1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en beskrivning av hur
arbetet intensifierats med att utveckla analysmetoder ur ett
genusperspektiv på den ekonomiska politiken.
2. Riksdagen begär att regeringen i nästa års finansplan återkommer med
utvecklade analysmetoder innehållande ett genusperspektiv enligt vad i
motionen anförs om könsuppdelad statistik av antalet sysselsatta,
arbetslösa och över löneutvecklingen.
3. Riksdagen begär att regeringen i nästa års finansplan återkommer med
utvecklade analysmetoder ur ett genusperspektiv över hur
skatteförändringar påverkar kvinnor och män.
4. Riksdagen begär att regeringen i nästa års statsbudget återkommer med
utvecklade analysmetoder ur ett genusperspektiv över hur statliga medel,
samt infrastruktursatsningar, fördelas mellan kvinnor och män.
5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en beskrivning av hur
arbetet intensifierats avseende utvecklingen av analysmetoder,
innehållande ett genusperspektiv, enligt vad i motionen anförs om
genusperspektiv i framtidsscenarier.
6. Riksdagen begär att regeringen i framtida framtidsscenarier skall konse-
kvensanalysera arbetskraftsutbud, konsumtionsförändringar samt
produktivitets- och effektivitetsökningar ur ett genusperspektiv.
Inledning
Jämställdhet berör alla samhällsområden. Sveriges riksdag antog våren
1994 en ny nationell handlingsplan för jämställdhetspolitiken. Det innebär
att alla förslag och beslut måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv
för att klarlägga möjliga konsekvenser för kvinnor respektive män på
såväl central som regional och lokal nivå. För att detta skall vara möjligt
måste statistiken vara uppdelat på kön. Målet är att all statistik som
relaterar till individer dels skall vara insamlad, analyserad och presenterad
på kön, dels spegla jämställdhetsfrågor och problem i samhället. Kön
skall vara en övergripande och genomgående indelningsgrund i
statistiken.
I regeringens jämställdhetsskrivelse (skr. 1999/2000:24) framgår att:
"Jämställdhet handlar om rättvisa och fördelning av ekonomisk och politisk
makt. Det handlar om demokrati, om att värdera kvinnor och män lika..."
Både EU och FN har gjort viktiga ställningstaganden som stärker kraven
på att lägga genusperspektiv på den ekonomiska politiken.
Den 1 maj 1999 trädde ett nytt fördrag - "EU-grundlag" - i kraft, det s.k.
Amsterdamfördraget. I och med detta fördrag har jämställdhetsfrågorna fått
en betydligt starkare ställning i EU-samarbetet. Jämställdheten mellan
kvinnor och män är ett av EU:s grundläggande mål. I artikel 2 framgår att
"gemenskapen skall ha till uppgift att ... främja ... jämställdheten mellan
kvinnor och män ... ".
FN:s generalförsamling har, som ett led i uppföljningen av den fjärde
konferensen om kvinnor i Peking, uppmanat till intensifierade ansträngningar
i arbetet med att lägga genusperspektiv på hela FN:s arbete inklusive
program, budget och rapportskrivning.
Genusperspektiv på den ekonomiska politiken
Vänsterpartiet utgår från två maktdimensioner - kön och klass. De
rådande produktionsförhållandena och produktivkrafternas utveckling har
tillsammans med den ekonomiska politiken och valet av välfärdssystem
en avgörande betydelse för maktrelationerna i samhället - maktrelationer
mellan klasserna men också mellan könen. Den offentliga sektorn är ett
viktigt redskap för att skapa förutsättningar för uthållig tillväxt och
påverka fördelning av inkomster och kapital i en rättvis och jämställd
riktning. Vi anser att en stark och effektiv offentlig sektor är en
förutsättning för en väl fungerande ekonomi. En ekonomi som bidrar till
att minska klyftor befrämjar också jämlikhet, jämställdhet, ekologisk och
regional balans samt människors kreativitet.
Kvinnor har ett särskilt förhållande till välfärdsstaten och den offentliga
sektorn. Kvinnor behöver en väl utbyggd och fungerande social service för att
överhuvudtaget kunna förvärvsarbeta, och därmed kunna ha ett rimligt
ekonomiskt oberoende. Kvinnor arbetar i dag till lika stor del i offentlig som
privat sektor medan männen till största delen arbetar i privat sektor.
