Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett nytt kommunalt utjämningssystem.
Ändra det Stockholmsfientliga
skatteutjämningssystemet
Sverige behöver ett kommunalt utjämningssystem för att minska de stora
klyftor som annars skulle uppstå mellan olika kommuner och landsting
beroende på åldersstruktur, geografiska skillnader, skattekraft och sociala
olikheter. Likväl som detta är självklart opponerar vi kristdemokrater i
Stockholmsregionen oss mot det nuvarande utjämningssystemet av två
huvudskäl: För det första därför att det strider mot intentionerna i
grundlagen som innebär att en kommuns skatteintäkter inte får användas i
en annan kommun. Även om konstruktionen av det nuvarande systemet
formellt inte är ett brott mot grundlagen så strider det mot hela
grundtanken med det kommunala självstyret, lokaliseringsprincipen och
beskattningsrätten. Skatteutjämningen måste därför vara en statlig
angelägenhet, inte en mellankommunal. För det andra därför att det
nuvarande systemet till sin konstruktion motverkar ekonomisk utveckling
och inte tar tillräcklig hänsyn till storstädernas speciella villkor.
Tillväxtfientligt
Konstruktionen av det nuvarande utjämningssystemet leder till att det
finns små möjligheter för en kommun att själv påverka sina inkomster. I
vissa lägen är dessa möjligheter obefintliga eller till och med negativa.
Att exempelvis ta på sig kostnader för att öka bostadsbyggandet ger
därför små förtjänster i form av ökade skatteintäkter när befolkningen
ökar, ja i vissa lägen kan de till och med innebära att kommunernas
inkomster minskar (den s.k. pomperipossaeffekten). Detta har bl.a.
landshövding Ulf Adelsohn påpekat i sin utredning om hur
bostadsbyggandet kan öka i Stockholmsregionen, som redovisades för
regeringen den 16 juni i år.
Det är lätt att olika delar av landet ställs mot varandra när det gäller att
jämna ut skatteutfallet. Men vi får inte glömma bort att Stockholmsregionen
är en tillväxtmotor som hela Sverige har nytta av. Stryper vi denna motors
styrka förlorar inte bara 08-området på det, utan även övriga Sverige. Sverige
behöver en huvudstadsregion med stark internationell dragningskraft. Det
nuvarande systemet kan tolkas, om man vill vara drastisk, som en uppmaning
till Stockholmsregionen att istället för att agera dragmotor för övriga landet
sänka tillväxttakten till riksgenomsnittet. En sådan utveckling vore förödande
för hela landet.
Stockholms landsting förlorar mest
Med det nuvarande utjämningssystemet är Stockholms läns landsting det
enda landsting som ger bidrag till inkomstutjämningssystemet, närmare
fyra miljarder kronor varje år. Det är drygt 14 procent av landstingets
skatteintäkter som går till de andra landstingen. Innan några mer
genomgripande förändringar av det gällande systemet hunnit göras borde
åtminstone en spärregel införas som innebär att maximalt 10 procent av
ett landstings eller kommuns skatteintäkter kan överföras till andra
kommuner/landsting.
Övergången till det system som nu gäller (fr.o.m. år 2000) innebär också
att Stockholms läns landsting förlorar mest av samtliga landsting och
kommuner. Det innebär i sin tur att de brister som finns inom sjukvården och
kollektivtrafiken i Stockholms läns landsting inte kan åtgärdas på det sätt som
länsinnevånarna borde kunna förvänta sig.
Storstadsproblemen beaktas inte tillräckligt
Kostnaden för att producera vård är inte densamma i hela landet.
Glesbygden har sina särskilda problem och storstadsregionerna har sina.
Exempelvis finns en större psykisk ohälsa och större vårdbehov i en
storstad. Högre kostnader för löner, lokaler och en allmänt högre
kostnadsnivå i Stockholms län är andra exempel på storstadens särskilda
problem. I det nuvarande systemet beaktas inte storstadsregionernas
merkostnader på ett tillfredsställande sätt.
Stockholm är på grund av bland annat den höga användningen av
kollektivtrafik det län som har de överlägset högsta kostnaderna per invånare
för kollektivtrafiken. Det finns inte heller något län i Sverige som har en
högre pendling över kommungränserna än vad Stockholms län har. Dessutom
nyttjas den skattesubventionerade kollektivtrafiken i hög grad även av
människor boende utanför regionen.
Till skillnad från andra delar av landet sköts kollektivtrafiken, SL, enbart
av landstinget. Primärkommunerna deltar inte på något sätt i finansieringen.
Detta är en organisationsform som passar för Stockholms län.
