med anledning av prop. 2000/01:100 2001 års ekonomiska vårproposition
1 Sammanfattning
Kristdemokraterna tar i sitt budgetalternativ sikte på att långsiktigt
förbättra Sveriges historiskt dåliga tillväxtförutsättningar. Detta sker
genom strukturella reformer och strategiska skattesänkningar på arbete,
sparande och företagande. Regeringens politik på dessa områden är
otillräcklig.
Omfattande satsningar görs inom prioriterade områden som mer och bättre
vård, ökad valfrihet för småbarnsfamiljerna, ökat ekonomiskt utrymme för
enskilda och familjer genom sänkt inkomstskatt. Näringsklimatet förbättras
och vägnätet rustas upp. Polisen och rättssamhället i övrigt ges avsevärt bättre
förutsättningar att ta itu med brottsligheten.
1.1 Skatterna sänks och pensionärerna får det bättre
Kristdemokraterna föreslår i motionen en inkomstskattereform i fyra
delar. Bland annat föreslås ett höjt grundavdrag, vilket även kommer
pensionärerna till del. Alla får behålla mer av sin inkomst. Den totala
skattesänkningen blir för de flesta runt 300 kronor per månad eller ca
3 600 kronor för år 2002.
Höjningen av grundavdraget gör att man kan tjäna 20 000 kronor per år
innan man behöver betala kommunalskatt, jämfört med dagens 10 000 kronor.
Detta bidrar till en förbättrad lönebildning och därmed bättre
tillväxtförutsättningar, samtidigt som bidragsberoendet minskas.
Kommunerna kompenseras fullt ut.
Kristdemokraterna vill höja pensionstillskottet med 200 kronor per månad
för de pensionärer som har lägst pension. Detta gäller år 2002. Det höjda
grundavdraget kommer alla pensionärer till del när det nya pensionssystemet
träder i full kraft 2003. Därmed får samtliga pensionärer en skattesänkning
med ca 250 kronor per månad. Hela inkomstprövningen av änkepensionerna
slopas och omställningspensionen återställs från sex till tolv månader.
1.2 Fler företag och nya jobb
Jordmånen för företag och företagande förbättras bland annat genom
sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt skatt på hushållstjänster, avskaffande av
dubbelbeskattningen och förmögenhetsskatten. Lönebildning och
arbetsmarknad reformeras.
1.3 Värdig vård och bättre skola
Kommunsektorn får med Kristdemokraternas politik ett tillskott på 3
miljarder kronor mer än med regeringens politik under treårsperioden.
Kristdemokraterna vill inom kommuner och landsting prioritera mer
resurser till bland annat skolan, nya vårdplatser och att långa vårdköer
kortas. Också för tandvården och anhörigvården anslås nya medel. En ny
rehabiliteringsförsäkring införs.
1.4 Valfrihet för barnfamiljerna
Som ett alternativ till maxtaxan vill Kristdemokraterna ge ett ökat stöd
direkt till alla småbarnsföräldrar. De fyra borgerliga partierna har enats
om en familjepolitisk valfrihetsreform som innebär en utveckling av
vårdnadsbidraget till ett barnomsorgskonto som från 2002 ger föräldrarna
möjlighet att fritt välja omsorgsform för sina barn. Avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader införs samtidigt för alla barn upp till fem år.
Garantibeloppet i föräldraförsäkringen ökar från 60 till 150 kr år 2002 och
till 200 kronor år 2004. En särskild skattereduktion per barn införs.
1.5 Vägnätet rustas upp
Det långvariga förfallet av väg- och järnvägsnäten bryts genom
Kristdemokraternas förslag. Totalt ökar satsningarna på infrastruktur med
8,5 miljarder kronor under treårsperioden. Detta är en markering av att
den totala nivån för underhåll och nybyggnad av vägar och järnvägar får
en avsevärd ökning med kristdemokratisk politik.
1.6 Rättssamhället stärks
Polis, åklagare, domstolar och kriminalvård behöver mer resurser för att
kunna ge medborgarna trygghet. Kristdemokraterna anslår 1 miljard
kronor per år, utöver regeringens förslag. Vidare förstärks
skattemyndigheternas möjligheter till uppföljning och bekämpning av
skattefusk samt satsningar på tullen och kustbevakningen.
1.7 Jordbrukets skatteryggsäck lyfts av
En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa
konkurrensvillkor för jordbruksnäringen. Hela jordbrukets så kallade
skatteryggsäck lyfts av. Dieselskatten för jord- och skogsbruk sänks till
53 öre per liter och en generell sänkning på miljödiesel föreslås för att ge
åkerinäringen bättre konkurrensvillkor.
1.8 Studiestödet förbättras
Studiebidraget höjs från höstterminen 2003 till 1 250 kronor per månad
för studerande i åldern 16-25 år. Studiemedlen förbättras och fribeloppet
avskaffas.
1.9 Biståndet ökar
Biståndet ökar med sikte på enprocentsnivån, år 2002 med 600 miljoner
kronor, år 2003 med 700 miljoner kronor och år 2004 med 1,4 miljarder
kronor. Då uppnås en nivå för biståndsramen på 0,92 procent av BNI.
1.10 Fastighetsskatten fryses och sänks
Regeringens budget förutsätter en höjning av fastighetsskatten som
inklusive påföljande förmögenhetsskatt kommer att drabba många som
bor i attraktiva områden, oavsett inkomstnivå. Kristdemokraterna sänker
boendeskatterna genom en varaktig återgång till, och frysning av,
taxeringsvärdena på 2000 års nivå. Skatten beräknas enbart på en
tredjedel av markvärdet överstigande 150 000 kronor för att avskaffa de
orimliga effekter som exempelvis drabbat de som bor i
skärgårdsområden. Sammantaget sänks fastighetsskatteuttaget på
flerfamiljshus (hyreshus och bostadsrätter) och egnahem (villor) med
drygt 5 miljarder kronor.
1.11 Sunda statsfinanser och minskad statsskuld
Kristdemokraternas budgetalternativ bygger på omprioriteringar inom och
mellan olika utgiftsområden och mellan inkomst- och utgiftssidan i
statsbudgeten. Både inkomster och utgifter är lägre än i regeringens
alternativ. Därmed minskar statsfinansernas konjunkturkänslighet. I tabell
1.1 sammanfattas några av de viktigaste budgetmässiga förändringarna i
Kristdemokraternas alternativ jämfört med regeringens.
Totalt sett innebär Kristdemokraternas budgetalternativ en något stramare
finanspolitik än vad regeringen föreslår. Dessutom föreslås statsskulden
minska i stället för öka som med regeringens budgetpolitik.
Utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet föreslås fastställas
till 802, 824 respektive 853 miljarder kronor åren 2002-2004. Det är 12, 20
respektive 24 miljarder kronor lägre än det regeringen föreslår.
Kristdemokraternas budgetalternativ och statsskuldsutvecklingen på total nivå
framgår av tabell 1.2.
Kristdemokraternas budgetalternativ innehåller utgiftsminskningar som
brutto uppgår till 32, 46 respektive 51 miljarder kronor åren 2002-2004.
Exempel på utgiftsminskningar och omprioriteringar är nej till regeringens
maxtaxereform, en andra karensdag i sjukförsäkringen, ny beräkningsgrund
för SGI i sjuk- och föräldraförsäkringen, ökad egenfinansiering i
arbetslöshetsförsäkringen, nej till en del av den kraftiga ökningen av anslagen
till Regeringskansliet, besparingar på myndigheter, en något långsammare
och realistisk utbyggnadstakt av antalet högskoleplatser, avskaffande av
flyttningsbidrag, nej till ytterligare lokala investeringsprogram samt nej till
Svenskt företagsstöd inom Östersjömiljarden.
Nya satsningar i form av utgiftsökningar uppgår (brutto) till 17, 19
respektive 23 miljarder kronor åren 2002-2004. Exempel på utgiftsökningar
redovisas i avsnitten 8.3-8.7.
TABELL 1.1 SAMMANFATTNING AV KRISTDEMOKRATERNAS BUDGETPOLITIK
Förändringar i förhållande till regeringens budgetalternativ
Tabell 1: (Miljarder kronor 2002 2003 2004 )
Anm.: Av sista raden framgår att statsskulden totalt sett blir 180 miljarder
kronor lägre än i regeringens
alternativ efter år 2001.
TABELL 1.2 STATSBUDGETENS INKOMSTER OCH UTGIFTER PÅ TOTAL NIVÅ,
STATSBUDGETENS SALDO OCH STATSSKULDEN MED KRISTDEMOKRATERNAS
BUDGETPOLITIK 2002-2004
2 Kvarvarande lånebehovspåverkande belopp enligt pensionsuppgörelsen.
3 Samma antagande som regeringen.
STATSSKULDSUTVECKLINGEN ENLIGT REGERINGENS OCH KRISTDEMOKRATERNAS
BUDGETALTERNATIV FRAMGÅR AV DIAGRAM 1.1.
Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.1).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om fyra områden för ekonomiska strukturförändringar (avsnitt
6.2).
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om EMU-samarbetet (avsnitt 6.3).
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett kompletterande
budgetmål om balans i statens finansiella sparande över en
konjunkturcykel samt en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet
med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1.2, 7.1.3).
5. Riksdagen godkänner de prioriterade områden för budgetpolitiken som
anges i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 8.1-
8.7).
6. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssy-
stemet vid sidan av statsbudgeten för år 2002 till 802 miljarder kronor,
för år 2003 till 824 miljarder kronor och för år 2004 till 853 miljarder
kronor.
7. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på
utgiftsområden för åren 2002-2004 enligt tabell 11.1 som riktlinje för
regeringens budgetarbete.
8. Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2002-2004 (tabell 11.2).
3 Regeringens vårproposition
3.1 Snabb utgiftsökning trots vikande konjunktur
Sedan regeringen lade fram budgetpropositionen i höstas har en hel del
skett vad gäller den internationella såväl som den svenska
konjunkturutvecklingen. Det som tidigare såg ut att bli en period av god
svensk tillväxt i nivå med omvärlden kommer nu med regeringens
bedömningar att återigen ge Sverige en ofördelaktig plats i tillväxtligan.
Tillväxttakten blir sämre den kommande treårsperioden än såväl Norden
och EU som världen i helhet. Detta samtidigt som vi nu ser en snabb
tillväxt av statens utgifter. Under de kommande tre åren växer statens
utgifter med drygt 3 procent i genomsnitt per år. I en högkonjunktur borde
kostnaderna normalt minska. Regeringen föreslår dessutom nya
ofinansierade utgifter på tilläggsbudgeten för i år på 2,5 miljarder kronor,
vilket bryter mot budgetlagens intentioner.
Tyvärr innehåller inte heller föreliggande vårproposition de konkreta
förslag som långsiktigt skulle kunna säkra en hög tillväxt i den svenska
ekonomin och därmed fundamentet för en utvecklad välfärd för alla.
Globaliseringen tycks knappast existera för regeringen och dess
stödpartier. Globaliseringens eventuella existens skall nu utredas, i stället
för att hanteras.
Hela industrivärlden har upplevt en stark högkonjunktur. Inte konstigt att
pengarna också strömmar in i den svenska statskassan med världens högsta
skatter på världens bredaste skattebaser och med världens effektivaste
skattemyndigheter. Problemet är att regeringen blundar för globaliseringens
framtidsutmaningar och för vådan av att Sverige har de mest
konjunkturkänsliga statsfinanserna i västvärlden. Man vidtar bara minsta
möjliga åtgärder. Därmed missar regeringen ännu en gång chansen att i en
god konjunktur göra något tydligt för att Sverige skall bli framgångsrikt i
globaliseringens tuffa kamp.
Den nu snabbt vikande konjunkturen förvärrar en dåligt fungerande
arbetsmarknad med begynnande flaskhalsproblem. Regeringens strategi är att
sätta tilltro till att om bara statsfinanserna är i balans och konjunkturen
fortsätter att vara god, leder detta automatiskt till ökad sysselsättning. Ett
antal oberoende internationella organisationer som OECD, IMF och EU-
kommissionen har tvärt om gång på gång pekat på behovet av konkreta
strukturella reformer och strategiska skattesänkningar för att förbättra den
svenska ekonomins utvecklingskraft.
3.2 Regeringen förmår inte hantera
internationaliseringen av ekonomin
Vi lever idag i en internationaliserad tillvaro. Människor, kapital och
företag rör sig snabbt och enkelt över nationsgränser och placerar sig där
jordmånen för tillväxt är god. Denna situation ställer stora krav på
Sverige. Erbjuder vi en jordmån som gör att nya företag startas och att vi
finns med på listan över tänkbara länder när etableringar planeras, vid
sidan av den heta IT-branschen? Är skatterna för företagen sådana att det
går att konkurrera med omvärlden? Är personskatterna så utformade att
de attraherar snarare än motverkar att människor med expertkunskaper
väljer att flytta till Sverige? Har vi i Sverige en sådan stabilitet när det
gäller spelreglerna för företagen att Sverige framstår som ett bra land att
etablera sig i?
Tyvärr är svaren på frågorna nedslående. Nedslående med tanke på den
fortsatt höga arbetslösheten och på möjligheterna att långsiktigt finansiera
angelägna åtaganden när det gäller t ex vården och omsorgen.
Det är allvarligt när nu företag, kunskap och kapital flyttar ut. Volvo
Personvagnar ägs av amerikanska Ford, Saab av amerikanska GM, Scania ägs
till stor del av tyska Volkswagen, Astra är engelskt, Nordbanken och Stora är
registrerade i Finland.
