1. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om den
aviserade utredningen av statens skogsinnehav.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett tillfälligt stopp för avverkningar på Fastighetsverkets
marker införs i avvaktan på att utredningen genomförs.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att staten snarast skall miljöcertifiera sitt skogsbruk.
2 Motivering
I processen då Domänverket och Vattenfall bolagiserades fanns det
fortfarande en del områden som bl.a. på grund av rennäringslagen även i
framtiden ansågs nödvändiga att förbli i statlig ägo. Det rörde sig främst
om markområden väster om odlingsgränsen i Norrbottens och
Västerbottens län samt renbetesfjällen i Jämtlands län och vissa
markområden i norra Dalarna. Förvaltningen av dessa fjällnära skogar
ålades därför 1996 Statens fastighetsverk. Förutom för rennäringen är
även dessa skogar av ett stort allmänt intresse med hänsyn till naturvård,
rekreation och friluftsliv. Med flera olika konkurrerande intressen följer
även starkare konflikter. Hård kritik har riktats mot Fastighetsverkets sätt
att förvalta skogsinnehavet, främst från miljörörelsen. Fastighetsverket
har genom sin förvaltning av statens skogar, inte beaktat naturvården och
turismen i tillräcklig omfattning. Inte heller rennäringens och
lokalbefolkningens intressen har tillgodosetts på ett rimligt sätt. I Sverige
finns fortfarande stora obrutna skogsområden längs fjällkedjan som till
stor del är orörda och ur naturvårdssynpunkt har ett oersättligt värde.
Svenska staten ska, genom sitt förvaltande av de gemensamma tillgångar
som dessa skogar innebär, vara ett föredöme och visa att skogsbruk i
kombination med andra konkurrerande markanvändningsintressen är
möjligt.
3 Statens fastighetsverk
Statens fastighetsverk (SFV) bildades 1993 för att samla förvaltandet av
byggnader, mark och skogar som tillhör staten och har ansvar för att
vårda, bevara och utveckla fastigheterna till gagn för landets invånare.
Förutom exempelvis de kungliga slotten, ambassader, nationalteatrar och
museer har även Fastighetsverket ansvar för att förvalta ca 6,5 miljoner
mark, vilket motsvarar ca 1/6 del av Sveriges yta. 1,1 miljoner av de
totala 6,5 miljonerna hektar mark utgör produktiv skogsmark, varav 370
000 hektar är fjällnära skog. Hur SFV, och andra skogsägare, ska förvalta
skogen finns uttryckt i skogsvårdslagens första paragraf. Enligt denna är
skogen en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en
god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid
skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen såsom
rennäring och turism.
Tyvärr har det visat sig att SFV inte lyckats fullfölja sin uppgift på ett
tillfredsställande sätt. För områden som enligt Skogsvårdslagen borde klassas
som skyddsvärda finns avverkningsplaner, och avverkningar har utförts på för
rennäringen viktiga åretruntmarker, trots samebyarnas överklagelser.
Regeringen har nyligen aviserat att en utredning ska tillsättas för att se över
hur staten genom SFV egentligen förvaltar sina skogar. Utredningen skall
enligt uttalande från regeringen särskilt se över vilken naturvårdshänsyn SFV
har visat i sitt arbete. Men naturvårdshänsynen är endast en av de konflikter
som berör SFV:s skogsinnehav. Andra områden som behöver belysas är hur
lokalbefolkningens medverkan och inflytande skall garanteras, hur alternativa
brukningsmetoder som kan skapa arbetstillfällen utan att hota skogens
miljövärden utformas samt hur skogens alternativa värden för t.ex. fritidsliv
och turism kan värderas. Detta bör ges regeringen till känna.
3.1 Fastighetsverkets avkastningskrav
Enligt regeringens direktiv till SFV om hur statens skogar ska förvaltas,
ska skogsbruk på dessa marker bedrivas med vinst, vilket är anledningen
till att Fastighetsverket ålagts ett avkastningskrav på 3,5 procent av
marknadsvärdet. Även impedimentmark, vilket enligt Skogsvårdslagen
bedöms som icke avverkningsbar skog, har ett avkastningskrav på två
procent. Enligt direktiven till SFV har verket även ett ansvar att förse
inlandssågarna med virke, vilket innebär att verket även har till uppgift att
skapa arbetstillfällen utan att själv agera arbetsgivare.
SFV har jämfört med andra skogsbolag ålagts ett lägre avkastningskrav.
Detta motiveras med att SFV i egenskap av förvaltare av statens skogar även
åläggs vissa andra hänsynstaganden. Till dessa hänsynstaganden hör bland
annat större naturvårdshänsyn för de fjällnära skogarna, mer restriktioner
p.g.a. renskötselintressena då dessa områden utgör så kallade året-runt-
områden, hänsyn till skogsvårdslagens särskilda bestämmelser för
skogsbruket inom fjällnära områden samt kostnadsfördyrningar. Dagens
avkastningskrav som åligger Fastighetsverket innebär en större risk för att
områden som är särskilt känsliga eller på annat sätt är i behov av ett varaktigt
skydd inte kommer att ges tillräcklig hänsyn. Problemet har blivit särskilt
tydligt i och med det avverkningsbeslut som under det senaste året hotat
området Yttre Jelka Rimakåbbå som har ett högt biologiskt värde bland annat
på grund av de stora inslagen av granurskog. Miljörörelsen lyckades med sina
kraftfulla protester skjuta upp beslutet om avverkning, men hotet kvarstår
dock fortfarande. Då dessa fjällnära skogar som det rör sig om inte är
avverkningsbara p.g.a. sin långsamma tillväxt och oförmåga till återväxt inom
en överskådlig framtid, bör ett avkastningskrav för statens fjällnära skogar ej
åliggas. Den aviserade utredningen om statens skogar skall särskilt belysa
konsekvenserna av Fastighetsverkets avkastningskrav och föreslå en rimlig
nivå på avkastningen. I avvaktan på att utredningen genomförs skall ett
tillfälligt stopp för avverkningar på Fastighetsverkets marker införas. Detta
bör ges regeringen till känna.
