Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att inte utvidga sjöfartsstödet. Motivering
Vårpropositionen innehåller inget förslag till utökat sjöfartsstöd till färjerederierna, men det uppges att ett sådant förslag kommer att finnas i budgetpropositionen i september. Den svenskregistrerade delen av handelsflottan - utom färjorna - har länge haft svårt att hävda sig i konkurrensen och är sedan 1989 beroende av statligt stöd. Detta är en olycklig lösning. Många utvärderingar har gjorts av denna typ av riktade industristöd och de ger alla en genomgående mycket negativ bild av effekterna. Stödet skapar ineffektiva organisationer, snedvrider konkurrensen och konserverar föråldrad teknik. Rederistödet är i det närmaste ett skolexempel på en sådan utveckling. Sedan stödet infördes har handelsflottan minskat, medelåldern hos tonnaget ökat, den tekniska utvecklingen mer eller mindre avstannat och riskkapitalet i stort sett försvunnit. Ett fåtal intressanta nyinvesteringar under de senaste åren ändrar inte den övergripande bilden.
Regeringen aviserar nu att stödet skall mer än fördubblas och nu även utgå till färjesjöfarten. Det utökade stödet kommer till den helt dominerande delen att utgå till ett enda företag och det torde inte ha inträffat sedan varvsstödets dagar att ett enskilt företag erhåller ett så omfattande belopp för att täcka löpande driftunderskott. Eftersom färjenäringen, till skillnad från den vanliga lastsjöfarten, verkar i en sorts oligopolmarknad med mycket begränsad konkurrens mellan de olika företagen, är stödet än mer anmärkningsvärt.
Färjestödet införs dessutom vid en tidpunkt då den statliga budgeten ånyo börjar uppvisa underskott. Sjöfartsstödet kommer därför direkt att påverka det statliga upplåningsbehovet och kostnaden för det nya driftbidraget till färjorna överlåtes därmed till framtida generationer att betala.
Stödet planeras få en unik konstruktion på så sätt att rederiernas skattekonton direkt skall krediteras med de anställdas skattebetalningar. Därmed återupprättas på sätt och vis det gamla adelsprivilegiet från Alsnö stadga 1279, ett skatteprivilegium som varit avskaffat i Sverige sedan 1809.
I ett läge när den svenska arbetsmarknaden står inför personalbrist på många områden planerar regeringen att med skattemedel subventionera tämligen lågbetalda sjöarbeten. Detta kan inte vara en riktig utveckling. Stödet bör därför ej utökas och det nuvarande sjöfartsstödet bör avvecklas på det sätt vi tidigare föreslagit.
Stockholm den 26 april 2001
Tom Heyman (m)
Lars Björkman (m)