På sju år har ägarförhållandena i Sveriges 15 största verkstadsföretag
förändrats dramatiskt. Det utländska ägandet har fyrdubblats sedan 1992 i de
svenska storföretagen. Majoriteten av de utländska ägarna är okända till
namnet och ägandet är spritt på många små innehav. Utvecklingen under
1990-talet har inneburit att även många svenska storföretag är mer utländska
än svenska när faktorer som andel anställda i utlandet, andel av fakturering i
utlandet, andelen utländska ägare, etc vägs samman.
I och med PPM-valet den gångna hösten har ett antal miljarder kronor
försvunnit ur landet till utländska fondplaceringar. Denna kapitalutströmning
anses vara en av orsakerna till att kronan försvagats mot de stora valutorna
den senaste tiden. Fenomen som dessa visar med all tydlighet en globaliserad
världs villkor vad gäller investeringar, sparande och företagande. Svenska
folket inser detta men tyvärr inte den regering som nu leder landet.
3.3 Högt skattetryck drabbar Sverige
Det svenska näringslivet övertas nu successivt av utländska ägare
samtidigt som svenskarnas direktägande minskar kraftigt.
Dubbelbeskattningen på risksparande driver företagen och jobben ur
landet. Detta är uppenbarligen ingenting som allvarligt bekymrar
regeringen.
Regeringen noterar däremot mycket riktigt att en del av de svenska
hushållen nu lagligt kan ta med sig en större ranson av vin hem från utlandet.
Men man oroar sig uppenbarligen inte - till skillnad från bl a Riksskatteverket
- för att svenska hushåll har minst 400 miljarder kronor av sitt sparkapital
obeskattat placerat utomlands. Vår snart unika förmögenhetsskatt och
dubbelbeskattning driver kapitalet ur landet, utom för de allra rikaste som fått
amnesti för sina aktiemiljarder. Den här trenden kommer enligt RSV att
snabbt kunna få allvarliga välfärdseffekter. Men regeringens ideologiska
skygglappar skymmer sikten.
Dubbelbeskattningen av just svenska företagsinvesteringar leder till att en
utländsk köpare kan betala dubbelt så mycket som en svensk köpare och
ändå få samma avkastning på sin investering efter skatt. Med en sådan
politik är det ju mycket osäkert hur många svenska företag som i
framtiden kommer att vara i svensk ägo. Inte mindre än 46 större företag
har flyttat sedan 1997. Regeringen bedriver en verklighetsfrämmande
politik som Sverige inte har råd med. Det höga svenska skattetrycket
bidrar till att hämma Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar, vilket
framgår av diagram 4.2.
Sammanfattningsvis ägnar regeringen föga politisk kraft åt
företagsklimatet och de strukturella problem som gjort att Sverige sedan
1970 halkat långt ner i OECD-ländernas välståndslista. Regeringen verkar
sakna såväl ideologi som strategi för att gå till roten med de djupgående
strukturproblem som i 30 år drivit Sverige från toppen till botten av
välståndsligan.
3.4 Lönebildningen och arbetsmarknadens
funktionssätt måste förbättras
Mot bakgrund av lönebildningens helt centrala roll för fortsatt god
välfärdsutveckling, är det häpnadsväckande att regeringen underlåter att
ens diskutera de konkreta reformförslag som framförs av självständiga,
välrenomerade internationella organisationer som EU, OECD och IMF,
där Sverige betalar höga medlemsavgifter och har egen, omfattande
diplomatisk representation.
Sannolikt söker regeringen genom sin passivitet undvika att splittra den
egna rörelsen och riskera samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Priset är att en hög arbetslöshet består, liksom grundproblemet bakom
arbetslösheten; de långsiktiga strukturella problemen i svensk ekonomi.
Fortsatt passivitet från regeringens sida riskerar att leda till att en
kombination
av löneinflation och flaskhalsproblem på arbetsmarknaden vänder
konjunkturuppgången till nedgång och skapar ökad arbetslöshet. De
förändringar i ramarna för lönebildningen som regeringen föreslagit och som
riksdagen antagit är långt från de nödvändiga regelförändringar som skulle
kunna bidra till en långsiktigt god lönebildning.
Under de senaste 20 åren har den svenska lönebildningen inte fungerat
tillfredsställande. Lönerna i Sverige har ökat snabbare än i våra viktigaste
konkurrentländer. Tidigare har detta dolts genom ständigt återkommande
devalveringar. Nu är den vägen stängd och låginflationspolitiken etablerad.
Därför måste också lönebildningen fungera bättre och leda till avtal i
samklang med konkurrentländerna om vi ska få ned arbetslösheten.
I dag kan man tala om fyra tillväxtfällor på den svenska arbetsmarknaden.
Den första tillväxtfällan är den i internationell jämförelse låga andelen
anställda inom den privata sektorn, i en internationell jämförelse. Detta leder
till en låg dynamik på arbetsmarknaden samtidigt som den undergräver
möjligheten till nya sysselsättningstillfällen.
Den andra tillväxtfällan är den låga rörligheten på arbetsmarknaden som
resulterar i flaskhalseffekter. Orsaken till detta är bl a de höga skattekilarna
samt den sammanpressade lönestrukturen, exempelvis har många offentligt
anställda akademiker lägre livslöner än personer inom den privata sektorn
som har gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå. För en fungerande
arbetsmarknad och ett bra näringslivsklimat krävs att lönebildningen bättre
avspeglar tillgång och efterfrågan på arbetskraften. Kunskapssamhället och
Sveriges konkurrenskraft ställer krav på en lönebildning som stimulerar och
uppmuntrar kunskap och kompetens.
Den tredje tillväxtfällan är det faktum att utbildning lönar sig dåligt i
Sverige, vilket är förödande för vår framtida konkurrenskraft. Svenska
akademiker har internationellt sett betydligt lägre löner än motsvarande
grupper i Västeuropa. Det gäller både för akademiker i privat och i offentlig
tjänst. Lönebildningen bör på ett bättre sätt än idag ta hänsyn till löntagarens
kompetens och kunnande, den prestation som utförs och det ansvar jobbet
innebär. Lönebildningen bör också stimulera den enskilde till lärande,
ansvarstagande och goda arbetsprestationer. I praktiken innebär dessa
hänsynstaganden att lönebildningen i större utsträckning bör ske på det lokala
planet och vara mera individuellt inriktad. Samtidigt bör man i en mer
individuellt inriktad lönebildning vara ytterst observant på den ojämlika
situation som kan uppstå vid en löneförhandling mellan en arbetsgivare och
en enskild individ. Arbetstagarorganisationer har därför en viktig stödjande
och rådgivande roll.
Den fjärde tillväxtfällan är de höga anställningströsklarna, både för företag
och individer. Detta gäller rekrytering av lågutbildade som oftast saknar
yrkeserfarenhet. För individen gör ersättningar från a-kassan samt
marginaleffekter att arbete vid låga inkomster ofta inte lönar sig jämfört med
alternativet att inte arbeta. För företagen innebär relativt höga ingångslöner
och hög skatt på arbete tillsammans med vissa arbetsrättsliga regler att
företagen drar sig för att anställa personer med låg utbildning och liten
erfarenhet i relation till det som efterfrågas.
Statsministerns uttalanden om vikten av att svensk lönebildning ska
fungera tillfredsställande, dvs att Sverige måste anpassa spelreglerna och
spelplanen till övriga EU vad gäller lönebildningen, får inget genomslag i den
politik som regeringen för på området. Regeringen har dock framhållit
lönebildningens vikt för tillväxt och sysselsättning i samtliga ekonomisk-
politiska propositioner sedan 1995. Av detta blev endast ett medlingsinstitut.
Det är symptomatiskt och ytterst allvarligt.
3.5 Kostnader för hög arbetslöshet består
Att arbetslösheten även i år beräknas tillhöra de största kostnadsposterna
för de offentliga budgetarna är mot ovanstående bakgrund inte särskilt
märkligt då nära 16 procent av svenskarna i arbetsför ålder står utan
reguljärt arbete. Sverige har i dag den högsta arbetslösheten någonsin i en
högkonjunktur. Ingenstans i propositionen nämns det avgörande faktum
att vi går ut ur en högkonjunktur med den högsta arbetslöshet som vi
någonsin haft i en sådan situation. SCB:s siffror visar att summan av de
som befinner sig i konjunkturberoende åtgärder, de latent arbetssökande,
de deltidsarbetslösa samt de som räknas till de öppet arbetslösa, är
närmare 16 procent. Konjunkturinstitutet bedömer dessutom i sin senaste
prognos att sysselsättningen kommer att plana ut och kanske till och med
avta i år, vilket är mycket oroväckande. De dramatiskt ökade kostnaderna
för ökade sjukskrivningar pekar på behovet av genomgripande reformer
av socialförsäkringssystemet. Det är mycket resurser som går förlorade
och det medför i synnerhet förlorad självkänsla för de arbetslösa,
undersysselsatta eller latent arbetssökande. Föreliggande proposition
saknar både trovärdighet och konkretion i den fråga som är helt
avgörande för att trygga den svenska välfärden, nämligen hur bästa
möjliga förutsättningar skapas för ökad sysselsättning och tillväxt, för hur
företag och näringsliv ska kunna växa och utvecklas.
3.6 Högre statsskuld och långsiktig obalans i
statsfinanserna
Statsskulden beräknas öka med 35 miljarder kronor mellan år 2001 och
2004. Statsskulden som andel av BNP beräknas därmed ligga strax under
50 procent år 2002. Det är 500 miljarder kronor mer än den nivå på drygt
40 procent som rådde vid ingången av lågkonjunkturen 1990.
Statsbudgeten visar underskott hela treårsperioden. Regeringen
budgeterar med att förbruka 50 miljarder kronor mer än inkomsterna åren
2002-2004, vilket är förklaringen till att statsskulden ökar. Det
underliggande saldot i statsbudgeten beräknas vara fortsatt mycket svagt
och uppgå till -40, -41 respektive -39 miljarder kronor åren 2002-2004.
Vidare är det finansiella sparandet i staten, det som på sikt styr
lånebehovet, negativt från år 2002; -19 miljarder kronor år 2002, -24
miljarder kronor år 2003 och -25 miljarder kronor år 2004. Kort sagt
balanserar statsfinanserna trots den goda konjunkturen på en tämligen
slak lina. Mer än hela överskottet i de offentliga finanserna uppstår i
ålderspensionssystemet.
3.7 Ett femtonde misslyckande
Årets vårproposition har det gemensamt med samtliga budget-, vår-,
sysselsättnings- eller tillväxtpropositioner som socialdemokratiska
regeringar lagt på riksdagens bord sedan hösten 1994, att de konkreta
förslagen som vanligt får sökas i någon kommande proposition.
Vårpropositionen är den femtonde stora proposition som
socialdemokratiska regeringar lagt på riksdagens bord sedan valet 1994.
Tidigare propositioner har helt varit inriktade på budgetsanering oavsett
om de kallats sysselsättnings-, tillväxt-, vår- eller budgetproposition. Den
gemensamma faktorn är att tillväxtfrämjande åtgärder i stort sett har
saknats.
3.8 Förmynderi och sned fördelningspolitik
Valfrihet och möjligheter till personligt ansvarstagande står tydligen inte
högt i kurs i regeringen. Att myndigförklara medborgarna och låta dem
själva få ökat ansvar för sina liv, stämmer uppenbarligen inte med
budgetförfattarnas ideologi. I familjepolitiken permanentas bristen på
valfrihet och respekt för föräldrarnas egna val.
Det är också en verklighetsfrämmande politik som drabbar många
medborgare mycket hårt trots de goda tiderna. Fastighetsskatten höjs rejält för
stora grupper av villaägare med låga inkomster, inte minst pensionärer som
arbetat idogt, levt sparsamt, sedan de av arbetsmarknadsskäl flyttat till
storstad. Nu kommer många normalinkomsttagare att tvingas flytta från hus
och hem i de heta tillväxtregioner där taxeringsvärdena kommer att höjas
mest. I förra höstens budgetproposition beräknade regeringen att det totala
fastighetsskatteuttaget för små- och flerfamiljshus under åren 2002-2004
skulle vara konstant. I vårpropositionen tvingas nu regeringen konstatera att
så inte kommer bli fallet, utan en ökning av fastighetsskatteuttaget kommer
att ske med drygt 3 miljarder kronor under perioden. Dieselskattehöjningen
slår nu också igenom för fullt och får negativa effekter för lantbruket och
åkerinäringen, två redan hårt prövade näringar.
Sverige fortsätter att leda skatteligan, men ligger dåligt till i välfärdsligan.
Regeringen lutar sig tillbaka mot en vikande konjunktur, slår dövörat till alla
råd om att utnyttja tillfället till strukturreformer och strategiska
skattesänkningar för att vårda lättflyktiga skattebaser. Förutom det tidigare
aviserade stödet till sjöfarten föreslås inte en enda skatteförändring.
3.9 Brister i välfärden
Vårdköerna är på många håll fullständigt oacceptabla. Nu behövs både
nytt kapital, nytt företagande och de vårdanställdas kreativitet för att få
ordning, framtidstro och entusiasm i vården. Regeringens försök att
lagstiftningsvägen utestänga sparkapital från t ex aktiefonder från
investeringar för kortare vårdköer, är en cynisk spekulation i ideologisk
vilsenhet.
