Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i internationella sammanhang skall verka för ett
införande av den s.k. Tobinskatten.
2 Bakgrund
Under förra seklets tre sista decennier växte bubblan av, mer eller mindre,
spekulativt inriktade finansiella transaktioner långt snabbare än
produktion och världshandel. Nu lyfter bubblan till väders och sliter
nästan alla band till den produktiva ekonomin. Enligt beräkningar från
FN:s utvecklingskonferens UNCTAD motsvarade handelns behov av
utländsk valuta bara 1,5 % av de ca 1 000 miljarder US-dollar som varje
dag bytte ägare över hela världen i mitten av 1990-talet. Resten, det vill
säga 98,5 % av all valutahandel, hade större eller mindre inslag av
spekulation och jakt på snabba och tillfälliga värdeökningar. I dag närmar
sig siffran gissningsvis 99 %.
De skakningar i världsekonomin som inträffade för några år sedan - den
s.k. Asienkrisen - var inte första gången som kasinoliknande spekulativa
vågor hotade både produktion och ansvarsfull ekonomisk politik. Den stora
krisen i mitten av 1970-talet hängde samman med framväxten av den s.k.
euro-marknaden, där tillgodohavanden i utländsk valuta, huvudsakligen
US-dollar, på bankfilialer i Västeuropa kunde lånas ut nästan utan
begränsningar. Det var på denna marknad som de s.k. petro-dollarna
placerades efter Opecs höjning av oljepriset 1973-1974. Följden blev en
spiral av utlåning, framför allt till länder i tredje världen, vilket bäddade
för
den skuldkris som kom ett knappt årtionde senare.
Kriser och skakningar i världen drabbar män och kvinnor olika. Det är i
princip enbart män som står för spekulationerna, men det är kvinnorna som
drabbas i vardagen av detta beteende. APEC (Asia-Pacific Economic
Cooperation) gjorde vid ett ministermöte i oktober 1998 följande uttalade:
Mot bakgrund av den ekonomiska och finansiella krisen i vår region är vi
bekymrade över dess olika följder för kvinnor och män. Den fulla vidden
av krisens sociala och ekonomiska konsekvenser står ännu inte klar, men
vi tror att en oproportionerlig del av bördan faller på unga flickor och
kvinnor, särskilt där det har förekommit nedskärningar i utbildning av
olika slag, hälsovård och social service, liksom brister i grundläggande
behov som mat och medicin, och en allmän nedgång i sysselsättningen.
Vi understryker att kvinnor har en avgörande roll för en lyckad planering,
utformning och genomförande av program för ekonomisk återhämtning,
inte bara som mottagare utan också som beslutsfattare. (fritt översatt)
Den ökade globaliseringen av finansmarknaden leder till svårigheter för
företag och stater att planera långsiktigt, till ökad ekonomisk otrygghet
för enskilda och till ökade köns- och klassklyftor. Det som är allvarligast
långsiktigt sett är att de snabba penningrörelserna reducerar parlamentens
och andra demokratiska institutioners handlingsutrymme samt minskar
deras legitimitet i allmänhetens ögon. Till och med den nya högerns
högljudda profeter, vilka i början av 1990-talet framställde den växande
finansmarknaden som sund och nödvändig, har i dag börjat darra på
manschetten. Även en och annan storkapitalist, George Soros är ett
exempel, har uppmärksammat finansbubblans skadlighet och kräver en
demokratisk motmakt.
3 Inför en Tobinskatt
Nobelpristagaren James Tobin föreslog redan 1972 att det skulle införas
en transaktionskatt på valutahandel med 0,1 %. Tanken var att bromsa
farten i spekulationerna genom att, så att säga, kasta lite grus i
maskineriet och därmed ge mer tid för eftertanke i staternas, företagens
och individernas planering. Intäkterna skulle kunna användas för att
bekämpa den globala fattigdomen. Andra har också föreslagit att
inkomsterna skulle kunna användas för utbildnings-, hälso- och
sjukvårdsinsatser i fattigare länder och för att bekämpa den globala
miljöförstöringen. En skattesats på 0,1 % skulle kunna generera årliga
intäkter på långt mer än den svenska nationalinkomsten, och detta även
om man tar hänsyn till att skatten skulle minska transaktionsvolymen.