3.2 Fastighetsverkets naturvårdshänsyn
För att överhuvudtaget avsätta skyddsvärda skogsområden på sitt
markinnehav kräver SFV ekonomisk, marknadsmässig, ersättning. Dvs.
staten ska betala staten. Genom detta krav låser man möjligheterna att
avsätta skyddsvärda skogar på statlig mark utan att belasta statens redan
begränsade tillgångar för områdesskydd. Detta är skogar som i vanliga
fall lämnas orörda. Deras värde för renskötsel, turism, naturvård och
forskning betonas särskilt. Rennäringen framförde kritik om förstörda
betesmarker och flyttleder och man ifrågasatte om det är möjligt att få
upp ny skog efter slutavverkning.
SFV deltog i framtagandet av de svenska FSC-kriterierna men valde i sista
stund att ställa sig utanför förslaget. SFV har dock senare gått ut och sagt att
man kommer att arbeta i enlighet med kriterierna och följa standarden tills
man vet vilken form av certifiering som passar. I SFV:s policy står att SFV
följer FSC:s principer och nationella kriterier för ett kvalitetsmärkt
skogsbruk.
Man påstod att avverkningen av Arvliden var i enlighet med FSC trots att
FSC förutsätter att hela skogsinnehavet bedöms. FSC:s ledning reagerade mot
detta argument. Staten borde ta ansvar och snarast miljömärka sitt skogsbruk,
så att man kan leverera allt sitt virke FSC-märkt till köpsågverken. Detta bör
ges regeringen till känna.
3.3 Brukningsmetoder och lokal förvaltning
SFV har indirekt fått ett statligt ansvar att kontinuerligt leverera virke till
den lokalt stationerade sågverksindustrin i Norrlands inland. SFV
upphandlar allt arbete och lejer all arbetskraft. 50 % av alla avverkningar
gör SFV själv genom entreprenörer, resterande hälft säljs som rotposter.
SFV har ingen kontroll över vart denna del säljs. Virket som SFV
avverkar går direkt till ett 20-tal sågverk i Norrlands inland och massan
går till massaindustrin vid kusten, bl.a. Assi Domän. Många mindre
sågverk levereras inget virke från SFV. Staten borde framstå som ett gott
exempel och bruka skogarna med metoder där man koncentrerar sig på att
ta ut det efterfrågade timret, t.ex. genom mer miljöanpassade alternativa
metoder. I sina försök att hålla sågverken med virke och uppfylla sitt
avkastningskrav går SFV in i obrutna fjällområden, skyddsvärda skogar,
områden som Assi Domän på sin tid som förvaltare lovade skulle förbli
orörda.
Det är av största vikt att befolkningen i inlandets skogsbygder får större
inflytande över skogens skötsel och förvaltning. I sammanhanget är lokalt
ägda inlandssågverk en nyckelfaktor. De möjliggör lokal förädling av
skogsråvara. Skogens och skogsmarkens enorma möjligheter som en viktig
utvecklingsresurs har ännu inte insetts till fullo. En förbättrad skogsvård kan
öka produktionen av varor och tjänster, bl.a. produktion av virke och andra
förädlade skogsprodukter, och därmed bidra till att skapa nya arbetstillfällen
och inkomster, mervärde genom förädling av och handel med skogsprodukter,
ett ökat bidrag till inkomster i utländsk valuta och ökat utbyte av
investeringar. Skogsresurser kan, eftersom de är förnyelsebara, hanteras på ett
sätt som är förenligt med miljöhänsyn. Effekterna av uttag av skogsresurser
för skogens övriga värden bör beaktas till fullo vid utveckling av skogspolitik.
Det är också möjligt att öka skogens värde genom att utnyttja den på ett sätt
som inte skadar miljön, t.ex. ekologisk turism och kontrollerade uttag av
genetiskt material. Samfällda åtgärder behövs för att höja människors
medvetande om skogens värde och nytta. Skogarnas överlevnad och fortsatta
bidrag till mänsklig välfärd är till stor del beroende av att dessa
ansträngningar lyckas.
För att öka inkomster och sysselsättning på landsbygden, och skapa
ekonomiska, ekologiska och sociala vinster, bör statens skogars ekonomiska
och biologiska värde utredas. Dessa värden kan exempelvis handla om
möjligheten till utveckling av förädlingsindustrier, vilt- och naturvård, turism
eller användning av skogar för energiförsörjning. Det är högst nödvändigt att
finna lämpliga åtgärder och metoder för att involvera den lokala
befolkningen, lokala organisationer, sakkunniga i området m fl. Västerpartiet
anser att dessa aspekter bör ingå i direktiven till den aviserade utredningen
om statens skogsinnehav. Detta bör ges regeringen till känna.