Varför skall gamla människor behöva vänta så länge på en trygg och bra
omsorg om de offentliga finanserna är så bra som regeringen hävdar? Hur kan
sjukförsäkringskostnaderna öka med 50 procent på två år i Sverige? Hur kan
rättssamhället få förfalla så intill ruinens brant i ett land med så goda
ekonomiska förutsättningar? Hur uppfattar vanligt folk den växande
otryggheten på gator och torg, de ständiga bil- och cykelstölderna, bilinbrott
och lägenhetsinbrott som avskrivs redan på polisstationen och tusentals icke
avgjorda mål väntande i Regeringsrätten? Hur kan regeringen så lättvindigt
vifta bort Skolverkets larmrapport om tillståndet i den svenska skolan? Varför
lider ca 20 procent av barnen i Sverige av depression? Bristerna i den svenska
välfärden tycks bestå och till dels förvärras.
Fortfarande pågår också en oacceptabel avfolkning av stora delar av
landet, som hotar trygghet och livskvalitet för allt fler utanför
storstadsregionerna. Problemen kommer inte att minska när regeringens
omfattande nedläggningar av militära förband nu får effekt. Sverige har
dessutom missat minst 3,5 miljarder kronor till lantbruk och glesbygd av EU-
medel. Höjningen av dieselskatten har också sin udd mot glesbygd och
lantbruk. Dessutom underlåter regeringen att avsätta medel för
infrastruktursatsningar i vårbudgeten. En proposition på området kommer
snart, vilket regeringen lovat i snart två års tid, samtidigt som vägar och
järnvägar förfaller i snabb takt. Men varifrån ska pengarna tas? Regeringen
har tillsatt en arbetsgrupp som ska planera kommande infrastruktursatsningar.
I denna ingår också det bilfientliga Miljöpartiet vilket kan väntas förhindra
varje ansats till vägsatsningar. Infrastrukturen är en långsiktig investering i
framtida välfärdsutveckling. Regeringen borde kasta loss från det blockerade
samarbetet med Vänster- och Miljöpartiet på detta område och söka en
långsiktig uppgörelse om infrastrukturpolitiken med de fyra borgerliga
partierna som även står bakom pensionsuppgörelsen.
Regeringens familjepolitik trampar på i sann socialistisk anda. Regeringen
vill styra föräldrarna. Deras egna val av barnomsorg duger inte. Maxtaxan är
en gökunge i den kommunala ekonomin som riskerar att tränga ut andra
viktiga behov. Familjepolitik och barnomsorg måste handla mer om valfrihet,
rättvisa och mer tid för barnen. Barnomsorgskonto eller vårdnadsbidrag
främjar valfrihet åt småbarnsfamiljerna och skapar till skillnad från maxtaxan
möjlighet till mer tid för barnen.
De sämst ställda pensionärernas ekonomi måste förbättras ytterligare,
skriver regeringen. Nu kommer de att få i genomsnitt 33 kronor mer per
månad och som mest 45 kronor per månad i ökat BTP. Så var det med den
satsningen på de sämst ställda pensionärerna. Konfiskationen av
änkepensionen återställs heller inte, trots upprepade löften från
Vänsterpartiet.
Därför vill Kristdemokraterna först höja pensionstillskottet med 200 kronor
per månad, men även grundavdraget, som gäller alla. Fram till 2004 har
regeringen satt som mål att halvera socialbidragsberoendet, vilket ju förstås är
vällovligt. Problemet är att man inte på något sätt preciserar hur man ska nå
detta mål. Med kristdemokratisk politik skulle pensionärer såväl som
låginkomsttagare få sin del av den växande kakan genom att också få del av
skattesänkningen, vilket radikalt minskar bidragsberoendet.
Det är glädjande att det går bra för Sverige och att fler nu får jobb. Det går
tyvärr inte bra för alla i Sverige, inte heller går det bra för hela Sverige.
Det
allvarliga är att regeringen inte vårdar grunden för en långsiktigt hållbar
välfärd. Det är oacceptabelt att gamla fortsätter att fara illa, barnen inte får
en
trygg och bra skola, rättssamhället förfaller och företag, kapital och kunskap
flyr landet. Den välfärd blir otrygg som vilar på världens högsta skattesatser
på lättflyktiga och redan flyende skattebaser.
3.10 Regeringen försitter chansen
Tyvärr tar regeringen som tidigare framhållits inte chansen att i detta
gynnsamma ekonomiska läge rätta till de djupgående strukturella problem
som bl a gör att kommuner och landsting, trots högkonjunkturen och trots
världens högsta skatter, fortfarande lider av en svår resursbrist.
Men regeringen är bestämd. Dubbelbeskattningen av risksparande blir
kvar, förmögenhetsskatten blir kvar, utom för de allra rikaste. De minskade
förmögenhetsskatteintäkter som beräknas av regeringen för de kommande
åren är förstås välkomna men det räcker inte. Kristdemokraterna vill därför
avveckla förmögenhetsskatten helt och hållet.
Regeringen har tidigare befriat 17 av landets 18 aktiemiljardärer från
förmögenhetsskatt. Men fortfarande drabbas främst vanliga pensionärer som
har nedamorterade villor i attraktiva lägen, av förmögenhetsskatten. Läget blir
i längden ohållbart för ett samhälle som bestraffar idoga och skötsamma
medborgare. Resultatet är att företag, kunskap och kapital fortsätter att fly
landet.
Redan för två år sedan lade Småföretagsdelegationen fram 81 konkreta
förslag till en uppröjning i den byråkrati- och regeldjungel som just nu håller
på att kväva hårt kämpande småföretagare. Regeringen har hittills bara orkat
genomföra cirka en tredjedel av förslagen, vilket sänder tydliga och
illavarslande signaler till Företagssverige. Här är man inte lika rapp som när
det gäller att slå till med skattehöjningar mot åkare, bönder och boende. Även
på detta område bedrivs en verklighetsfrämmande politik långt från de
svenska familjeföretagarnas vardag.
3.11 Tillväxtskeptiska samarbetspartier
Valet gav förutsättningar för en socialistisk och tillväxtskeptisk regering.
Vänstern och Miljöpartiet är av tradition negativa till ekonomisk tillväxt
överhuvudtaget. Socialdemokraterna vill nog se tillväxt om näringslivet
kan leverera den med bevarade regelverk och skattenivåer. Däremot har
Socialdemokraterna aldrig i den egna rörelsen vågat ta en rejäl diskussion
om Sveriges djupgående problem i form av dåligt fungerande
lönebildning, dåligt fungerande arbetsmarknad och tillväxthämmande
skatter på arbete, sparande och företagande. Under de gångna fem åren
har tillväxtpolitiken lyst med sin frånvaro. Regeringen har inte ens försökt
ta upp och åtgärda Sveriges under snart 30 år notoriskt låga tillväxt. Efter
1998 års val inrättades ett tillväxtdepartement. Några propositioner som
kunnat påverka företagsklimat och tillväxtförutsättningar har ännu
knappast synts till. I och med Vänsterpartiets och Miljöpartiets inflytande
över regeringspolitiken ökar osäkerheten ytterligare om regeringens kurs.
3.12 Ingen stimulans av vita hushållstjänster
Ett exempel på fortsatt inre splittring är att regeringen inte heller den här
gången kunnat samla sig till ett förslag som öppnar en laglig och vit
tjänstemarknad riktad till de privata hushållen. Detta trots att både
efterfrågan och tillgång finns, trots att det kostar väldigt lite att göra
svarta jobb vita, trots att alla vet att fler och fler nu skolas in i att både
köpa och sälja svart, ett tillstånd som undergräver det etiska medvetandet
och rättssamhället. Av debatten har framgått att det finns två ministrar på
det s k tillväxtdepartementet som anser att någon form av skatterabatt på
hushållstjänster bör införas. Det blir svårt att tala om superdepartement
och jobbtillväxt om inte de ansvariga ministrarna ens tillåts genomföra
denna enkla och självklara jobbskapande reform som de faktiskt båda
pläderat för.
4 Den ekonomiska utvecklingen
4.1 Den internationella konjunkturutvecklingen
Den globala ekonomin präglas just nu av osäkerhet. Några hävdar att den
värsta fasen av lågkonjunkturen kan vara över redan i början av 2002.
Andra tror att den ekonomiska tillbakagången kan bli betydligt mer
långvarig.
4.1.1 Läget i USA på väg att stabiliseras
Motorn i den internationella konjunkturen väntas även framöver vara en
stark amerikansk ekonomi. Den amerikanska ekonomin har dock
stagnerat under hösten 2000 och våren 2001. Osäkerheten kring
lågkonjunkturens omfattning har fått finansmarknaderna att fluktuera
kraftigt. Nasdaq-börsen har under det senaste året förlorat mer än halva
sitt värde. Nedgången på de amerikanska börserna har bidragit till en
dämpad konsumtionsutveckling. Under senare delen av år 2000 sjönk den
amerikanska tillväxten dramatiskt till 1 procent det sista kvartalet. Detta
kan jämföras med en motsvarande tillväxt på 8,3 procent det fjärde
kvartalet 1999. De amerikanska konsumenternas positiva framtidstro,
konfidensindikator, har under samma period minskat i takt med att företag
börjat friställa personal. Antalet nyanmälda arbetslösa personer per vecka
var i april 2001 högre än någon annan period på över 5 år.
Tillväxtprognosen för 2001 har reviderats ned kraftigt till 2,0 procent.
Den amerikanska centralbanken har varit mycket aktiv i sin strävan att
tidigt bekämpa den begynnande lågkonjunkturen. Den 18 april sänkte man
den amerikanska styrräntan helt oväntat med en halv procentenhet ner till 4,5
procent. Detta efter en serie sänkningar under våren. Man hoppas att på detta
sättet redan på ett tidigt stadium bemöta lågkonjunkturen genom att stimulera
investeringar. Förhoppningen från centralbankens sida är att lågkonjunkturen
ska se sitt slut redan under hösten 2001 eller början av 2002. Pessimistiska
bedömare anser dock att vi står inför en mer varaktig recession.
Den nya Bush-administrationen lade tidigt ett förslag om omfattande
skattesänkningar över den kommande perioden. Även om det råder osäkerhet
kring omfattningen av dessa skattesänkningar p.g.a. en delad senat kan man
utgå från att skattesänkningar kommer att göras. Om dessa är tillräckliga för
att hejda lågkonjunkturen är dock oklart.
Oavsett om det blir en mjuklandning eller en regelrätt lågkonjunktur i USA
har den oavbrutna högkonjunkturen från 1990-talet till sist brutits. Låg
inflation tack vare avsevärda produktivitetsökningar har gett kraftiga
reallöneökningar till många grupper i den amerikanska arbetskraften de
senaste tio åren. Den noggrannhet som Federal Reserve och Alan Greenspan
uppvisat i sina räntesänkningar och räntehöjningar inför hot om avmattning
eller överhettning har bidragit till att denna period blivit så framgångsrik för
USA.
Några indikatorer talar dock för att läget i USA håller på att stabiliseras på
en lägre nivå. Efter att konsumentindikatorn fallit varje månad sedan
september förra året har den nu under våren stabiliserats. Under den första
halvan av 2001 har företagen arbetat bort gamla lager för att under den andra
halvan av året göra nya investeringar. BNP-tillväxten blev 2,0 procent första
kvartalet i år vilket är betydligt mer än de 1,1 procent som analytikerna hade
väntat sig.
4.1.2 Utvecklingen inom EU-området
För första gången på länge väntas Europakonjunkturen gå bättre än
USA:s. Men den amerikanska ekonomins stagnation påverkar även de
europeiska ekonomierna negativt. Börskorrigeringar på Europas börser
har också påverkat företagens och hushållens förmögenhet negativt. Detta
har gjort att tillväxtprognoserna för de flesta europeiska ekonomierna har
fått skrivas ned. Tillväxten i euroområdet väntas enligt de senaste
prognoserna krympa från 3,4 procent år 2000 till 2,6 procent i år. Italien
och Tyskland är stora euroekonomier som drar ner snittet.
När världskonjunkturen försvagas borde Europa kunna växa av egen kraft.
Den uppgiften klarar man ännu inte riktigt enligt tillgängliga prognoser. Men
på sikt kan Europa räkna med en lång period av stabil tillväxt, liknande den
amerikanska det senaste decenniet.
Den europeiska centralbanken, ECB, har en nyckelroll för att motverka en
lågkonjunktur genom räntesänkningar. Men då inflationen i euroområdet
legat över målet på 2 procent valde den europeiska centralbanken på sitt
senaste möte den 26 april att låta räntan ligga kvar på 4,75 procent. Detta mot
bakgrund av att inflationen i april stigit i euroområdets största ekonomi
Tyskland, till 2,8 procent. Samtidigt hävdar kritiker att inflationen kommer att
sjunka väl under 2 procent under hösten och att en räntesänkning behövs
redan nu för att stimulera investeringar.
Från premiären i januari 1999 deprecierades euron under en lång period.
Denna nedgång i sig har bidragit till att lyfta euroområdets export. Nu har
emellertid eurons fall brutits och förbytts mot en viss appreciering. Denna
förstärkning i kombination med lägre oljepriser har medfört att
inflationstrycket successivt dämpats.
Även i länder utanför Euroland dämpas konjunkturen p.g.a. avmattningen i
USA. Grannländer utanför euroområdet som är viktiga för svensk handel har
en mycket låg tillväxt. Storbritannien beräknas få en tillväxt på 2,6 procent
2001. Våra nordiska grannar Danmark och Norge beräknas få 2,0 respektive
1,2 procent. Finland har haft en mer lyckosam period med hög tillväxt, 4,3
procent i år, som dessutom verkar hålla i sig åtminstone de två närmaste åren.