Den offentliga sektorn svarar för en stor del av det osynliga arbetet som
tidigare utfördes av kvinnor oavlönat i hemmen. Fortfarande utförs det mesta
av det oavlönade arbetet i hemmen av kvinnor. Könsarbetsdelningen befäster
skillnader i arbetstid, arbetsvillkor, försörjningsmöjligheter och inkomster.
Kvinnor saknar i dag ett avgörande inflytande över den ekonomiska
politiken på alla nivåer. De gällande mått och definitioner som används i dag
är "könsblinda". Vi vill synliggöra de olika verkligheterna som kvinnor och
män lever i. Utifrån detta synliggörande är vi bättre rustade att kunna skapa
förutsättningar för kvinnors och mäns frigörelse. Vänsterpartiet vill ha ett
förändrat förhållningssätt till alla ekonomiska definitioner utifrån ett
genusperspektiv. Exempelvis är begreppet infrastruktur centralt när man talar
om tillväxt. Vi anser att begreppet ska breddas till att även omfatta social-
och
serviceinfrastrukturer, vilka är av särskild betydelse för kvinnors liv och
villkor.
Regeringen bör intensifiera sitt arbete med att utveckla analysmetoderna
av den ekonomiska politiken utifrån ett genusperspektiv. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Genusperspektiv i finansplanen
Det är viktigt att genusperspektivet blir en naturlig del i budgetprocess
och finansplan. Ett minimum av krav i finansplanen bör vara en
könsuppdelad statistik som beskriver hur många av de sysselsatta och
arbetslösa som är kvinnor respektive män.
SCB har befintlig statistik på hur utvecklingen har sett ut bland män och
kvinnor i åldrarna 20-64 år efter arbetskraftstillhörighet och vanligen arbetad
tid 1970-1999. I den kan man t.ex. utläsa att för 1999 var relativa arbets-
kraftstalet för kvinnor i åldrarna 20-64 år 78 % och relativa arbetslösheten
4 % Motsvarande siffror för män var 84 % och relativa arbetslöshetstalet 5 %.
Vänsterpartiet anser att det redan i dag är möjligt att med befintlig statistik
prognostisera fram siffror i finansplanen på antalet sysselsatta och arbetslösa
kvinnor respektive män.
Även statistiken över löneutvecklingen i finansplanen måste kompletteras
med en beskrivning av hur det ser ut för män och kvinnor. T.ex. har SCB
åskådliggjort könsskillnaderna av inkomsttagare i åldern 20 år och äldre efter
inkomstklass. År 1998 hade 133 300 kvinnor och 105 700 män förvärvs- och
kapitalinkomster under 20 000 kronor. Samma år hade 94 400 kvinnor och
370 700 män förvärvs- och kapitalinkomster över 340 000 kronor.
Vänsterpartiet anser att det redan i dag är möjligt att med befintlig statistik
prognostisera fram siffror i finansplanen på löneutvecklingen för kvinnor
respektive män.
Även förändringar av inkomstskatten bör beskrivas så att det tydligt
framgår hur de påverkar kvinnors respektive mäns ekonomiska verklighet.
Det är inte tillräckligt att beskriva kvinnor som ett kollektiv, utan
beskrivningen bör kompletteras med uppgift uppdelad på inkomstgrupp.
Utifrån vad som ovan anförts bör regeringen inför nästa finansplan
utveckla analysmetoder innehållande ett genusperspektiv på könsuppdelad
statistik av antalet sysselsatta, arbetslösa och över löneutvecklingen. Detta
bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Genusperspektiv på statsbudgeten
Genom politiska mål och medel fastställs vad som är viktiga värderingar i
samhället. Målen talar om vart man vill nå och medlen, dvs. pengarna, ger
resurser för hur vi når målet. Ett av de övergripande målen för politiken i
Sverige är jämställdhet. Kvinnor skall ha samma rättigheter och
skyldigheter som män. SCB:s "lathund" för jämställdhet talar om
kvantitativa respektive kvalitativa mål. Det kvalitativa innebär att både
kvinnors och mäns kunskaper och erfarenheter tas till vara, de
kvantitativa syftar till att kvinnor och män är representerade i lika stor
utsträckning inom alla områden i samhället. Det kvantitativa målet kan
utsträckas till att även gälla fördelningen av samhällets resurser, dvs. hur
mycket av samhällets resurser som avsätts för kvinnor respektive män.
