1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Statistiska centralbyrån får i uppdrag att fortlöpande sammanställa könsuppdelad statistik över antalet ordförande- och styrelseposter i aktiebolagen samt övriga topptjänster i såväl privat som offentligt ägda aktiebolag.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av aktiebolagslagen som innebär att minst 40 % av vartdera könet skall vara representerat i börsnoterade aktiebolags styrelser samt i statligt och kommunalt ägda aktiebolags styrelser.1 3. 1 Yrkande 2 hänvisat till LU.
2 Bakgrund
Ett av målen för regeringens jämställdhetspolitik är en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. Båda könen ska vara representerade inom alla samhällsområden och på alla beslutsnivåer för att både kvinnor och män ska kunna påverka samhällsutvecklingen på lika villkor. Att uppnå en jämn könsfördelning mellan män och kvinnor på beslutsfattande positioner inom den offentliga sektorn liksom i det privata näringslivet är en viktig makt- och resursfråga (skr 1999/2000:24).
Sverige räknas som föregångsland när det gäller jämställdhetsarbete, men när det kommer till näringslivet har vi en mycket lång väg kvar. Jämför man könsrepresentationen i de största företagens bolagsstyrelser i Storbritannien, USA och Sverige så hamnar vi på en förkrossande jumboplats (SOU 1998:6).
Det blåser heller inte några starka förändringsvindar i näringslivstoppen. I de svenska börsnoterade bolagens styrelser har andelen kvinnor under ett flertal år legat runt 5 %, en utveckling som inte ser ut att vilja förändras i positiv riktning. Endast 29 % av de börsnoterade bolagen har en kvinna i styrelsen som valts på bolagsstämma. Av de 25 bolag som finns på börsens A-lista med de mest omsatta aktierna saknar 15 helt kvinnlig representation i styrelsen. Breddar man bilden och ser på de 500 största företagen med dotterbolag har det inte heller där skett någon förändring i tilltalande riktning. Andelen kvinnor som är VD:ar uppgår idag till 3 % och andelen kvinnor som styrelseordföranden har till och med minskat och ligger nu på 1,9 %! När det i övrigt gäller chefstjänster i såväl privata som offentligägda företag är det fortfarande på personal- och informationschefspost man återfinner kvinnorna, medan de tunga posterna som har med finans, juridik och IT att göra alltjämt är manliga domäner.
Inte heller på de nivåer som uppfattas som kvinnodominerade råder det jämställdhet. "Maktmässigt är det bakvända listan. Antal kvinnor ökar där makten är minst. Fortfarande ses inte kvinnor som en maktresurs, utan resurs för makten", säger Victoria Carlbaum från Näringslivets Ledarskapsakademi. Enligt en undersökning som publicerades i Veckans Affärer i september 2000 är endast 13,5 % av storföretagens chefer kvinnor. Av de 500 företagen har 236 ingen kvinna alls på relativt hög chefsnivå, m.a.o. är nästan 50 % av storföretagen helt homogent manliga på chefsnivå!
I många fall vill vi gärna säga att utvecklingen ändå går åt rätt håll, men när det kommer till näringslivet är detta resonemang uppenbart mycket tveksamt och man kan ibland undra om utvecklingen helt stannat av.
3 Näringslivet en viktig maktfaktor
Inom Vänsterpartiet ser vi mycket allvarligt på denna brist på positiv utveckling. Visst finns det enstaka kvinnor som sitter på maktpositioner, men så länge kvinnor som grupp utesluts från makt och auktoritet kan inte Sverige bli en demokrati. Fortfarande är maktstrukturerna uppbyggda med mannen som norm. Privilegiet att tolka verkligheten och vad som är normalt innehas av de som besitter maktpositionerna i företagen, och det faktum att det knappt finns kvinnor på ledande positioner blir ett hinder i sig för andra kvinnor att nå chefspositioner. Män som omges av andra män i ledande ställning tenderar också att vid nyrekrytering se sig om efter andra män. Detta kommer till uttryck i en mängd olika forskningsrapporter. Senast kunde Näringslivets Ledarskapsakademi konstatera att unga män har bättre support hos äldre manliga kollegor än kvinnor och även blir inplockade på nya jobb. Tydligt traditionella könsstrukturer återskapas när styrelseordföranden påpekar vikten av ett stabilt och harmoniskt familjeliv när de rekryterar till VD-poster. Kvinnor som har barn ansågs inte kunna bli VD eftersom de då halkar efter, men det sågs också negativt på kvinnor som inte hade barn. Slutsatsen blir att hur än kvinnor gör, så gör de fel ur ett karriärperspektiv och endast män ses som potentiella kandidater till ledarpositioner (källa: Arbetsglädje i livet). Rekrytering till styrelser och chefspositioner sker ofta på informell basis och även här kommer kvinnor till korta när det visat sig att männen väljer i en mycket snäv och homogen personkrets. Så fortplantar sig det könssegregerade mönstret. Många gånger sitter dessa män inte endast i en börsbolagsstyrelse, utan samma namn kommer igen i styrelse efter styrelse.
Just de stora bolagens styrelserum är en av de starkaste kvarvarande patriarkala bastionen samtidigt som de utgör en viktig maktfaktor i resten av samhället. Jämn könsfördelning på beslutsfattande positioner i det privata näringslivet handlar således inte bara om tillvaratagande av resurser, utan är i högsta grad en fråga om makt. Att många nu pekar på ekonomiska vinster för jämställda företag ger frågan ytterligare relevans även ur ett strikt företagsekonomiskt perspektiv.
I dag saknas inte bara jämställdhet i bolagsstyrelserna - det saknas även statistik om hur landet egentligen ligger. Statistiska centralbyrån har inte i uppgift att ta fram dessa uppgifter utan den som är intresserad av läget får förlita sig på utredningar gjorda av massmedier. I ett förändringsarbete är det av stor vikt att statistiskt underlag finns tillgängligt och är tillförlitligt. Statistiska centralbyrån bör därför fortlöpande sammanställa könsuppdelad statistik över antalet ordförande- och styrelseposter i aktiebolagen samt över övriga topptjänster i såväl privat som offentligt ägda aktiebolag. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
4 Kvotering - ett demokrati- och rättvisekrav
Det visar sig således att en jämställd kvinnorepresentation i de stora företagens styrelser inte tycks gå att uppnå på frivillig väg, åtminstone inte inom överskådlig framtid. I det läget är könskvotering ett demokrati- och rättvisekrav. Att detta ingalunda är något orealistiskt krav visar exemplet Föreningssparbanken, där man i all tysthet det senaste året gjort styrelserevolution och kvoterat så att minst 40 % av ledamöterna i de lokala styrelserna numera utgörs av kvinnor. Vänsterpartiet menar att Sverige bör anta en lag om jämn könsrepresentation i styrelserna för börsnoterade och offentligt ägda bolag. Vänsterpartiet vill ingalunda överdriva förväntningar på en sådan reform, men den är likväl viktig, och jämställdheten kommer tydligen inte av egen kraft, därför behövs det en lag som driver på.
Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen får i uppdrag att återkomma med förslag om ändring i aktiebolagslagen innebärande att vardera könet ska representeras till minst 40 % i styrelsen i börsnoterade såväl som statliga och kommunala företag. Lagen kan utformas så att den medger en övergångstid från det att den antas tills dess att 40-procentsnivån skall vara uppnådd.
Stockholm den 30 september 2000
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Ingrid Burman (v)