4.1.3 Japan dras fortfarande med problem
Den japanska ekonomin, världens näst största enskilda ekonomi, växte
med 1,7 procent år 2000. Det får betraktas som en god siffra då 1999
endast gav 0,3 procents tillväxt och enskilda kvartal med en krympande
ekonomi. Få bedömare tror att regeringens mål på 1,2 procents tillväxt
2001 kommer att nås. Den japanska regeringen hoppas att en omfattande
expansiv finanspolitik ska leda till en mer aktiv ekonomi med mindre
privat sparande och mer konsumtion och investeringar.
Den amerikanska konjunkturnedgången kommer mycket olägligt för
Japan. Den amerikanska marknaden är betydligt mer betydelsefull för den
japanska exporten än vad den är för den europeiska. När industriproduktionen
och exporten just höll på att bli ljuspunkter i den japanska ekonomin
drabbades USA och hela den globala ekonomin av en avmattning. Återigen
syns nu tecken på mycket svag privat konsumtion och fallande priser. Även i
Japan har kraftiga börsfall minskat hushållens förmögenhet och bidragit till
den återhållsamma konsumtionen.
Ännu en ny japansk premiärminister, Junichiori Koizumi, har tillträtt och
säger sig vilja genomföra viktiga ekonomiska reformer i Japan.
Omstruktureringar i stora företag, en svag valuta samt ett starkt folkligt stöd
för en ny ekonomisk politik kan tala för att Japan kan ta sig ur det som ofta
kallas "det förlorade decenniet - 1990-talet".
4.2 Den svenska konjunkturutvecklingen
Den svenska ekonomin har inte undgått att drabbas av den internationella
avmattningen. I september förra året förutspådde olika institut att den
svenska ekonomin skulle växa med mellan 3,9 och 4,6 procent. Enligt
Statistiska centralbyråns preliminära kalkyler blev tillväxten 3,6 procent
år 2000, en hel procentenhet lägre än exempelvis Svenska
Handelsbankens prognos så sent som i september. För innevarande år
spås tillväxten bli betydligt lägre. Reallöneökningarna för 2001-2002
förutspås bli kring 2,7 procent per år.
4.2.1 Utvecklingen i år osäker
En kraftig nedskrivning av BNP-tillväxten 2000 har lett till att tidigare
prognoser för 2001 har fått skrivas ner. Tidigare prognosgenomsnitt från
september förra året för innevarande år på 3,5 procents tillväxt har krympt
till 2,8 procent. Under 2000 vek hushållens konsumtion mycket snabbt.
Det fjärde kvartalet förra året ökade konsumtionen med 0,1 procent vilket
är försumbart jämfört med genomsnittet för de föregående tre kvartalen
på 4,3 procent. Den lägre konsumtionen tog sitt uttryck i lägre
bilförsäljning och lägre energikonsumtion till följd av den varma vintern.
Till följd av den snabbt vikande amerikanska marknaden blev även
exporten svagare under slutet av förra året.
Regeringen räknar i budgetpropositionen med en BNP-tillväxt under 2001
på 2,7 procent, vilket är 0,1 procentenhet lägre än vad instituten i genomsnitt
nu räknar med.
Tillväxten i hushållens konsumtionsutgifter har efter höstens händelser
reviderats nedåt. Ett genomsnitt av regeringens och andras bedömningar
förutspår att hushållens konsumtion ökar med 2,5 procent i år. Detta är en
betydligt lägre ökningstakt än vad som var fallet under senare delen av 1990-
talet.
Den vikande internationella konjunkturen har fört med sig att prognoserna
för exportökningen under 2001 och 2002 skrivits ned till 6,4 respektive 6,5
procent. Importen väntas öka i en snabbare takt än exporten, 6,7 procent för
2001 och 6,8 procent 2002.
Alla prognoser präglas dock av osäkerhet främst p.g.a. av ovissheten i den
amerikanska ekonomin. Läget kan förbättras något om den amerikanska
ekonomin mjuklandar i höst. Skulle däremot situationen i USA försämras kan
detta innebära att Sverige också tvingas in i en lågkonjunktur som vi i allt
väsentligt är mycket dåligt förberedda på.
4.2.2 Hur stor är risken för en lågkonjunktur?
Flera indikatorer pekar tyvärr på sämre tider just nu. Inom
tillverkningsindustrin uppger så många som 40 procent av företagen att
orderstocken blivit för tunn. I samtliga tillverkningsbranscher utom
kemisk industri uppger man att produktionstillväxten stagnerat. Enligt
produktionsvolymindex (PVI), uppvisade industriproduktionen en årlig
tillväxt på nio procent under det fjärde kvartalet 2000. Givet denna siffra
för PVI och barometerdata t.o.m. första kvartalet 2001 förutspår
kortsiktsindikatorn att PVI kommer att minska med fem procent (årstakt)
under första kvartalet 2001. Detta beror främst på den kraftiga nedgången
i barometerns fråga om produktionen under innevarande kvartal.
Prognosen för det andra kvartalet är ca noll procent, främst beroende på
mer optimistiska barometersvar på frågan om produktionen följande
kvartal. Nedgången är så kraftig att konjunkturinstitutet anser att en
recession i tillverkningsindustrin signaleras (se diagram).
Kortsiktsindikatorn, tillverkningsindustrin
(Källa: Konjunkturinstitutet)
Vidare kan man konstatera att den s.k. konfidensindikatorn är lägre än
den varit på två och ett halvt års tid (se diagram). Produktionsvolymen
tenderar att minska och antalet anställda har sänkts något. Sveriges
omvärldsberoende blir aldrig så tydligt som nu när de vikande
exportorderingångarna leder till neddragningar i produktionen.
Konfidensindikator, tillverkningsindustrin
(Källa: Konjunkturinstitutet)
Det råder just nu en mycket stor osäkerhet kring huruvida nuvarande
nedgång är en v-formad svacka eller om det är en djupare tillbakagång
som blir mer varaktig och påfrestande. Om konjunkturen vänder snabbt i
USA och de svenska exportföretagens orderstockar fylls på kan
nuvarande tillbakagång bli mycket tillfällig. Om däremot de svenska
exportföretagen tvingas friställa mer personal kommer samhällets
kostnader snabbt att öka. Regeringen kan i ett sådant läge se sig tvingad
att höja skatterna vilket kommer att drabba lönsamheten i många sektorer.
Lågkonjunkturen riskerar därmed att sprida sig från exportsektorn till
andra delar av den svenska ekonomin.
4.2.3 Inflationen och löneutvecklingen
Inflationsförväntningarna har under hösten och våren sjunkit något till
följd av den vikande konjunkturen. Den genomsnittliga förväntan är att
KPI stiger med 1,9 procent som årsgenomsnitt för 2001, vilket är lägre än
regeringens 1,6 procent.
Trots prognoserna om lägre inflation har regeringen inte justerat ner sina
bedömningar av timlöneutvecklingen. Man räknar nu med att lönerna i år
stiger med 3,5 procent, vilket är samma prognos som i höstas.
4.2.4 Utvecklingen år 2002
I genomsnitt räknar instituten med att Sveriges BNP nästa år stiger med
3,0 procent. Regeringens prognos för 2002 har ökat från 2,1 i september
förra året till 2,6 i april. Handelsbanken är mest optimistisk och kalkylerar
med en tillväxt 2002 på 3,8 %.
Den något mer optimistiska bedömningen för 2002 beror på en tilltro till
den amerikanska ekonomin. Många svenska institut tror att vändningen i
USA sker redan i höst. Den svenska exporten av varor och tjänster väntas
stiga men dämpas något av att man också förväntar sig en appreciering av
kronans värde på den internationella valutamarknaden.
Konsumtionsökningarna väntas enligt regeringen dämpas något till 2,4
procent under 2002. Handelsbanken, som står för den högsta
konsumtionsprognosen, bedömer att den privata konsumtionen ökar med 3,5
% 2002. Inflationen väntas bli 1,9 procent enligt regeringen. Svenska
Handelsbanken som har de högsta inflationsförväntningarna bedömer att
inflationen blir 2,9 procent 2002.
4.3 Prognoserna för 2003
Normalt sett innehåller konjunkturprognoserna en bedömning av
ekonomins utveckling i år och under nästa år. På senare år har emellertid
prognosmakarnas tidshorisonter blivit allt längre. Det är inte ovanligt att
bedömningar görs även av utvecklingen de kommande tre till fyra åren.
Denna utveckling beror bl.a. på att tidsperspektivet i den ekonomiska
politiken förlängts. T.ex. har tidsperspektivet i finans- och
budgetpolitiken förlängts till följd av den nya budgetprocessen.
Utgiftstaken fastställs tre år framåt och det övergripande målet om ett
överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP gäller över en
konjunkturcykel. Till följd av inflationsmålet har Riksbanken i
penningpolitiken ett tidsperspektiv på runt 2 år. Det innebär t.ex. att för
att kunna bedöma räntepolitikens utveckling under 2002 bör man också
ha en uppfattning om inflationens och ekonomins utveckling 2003 och
2004.
Naturligt nog har dock de bedömningar som görs för en längre tidsperiod
mer karaktären av scenario och kalkyler än regelrätta prognoser.
Konjunkturinstitutet räknar med att BNP år 2003 stiger med 2,7 procent.
4.4 Den nya ekonomin
Det är nog för tidigt att slå fast huruvida Sverige tagit steget in i vad som
brukar kallas den nya ekonomin. Denna nya ekonomi förväntas leda till
att bl a en hårdnande konkurrens skall generera en hög tillväxt utan att
inflationen tar fart. Det nya är att ekonomins funktionssätt förbättras
genom ökad användning av informationsteknik - IT. Utbud och
efterfrågan matchas bättre genom ökad IT-användning. Via Internet hittar
köpare och säljare varandra lättare, billigare och snabbare. Elektronisk
handel förbilligar också den offentliga sektorns inköp och upphandling.
Tillverkare hittar den billigaste underleverantören direkt vid sin dator.
Beställningar kan göras direkt via nätet. Behovet av dyra lager minskar.
Kapitalbindningen minskar och kapitalet kan arbeta mer fritt i företag
som blir mer slimmade och effektiva än tidigare. Produktiviteten ökar och
företagen kan t o m sänka priserna.
En annan effekt av den nya ekonomin är att tekniken sänker tröskeln för att
starta företag. Distributionskostnader och kontaktkostnader med kunder och
leverantörer minskar. Att köpa bil eller andra kapitalvaror underlättas av att
kunderna på kort tid får överblick över utbud och priser. Avtal om köp och
finansiering kan träffas direkt via Internet. Geografiska avstånd och
nationsgränser spelar knappast någon roll när köpare och säljare ska mötas.
Skyddade eller dåligt utvecklade marknader utvecklas under trycket av den
globaliserade konkurrensen.
Flera tidigare monopolmarknader har avreglerats. I kombination med IT-
teknikens nya möjligheter är det nu möjligt för konsumenter i hela landet att
välja teleoperatör, elleverantör, researrangör eller långivare med lägsta pris
direkt via nätet. Alla dessa faktorer medverkar till en ökande prispress.
Fler och fler marknader blir nu tillgängliga via Internet och utsätts därmed
för en ökande prispress i en nedåtgående spiral. En allt vanligare företeelse är
pågående auktioner av sällanköpsvaror på nätet. Företagen får allt svårare att
höja priserna. Inflationen hålls tillbaka.
Utvecklingen i USA har under snart tio år präglats av ovan nämnda
kombination av teknisk utveckling och ökad produktivitet. Tillväxten har i
huvudsak genererats genom nyutveckling och innovationer snarare än i
traditionell produktivitetsutveckling.
Man räknar med att ca 40 procent av tillväxten kommer från innovationer
och nyutveckling, främst inom IT-sektorn där nya teknologier och nya
tjänster svarar för en betydande del.
4.4.1 Kan Sverige få samma utveckling som USA?
Sverige ligger bra till för att kunna behålla och utveckla en ledande roll i
den nya teknik som är en förutsättning för den nya ekonomin. Men det
krävs ett nytänkande som den nuvarande regeringen inte ens är i närheten
av. Det är inte den gamla ekonomins regelverk som i alla delar passar bäst
för den nya. Många nödvändiga förändringar måste snarast beslutas av
regering och riksdag. Hoten utgörs bl a av arbetsmarknadens bristande
funktionssätt, dåligt fungerande lönebildning, ett alltför bistert allmänt
företagarklimat och överbeskattning av arbete, företagande och sparande.
Också utbildningssystemet spelar en mycket betydelsefull roll för ett
lands möjligheter att hävda sig. Det är därför oroande att andelen
högskole- och universitetsutbildade idag är lägre än bland 40-
talistgenerationens. Sverige måste tillhöra de mest framstående länderna i
världen när det gäller kvalificerad utbildning för att tillhöra de mest
framstående när det gäller välfärd och välstånd.
Sverige har en framträdande position som IT-nation. Detta mycket tack
vare tidiga och kvalificerade satsningar inom bl a universitetens och
försvarsindustrins ramar, vars resultat kunnat utnyttjas kommersiellt.
I Stockholm har nu närmare 70 procent av invånarna tillgång till både
mobiltelefon, persondator och Internet. Detta är fler än i någon annan region i
världen - Silicon Valley inräknad. Framtiden i form av tillgång till t.ex.
mobilt Internet är här redan verklighet.
Paradoxalt nog kan skattepolitiken, oavsiktligt, aktivt ha bidragit till denna
utveckling. Sverige har länge varit och är fortfarande ett utpräglat
högskatteland. Men i början av 1980-talet i mobiltelefonens barndom avstod
riksdagen från att förmånsbeskatta just mobiltelefoner. Detta bidrog till att
dessa snabbt blev starkt åtråvärda som "fringe benefits" hos löntagare som
dignade under marginalskatter på som högst 85 procent.