Utjämningssystemet tar inte nödvändig hänsyn till kollektivtrafikens
kostnadsstruktur. Kostnaderna för kollektivtrafiken måste beaktas fullt ut och
inte begränsas till 75 procent i kostnadsutjämningssystemet. Hela
statsbidraget som avser kollektivtrafiken borde rimligtvis tillfalla Stockholms
läns landsting som står för kostnaderna.
Även när det gäller färdtjänsten bygger nuvarande system på felaktiga
premisser. Det är landstinget som i Stockholmsregionen ansvarar för
färdtjänsten och som därmed borde få ta del av hela beloppet som avser
färdtjänst.
Stockholmskommunerna
För Stockholms stad innebär nuvarande utjämningssystem, med gällande
införanderegler, att staden förlorar intäkter motsvarande cirka en miljard
kronor efter fem år. Första året begränsas förlusten till 150 miljoner
kronor, för att sedan öka år för år. Situationen är likartad för många av
kommunerna runt Stockholms stad.
De problem som handlar om den starka sociala, etniska och ekonomiska
segregationen som finns i storstadsområdena beaktas inte tillräckligt i
skatteutjämningsförslaget.
Nytänkande och metodutveckling uppmuntras inte med nuvarande system
utan traditionella lösningar utgör i flera fall den enda grunden för
kostnadsersättningar. Därmed bromsar förslaget landstingens och
kommunernas strävan att finna effektivare organisationsformer och arbetssätt
samt utveckla nya alternativa behandlingsformer mot sjukdomar som idag tar
stora resurser.
Pomperipossaeffekten
Inkomstutjämningssystemet är så utformat att kommuner och landsting
med en egen utdebitering som är lägre än den länsvisa skattesatsen får en
minskning av den samlade inkomsten när det egna skatteunderlaget ökar,
en "pomperipossaeffekt".
I den första översyn som har gjorts av det nya systemet
(Utjämningsdelegationen dir Fi 1999:57) föreslås vissa smärre förändringar
av inkomstskatteutjämningen. Förutom att förslagen innebär att systemet blir
än mer krångligt och svårt att överblicka så elimineras inte i grunden
felaktigheterna i systemet. Dessutom omfattas inte landstingen av den
minskning av pomperipossaeffekten som föreslås.
Kommunalt självstyre
Var finns incitamenten till kommunala ansträngningar för förbättring av
ekonomin i detta system? Incitament att få fart på exempelvis
bostadsbyggandet finns inte. Systemet premierar istället kommuner som
ur ett samhällsekonomiskt perspektiv vidtar felaktiga åtgärder. Även den
socialdemokratiskt styrda ledningen för Kommunförbundet uttalade i sitt
remissvar på den utredning som låg till grund för det nu gällande
skatteutjämningssystemet att "pomperipossaeffekten" måste bort.
Ett argument som används mot Stockholms stad och landsting, exempelvis
av biträdande finansminister Lars-Erik Lövdén, är att staden och landstinget
sänkt skatten något. Detta sticker tydligen oerhört i ögonen på regeringen, och
färgar dess hantering av skatteutjämningsfrågan. Men detta får aldrig påverka
ett skatteutjämningsförslag. Dels därför att detta handlar om den kommunala
självstyrelsen. Tror sig en kommun kunna effektivisera sin verksamhet och
omprioritera resurser så att skatten kan sänkas så ska detta väl uppmuntras,
inte motarbetas? Särskilt när vården, omsorgen och skolan samtidigt får
ökade resurser, just de områden som prioriteras. Dels lägger regeringen själv
förslag till inkomstskattesänkningar. Vad Stockholms kommun och landsting
gjort är att förverkliga den ambition som regeringen själv har. Vad är det för
fel med det? Istället blir effekten av regeringens politik att kommuner i
Stockholms län tvingas höja skatten, vilket är tvärtemot den av regeringen i
andra sammanhang uttalade önskan att kommunerna ska undvika
skattehöjningar.
Utöver ovanstående finns en demokratisk aspekt som bör lyftas fram.
Systemet är nämligen så krångligt att ingen har fullständig kunskap om sy-
stemets alla effekter. En vanlig medborgare kan omöjligen sätta sig in i sy-
stemet och förstå det. Vi citerar gärna hur socialdemokraterna i
Stockholmsregionen kommenterade det utjämningssystem som nu gäller:
"Systemet är så pass komplicerat att endast en handfull personer i Sverige
fullt ut förstår det eller kan bedöma dess effekter. Även om de flesta
kommunpolitiker i ledande ställning kan sätta sig in i systemets
huvudprinciper är det näst intill obegripligt för den vanlige medborgaren.
Med tanke på att systemet omfördelar tiotals miljarder kronor är detta mycket
otillfredsställande ur demokratisk synvinkel."