1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fördelning av resurser inför en kommande folkomröstning om
EMU.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att inrätta en kommitté med uppgift att övervaka
och publicera all tillgänglig information om de ekonomiska stöd som ges.
Fördelning av resurser inför folkomröstning
om EMU
Många rapporter har berättat om den sneda fördelningen av ekonomiska
resurser inför folkomröstningen om anslutning till EU 1994. De konkreta
siffrorna varierar, men enligt de flesta verkar ja-sidan inför
folkomröstningen ha förfogat över 10-20 gånger större kampanjbudget.
Alltför stor ojämlikhet vad avser ekonomiska kampanjmedel i en fråga
strider mot demokratins grundprinciper. Idealet - som naturligtvis aldrig nås
- är när människor fritt och rationellt kan ta ställning till olika budskap och
göra sitt val utifrån en informerad position om samtliga alternativ. Det är
bekymrande ur demokratisk synvinkel om privata eller andra intressen
utnyttjar sin ekonomiska överlägsenhet till att påverka ett val. I
folkomröstningen om EU har den kraftiga snedfördelningen av ekonomiska
resurser lett till att misstron mot demokratin ökat och att människor vänder
sig bort från politiken. Detta är en farlig utveckling.
För att inte samma sak skall upprepas inför en folkomröstning om EMU
bör åtgärder vidtas. Vi kan redan konstatera att t ex EU-kommissionen har
stöttat en tydlig ja-organisation, Stiftelsen Sverige i Europa, med cirka 85 000
euro för EMU-information. Enligt journalisten Ylva Johansson (Metro
990517) så stöttade EU-kommissionens svenska kontor dessutom fyra
organisationer med ytterligare 1 miljon. Dessa var fackliga röster för Europa,
ABF, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet och Vuxenskolan. Till detta
skall läggas att det svenska näringslivet redan satsat en okänd summa pengar
på reklam för EMU och att man är beredd att lägga ut stora belopp i en
eventuell folkomröstning.
Det är angeläget dels med transparens och öppenhet i denna fråga, dels att
de båda alternativen i EMU-frågan erhåller likvärdiga resurser.
En kommitté bör inrättas som skall ha till uppgift att övervaka och
publicera all tillgänglig information om de ekonomiska stöd som ges till och
mottas av de båda alternativen. Denna kommitté bör fungera fram till
folkomröstningen om EMU. Alla organisationer som deltar aktivt i EMU-
frågan bör uppmanas att frivilligt till kommittén offentliggöra alla
ekonomiska bidrag, från enskilda, organisationer och företag. Riksdagen bör
dessutom uttala som sin mening att den ser en jämn resursfördelning mellan
alternativen som önskvärd, och att man genom offentliga bidrag till
kampanjorganisationerna skall söka åstadkomma en totalt sett så jämn
resursfördelning som möjligt då folkomröstningen om EMU skall äga rum.