Här lades grunden för ett stort mobiltelefonbestånd som sedan dess legat i
världstopp. På motsvarande sätt har beslutet att inte heller förmånsbeskatta
företagens anställda för lån eller hyra av persondatorer i hemmet, på kort tid
fört Sverige i topp när det gäller PC-användning i vanliga hushåll. 65 % av de
svenska hushållen har nu tillgång till PC hemma.
De skatteintäkter som staten gått miste om genom att inte förmånsbeskatta
användningen av arbetsgivarens mobiltelefoner och datorer har varit
marginella. Men de har bidragit till att sprida banbrytande teknologi med
stora dynamiska effekter för folkhushållet.
Arbetsmarknaden och skattestrukturen i Sverige skiljer sig en hel del från
USA, som ju har nått längst när det gäller att ta tillvara de möjligheter som
den nya tekniken och ekonomin för med sig.
Regeringen måste inse att Sverige konkurrerar med en omvärld som inte är
långt efter oss när det gäller teknikutveckling och teknikanvändning. Vi kan
mycket snabbt tappa det försprång vi nu har. Det som krävs är snabba
institutionella och strukturella reformer om Sverige skall kunna utnyttja sitt
försprång när det gäller teknikanvändning i den nya ekonomin. Sverige har
fortfarande alla möjligheter att bli vinnare i globaliseringens utmaning. Nedan
beskrivs hur Kristdemokraterna vill öka förutsättningarna för Sverige att njuta
frukterna av den nya ekonomin.
5 Kristdemokraternas alternativ
5.1 Grundläggande utgångspunkter
5.1.1 En social och ekologisk marknadsekonomi ger långsiktiga
tillväxtförutsättningar
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk
marknadsekonomi. Den historiska erfarenheten visar att
marknadsekonomin är den bästa metoden för att skapa välfärd och ge
utrymme för människors frihetslängtan och skaparkraft. Erfarenheterna
efter kommunismens sammanbrott visar också att ett samhälle utan
enskilt ägande förlorar en avgörande drivkraft för ett gott förvaltande.
Marknadsekonomin är därför den mest effektiva och den mest
demokratiska formen för att hushålla med begränsade resurser.
Marknadsekonomin behöver ordning och regler för att kunna fungera
effektivt. Denna ordning har inte alstrats spontant utan bygger på det kristna
och delar av det klassiska kulturarvet. Kristen etik betonar rätt och fel,
karaktär, hederlighet, duglighet och arbetsetik. Modern institutionell
ekonomisk teori visar också att en sund och väl fungerande marknadsekonomi
förutsätter institutioner som lagar, förordningar, normer och sociala
konventioner. En ekonomi som vilar på väl fungerande institutioner - såsom
förutsägbart rättssystem, personligt ansvarstagande, god affärsetik och
hederlighet i uppträdande människor emellan - utmärks av låg osäkerhet. Det
kostar merarbete, tid och pengar för att kompensera och reducera osäkerhet.
Låg osäkerhet främjar därför en hög tillväxt. Ekonomisk brottslighet är bland
annat av detta skäl oerhört skadligt mot samhällsekonomin.
Om marknadsekonomin ska bidra till en god välfärd för alla måste den
kombineras med en socialt ansvarsfull politik, som ger alla människor
likartade förutsättningar och ser till att det sociala skyddsnätet fungerar i
olika
skeden av livet. Välfärdspolitiken ska vara generell i det avseendet att den ska
ge en grundläggande trygghet för alla. Skatte- och bidragssystemen måste
utformas så att människors egen kraft och engagemang uppmuntras, och att
bidragsberoende motverkas.
Inom ramen för marknadsekonomin vill vi förena frihet och solidaritet.
Grundläggande är frihet under ansvar. Enskilda initiativ och personligt
ansvarstagande ska uppmuntras. Statens uppgift är att säkra social trygghet
för alla. Det sker genom skattesystemet, lagar och den offentliga
verksamheten. Ett exempel på detta är gemensamt och solidariskt finansierad
social service som alla medborgare har rätt till, men också stor frihet för
individen att välja vem som ska tillhandahålla denna service.
Det samhällsekonomiska målet ska vara att skapa en till alla delar god
livsmiljö för människorna. Men ekonomisk utveckling får inte mätas genom
ett snävt tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling innebär i stället tillväxt av
den totala nationalförmögenheten. I nationalförmögenheten räknas miljö och
naturresurser in, de mänskliga resurserna, produktionskapitalet samt en
nations finansiella tillgångar. En tillväxt av nationalförmögenheten innebär en
materiell välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan
på människans hälsa och förmåga. Den ekonomiska politiken ska främja en
uthållig tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Endast med detta
synsätt kan ett gott förvaltarskap förverkligas och verklig välfärd utvecklas.
En oreglerad marknadsekonomi riskerar att leda till miljöförstöring. Det
beror på att vissa naturresurser kan utnyttjas gratis, eller till ringa kostnad,
trots att de representerar stora värden. Ekonomiska styrmedel och stöd ska
användas för att skapa ekonomiska motiv att agera miljövänligt för såväl
konsumenter som producenter. Ett nära samarbete med näringslivet är en
viktig del i detta arbete. För att skapa en god livsmiljö krävs också att
handelspolitiken och miljöpolitiken utformas så att de stöder varandra.
En förutsättning för att förverkliga den sociala och ekologiska
målsättningen är sunda offentliga finanser och goda tillväxtförutsättningar.
Ett gott samhälle byggs således utifrån en marknadsekonomi baserad på
etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn.
5.1.2 Företagarklimat för välstånd och nya jobb
De flesta politiska partier är idag överens om att de nya jobben i huvudsak
måste skapas i den privata sektorn. Utrymmet för produktivitets- och
effektivitetsförbättringar i framför allt de stora företagen innebär att man i
dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska antalet
anställda.
Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på de mindre
företagen. Det är också naturligt mot bakgrund av att studier av svenska
företag visat att cirka 70 procent av nya arbetstillfällen genererats i mindre
företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått genom ökad
sysselsättning i befintliga företag medan en tredjedel tillkommit genom
nyetablering.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är av största vikt i
kampen mot den höga arbetslösheten. På kort sikt spelar nyföretagandet en
relativt liten roll för att påverka näringsstrukturen i Sverige, men för
förnyelsen av näringslivet på längre sikt är nya företag av största betydelse.
Nyföretagandet ligger på en nivå som klart understiger exempelvis Tysklands
och Frankrikes och många andra länders i Europa. Det kan också noteras att
en betydande andel av de tillkommande företagen skapas enbart av skatteskäl.
Dessa företag bidrar alltså inte alls till tillkomsten av nya jobb. Det är också
ett anmärkningsvärt underbetyg att så många nya företag inte överlever i det
svenska företagsklimatet.
Betydelsen av ett attraktivt klimat för företagande ökar i globaliseringens
tidevarv. När nationsgränser spelar en allt mindre roll för företag, kapital och
människor är det länder som förmår skapa goda betingelser för företag och
företagare som blir vinnare i kampen om jobben och de framtidsinriktade
företagen.
Ska trenden vändas och arbetslösheten långsiktigt hållas på en låg nivå
måste små och medelstora företag och familjeföretag ses som en tillgång som
värnas och uppmuntras. Sveriges beroende av ett konkurrenskraftigt
näringsliv som förlägger tillverkning, forskning, utveckling och andra
strategiska verksamheter till Sverige kan inte nog understrykas. Det räcker
inte att tala om vikten av ett ökat företagande, det fordras framförallt
praktisk
politik. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar så att kreativitet kan
frigöras, så att människor vågar förverkliga sina affärsidéer, vågar ta språnget
att starta eget, ta risker, utvidga och nyanställa.
Det går inte att genom politiska beslut tvinga fram företag och nya jobb,
men det går i stor utsträckning att påverka människors vilja och möjligheter
genom att förändra regler, skatter och strukturer så att medborgare kan dra
nytta av varandras kunnande och idéer. Här finns den ekonomiska
utvecklingens viktigaste drivkraft.
5.1.3 Ökad sysselsättning tryggar välfärden
Den kraftiga sysselsättningsökning som fanns när fyrpartiregeringen
lämnade över regeringsmakten hösten 1994 bröts av den
socialdemokratiska regeringens politik från mitten av år 1995 och
sysselsättningen föll sedan. Sysselsättningen ökar nu vilket är glädjande.
Men av den ekonomiska vårpropositionen kan också utläsas att
arbetslösheten kommer att öka under slutet av treårsperioden. Det går
alltså inte att slå sig till ro. Trots att Sverige är i slutet av en kraftig
högkonjunktur är det är det uppemot 300 000 personer färre som har ett
arbete i dag jämfört med för tio år sedan.
Massarbetslösheten har ändrat karaktär: från arbetslöshet till utslagning,
har en utredning från Svensk handel visat. Studien försöker se hur den
minskade sysselsättningen rimmar med bristen på arbetskraft. Fler studerar,
fler är sjuka - och fler har helt enkelt givit upp. Och ganska säkert är det
också fler som jobbar svart. Det är alltså väsentligt färre som har ett jobb
idag
än 1990. Samtidigt rapporterar sju av tio företag svårigheter att hitta
arbetskraft. De historiskt låga sysselsättningsnivåer som nu etablerats är inte
bara en följd av den djupa lågkonjunkturen under 1990-talets början, utan
också en följd av den socialdemokratiska politiken som aktivt gått ut på att få
bort människor från arbetskraften genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
generationsväxlingar och tillfälliga avgångsersättningar. Vidare har antalet
förtidspensioneringar ökat kraftigt under senare år. Denna politik bidrar till
passivisering av människor, vilket i sig är illa nog. Men den innebär också ett
allvarligt hot mot Sveriges långsiktiga förutsättningar att finansiera en
rimligt
omfattande offentlig verksamhet med god kvalitet.
Den demografiska utvecklingen med historiskt låga födelsetal och en
kraftigt ökande andel äldre med följande vård- och omsorgsbehov måste leda
till en ny politik. Politiken måste skapa förutsättningar för en kraftigt ökad
sysselsättning i framför allt det privata näringslivet. Regeringens politik har
hittills gått ut på att saneringen av statens finanser tillsammans med
förhoppningar om en god internationell konjunktur ska lösa problemet. Inte
heller föreliggande proposition ger några som helst konkreta besked eller
förslag med syfte att långsiktigt öka Sveriges tillväxtförutsättningar.
Enligt Kristdemokraterna krävs det ett brett program för att bryta den höga
totala arbetslösheten genom ökad sysselsättning. I ett sådant program ingår
bl.a. strukturella förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck,
förenklingar av regelverken för företagen, en modernisering av arbetsrätten,
ett effektivare rättsväsende och en sundare konkurrenssituation genom
krafttag mot skattefusk och ekonomisk brottslighet. En reformering av dagens
lapptäcke till socialförsäkringssystem måste också ske om samspelet mellan
skattesystemet och de olika bidragssystemen ska ge rätt incitament till arbete,
samtidigt som en rimlig ekonomisk trygghet finns i oförutsedda eller
opåverkbara situationer. Utmaningarna är stora, men därmed också
möjligheterna. Den socialdemokratiska regeringen tycks emellertid sakna
varje framtidsinriktad tanke. I stället går regerandet ut på att passivt
förvalta
fögderiet och formulera målsättningar som sedan inte följs av några åtgärder.
Den budgetbalans som uppnåtts i högkonjunktur är långt ifrån självklar om
fem till tio år. Därför krävs det nu en aktiv politik som tar sikte på Sveriges
förutsättningar att klara framtidens välfärdsåtaganden, då andelen äldre
personer ökar, då lågkonjunkturer kommer och då arbetslöshet och statsskuld
riskerar att öka. Endast genom att aktivt genomföra förändringar som
stimulerar sysselsättning, tillväxt och företagande kan Sverige trygga
välfärden.
5.1.4 Bryt bidragsberoendet - individer och familjer måste få
bestämma mer själva
Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar
inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i
kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde
på marginalen tvingats söka socialbidrag. Socialbidragskostnaderna ökade
under i stort sett hela den förra mandatperioden, liksom antalet
socialbidragstagare. Vart 12:e hushåll lever delvis på socialbidrag.
Låginkomsttagare som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av
året betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter. Denna
utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom det är de som
finansierar socialbidragen. Denna negativa rundgång måste brytas.
Samhällsutvecklingen har under de senaste decennierna präglats av en
strävan efter individens oberoende i förhållandet make/maka, barn i
förhållande till föräldrar, föräldrar i förhållande till barn, granne i
förhållande
till granne. Detta har lett till att alla är gränslöst beroende av det
offentliga.
Det civila samhället har trängts tillbaka genom en lång rad politiska beslut.
Denna utveckling har gjort de offentliga budgetarna extremt sårbara, men vad
värre är, många människor blir beroende av en ofta nyckfull politik som
berövar människor den värdighet som ligger i förmågan att försörja sig på
eget arbete och möjligheten att styra över sitt eget liv. Politikernas makt och
medborgarnas vanmakt ökar.
Kristdemokraterna ser det som en viktig och prioriterad uppgift att skapa
en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte
tvingas
vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Många
lågavlönade får först betala världens högsta skatter och sedan "stå med
mössan i hand" på socialkontoret för att få tillbaka pengar. Detta är inte ett
rimligt system. Sänkta inkomstskatter för låginkomsttagare är en fråga om
värdighet och respekt för enskilda personer. Det är också helt avgörande för
att bryta det bidragsberoende som alltför många människor har fastnat i. Med
sänkta inkomstskatter kommer framför allt fler låginkomsttagare få möjlighet
att påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.
