför med motsvarande verksamhet som i
dag sker på Kallax och tidigare har skett på Ängelholm). En organisation med
fem flottiljer och två detachements (Ängelholm och Malmen) är för stor för
det framtida behovet.
Vi förordar sålunda en total organisation om fyra flottiljer och på sikt
möjligen högst ett detachement. Om riksdagen står fast vid besluten i mars
2000 är förutsättningarna för en ändamålsenlig och effektiv framtida
organisation för flygstridskrafternas verksamhet mycket begränsade. Skälet
till detta är att riksdagens beslut i mars 2000 innebar att såväl Skånska
flygflottiljen som stridsflygverksamheten vid Upplands flygflottilj skall
läggas ned. Dessa beslut förhindrar enligt vår mening såväl ett rationellt
utnyttjande av gjorda investeringar som ett rationellt val mellan de nuvarande
flottiljerna.
Moderata samlingspartiets förslag är sålunda att riksdagen beslutar att
ompröva de beslut som fattades avseende flygstridskrafternas
grundorganisation i mars 2000. Detta är fortfarande möjligt eftersom
organisationsförändringarna inte avses träda i kraft förrän vid årskiftena 2002
och 2003. Sålunda finns tid att snarast, dock senast inför kommande
försvarsbeslut hösten 2001, lägga fram förslag till en rationell organisation
för
flygstridskrafternas verksamhet. En sådan bör bygga på följande principer:
- Organisationen bör utnyttja redan gjorda investeringar för JAS 39 Gripen,
såväl vad avser flygplan, simulatorer och annan teknisk utrustning som vid
flygflottiljer.
- Organisationen bör utnyttja samtliga anskaffade och beställda flygplan
genom en differentiering av organisationen i tre delar. Vi förordar därför
en organisation bestående av dels fyra tillgängliga "aktiva" divisioner, dels
fyra divisioner med lägre beredskap samt på sikt möjlighet att sätta upp
ytterligare förband intill den gräns som sätts av det då tillgängliga antalet
flygplan och tillgången på flygande och teknisk personal.
- Specialflyg, transportflyg, skolflyg och exportstöd bör långsiktigt kunna
samordnas vid dessa fyra flottiljer. Exportsstödet, som enligt
propositionens bedömningar kräver handlingsfrihet med ytterligare en
flottilj, bör inordnas i verksamheten vid flottiljerna. Endast om
ambitionsnivån sätts högre än att kunna genomföra en utbildningsomgång i
taget med ett mindre antal utländska förare (motsv. vår egen typinflygning)
krävs flera flottiljer.
- Om behovet av utbildningsstöd momentant skulle bli större än så bör
handlingsfrihet för detta kunna hanteras inom ramen för det stora antalet
civila flygplatser (varav många tidigare har varit flygflottiljer) och
krigsflygbaser. Några investeringar för exportstöd av denna
storleksordning bör således inte ske innan erhållna exportorder konkret ger
underlag för hur och när stöd ska kunna ges. Att, som regeringen föreslår,
upprätthålla handlingsfrihet för verksamhet med sammanlagt tio till elva
divisioner är orimligt kostsamt i förhållande till de konsekvenser det får för
effekten av svensk militär förmåga.
Sammantaget leder detta till att fyra plus fyra JAS-divisioner baseras på
fyra flottiljer och att övrig militär flygverksamhet (specialflyg, flygskolor
och exportstöd) sker från dessa flottiljer. Möjligtvis kan ett detachement
accepteras som en resursförstärkning till denna verksamhet.