Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs vad gäller den regionala obalansen i ekonomin. Hela Sverige skall leva!
1990-talets saneringsprogram har hårt drabbat kommuner, landsting och därigenom enskilda människor både som arbetstagare inom den gemensamma sektorn och som brukare av dess tjänster inom skola, vård och omsorg.
Saneringen har gjort att vi nu har ett ekonomiskt utrymme som medger att vi kan diskutera hur pengarna skall användas i stället för var de skall dras in.
Den ekonomiska utvecklingen visar dock upp stora olikheter mellan olika regioner i landet. Sålunda finns ett stort antal kommuner och landsting som fortfarande brottas med stora problem när det gäller att få resurserna att räcka till.
Vi har skapat ett stort antal lagar som reglerar vilka rättigheter vi har som medborgare t.ex. socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om stöd och service till funktionshindrade. Vi är, så vitt vi förstår, relativt överens om vad det gemensamma skall svara för i form av stöd i livets olika faser. När vi är yngre har vi rätt till utbildning, när vi blir gamla har vi vid behov rätt till äldreomsorg och dessemellan kan vi behöva hjälp och stöd när vår egen förmåga sviktar av olika anledningar.
Det är kommuner och landsting som i de flesta fall har ansvaret för att dessa lagar följs. Av de resurser som krävs för att klara detta uppdrag så går 70-80 % till kostnader för personal och med det följer också ansvaret för den personalens väl och ve.
Vi har också stiftat ett antal lagar som reglerar förhållandet på våra arbetsplatser och här tänker vi framförallt på arbetsmiljölagen.
Vi har ett system för utjämning av resurserna mellan kommunerna som inte förmår att klara av den obalans som finns i dag. Regeringen har sedan 1996 anvisat särskilda medel för att hjälpa kommuner och landsting som befinner sig i svåra ekonomiska situationer. Kommundelegationen och Bostadsdelegationen har inrättats med uppgift att hantera ansökningar från de berörda kommunerna och landstingen. Vi har ännu inte, fullt ut, sett resultatet av delegationernas arbete men det mesta tyder ändå på att det fortfarande kommer att finnas ekonomiska bekymmer i ett antal kommuner och landsting.
För att klara vården, skolan, omsorgen och dessutom arbetsmiljöerna på våra offentliga arbetsplatser så måste vi fortsätta att försöka hitta instrument som på ett träffsäkert sätt kan fördela resurserna dit där behoven finns. Det är oerhört viktigt att regeringen även fortsättningsvis ger stöd till utsatta kommuner och landsting. Risken är annars att långtgående och drastiska nedskärningar av kommunala budgetar medför att befolkningsminskningen fortsätter samtidigt som nyföretagsamheten avstannar.
Vi har ett gemensamt ansvar för att se till så att människorna i hela Sverige får del av vår gemensamma välfärd.
Stockholm den 29 september 2000
Lennart Axelsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Helena Zakariasén (s)