I denna motion föreslås under avsnitt 8.2 en rad åtgärder som gör att
människor i jämförelse med idag får behålla en större del av sin egen lön.
5.1.5 En minskad statsskuld ger frihet åt kommande generationer
Statsskulden uppgår i dag till ca 1 100 miljarder kronor. Med regeringens
politik kommer statsskulden att öka under den kommande treårsperioden,
trots det gynnsamma konjunkturläget. För Kristdemokraterna finns det
flera skäl till att påskynda avbetalningarna.
För det första är det varje generations moraliska ansvar att inte skjuta en
skuld på kommande generationer.
För det andra innebär nuvarande stora skuld och den stora offentliga
sektorn att statsbudgeten och hela den svenska ekonomin är väldigt
konjunkturkänslig. Förändringar beträffande ränteläget, såväl nationellt som
internationellt, och variationer i valutakurser har en betydande påverkan på
den svenska ekonomin, beroende på skuldsättningen.
En mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre
förändringar, och detta i sig leder till ett ökat förtroende för den svenska
ekonomin.
Före det tredje utgör statens räntekostnader för statsskulden en av de
största utgiftsposterna i budgeten. Dessa räntekostnader tränger undan annan
offentlig verksamhet, eller möjligheter till stora skattesänkningar.
Statsskulden kräver i dagsläget att skatter tas in för att finansiera
räntekostnader motsvarande ca 3 procent av BNP. Skattetrycket skulle alltså
kunna vara motsvarande lägre med samma nivå på den offentliga
konsumtionen som i dag om räntekostnaderna inte fanns.
Dessa tre skäl leder Kristdemokraterna till att föreslå riksdagen en
snabbare avbetalning av statsskulden än den som regeringen räknar med.
Tekniken för att åstadkomma detta skiljer sig dock från den metod som
regeringen använder - ett permanentat högt skattetryck. Kristdemokraterna
väljer i stället att både spara i statens utgifter och att sälja ut fler
statligt hel-
eller delägda företag i en snabbare takt än den regeringen föreslagit. På detta
sätt kan avbetalningstakten av statsskulden öka, samtidigt som skattetrycket
kan sänkas. Det går således att uppnå två strukturellt viktiga effekter
samtidigt med detta tillvägagångssätt.
Utförsäljningen är också motiverad av vår ståndpunkt att staten bör
renodla sin roll. I denna roll ingår inte att både agera domare och spelare på
den konkurrensutsatta marknaden.
5.1.6 En bättre fördelningspolitik skapar möjligheter för fler
Fördelningspolitik handlar om vårt gemensamma ansvar för varandra.
Men det handlar också om att var och en ska ha möjlighet att utveckla
sina unika talanger och förmågor. På det viset handlar fördelningspolitik
om att låta alla människor i ökad utsträckning få bidra till
samhällsutvecklingen.
Regeringens fördelningspolitik är i långa stycken både misslyckad och
orättvis. Detta gäller inte minst på familjepolitikens område. Den
socialdemokratiska politiken går ut på att subventionera de familjer som
väljer "rätt", det vill säga använder föräldraförsäkringen i ungefär ett år och
sedan förvärvsarbetar, med barnen inom den kommunala barnomsorgen. De
familjer som av olika skäl inte kan eller vill utnyttja daghem får därmed inte
del av det offentliga stödet. Denna politik utvecklas ytterligare genom den
maxtaxa inom barnomsorgen som införs. Denna styrande fördelningspolitik
går på tvärs mot den kristdemokratiska subsidiaritetsprincipen som innebär att
staten ska stödja och inte styra familjernas val. Kristdemokraterna vill se en
reformerad familjepolitik med ökad valfrihet och ett mer rättvist fördelat
offentligt stöd till barnfamiljerna.
En del av de besparingsåtgärder som regeringen vidtagit under
saneringsåren är och har varit förödande för enskilda människor och ett
uttryck för regeringens betydande okänslighet för människors faktiska
situation. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas besparingarna på
änkepensionerna, bostadsbidragen och övriga försämringar för
ålderspensionärer. Regeringen har också genom de utomordentligt omfattande
skattehöjningar som skett pressat många hushållsekonomier över den gräns
där de själva klarar av att försörja sig utan socialbidrag.
Kristdemokraterna föreslår i denna motion en aktiv skattepolitik som
inriktas på sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare. Kristdemokraterna
vill att alla, även pensionärerna, ska få en standardförbättring genom det
grundavdrag som föreslås.
Regeringens tal om att värna svaga grupper har när det gäller biståndet till
världens fattigaste skorrat falskt. Kristdemokraterna anser att biståndet
stegvis
bör höjas för att återgå till enprocentsnivån av BNI.
Kristdemokraterna vill också förbättra för de sämst ställda pensionärerna,
som ofta är kvinnor, genom att höja pensionstillskottet med 200 kronor per
månad. Talet om att värna svaga grupper måste också återspeglas i praktiken.
Det är först då det verkligen går att tala om fördelningspolitik. I
Kristdemokraternas alternativ föreslås, förutom de fördelningspolitiskt viktiga
förändringar som nämnts ovan, ytterligare ett antal åtgärder som riktas in på
att förbättra för dem som i dag har det sämst.
5.2 Fyra områden för ekonomiska
strukturförändringar
Som ett led i saneringsprogrammet för statens finanser höjde
Socialdemokraterna under mandatperioden 1994 till 1998 skatterna med
cirka 70 miljarder kronor räknat i 1998 års nivå, trots vallöften om att
eventuella skattehöjningar skulle begränsas till 3-4 miljarder kronor. Med
världens högsta skattetryck redan innan dessa skattehöjningar är det
därför inte konstigt att pengarna nu strömmar in i statskassan när
budgetsaneringen väsentligen är avslutad och konjunkturen är god.
Möjligheten är nu god att flytta en del av beslutsmakten tillbaka till
familjerna och medborgarna själva, genom att sänka inkomstskatterna för alla
och genom att minska de samlade marginaleffekter som i dag finns för stora
grupper. Sänkta inkomstskatter handlar om att människor får bestämma över
en större del av sin egen lön. Minskade marginaleffekter handlar om att de val
enskilda och familjer gör i mindre utsträckning påverkas av den offentliga
sektorns regler.
Om Sverige ska vara ett land för företagande, investeringar och tillväxt
kan vi inte ha kvar regler som gör att företag, kapital och kompetens har
starka ekonomiska skäl att lämna landet. Vi kan till exempel inte ha kvar en
orimligt hög beskattning av lättrörliga skattebaser.
Det fanns under en tid en debatt i Sverige i samband med att större
skattesänkningar kom på tal, om det från inflationssynpunkt är lyckat att
sänka inkomstskatter när konjunkturen är god. Risken för att Riksbanken
genom räntehöjningar skulle tvingas motverka skattesänkningarnas effekt och
bromsa ekonomin har påtalats. Denna risk kan dock inte längre anses vara
överhängande, särskilt inte om skattesänkningarna kombineras med andra
strukturförändringar för en bättre lönebildning och ökad konkurrens.
Det finns alltså flera skäl att sänka skatterna. Parallellt med detta behöver
andra strukturförändringar genomföras. Strategin bör vara att vidta sådana
åtgärder som förstärker utbudet av arbete och kapital och därmed motverkar
riskerna för ett ökat inflationstryck. Om de strukturförändringar för bättre
fungerande lönebildning och arbetsmarknad samt för bättre konkurrens som
föreslås nedan samtidigt genomförs, kommer inflationshotet att kunna
bemötas på ett effektivt sätt. Sammantaget skulle den svenska ekonomin
varaktigt utvecklas starkare.
Med en vikande konjunktur är det därför hög tid att rätta till några av de
strukturfel som den svenska ekonomin lider av:
- Högt skattetryck och stora marginaleffekter som gör att det lönar sig
dåligt att arbeta och skapar ett osunt bidragsberoende för stora grupper.
- Svårt att locka och behålla företag, kapital och kompetens i landet med
nuvarande orimligt höga beskattning av lättrörliga skattebaser.
- Dåligt fungerande lönebildning och arbetsmarknad vad gäller rörlighet,
flexibilitet och effektivitet i de arbetsmarknadspolitiska
åtgärdsprogrammen.
- Bristande konkurrens i stora delar av ekonomin, bland annat offentlig
tjänsteproduktion, bygg- och livsmedelssektorn, vilket leder till ett högt
prisläge och låg köpkraft jämfört med andra länder.
5.2.1 Sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter
Utgångspunkten för den skattereform vi anser att Sverige behöver, är att
medborgarna själva får en ökad beslutanderätt över sina inkomster. För
det andra bör de val människor vill göra, exempelvis öka eller minska sin
arbetstid, inte påverkas negativt av kombinationen av offentliga skatte-
och bidragsregler. Det första handlar alltså om att sänka det totala
skattetrycket, det andra om att minska marginaleffekterna. En alltför stor
del av vår tillvaro bestäms i dag genom politiska beslut.
Kristdemokraterna vill öka förutsättningarna för ett personligt
ansvarstagande, samtidigt som ett växande etiskt medvetande och
gemensamma värderingar mer och mer bör få ersätta detaljregleringar och
politisk styrning. Detta gäller generellt, men särskilt tydlig är skillnaden mot
dagens socialdemokratiska tänkande på familjepolitikens område där
Socialdemokraterna genom en statligt beslutad maxtaxa på dagis ökar den
politiska styrningen ovanpå den redan starkt styrande familjepolitiken.
Med det regelverk som gäller i dag, blir människors val alltför ofta en
fråga om hur de offentliga reglerna fungerar, istället för hur man själv vill
gestalta sitt liv. Statens ska istället ha en stödjande roll, där de ekonomiska
resurser som passerar den offentliga sektorn inte hindrar och begränsar, utan
tvärtom skapar valfrihet och flexibla lösningar.
Insikten har funnits länge om att skattesystemet tillsammans med
behovsprövade bidrag och inkomstprövade avgifter skapar orimliga
marginaleffekter för stora grupper. Det vill säga att stor del av en
inkomstökning går bort i form av ökad skatt, minskade bidrag och höjda
avgifter. Likaså är insikten tämligen utbredd om att höga marginalskatter,
eller höga kombinerade marginaleffekter, är skadligt för samhällsekonomin.
Med samlade marginaleffekter på uppåt, och i vissa fall över, 100 procent
finns det inga privatekonomiska skäl att öka sin arbetsinsats, åtminstone inte
på kort sikt. Omvänt betyder höga marginaleffekter att personer med låga
inkomster som arbetar heltid faktiskt kan tjäna på att arbeta mindre.
Kunskapen om hur, mer exakt, välfärdsstatens alla skatte-, avgifts- och
bidragssystem samverkar är dock begränsad. Vissa ambitiösa försök till
kartläggning har gjorts, men det är ofta mycket svårt att överblicka den
aktuella helheten eftersom systemen hela tiden förändras. De undersökningar
som görs baseras i princip alltid på statistik och regler som gällde något eller
några år tillbaka i tiden. Den så kallade Familjeutredningen konstaterar dock i
sitt slutbetänkade Ur fattigdomsfällan (SOU 2001:24) att särskilt höga
marginal-effekter idag drabbar familjer med låga inkomster. Bland samtliga
barnfamiljer är marginaleffekten närmare 50 procent och bland dem som har
bostadsbidrag nästan 70 procent. Det innebär att av en inkomstökning på 100
kronor får de endast behålla ungefär 30 kronor. Även om bostadsbidraget
bidrar med 20 procent av den samlade effekten så står skatten för den största
andelen.
Bidragsberoendet och rundgången i skattesystemet måste minskas.
Kristdemokraterna anser att de partier som tillsammans genomfört den
omfattande pensionsreformen också gemensamt bör söka finna en bred och
långsiktigt hållbar lösning på de skadliga marginaleffekterna i skatte- och
socialförsäkringssystemen.
Sverige bör ta ett helhetsgrepp över både de höga genomsnittsskatterna
och de höga samlade marginaleffekterna. I det följande presenteras ett antal
förslag där målet är att reducera de samlade marginaleffekterna för stora
grupper, vid förvärvsarbete, ändrad förvärvsfrekvens, eller vid köp av tjänster
med redan skattade pengar.
5.2.1.1 På kort sikt
Det svenska grundavdraget, som i internationell jämförelse är väldigt lågt,
bör höjas till minst 20 000 kronor, och eventuellt inledas med en
upptrappning. En sådan upptrappning skulle kunna reducera
marginaleffekten för taxerade inkomster mellan 0 och 100 000 kronor
med ca 3 procentenheter. Kommunerna bör kompenseras fullt ut för
intäktsbortfallet.
Marginalskatten bör under de kommande åren minskas för alla
förvärvsaktiva låg- och medelinkomsttagare genom en statlig skattereduktion
(förvärvsavdrag) mot beskattningsbara inkomster upp till ett visst belopp.
Målet bör vara ett avdrag på uppemot 10 procent av inkomsten och alltså
reducera marginaleffekten med lika mycket.
Avskaffad värnskatt reducerar marginaleffekten med 5 procentenheter för
inkomster över den högre brytpunkten för taxerad inkomst.
En skattereduktion på 50 procent för hushållens köp av tjänster bör införas.
