Riksdagen begär att regeringen skyndsamt privatiserar Vasakronan.
Motiven för mina förslag
Under den borgerliga regeringstiden i början 1990-talet ombildades
Byggnadsstyrelsen, som dittills haft monopol på att tillhandahålla lokaler
för statlig verksamhet. De fastigheter som bedömdes ha ett värde på den
allmänna hyresmarknaden tillfördes det nystartade Vasakronan AB.
Avsikten var att detta företag skulle syssla med förvaltning av främst
kontorsfastigheter på kommersiell bas.
Under sin dåvarande ledning genomförde Vasakronan AB en snabb
anpassning till marknadens villkor. Idag är företaget ett stort fastighetsbolag
med inriktning på kommersiella lokaler, främst kontor, i femton större
svenska städer. Beståndet omfattar ca 300 fastigheter, och det värderas till
närmare 30 miljarder kronor. Den sista offentliga specialfastigheten av s.k.
ändamålskaraktär avyttrades under 1998. Andelen statliga myndigheter bland
hyresgästerna är nu nere i ca 45 procent.
År 1998 förvärvade Vasakronan praktiskt taget hela S-E-bankens bestånd
av rörelsefastigheter, 44 enheter till ett pris av drygt 4,2 miljarder kronor.
Det
ter sig egendomligt att staten, när nu socialdemokraterna övergett planerna på
att socialisera bankväsendet, investerar i det nät av bank- och kontorslokaler
som utnyttjas av Wallenbergssfärens husbank.
Förra året köpte Vasakronan företagsparken InfraCity utefter motorvägen
mellan Stockholm och Arlanda. Utöver kontor och butiker finns där Scandic
Crown Hotel i tjugo våningar. Frågan inställer sig onekligen, varför staten
ägnar resurser åt sådan verksamhet i stället för att syssla med eftersatta
angelägenheter som ingen annan kan sköta lika bra eller bättre.
Vasakronan är sedan länge moget att privatiseras. Det vore bra för
företaget, bl.a. därför att en börsnotering av dess aktier skulle möjliggöra ett
aktivt deltagande i den omstrukturering av fastighetsmarknaden som nu
inletts. Det vore dessutom naturligtvis bra för staten, som kunde använda
försäljningslikviden till att - om inte annat - nedbringa statsskulden.