I Kvinnomaktutredningens betänkande "Ty makten är din... Myten om det
rationella arbetslivet och det jämställda Sverige" (SOU 1998:6) görs ett
försök till en granskning av kvinnors och mäns inkomster från välfärdsstaten.
Kvinnomaktutredningen har synliggjort att det finns ett stort forskningsbehov,
bl.a. föreslås en kartläggning av hur samhällets subventionering av offentliga
tjänster fördelar sig på kvinnor och män.
I boken "Omåttliga önskningar, måttliga framsteg - kvinnor i dagens och
morgondagens samhälle" från 1987 (ISBN91-38-12016-X) har författaren
Elisabeth Sundin granskat medelsfördelningen uppdelat på kön på fem
departement. Hon skriver:
Statens stora betydelse för kvinnor är allmänt omvittnad men bara en del
av sanningen. Mina beräkningar visar att statens betydelse för män kan
vara väl så stor som för kvinnor... Genomgången har alltså visat att det
män gör anses värdefullare. Staten subventionerar män och mäns
arbetsplatser med större belopp än kvinnors arbetsplatser. De delar av
utbildningen där män dominerar får mer pengar o s v. De sektorer som
domineras av män anses på ett självklart sätt vara värda att stödja och
bevara. Kvinnor befinner sig alltså också där i ett underläge.... Mina
beräkningar tyder på att dominanser av kvinnoinriktade insatser från
samhällets sida är mindre än man brukar hävda.
Mot denna bakgrund är det nödvändigt att göra en beskrivning av
fördelning av statens medel utifrån ett genusperspektiv. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I detta sammanhang bör man särskilt uppmärksamma statens
medelsanvändning när det gäller de s.k. infrastruktursatsningarna. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Genusperspektiv av ekonomiska
framtidsscenarier
I detta avsnitt utgår vi från framtidsscenariot i långtidsutredningen
1999/2000 vad gäller skatter och offentlig konsumtion med sikte på 2015.
Utredningen fungerar som ett viktigt underlag inför framtida avvägningar
i den ekonomiska politiken. Avvägningar som i sin tur avspeglas i
innehållet i framtida budgetar och finansplaner.
Långtidsutredningen 1999/2000 "tar som utgångspunkt att utvecklingen
inom tre områden kommer att vara av särskilt stor betydelse vad gäller
möjligheterna att upprätthålla välfärdssystemen och nå den tillväxt och
sysselsättning som krävs för att göra detta möjligt. Det gäller för det första
den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning, för det andra
betydelsen av att uppnå högt ställda miljömål och för det tredje en fortsatt
internationalisering av ekonomin."
Långtidsutredningen anser att det ökade antalet äldre i relation till antalet
personer i arbetsföra åldrar innebär att utrymmet för välfärdspolitiska
reformer som kortare arbetstid kommer att begränsas under de närmaste 10
till 15 åren. Bakom dessa resonemang skymtar också en annan underförstådd
ståndpunkt; integrationen inom EU och den finanspolitiska samordningen
som förutsätts för att EMU-projektet ska bli verklighet kommer att tvinga
fram kraftfulla utgiftsminskningar och skattesänkningar. Det framstår som om
det skulle finnas ett ytterst litet handlingsutrymme inom ramen av en
tvingande logik som består av bantade offentliga verksamheter, sänkta skatter
och minskade offentliga utgifter. Vänsterpartiet anser att det går att bedriva
en
annan ekonomisk politik vilken bygger på rättvisa, jämställdhet och
internationell solidaritet. Det finns en växande internationell opinion för
minimiskatter på kapital och för globala transaktioner.
Mäns och kvinnors ekonomiska verklighet påverkas på olika sätt av
sänkta skatter eller minskade offentliga utgifter/verksamheter.
Framtidsscenarier, som t.ex. Långtidsutredningens, måste kompletteras med
konsekvensanalyser av hur kvinnor och män påverkas av tänkta
framtidsscenarier. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Det framtida arbetskraftsutbudet
I Långtidsutredningens bilaga 1 "Sveriges ekonomi - scenarier fram till år
2015" antas att arbetskraftsutbudet och därmed indirekt underlaget för
skatter och avgifter inte kommer att förändras i någon större utsträckning
under de närmaste 15 åren.