På så sätt elimineras nästan hela den extra skattekil som uppstår när extern
arbetskraft anlitas med redan skattade pengar. Betydligt fler
samhällsekonomiskt motiverade byten (köp) av tjänster kommer till stånd,
eftersom de även blir privatekonomiskt lönsamma. Effektiviteten i ekonomin
kommer därmed att öka. Samtidigt kan den svarta sektorn trängas tillbaka, när
det blir möjligt att både köpa och sälja privata hushållstjänster både vitt och
lagligt. (Jämför avsnittet nedan om konkurrens)
5.2.1.2 På lite längre sikt
5.2.1.2.1 Fempartiöverläggningar om marginaleffekterna
Skadligheten av marginaleffekterna i skatte- och
socialförsäkringssystemen erkänns nu av nästan alla. Icke desto mindre är
de politiska svårigheterna att rätta till dem betydande. Det handlar oftast
om att växla bidrag mot sänkta skatter. Kristdemokraterna arbetar för att
analysera och avlägsna de många skadliga marginaleffekterna i skatte-
och socialförsäkringssystemen. För att skapa stabilitet och långsiktighet
borde en samverkan ske mellan de fem partier som står bakom
pensionsreformen.
- Den så kallade LO-puckeln i grundavdraget träffar idag "fel" personer
efter alla avindexeringar och skapar 3,1 procentenheter extra
marginaleffekt för stora inkomstgrupper när det trappas av, vilket bidrar
till den så kallade fattigdomsfällan. I stället bör man överväga en
skattereduktion för låginkomstagare såsom föreslås i denna motion.
- Bostadsbidraget står för en betydande del av marginaleffekterna för
familjer med låga eller medelhöga inkomster, det visar bl a
Familjeutredningen (SOU 2001:24) vilket beror på bostadsbidragets
konstruktion och avtrappning.
- En lägre återbetalningsprocent i underhållsstödet skulle kunna växlas
mot ett något lägre förbehållsbelopp. En sådan åtgärd kan göras
statsfinansiellt neutral samtidigt som till exempel en sänkning med två
procentenheter skulle minska marginaleffekten från 10-15 procent till 8-
13 procent.
- Barnomsorgstaxornas konstruktion ger även vissa marginaleffekter, även
om dessa kraftigt överdrivits i debatten. Som exempel kan nämnas att en
kommunal enhetstaxa - som ett alternativ till en statligt bestämd maxtaxa
- i genomsnitt skulle reducera marginaleffekten för barnomsorgskostnader
med mellan 5-7 procentenheter. En enhetstaxa skulle förstås göra det
väsentligt dyrare för arbetslösa att ha barnen på dagis i de kommuner som
erbjuder gratis dagisplats för barn till arbetslösa. Men marginaleffekten
som idag gör att det inte lönar sig att ta ett arbete (eftersom man då måste
betala hela dagisavgiften), skulle reduceras med mellan 50 och 60
procentenheter med en sådan förändring. En sådan eventuell reform bör
utformas med en låginkomstprofil.
- För att minska de orimliga skillnaderna i äldrevårdstaxorna bör
enhetstaxa införas. Detta bör dock inte ske genom lagstiftningsåtgärder,
utan bör vara en fråga för de kommunala beslutsfattarna.
- Marginaleffekterna i arbetslöshetsförsäkringen är ett väldokumenterat
strukturellt problem på den svenska arbetsmarknaden som helst borde få
en bred och långsiktig politisk lösning. Ett förvärvsavdrag som enbart
gäller för inkomst av tjänst skulle öka behållningen av att arbeta jämfört
med a-kasseersättning.
- Även fribeloppsgränsen för studiebidraget ger orimliga marginaleffekter
på vanligen minst 50 % för de studerande. Den kan reduceras med olika
tekniker, varav den mest radikala är ett totalt avskaffande av gränsen. Ett
förslag om slopat fribelopp läggs i denna motion.
5.2.1.2.2 Reformerad och fonderad socialförsäkring
Den största delen av socialförsäkringssystemet omfördelar inte inkomster
mellan personer utan mellan olika tidsperioder i en och samma persons
livscykel. Pensionssystemet är kanske det tydligaste exemplet, där den
livsinkomst man arbetar ihop utgör grunden för de avgifter man betalar in
och sedan den pension man får. För dem som inte har kunnat arbeta ihop
till en rimlig pension finns ett "golv", en garantipension, som finansieras
av alla förvärvsarbetande via de vanliga inkomstskatterna. Systemet tar
också särskild hänsyn till föräldraledighet för vård av barn, studier och
värnplikt.
Förutom att denna typ av rakare rör mellan vad man betalar in och vad
man får ut behöver skapas i fler delar av socialförsäkringssystemet, går det
också på sikt att göra stora vinster på att fondera delar av systemen. Enkelt
uttryckt så kräver ett (helt eller delvis) fonderat system som ger en viss
avkastning ett lägre skatteuttag för att finansiera de förmåner som man har
bestämt.
En fonderad försäkring verkar också stabiliserande, eftersom den i viss
mån kan fungera som en buffert vid dåliga år. Statens lånebehov och
statsbudgeten skulle därmed inte behöva variera i takt med till exempel den
utveckling vi sett under senare år i sjukförsäkringen.
Införandet av ett utbildnings- eller kompetenskonto dit löntagare och
arbetsgivare kan avsätta pengar för kompetensutveckling, är också ett
exempel på hur man på ett mer individuellt sätt kan fondera medel för
människors kontinuerliga kompetensutveckling i arbetslivet. Staten har
givetvis ett ansvar vid utformandet av regelverket att se till att kontosystemet
både blir effektivt och ger alla grupper rimliga förutsättningar för en god
kompetensutveckling.
Även om bara delar av systemen är fonderade och avkastningen är låg, kan
den sammanlagda vinsten på samhällsnivå bli stor.
Sjukförsäkringen beräknas i år gå med ett underskott mellan 7 och 9
miljarder kronor, jämfört med ett överskott under 1998. Sjukförsäkringen
borde ges en mer autonom utformning. Kristdemokraterna är beredda att
diskutera villkoren för reformering, eventuellt med en egen buffertfond för att
utjämna inbetalningar och utbetalningar över tillfälliga variationer mellan
olika år. De partier som står bakom pensionsreformen vore även här en
lämplig konstellation för sådana samtal.
5.2.2 Bättre förutsättningar för företagande och för att behålla
skattebaser
Sverige är ett litet land med öppen ekonomi gentemot omvärlden. Detta
medför att vi i stor utsträckning är beroende av hur skattesystem och
regler ser ut i omvärlden, särskilt i våra viktigaste konkurrentländer. Om
Sverige långsiktigt ska vara ett land för företagande, investeringar och
tillväxt, går det inte att ha kvar vissa skatter som gör att företag, kapital
och kompetens har starka ekonomiska skäl att lämna landet. Vad hjälper
det om Sverige har aldrig så höga skattesatser, om skattebaserna i en
globaliserad ekonomi flyr ur landet?
Det krävs också att medborgarna har en etiskt förankrad vilja att betala
skatt och att bidra till samhällsutvecklingen. Varje skattesats över 0 procent
är
möjlig att eliminera med fusk, om inte viljan att göra rätt och vara ärlig hålls
vid liv och motiveras. Därför måste den etiska debatten hållas levande.
Samtidigt har de exempellöst höga svenska skattesatserna, ofta på ett
övermäktigt sätt, utmanat medborgarnas etiska medvetande och moral.
Om vi inte snarast justerar vissa regler och skattebaser är risken stor för att
många skattebaser snabbt eroderar. Exempel finns redan i dag.
Uppskattningsvis 400 miljarder kronor ligger "gömda", sparade i utlandet
eftersom kapitalskatten där är mycket lägre, eller i praktiken noll, då dessa
medel inte deklareras alls. En rad svenska företag har de senaste åren flyttat
sina huvudkontor utomlands till följd av skillnader i beskattning. Vi riskerar
samtidigt att en alltför stor del av nyutexaminerade civilingenjörer och andra
viktiga resurspersoner flyttar utomlands.
Internethandeln har bara börjat ta fart, men redan har den svenska bok- och
skivbranschen fått problem med vikande försäljning på grund av skillnader i
mervärdesskatt gentemot andra länder. Prisskillnader som beror på lägre
produktionskostnader, effektivare distributionsmetoder, eller lägre
vinstmarginaler är självklart ingenting som från svenskt håll ska motarbetas,
eller "korrigeras" på något sätt. Med prisskillnader som i stort sett endast
beror på att beskattningen är olika blir resultatet en ineffektiv
resursallokering
och att konsumenterna styrs till val de kanske annars inte skulle gjort.
Förändringar behöver göras för att inte kapital och kompetens - två
mycket viktiga faktorer för en fortsatt välfärdsutveckling - ska flytta
utomlands. Sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter ingår som
viktiga delar vilket beskrivits i tidigare avsnitt. I detta sammanhang är också
skatter på kapital viktiga. Nedan presenteras åtgärder som vi anser behöver
genomföras för att i ökad utsträckning behålla och locka hit företag, kapital
och kompetens.
- Sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter enligt tidigare avsnitt.
- Förmögenhetsskatten som motiverats av fördelningspolitiska skäl får
idag helt andra effekter och strider många gånger mot principen om skatt
efter bärkraft. Den bör därför avvecklas.
- Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande
avskaffas.
- Alla typer av avgifter som debiteras arbetsgivaren som ett direkt pålägg
på lönekostnaderna fungerar som en löneskatt och driver upp
lönekostnaderna. Detta försämrar i sin tur företagens konkurrenskraft
gentemot omvärlden. Därför vill Kristdemokraterna sänka
arbetsgivaravgifter och löneskatter.
- Flera näringar, inte minst jordbruket och åkerinäringen lider, på grund av
högre skatter, av sämre konkurrensvillkor jämfört med andra länder inom
till exempel EU. Det är naturligtvis viktigt att anpassa vår
skattelagstiftning på en rad områden för att skapa en rimlig
konkurrenssituation för vårt näringsliv.
5.2.3 Reformerad lönebildning och arbetsmarknad
Ett av de allvarligaste hoten mot en positiv utveckling i svensk ekonomi
är om lönerna i Sverige fortsätter att stiga avsevärt snabbare än EU-
länderna i genomsnitt och EMU-länderna i synnerhet. Under 1970-talet
och större delen av 1980-talet låg de svenska löneökningarna betydligt
över såväl produktivitetsökningen i Sverige som löneutvecklingen i
jämförbara länder. Detta betalades med ökad inflation, så trots höga
nominella löneökningar under 1980-talet blev reallöneökningen noll. I
början av 1990-talet låg de svenska löneökningarna under EU-
genomsnittet under några år, men på senare år har de åter ökat över EU-
snittet.
Det finns numera en utbredd insikt om att den svenska lönebildningen
under flera årtionden fungerat dåligt. Inte minst LO-ekonomer brukar
fokusera på lönebildningens stora betydelse för sysselsättningen.
Lönesumman motsvarar ungefär hälften av BNP, vilket gör att även små
procentuella förändringar får stort genomslag på samhällsekonomin. Men
trots utbredd kunskap om lönebildningens betydelse för samhällsekonomins
utveckling lyser de politiska förslagen nästan helt med sin frånvaro.
Ett annat allvarligt problem är att lönebildningen i så liten utsträckning
främjar dynamik och flexibilitet, och därmed sysselsättning och tillväxt. Allt
fokus från regeringens sida ligger på löneökningarnas totala nivå, men
mycket lite görs för att främja en lönebildning som premierar utbildning,
ansvarstagande och rörlighet på arbetsmarknaden.
Staten ska inte avgöra vilka löneavtal som får träffas. Däremot bör staten
skapa sådana spelregler som underlättar lönebildningen, ger ramar för ett gott
förhandlingsklimat och skapar sådana incitament att till exempel risken för
ökad arbetslöshet tas med som en kostnad när avtal ska tecknas, liksom
vinsten med en lägre arbetslöshet. Incitamenten för fackföreningarna att ta
hänsyn till risken för ökad arbetslöshet är idag i princip obefintliga. I själva
verket ingick det som en del i den så kallade solidariska lönepolitiken att
facken inte skulle behöva tänka på eventuell arbetslöshet, det var statens
uppgift att finansiera a-kassorna.
Den moderna arbetsmarknaden präglas av ett ökat behov av flexibilitet och
ett allt större kunskapsbehov. Den nya situationen på arbetsmarknaden har
gjort att de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste ses över. Det
är avgörande för den fortsatta ekonomiska utvecklingen att det blir en bättre
balans mellan tillgången på utbildad arbetskraft och arbetsmarknadens behov.
Det krävs ökad satsning på kvalificerad yrkesutbildning och individuella
handlingsplaner som utgår från vilka förutsättningar den enskilde besitter. Det
behövs ett nära samarbete mellan näringslivet och arbetsförmedlingarna runt
om i landet för att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska få den
genomslagskraft som efterfrågas bland företagen. Nya alternativ som
kompletterar den traditionella arbetsförmedlingen måste släppas fram.
Bemanningsföretagen är en resurs i sammanhanget som måste nyttjas fullt ut.
Sveriges arbetstagare är historiskt sett kända för sin kompetens. Ska detta
även gälla framgent, måste vi fortsätta att satsa på ett bra och modernt
utbildningsväsende. Fungerande kunskapskedjor hos medborgarna, från det
att man börjar skolan fram till en universitets- eller högskoleexamen, innebär
att Sverige kan fortsätta konkurrera med en hög kompetensnivå. En
lärlingsutbildning bör införas både inom gymnasieskolans ram och som en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Nuvarande KY-utbildningar bör utvecklas till
en yrkesteknisk högskola.
Nedan presenteras några förslag för att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt och uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen, så att
resultatet från löneförhandlingarna i större utsträckning kommer att motsvara
det samhällsekonomiska utrymme som följer av ökad produktivitet och som
främjar dynamiken på arbetsmarknaden.
