Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kulturinstitutionernas hyreskostnader.
2 Bakgrund
Kulturutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet 1997/98:KrU3y "För-
valtning av statens fastigheter och statliga myndigheters lokalförsörjning"
enhälligt uttalat sig för att "de hittillsvarande svårigheterna och
oklarheterna när det gäller hyresfrågor inom kulturområdet måste
avhjälpas genom tydliga ägardirektiv och spelregler att läggas till grund
för det fortsatta samspelet mellan parterna".
Det är vår uppfattning att trots detta väldigt lite har skett. Våra farhågor
bekräftas i ett nyligen presenterat arbetspapper till en ESO-rapport med titeln
"Leka marknad". I rapporten pekas på problemet med att utgå från begreppet
marknadshyra eller marknadsliknande hyra som Fastighetsverket numera valt
att kalla det. Rapporten uppmärksammar också det faktum att
Fastighetsverket har monopol på förvaltning och drift av fastigheterna. Några
institutioner har gjort beräkningar som pekar på att dessa tjänster skulle kunna
gå att få betydligt billigare.
Fastighetsverket beräknar sina hyreskostnader bl.a. genom att räkna fram
ett avkastningskrav på fastighetens värde, både byggnad och mark. Det har
sagts att Finansdepartementet har krävt en avkastning på 8 procent. Operans
markvärde uppges till 64,8 miljoner kronor och Nationalmuseums till 19,5
miljoner kronor. Detta kan jämföras med att Konserthuset i Stockholm till
markägaren Stockholms stad betalar 1 krona/år.
3 Förslag
Ett av de centrala skälen till att en översyn och förändring måste ske av
kulturinstitutionernas hyror är att en förändring skulle innebära att mer av
anslagen till institutionerna kunde gå till verksamhet i stället för att, som i
dag, gå till att betala hyror.
Kulturinstitutionernas hyror i av staten ägda ändamålsfastigheter måste
preciseras så att det framgår vad som är kapitalkostnader och vad som är
kostnader för drift och underhåll. Fastigheternas ingångsvärde måste bli
föremål för förnyad beräkning, varvid markvärdet särskilt måste
uppmärksammas. Avkastningskravet på ändamålsfastigheter måste få variera
efter användningsområde och bör för de fasta kulturinstitutionerna kunna
sättas till 0 procent. För ny- och tillbyggnader görs särskilda beräkningar.
Förvaltning, drift och underhåll skall kunna upphandlas på entreprenad,
varvid Fastighetsverket organiseras så att man kan uppträda som en av flera
aktörer på marknaden. Slutligen måste Kulturdepartementet med stor
tydlighet slå fast att alla besparingar som en institution inom deras
ansvarsområde kan åstadkomma på sina lokalkostnader inte kommer att
innebära nedskärningar av deras anslag. Då uppfylls det mål som
kulturutskottet angav i sitt tidigare citerade yttrande att "ett självklart mål
bör
vara att optimera kundnyttan".