med anledning av skr. 2000/01:101 Årsredovisning för staten 2000
1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att könsuppdela statistiken i statens årsredovisning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att integrera resultat från myndigheternas jämställdhetsarbete i
statens årsredovisning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillföra en jämställdhetsbilaga till statens årsredovisning.
2 Könsuppdelad statistik
Sveriges riksdag antog för sju år sedan, våren 1994, en ny nationell
handlingsplan för jämställdhetspolitiken. Den innebär att alla förslag och
beslut måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att klarlägga
möjliga konsekvenser för kvinnor respektive män. För att detta ska vara
möjligt måste statistiken vara uppdelat på kön. Målet är att all statistik
som relaterar till individer dels ska vara insamlad, analyserad och
presenterad efter kön, dels spegla jämställdhetsfrågor och problem i
samhället. Det är regeringens linje i jämställdhetsarbetet att använda två
parallella strategier samtidigt: gender mainstreaming och riktade insatser.
I regeringens skrivelse 2000/01:101 Årsredovisning för staten 2000, har
tyvärr inget av allt detta lämnat några spår.
Det framgår också i bl.a. finansutskottets betänkande 1999/2000 FiU02 att
utskottet tidigare anfört att ett omfattande arbete pågår inom
Regeringskansliet med att utveckla ett s.k. jämställdhetsbokslut i samarbete
med SCB. I statens årsredovisning för 2000 synliggörs ingenting av detta
omfattande arbete.
Den fråga som genomgående behöver ställas i framtagandet av
könsrelaterad statistik, också i statens årsredovisning, är "Går det här att
könsuppdela?". Går det att könsuppdela statistiken är det sällan det finns
någon anledning att inte göra det.
Ett tydligt exempel är tabellerna 3.7 och 3.8 på sid 30 i regeringens
skrivelse. Det finns uppenbara könsaspekter på utgifterna för
socialförsäkringar, och detsamma gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I tabell 4.4 på sid 46 uppskattas löne- och arbetstidsutvecklingen utan att
någon indelning görs i utvecklingen för män respektive kvinnor. Ett tredje
exempel är tabell 4.5 på sid 47, där skatteintäkter från hushållen redovisas
utan att könsuppdelas.
3 Myndigheternas jämställdhetsarbete
Riksrevisionsverkets iakttagelser under rubriken Jämställdhet - Hur styr
regeringen (RRV 2000:17) koncentrerar sig på myndighetsutövningen.
Det pekar på att kopplingen mellan de övergripande
jämställdhetspolitiska målen och målformuleringarna i regleringsbreven
är otydliga. Återrapporteringskraven kritiseras också för att vara väl
allmänt hållna.
Vänsterpartiet instämmer i RRV:s kritik. Årsredovisningen måste också
kunna användas som underlag för hur den framtida myndighetsutövningen
ska utformas. Därför måste målformuleringarna i regleringsbreven förtydligas
och göras på ett sådant sätt att de blir mätbara. Att i allmänna ordalag tala om
jämställdhet som centralt mål utan att definiera vägar och strategier för att nå
dessa mål är inte bara problematiskt ur verksamhetssynpunkt, utan kan även
leda till att begreppen utarmas på innehåll.
Myndigheternas resultat behöver sedan redovisas utifrån fastställda
återrapporteringskrav och integreras i årsredovisningen. En uttalad officiell
jämställdhetslinje som sedan inte följs upp på ett relevant sätt kan i värsta
fall
bli kontraproduktiv när otydligheten gör att det inte är möjligt att avgöra om
uppställda krav är uppfyllda eller inte.
4 Tillför en särskild jämställdhetsbilaga
Den andra delen av jämställdhetsstrategin, de riktade insatserna, lyser
också med sin frånvaro. Om inkomster och utgifter kan delas upp per
månad i bilagorna 8 och 9, varför kan då inte åtminstone några av dem
delas upp på kön?
Det behövs en särskild kommenterad jämställdhetsbilaga till statens
årsredovisning. Den bör innehålla statistik över statens förhållande till de
ekonomiska skillnaderna mellan lönen: olika skatteintäkternas fördelning på
män respektive kvinnor och fördelningen av utgifterna för socialförsäkringar,
a-kassa, studiemedel osv.
I boken Omåttliga önskningar, måttliga framsteg - kvinnor i dagens och
morgondagens samhälle från 1987 (ISBN91-38-12016-X) har författaren
Elisabeth Sundin granskat medelsfördelningen uppdelat på kön på fem
departement. Hon skriver:
Statens stora betydelse för kvinnor är allmänt omvittnad men bara en del
av sanningen. Mina beräkningar visar att statens betydelse för män kan
vara väl så stor som för kvinnor.
Hon fortsätter:
Genomgången har alltså visat att det män gör anses värdefullare. Staten
subventionerar män och mäns arbetsplatser med större belopp än
kvinnors arbetsplatser. De delar av utbildningen där män dominerar får
mer pengar o s v. De sektorer som domineras av män anses på ett
självklart sätt vara värda att stödja och bevara. Kvinnor befinner sig alltså
också där i ett underläge... Mina beräkningar tyder på att dominanser av
kvinnoinriktade insatser från samhällets sida är mindre än man brukar
hävda.
Därutöver borde bilagan också ta upp könsfördelningen bland statens
anställda inom olika sektorer. Statistiken bör vara uppdelad på vanliga
anställda och chefer på olika nivåer, och belysa löneskillnaderna både
totalt och mellan olika grupper.
Slutligen borde åtminstone delar av statistiken i årsredovisningen inne-
hålla jämförelser med de föregående åren.