En s.k. Tobinskatt där inkomna medel används till att bekämpa den globala
fattigdomen innebär också en omfördelning av medel från män till kvinnor.
Av dagens 1,3 miljarder människor som är fattiga, utgör hela 70 % kvinnor.
En omfördelning mellan den rika och fattiga delen av världen ger alltså en
direkt positiv effekt för jordens många fattiga kvinnor.
En s.k.Tobinskatt som bromsar spekulationsekonomin, leder till mindre
risker för kriser och börskrascher, vilket påverkar de flesta kvinnor och män.
Men krisens effekter slår olika mellan kvinnor och män. Om ett land drabbas
av en ekonomisk kris, sker det så gott som alltid nedskärningar i de offentliga
utgifterna, och den privata konsumtionen ökar på bekostnad av den offentliga.
Jan Jindy Pettman ("Gender Issues", ur boken The Globalization of World
Politics - An Introducation to International Relations, av John Baylis och
Steve Smith, 1997) anser att det leder till tre effekter:
För det första påverkar nedskärningar i offentlig service, såsom
hälsovård, utbildning och sociala trygghetssystem, särskilt kvinnors
möjligheter att arbeta. För det andra är kvinnor överallt de som har det
övergripande ansvaret för familj och hushållsarbete, och när det (ofta
otillräckliga) statliga stödet skärs ner eller dras in måste kvinnorna
kompensera det genom egen tid eller eget arbete. För det tredje är
kostnaden för globaliseringen ojämnt fördelad: begreppet "feminisering
av fattigdomen" syftar på den ökande andelen, likaväl som antal, av
kvinnor och deras barn som lever i fattigdom. (fritt översatt)
Det finns tyvärr många exempel på en uppgiven inställning inför att
begränsa snabba svängningar i internationella kapitalflöden. När
Finansutskottet och riksdagen förra hösten (betänkande 1999/2000:FiU1)
senast avslog förslaget om införandet av en s.k. Tobinskatt hävdade
utskottet att:
... en skatt av Tobinkaraktär kräver en internationell samordning som
knappast är genomförbar. Skattepolitik och skatteadministration måste
samordnas internationellt för att skatten skall bli effektiv. Dessutom
krävs att i princip alla världens länder inför skatten, eftersom det skulle
räcka med att något land eller finanscentrum inte deltar för att det skulle
öppna vägar för kapitalströmmar utanför skattesystemet.
Självklart är införandet av en s.k. Tobinskatt en komplicerad historia.
Men vi kan inte dela riksdagsmajoritetens pessimism. På senare tid har
medvetenheten om den globala finansmarknadens stabilitetsproblem vuxit
på den globala arenan. Även företrädare för de globala ekonomiska
institutionerna och för regeringar, den svenska handelsministern är ett
framträdande exempel, har på senare tid uttalat sig positivt om den s.k.
Tobin-skatten. Även vår finansminister har nyligen påtalat att de stora
kapitalflödena visat sig kunna leda till instabilitet och kriser. Med
Sveriges tradition av internationalism och solidaritet med fattigare länder
har vi ett stort ansvar för att lyfta fram frågan om en s.k. Tobinskatt i
olika internationella fora.
Vi anser att Sverige har ett särskilt ansvar att vara pådrivare i en riktning
som stakades ut redan 1994 i den av bland annat förre statsministern Ingvar
Carlsson framarbetade FN-skriften A Call For Action. Det finns dessutom
numera ett brett stöd från många människor runt om i världen om att detta är
rätt väg att gå, vilket även tagit sig uttryck i de manifestationer som
organiserades i samband med IMF:s möten i Seattle förra året och i Prag
nyligen.
Vi anser inte att debatten handlar om huruvida globaliseringen är bra eller
inte, utan vi konstaterar att vi lever i en global värld och då måste det till
globala lösningar för att lösa globala problem.
Vänsterpartiet anser att Sverige i internationella sammanhang ska verka för
ett införande av den s.k. Tobinskatten. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.