I långtidsutredningens långtidsprognos utgår man från att de
skattesänkningar som inletts under de senaste åren kommer att fortsätta.
Totalt beräknar man att skattesänkningarna kommer att uppgå till omkring
fyra procentenheter av BNP. Offentliga utgifter och inkomster kommer alltså
att fortsätta att minska som andel av BNP. Från 2005-2006 kommer dock den
nedåtgående trenden att brytas. Det antas bero på en svagare ekonomisk
tillväxt och på ökade behov av äldreomsorg/vård. Antalet äldre människor
ökar och levnadsåldern stiger.
Hur påverkas kvinnor och män av att de offentliga utgifterna minskar som
andel av BNP? Hur påverkas mäns och kvinnors ekonomiska verklighet av att
skatterna sänks? Förändringar i skatter och offentliga utgifter är viktiga att
analysera ur ett genusperspektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Historiskt sett har tillväxten i ekonomin varit förenad med en växande
offentlig sektor och ökade skatte- och avgiftsuttag. Detta har inneburit att
flera fått ta del av tillväxten genom ökad välfärd samtidigt som ett bättre
socialt integrerat samhälle skapat förutsättningar för ny tillväxt. Det går
alltså
inte att hävda att perioder med växande försörjningsbördor präglats av lägre
tillväxttal.
Under större delen av 1990-talet minskade den offentliga konsumtionen
realt för varje år. Sedan 1998 har det skett en viss ökning som emellertid
knappast förmår att kompensera de neddragningar som skett - och det räcker
inte till för att tillgodose framtida behovsökningar av offentliga tjänster på
grund av demografiska skäl.
Långtidsutredningen antar att den offentliga konsumtionen kommer att
växa med i genomsnitt en procent per år. Hushållens disponibla inkomster
beräknas öka med 2,5 % per år. I praktiken innebär detta att den dominerande
delen av tillväxten tas ut i privat konsumtionsökning. Dessa antaganden
behöver konsekvensanalyseras utifrån ett genusperspektiv. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Framtiden bestäms av politiska beslut
Långtidsutredningens framtidsscenarier pekar således på att merparten av
effektivitetsökningen i ekonomin kommer att tas ut i ökad privat
konsumtion. Bedömningarna bygger i sin tur på antaganden om
skattesänkningar och allmänt snäva gränser för finanspolitiken, framför
allt beroende på den ökade kapitalrörligheten och den internationella
konkurrensen om sysselsättningstillfällen och företagsinvesteringar.
Vänsterpartiet anser att en sådan utveckling inte är nödvändig. Det
handlar om politiska val i Sverige och internationellt. Rättvise-,
jämställdhets-
och välfärdsskäl talar för att mer resurser kan omfördelas till offentlig
sektor,
vilket kan kombineras med en arbetstidsförkortning. Men det förutsätter att
den offentliga konsumtionen får öka med mer än en procent per år och att
utrymmet för privat konsumtionsökning begränsas i motsvarande mån. För att
få ett bra beslutsunderlag måste dessa antaganden på framtida produktivitets-
och effektivitetsökningar konsekvensanalyseras utifrån ett genusperspektiv.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det är fel att säga att välfärdspolitiska val dikteras av oföränderliga
"ekonomiska lagar" annat än i den grundläggande bemärkelsen att
produktiviteten kan sätta gränser för privata och offentliga konsumtionsnivåer
(givet att vi inte heller kan låna hur mycket som helst utomlands). Inom
ramen för växande ekonomiskt utrymme har välfärdspolitiken alltid utformats
högst olika i olika länder och regioner beroende på kulturmönster och
ideologiska värderingar. Vi måste inte anpassa oss till en politisk inriktning
som innebär en borgerlig samhällsmodell med begränsade
fördelningspolitiska ambitioner, ett begränsat socialt skyddsnät och stora
inkomstskillnader.
Vänsterpartiets alternativ till den ekonomiska politiken tar hänsyn till
maktrelationer såsom klass och kön och innebär att kvinnor och män lever i
olika ekonomiska verkligheter. För att nå ett solidariskt, rättvist och
jämställt
samhälle är det viktigt att få beslutsunderlag som är konsekvensanalyserat
utifrån ett genusperspektiv!