1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de län som har haft en stor befolkningsminskning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om landstingens ekonomiska situation.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett sammanhängande ambulanshelikoptersystem.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om saneringsprogram inom ramen för kommundelegationen och
bostadsdelegationen.
5.
1 Yrkande 3 hänvisat till FöU.
Motivering
1990-talets saneringsprogram som hårt har drabbat enskilda, kommuner
och landsting medför nu att den svenska ekonomin som helhet går bra och
att det finns utrymme för reformer. Den ekonomiska utvecklingen visar
dock stora olikheter mellan olika regioner i landet. Sålunda finns det
fortfarande ett antal kommuner och landsting som brottas med stora
ekonomiska problem på grund av de stora nedskärningar i budgeten som
gjordes av den borgerliga regeringen före 1994. Även om man ökat
statsbidraget kraftigt under senare år har den ekonomiska situationen i
våra glesbygdslän blivit svårare på grund av den snabba
befolkningsminskningen. Det är därför välkommet att regeringen inrättar
ett omställningsbidrag för de landsting som har haft en stor
befolkningsminskning.
Ett orosmoment är landstingens momssystem som i nuläget gynnar
landsting med omfattande entreprenadverksamhet. Signaler tyder på att
statsbidragshöjningen som enskilda landsting erhåller genom de så kallade
försvarspengarna till vården äts upp av förluster till momssystemet. Genom
sådana åtgärder omöjliggörs ett långsiktigt förändringsarbete i landsting och
kommuner. För Värmlands landstings del kommer det att kosta 37 miljoner
kronor medan det ökade statsbidraget ger 21 miljoner kronor! En översyn av
momssystemet för att undvika sådana effekter är därför angelägen. En mycket
viktig faktor i Värmland är den framtida demografin och att kvalificerad
personal är en bristvara. De närmaste 10 åren kommer över 500
undersköterskor, 400 sjuksköterskor och 140 läkare att gå i pension. Det är
därför mycket viktigt att dessa yrkeskategorier får en ökning av
utbildningsplatser så snart som möjligt och att det sker med ökad statlig
finansiering. Det är också ett faktum att bemanningsföretag drar till sig läkare
i allt större omfattning och detta medför att delar av läkarkåren åker land och
rike runt och tar ut en överkostnad för den insats de kunde gjort i det egna
landstinget. Här bör man se på problemet också som ett arbetstids- och
arbetsmiljöproblem för den enskilde arbetstagaren i ett långt perspektiv och
komma tillrätta med detta genom nya övertidsregler.
När det gäller samverkan mellan vårdens olika delar är det av yttersta vikt
att vi har en lagstiftning som kräver ett samarbete. Det skall inte finnas
skarpa
gränser mellan primärvården och sluten vård. Oavsett om vården sker vid
sjukhus eller inom primärvården - och oavsett huvudman och driftform -
skall kommunikationerna och samarbetet fungera så väl att alla insatser sker
på ett samordnat sätt. För att kunna bedriva en vård på lika villkor och att
medborgarna kan få den akutvård de behöver måste vi utveckla ett
sammanhängande ambulanshelikoptersystem. Denna fråga måste aktualiseras
på nytt eftersom tillgången till avancerad vård inom rimlig tid nu förlängs på
grund av att landsting vidtar kraftiga omstruktureringar för att nå en budget i
balans. Genom att införa ett sammanhängande system för ambulanshelikopter
ger man också dem som bor långt ifrån ett akutsjukhus goda möjligheter att
överleva om de drabbas av svår sjukdom eller olycka. Det viktigaste skälet är
att ett sådant system bidrar till att minska antalet döda och skadade i
trafiken.
Dessutom skulle systemet ge befolkningen trygghet och möjliggöra vård på
lika villkor oavsett var man bor.
När det gäller kommunerna finns det exempel på enskilda kommuner och
landsting som under knappa tidsförhållanden träffat överkommelser om
åtgärder med kommundelegationen. En sådan är Munkfors kommun i
Värmland. För denna kommun handlar kostnadsreduktionerna, om de blir
verklighet, om hela fyra skattekronor eller tio procent av den berörda
budgeten. Flera av våra kommuner befinner sig i samma situation och de
östra och norra delarna av Värmland är hårt drabbade, Munkfors är bara ett
exempel i raden. Det bör också nämnas i sammanhanget att Munkfors och
Hagfors tillhör de tio kommuner som har den högsta arbetslösheten i landet.
Uppgörelsen med kommundelegationen gör det svårt för dessa kommuner
att hålla hög kvalité i den kommunala infrastrukturen och servicen. Mindre
pengar till barnomsorgen och skolan medför att vissa småbarnsfamiljer
känner sig tvingade att flytta. Det går inte att undvika uppsägningar av
kommunal personal och de som blir kvar får ett allt större ansvar i en redan
pressad situation. Vem vill bo i en kommun eller ett landsting som åderlåts på
offentlig service?
Risken är att långtgående och drastiska nedskärningar av budgeten medför
att befolkningsminskningen fortsätter i en ökad takt samtidigt som
nyföretagsamheten avstannar. Allt detta måste undvikas. Det är därför
angeläget att de saneringsprogram som landets kommuner och landsting åtar
sig inom ramen för kommundelegationen och bostadsdelegationen bygger på
realism och inte sätter käppar i hjulet för en god utveckling för de berörda
kommunerna och landstingen. Det är angeläget att regeringen har detta i
åtanke när man under hösten tar ställning till kommundelegationens förslag.