1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
närmare analysera ett svenskt EMU-medlemskaps konsekvenser för
Norrland.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen redovisar på vilket sätt och i vilken utsträckning
negativa konsekvenser kan motverkas.
2 Inledning
Att skapa valutaunionen, EMU, är ett av de största ekonomisk-politiska
besluten som någonsin fattats i Europa. Alla konsekvenser går inte att
förutsäga, men de kommer att bli omvälvande. Om Sverige går med i
EMU överförs vår penning- och valutapolitik till den gemensamma
Europeiska centralbanken, ECB, som tar över beslutanderätten.
De flesta ekonomer är överens om att EU inte är ett speciellt lämpligt
område för en gemensam valuta. Industristrukturerna är olika, den
ekonomiska utvecklingsgraden skiljer sig åt och hög- och lågkonjunkturerna
inträffar vid olika tidpunkter i olika länder. Trots det ska samma räntepolitik
föras inom hela EMU-området. Även om centralbanken ska företräda unionen
i dess helhet visar historien att olika större valutasamarbeten har dominerats
av ett eller ett par stora länder. Med all sannolikhet är det de stora länderna
i
centrum, där de befolkningstäta marknaderna finns, som i stor utsträckning
kommer att styra centralbankens beslut. Detta har redan visat sig i praktiken,
då centralbankens räntenivå ligger långt under den nivå som exempelvis
Irlands ekonomi borde ha.
Idag finns det stora skillnader inom EMU då det gäller tillväxt, kostnader,
priser, löner, företagens och hushållens skuldsatthet m m. Regioner och
länder utvecklas inte i samma takt och i samma riktning. Det kan bero på flera
saker, exempelvis institutionella skillnader i löne- och prisbildning eller
olika
utbildningssystem. Det kan bero på slumpmässiga faktorer, som att en regions
industri slås ut till följd av ett teknologiskt språng, att en viktig insatsvara
blir
kraftigt fördyrad, att priset på en viktig exportvara kraftigt sjunker eller
liknande. I den ekonomiska historien kan man se att de regionala skillnaderna
i utveckling är något som ständigt pågår.
Det betyder att oavsett vilken penningpolitik ECB för inom EMU så
kommer vid varje tillfälle något geografiskt område att drabbas negativt. Det
kommer att bli svårt, för att inte säga omöjligt, att ta någon större hänsyn
till
befolkningsmässigt små och geografiskt perifera områden, med andra ord
områden som exempelvis norra Sverige.
3 Norrland missgynnas?
I en bilaga till EMU-utredningen, "EMU, sysselsättningen och den
svenska arbetsmarknadens anpassningsförmåga", analyseras specifikt
eventuella konsekvenser för Norrland vid ett EMU-medlemskap.
I många fall är det rimligt att tänka sig att en extern ekonomisk chock
påverkar södra Sverige och den europeiska kontinenten likartat, medan
norra Sverige drabbas på ett helt annat sätt. Vid många tillfällen
missgynnas exempelvis de råvaruproducerande sektorerna och den
råvarubaserade industrin i Norrland medan industrin i Götaland och
Svealand påverkas positivt... Då kärnländernas näringsliv blir styrande
för den politik som den europeiska centralbanken (ECB) bedriver för att
lindra effekterna vid chocker, kommer detta att gynna enbart södra
Sveriges näringsliv medan Norrlands näringsliv kan utsättas för
betydande påfrestningar. Det finns då ett stort behov av en hög
geografisk rörlighet mellan norra och södra Sverige. Detta behov
kommer att vara större under EMU än vid ett utanförskap.
I bilagan redovisas också ett scenario med sänkt världsmarknadspris på
skogs- och massaprodukter och hur det skulle kunna slå mot Norrland:
I det tredje fallet av ekonomisk chock antar vi att vi deltar i en monetär
union och att exportpriserna på papper och massa faller mycket kraftigt
samt att prisfallet förväntas bli bestående. Näringslivet i södra Sverige
liksom övriga EMU-länders näringsliv antas vara opåverkat. Utanför
EMU och med rörliga växelkurser skulle den svenska kronan falla och
kronfallet initiera anpassningen. Hur kommer anpassningen till stånd
under EMU? På kort sikt är lönerna avtalsbestämda och alltså fixerade
vid en viss nivå, varför skognäringarnas vinster genom prisfallet vänds
till förluster och man friställer arbetskraft i Norrland. Arbetslösheten
stiger i Norrland och emigrationen ökar därifrån.
Det sista scenariot behöver inte vara en osannolik utveckling. Om
exempelvis snabbväxande skog från Indonesien och Sydamerika alltmer
kommer att kapa åt sig marknadsandelar, skulle det sannolikt innebära en
rejäl prispress nedåt. Detta skulle i så fall försätta den svenska
skogsindustrin i en brydsam situation om man inte har möjlighet att låta
valutan fungera som stötdämpare under ett övergångsskede.
