Riksdagen beslutar att tillgångarna i Sjätte AP-fonden - efter utbyte av
börsnoterade aktier mot obligationer - skall ingå i överföringen till
staten, varefter de onoterade aktierna placeras i ett riskkapitalbolag under
Finansdepartementet samt att detta riskkapitalbolag sedan privatiseras i
enlighet med vad som anförs i motionen.
Inledning
Det privata sparandet är grunden för näringslivets riskkapitalförsörjning.
Det är genom förbättrade förutsättningar för företagande, arbete och
sparande som en långsiktigt god riskkapitalförsörjning kan skapas i
Sverige.
Det är inte statens uppgift att genom ett stort offentligt sparande
tillhandahålla riskkapital. Tvärtom riskerar ett stort statligt inslag på
riskkapitalmarknaden att skada densamma. Strikta ekonomiska överväganden
kan inbland tvingas ge vika för politiska syften och önskemål.
Staten är därmed synnerligen olämplig som ägare av riskkapitalbolag,
vilken all erfarenhet på området visat med stor tydlighet. Eftersom den sjätte
AP-fonden inte fyller någon funktion i pensionssystemet finns det därmed
inget som på saklig grund motiverar dess existens.
Bakgrund
Sjätte fondstyrelsen tillkom 1996 i samband med att den s.k.
Avvecklingsstyrelsen efter löntagarfonderna, som då hade kvar värden för
några hundra miljoner kronor, tillfördes ytterligare tio miljarder kronor
från AP-fonden. Det uppgivna syftet var att öka tillgången på riskkapital
för mindre, nystartade och onoterade företag. Någon skyldighet att
inleverera medel till pensionssystemet föreskrevs ej.
Redan denna uppläggning visar att Sjätte fondstyrelsen aldrig haft något i
ATP-systemet att göra. Placeringar i små, onoterade bolag är förenade med
stor risk och låg likviditet och är inte en uppgift att använda skattebetalarnas
pengar till. Bristen på samband med pensionssystemet framgår också av att
Sjätte fondstyrelsen inte har någon skyldighet att bidra till utbetalningen av
pensioner.
Till en början placerades de drygt tio miljarderna huvudsakligen i
räntepapper med förhållandevis låg förräntning.
Fondens agerande i strid med den tilldelade
uppgiften
Med början andra halvåret 1998 omplacerades likviditeten i börsnoterade
aktier. Vid det senaste årsskiftet hade detta innehav vuxit till 17 miljarder
kronor, medan endast ca två miljarder kronor placerats på det vis som
Sjätte AP-fondens verksamhet motiverats med. I detta sammanhang fanns
således inget tal om att fondmedlen var avsedda tillförseln av riskkapital
för placeringar i mindre, onoterade, bolag.
Sjätte AP-fondens kraftiga avsteg från den tilldelade uppgiften förklaras
främst av att uppdraget var feltänkt från början. Erfarenheterna av statligt
företagande och inte minst statlig riskkapitalverksamhet är inte goda. Staten
skall i en öppen marknadsekonomi inte äga företag.
Verksamheten kan heller inte motiveras av att man tillför något unikt
kunnande. Privata riskkapitalbolag är mycket aktiva på detta
marknadssegment, och det kan vara svårt för vad som närmast är en offentlig
myndighet i mångmiljardklassen att utveckla den flexibilitet och snabbhet
som krävs i branschen. Möjligheten för en sådan bjässe att med framgång
placera i små, nystartade företag i enlighet med den ursprungligen givna
uppgiften är i stort sett obefintlig.
Sjätte AP-fonden hör inte hemma i pensionssystemet. Det finns heller
inget motiv för ett statligt företagande med riskkapital. Fondens tillgångar bör
därför ingå i den överföring på 155 miljarder kronor som skall göras till staten
år 2001. För att undvika marknadsstörningar kan innehavet av börsnoterade
aktier dessförinnan bytas ut mot obligationer. De onoterade aktierna förs till
ett riskkapitalbolag under Finansdepartementet, för att sedan snarast möjligt
privatiseras på samma sätt som en gång skedde med Atle och Bure.