Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs vad gäller den regionala obalansen i ekonomin.
Hela Sverige skall leva!
1990-talets saneringsprogram har hårt drabbat kommuner, landsting och
därigenom enskilda människor både som arbetstagare inom den
gemensamma sektorn och som brukare av dess tjänster inom skola, vård
och omsorg.
Saneringen har gjort att vi nu har ett ekonomiskt utrymme som medger att
vi kan diskutera hur pengarna skall användas i stället för var de skall dras in.
Den ekonomiska utvecklingen visar dock upp stora olikheter mellan olika
regioner i landet. Sålunda finns ett stort antal kommuner och landsting som
fortfarande brottas med stora problem när det gäller att få resurserna att räcka
till.
Vi har skapat ett stort antal lagar som reglerar vilka rättigheter vi har som
medborgare t.ex. socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om
stöd och service till funktionshindrade. Vi är, så vitt vi förstår, relativt
överens om vad det gemensamma skall svara för i form av stöd i livets olika
faser. När vi är yngre har vi rätt till utbildning, när vi blir gamla har vi vid
behov rätt till äldreomsorg och dessemellan kan vi behöva hjälp och stöd när
vår egen förmåga sviktar av olika anledningar.
Det är kommuner och landsting som i de flesta fall har ansvaret för att
dessa lagar följs. Av de resurser som krävs för att klara detta uppdrag så går
70-80 % till kostnader för personal och med det följer också ansvaret för den
personalens väl och ve.
Vi har också stiftat ett antal lagar som reglerar förhållandet på våra
arbetsplatser och här tänker vi framförallt på arbetsmiljölagen.
Vi har ett system för utjämning av resurserna mellan kommunerna som
inte förmår att klara av den obalans som finns i dag. Regeringen har sedan
1996 anvisat särskilda medel för att hjälpa kommuner och landsting som
befinner sig i svåra ekonomiska situationer. Kommundelegationen och
Bostadsdelegationen har inrättats med uppgift att hantera ansökningar från de
berörda kommunerna och landstingen. Vi har ännu inte, fullt ut, sett resultatet
av delegationernas arbete men det mesta tyder ändå på att det fortfarande
kommer att finnas ekonomiska bekymmer i ett antal kommuner och landsting.
För att klara vården, skolan, omsorgen och dessutom arbetsmiljöerna på
våra offentliga arbetsplatser så måste vi fortsätta att försöka hitta instrument
som på ett träffsäkert sätt kan fördela resurserna dit där behoven finns. Det är
oerhört viktigt att regeringen även fortsättningsvis ger stöd till utsatta
kommuner och landsting. Risken är annars att långtgående och drastiska
nedskärningar av kommunala budgetar medför att befolkningsminskningen
fortsätter samtidigt som nyföretagsamheten avstannar.
Vi har ett gemensamt ansvar för att se till så att människorna i hela Sverige
får del av vår gemensamma välfärd.