Det finns alltså mycket som talar för att Norrlands näringsliv kan utsättas
för stora påfrestningar vid en övergång till euron. Centralbankens politik
kommer knappast att vara anpassad till Norrlands specifika behov och
problem, vilket den däremot i större utsträckning kommer att vara till
Götalands och Svealands. Norrland riskerar alltså att få betala ett svenskt
EMU-medlemskap med ökad risk för massarbetslöshet och utflyttning.
4 Offentlig sektor viktig för Norrlands
utveckling
För att få medverka i valutaunionen måste ett antal villkor vara uppfyllda.
Länderna måste ha låg inflation, låg ränta, lågt budgetunderskott och
begränsad statsskuld. Däremot saknas andra viktiga ekonomiska mått, till
exempel tillväxt, låg arbetslöshet och regional rättvisa.
Konvergenspolitiken har bidragit till försämringar i välfärdssystemen i
flertalet av EU-länderna. Nedskärningar inom sjukvården, omsorgen och
skolan i Sverige har ett tydligt samband med EMU-kraven. Det är en
uppfattning som också styrks av EMU-utredningen, där det i en av bilagorna
konstateras att den s.k. stabilitetspakten för med sig "en risk för att
välfärdsstaten måste minska i omfattning", speciellt för länder med en,
relativt sett, stor offentlig sektor.
Den politik som förs i Sverige, med utgiftstak i budgeten och stora
överskottsmål, ligger helt i linje med EMU:s stabilitetspakt. EU-
kommissionen har framhållit detta och påpekar hur de stora överskotten i
kombination med utgiftstaken innebär "en fortsatt minskning av de offentliga
utgifterna" i relation till den totala samhällsekonomin.
Även i detta sammanhang är risken stor att Norrland blir förloraren. Med
sin struktur, ålderssammansättning och geografi, så är Norrland, relativt sett,
mer beroende av en väl utbyggd offentlig sektor än södra Sverige. En
offentlig sektor som kompenserar för regionala obalanser och omfördelar
resurser, som upprätthåller grundläggande funktioner såsom infrastruktur,
vård och utbildning, och som dessutom utgör en viktig arbetsgivare, inte
minst för kvinnor.
5 Buffertfonder mot regionala obalanser?
Vid ett EMU-inträde går det inte att anpassa valutan eller använda
räntepolitiken för att hantera en kris. För att förhindra massarbetslöshet
finns en risk att anpassningen måste ske t.ex. via lönesänkningar, relativa
eller nominella, och/eller genom att arbetskraften tvingas flytta. Ett annat
alternativ som diskuteras av och till är att i stället bygga upp så kallade
buffertfonder.
Tanken är att, som i Finland, inrätta fonder som styrs av parterna. Medel
ska tas ur löneutrymmet och fonderas för att vid en ekonomisk kris användas
för att sänka arbetsgivaravgifterna.
Vid en närmare granskning ter det sig tämligen orimligt att buffertfonder
på något avgörande sätt skulle kunna bära anpassningsbördan vid en svårare
ekonomisk kris. Skälen till detta är flera, bl.a. att volymen inte kan bli
tillräcklig och förutom avsättningar från löneutrymmet i förväg kan det bli
aktuellt med lönestopp och relativa lönesänkningar (som i Finlands modell
uppgår till hela 6 %). Redan i sin konstruktion visar alltså buffertmodellen att
den exempelvis inte förhindrar lönesänkningar utan, tvärtom, bygger in en
sådan effekt.
Vidare förhindrar förmodligen EU:s regelverk att buffertfonder skulle
kunna användas till regionalt riktade sänkningar av arbetsgivaravgifterna,
eftersom det skulle snedvrida konkurrensen.
6 EU-budget för regional rättvisa?
I enskilda länder med egen valuta och i förbundsstater är
inkomstöverföringar mellan regionerna och delstaterna viktiga för
anpassningen vid ekonomiska störningar. Det sker automatiskt en
överföring via de nationella skatte- och transfereringssystemen. Även
direkta och riktade lokaliseringsstöd är vanliga. Inom EMU handlar det i
så fall om att införa ett system för inkomstöverföringar i hela EMU-
området, något som kräver en stor och federal budget. I flertalet stater är
den federala budgeten mellan 15 och 30 % av BNP, i EU endast drygt 1
%.
Därför kan inte budgeten, som den ser ut i dag, spela den viktiga
stabiliserande roll som den gör i redan etablerade stater. Dessutom är närmare
hälften av EU:s budget jordbruksstöd, vilket inte kan användas som någon
generell inkomstöverföring. Sverige skulle få öka sina medlemsavgifter till
EU till kanske 200-300 miljarder för att få till stånd en gemensam skatte- och
välfärdspolitik och en gemensam arbetsmarknadspolitik.
Med andra ord: För att hitta ett fungerande system inom EMU som
omfördelar resurser och motverkar regionala orättvisor fordras att EU först
omvandlas till en federal stat.
Sammanfattningsvis finns det starka skäl för att närmare analysera vilka
konsekvenser ett svenskt EMU-medlemskap får för Norrland och också att
utröna på vilket sätt och i vilken utsträckning negativa konsekvenser kan
motverkas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.