- De ekonomisk-politiska ramarna för lönebildningen ska vara stabila och
främja ett ansvarsfullt beteende hos parterna på arbetsmarknaden, de
enskilda företagen och de anställda. Statlig inkomstpolitik avvisas. Det
medlingsinstitut som inrättats måste arbeta utifrån detta perspektiv.
- För att uppmuntra arbete, utbildning, kompetensutveckling och ökat
ansvarstagande måste skatten på arbete sänkas för alla, genom höjt
grundavdrag och/eller förvärvsavdrag. Marginalskatterna och olika former
av marginaleffekter måste hållas nere. Maximal marginalskatt ska vara 50
procent i enlighet med skattereformen 1991.
- För att utbildning ska premieras bättre och bristyrken ska kunna locka till
sig arbetskraft måste lönebildningen ge utrymme för en bättre
löneutveckling inom dessa yrken jämfört med hur det fungerat hitintills.
Därmed kan också ökade möjligheter skapas för tillkomst av arbeten inom
branscher med relativt låga ingångslöner. Fler sådana arbeten ökar
möjligheten för många att komma in på arbetsmarknaden.
Skattesänkningar för låginkomsttagare kan underlätta en sådan process.
- Kostnaderna för arbetslösheten bör synliggöras genom en högre
egenfinansiering av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Egenfinansieringen bör uppgå till 33 procent och kompenseras fullt ut för
den enskilde genom en generell höjning av grundavdraget. Höjningen av
avgiften på ca 130 kronor per månad kompenseras mer än fullt ut med
sänkt inkomstskatt.
- Varseltiden för strejkåtgärder bör förlängas från 7 till 14 dagar.
Medlingsinstitutet bör kunna skjuta upp varslade stridsåtgärder i 14 dagar.
- Lagen som reglerar kollektivavtalen bör ses över för att öka den
enskildes rättigheter och främja en bättre fungerande lönebildning. Bland
annat borde möjlighet för enskilda löntagare att sluta avtal med
arbetsgivare utan hänsyn till gällande kollektivavtal underlättas. Riskerna
för att enskilda arbetstagare utnyttjas otillbörligt genom att hamna i en
underlägsen position, exempelvis vid hög arbetslöshet, måste beaktas i
denna översyn.
- Arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller
lönebildning för ungdom. Lägre ingångslöner inom vissa branscher kan
vara ett verksamt sätt att få fler unga i arbete. Detta bör i första hand lösas
avtals-vägen.
- Vinstdelningssystem för de anställda kan med fördel utgöra en del i den
framtida lönebildningen. Ett sådant system skapar en god och flexibel
koppling mellan företagens resultat och de anställdas ersättningar.
- Prioritet måste ges åt att åtgärda bristyrken genom kvalificerad
arbetsmarknadsutbildning. Antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör
minskas och regelverket kring åtgärderna förenklas.
5.2.4 Ökad konkurrens
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den så kallade
välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och
delvis omfattande regleringar. Vi får enkelt uttryckt förhållandevis lite för
våra pengar. I debatten om vår ekonomiska utveckling fokuseras intresset
oftast helt och hållet till ökningstakten i BNP. Men minst lika viktigt är
vad vi kan få ut av de pengar vi använder för privat och offentlig
konsumtion.
I nedanstående diagram framgår den stora betydelse som det allmänna
prisläget, inklusive skatter, i ett land har. Om man jämför Sveriges och USA:s
BNP per capita i gemensam valuta visar det sig att de 1996 var i princip lika
stora, Sverige till och med något högre. Både Sverige och USA hade en BNP
per capita som låg drygt 20 procent över OECD-genomsnittet.
Men när BNP korrigeras för vilken faktisk köpkraft respektive lands BNP
motsvarar, blir bilden en helt annan. Sverige hamnar 5 procent under OECD-
genomsnittet, medan USA med detta mått blir OECD:s näst rikaste land efter
Luxemburg.
Den enkla slutsats man kan dra av detta är att en strategi för att öka det
ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse med andra länder med
nödvändighet måste innehålla ett antal reformer för att öka den inhemska
konkurrensen och sänka vårt allmänna prisläge. Enbart en god BNP-
ökning kommer sannolikt inte att leda till att Sverige kan stiga särskilt
mycket i välståndsligan.
En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige. Kredit- och
valutamarknaden avreglerades mot slutet av 1980-talet. Utländska bankers
rätt att etablera sig i Sverige kom 1990, den nya telelagen 1993 öppnade
många nya möjligheter, liksom förändringarna inom järnvägstrafiken 1994.
Elmarknaden avreglerades i en första etapp 1996 och för de mindre
abonnenterna 1999.
Men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande bristfällig. Det
gäller framför allt de marknader där hushållen är köpare, exempelvis
varudistribution, detaljhandel och tjänsteproduktion, inte minst i offentlig
sektor. Byggsektorn är fortfarande reglerad och importkonkurrensen är liten.
Antalet producenter är begränsat både i entreprenadledet och i
byggmaterielindustrin.
Livsmedelssektorn utmärks av att det bara finns ett fåtal aktörer i
distributions- och försäljningsledet och av att jordbrukssektorn är starkt
reglerad. Kommunerna har dessutom en möjlighet enligt plan- och bygglagen
att begränsa etableringen av livsmedelsbutiker, vilket i många fall ytterligare
har begränsat konkurrensmöjligheterna. Denna möjlighet för kommunerna att
stoppa etableringar återinfördes av Socialdemokraterna, efter att
fyrpartiregeringen hade tagit bort den.
Nedanstående tabell visar hur de svenska priserna förhåller sig till EU-
genomsnittet. Den genomsnittliga prisnivån i Sverige ligger för många viktiga
hushållsprodukter mellan 20 och 30 procent över genomsnittet för EU-
länderna. Från ett konsumentperspektiv finns det uppenbarligen mycket mer
att önska av den svenska konkurrenspolitiken.
Tabell 3: (Varugrupp Prisnivåindex, EU=100 )
Källa: Ds 1999:32
Ovanstående bild förstärks av den studie som Sverige och Storbritannien
nyligen gjort av 130 märkesvaror. Studien visar att varorna i Sverige är 20
procent dyrare i genomsnitt. En herrskjorta från GAP som i Sverige
kostar 600 kronor kostar 300 kronor i Tyskland. En bärbar Panasonic cd-
spelare kostar 1 150 kronor i Sverige medan den kostar 680 kronor i
USA.
Till skillnad från många andra reformförslag kostar de förslag som
presenteras i detta avsnitt ingenting för de offentliga budgetarna. Tvärt om
skulle en bättre konkurrenspolitik i kombination med avregleringar och ökad
upphandling inom offentlig sektor på sikt leda till avsevärda
kostnadsminskningar för de offentliga budgetarna. Det "pris" som man får
betala är minskad politisk styrning och byråkrati, ett rimligt och för de allra
flesta helt okontroversiellt pris. I den politiska debatten finns dock
fortfarande
många förespråkare som hävdar att det är demokratiskt nödvändigt att det
offentliga ska styra och bestämma över i stort sett allt som ses som viktigt.
Det överpris vi alla har fått betala för denna politik uppmärksammas
emellertid alldeles för sällan.
- Kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på marknader där privata
företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera och där inte sociala eller
hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande.
- Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i domstol
om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.
- Se över kommunallagen i syfte att göra det lättare för företag att
överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten
bör också kunna prövas i domstol.
- Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör
identifieras och avvecklas. Småföretagsdelegationens lista borde
inledningsvis snarast genomföras.
- Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer fristående och
framträdande roll än i dag. Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara
utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett
konkurrensperspektiv.
- Det är dags att återigen revidera det kommunala planmonopolet
beträffande etableringen av nya butiker.
- Lagen om offentlig upphandling måste göras mer kraftfull i en
sammanhållen översyn i syfte att förverkliga principerna om
affärsmässighet, konkurrens och ickediskriminering.
- Stora upphandlingar bör delas i fler order så att även mindre företag har
en chans att vara med i budgivningen. När fler företag kan vara med och
tävla ökar konkurrenstrycket och priserna kan pressas.
5.3 Sverige bör delta i EMU-samarbetet fullt ut
Skälen för en gemensam valuta är gamla, liksom försöken att med olika
mekanismer motverka problem som följer av instabila valutakurser.
Denna instabilitet har genom åren motverkats med överenskommelser om
metallinnehåll, om guldmyntfot, om fasta eller rörliga växelkurser och
även med viss politisk styrning.
5.3.1 Stärk samarbetet mellan Europas folk
Med Romfördraget från 1957 kom de dåvarande medlemsländerna i EG
överens om att skapa en gemensam marknad. Målet var inte ekonomin i
sig. Visionen var att säkra fred och samarbete genom en alltmer
sammanflätad europeisk ekonomi. Ekonomin var ett medel för ett gott
överordnat mål: fred och samarbete.
Europas historia är fylld av konflikter och krig. EU syftar till att knyta
länder och folk närmare varandra genom att minska betydelsen av de gränser
och murar som allt för länge tillåtits att fungera som härdar omkring vilka
misstro och misstänksamhet kunnat frodas. Genom ett utökat utbyte av varor
och tjänster, fri rörlighet för människor och kapital, är EU idag ett politiskt
och ekonomiskt stabilt område där riskerna för våldsamma konflikter mellan
nationer i stort sett tycks vara undanröjda. EMU bidrar till att förstärka denna
utveckling för trygghet och säkerhet.
Med en gemensam valuta fullföljs den gemensamma marknaden. Med den
gemensamma marknaden har tusentals handelshinder mellan länderna i form
av särbestämmelser och olika standarder upphävts och harmoniserats.
Produktstandardiseringen har naturligtvis ökat konkurrensen och skapat en
pris-press, som i sin tur bidrar till den låga inflationen. Tanken är att den
gemensamma valutan skall förstärka ett positivt konkurrensklimat inom EU,
vilket bidrar till att hålla ned priserna. Prisstabilitet och låg inflation är
tydliga
mål för såväl hela EMU-projektet som för den europeiska centralbanken
(ECB).
Inom EU finns det många angelägna uppgifter kvar. Till det viktigaste för
oss kristdemokrater hör att verka för att de forna kommunistiska östländerna
sluts in i den demokratiska gemenskapen i Europa, att förstärka kampen mot
den internationella brottsligheten och att bedriva ett aktivt arbete för
gemensamma tag mot miljöförstöring. Från svensk sida måste vi ta till vara
alla möjligheter att påverka. Genom ett deltagande i den innersta kretsen i EU
ökar vårt inflytande. Detta ska användas inte minst för att underlätta för
kandidatländerna att så snabbt som möjligt integreras i EU. Sverige ska också
verka för att alla tendenser till en uppdelning i ett A- och B-lag motarbetas.
Att stå vid sidan om i en av de viktigaste samarbetsfrågorna minskar våra
påverkansmöjligheter.
5.3.2 Varför ett monetärt samarbete?
EMU bidrar till att underlätta kontakter mellan människor och företag i
Europas länder. Det blir mindre krångel och kostnader vid utlandsresor
för oss som resande och konsumerande privatpersoner, men också för
företagen.
Svenska företag ska ha möjlighet att konkurrera med utländska företag på
affärsmässiga grunder. Valutakurssvängningar är ett gissel som försvårar och
fördyrar. Om Sverige står utanför EMU kommer svenska företag även
fortsättningsvis att få extra transaktionskostnader som andra företag slipper.
Detta innebär färre arbetstillfällen och lägre skatteinkomster för vårt land.
Genom en gemensam valuta kommer det att bli lättare för oss konsumenter
att jämföra priser mellan olika länder. Priserna på konsumentvaror ligger i
Sverige väsentligt högre än EU-snittet. Genom den ökade konkurrens som en
gemensam valuta medför, kommer priserna i Sverige att sjunka.
Om vi går med i EMU försvinner risken för devalveringar, vilket minskar
den s k riskpremien, varför räntorna blir lägre. Detta är av stor betydelse för
både hushåll och företag. Det ökar dessutom investeringarna vilket leder till
lägre arbetslöshet.
Danska folket röstade för en tid sedan nej till att nu gå med i EMU. Fokus i
den danska debatten låg inte på EU/EMU som ett långsiktigt politiskt projekt
för fred och frihet i vår världsdel. Det handlade mer om räntepunkter, kalkyler
om kostnader i kronor för att stå utanför, arbetstillfällen och pensioner. Om
ingen ideologisk debatt förs röstar knappast väljarna efter ideologisk
övertygelse.
Nästa land som har ett avtalat undantag är Storbritannien som också väntas
folkomrösta om införandet av euron inom några år. Utgången av dessa
omröstningar lär i viss mån påverka stämningarna i Sverige. De kommer dock
inte att vara avgörande för svenska folkets framtida val.
Om drygt ett år kommer ca 300 miljoner människor i EMU-länderna att gå
till banken för att växla sina nationella sedlar och mynt mot euro. Därmed blir
den nya valutan påtagligt närvarande vilket i sig lär öka förståelsen och
minska eventuell oro.
Sverige är i dag genom den omfattande integrationen mellan länderna
oerhört beroende av omvärlden. Det innebär att vårt land, även om vi avstod
från att gå med i EMU, skulle tvingas ta sådana hänsyn till vad som beslutas
inom EU och den monetära unionen, att ett utanförskap i praktiken inte skulle
öka suveräniteten nämnvärt. Genom möjligheterna att påverka inom ramen
för samarbetet har vi en större möjlighet att bidra till utvecklingen än genom
att stå vid sidan om.
Nu har Sverige en flytande växelkurs, där vår ekonomi dagligen utvärderas
sekund för sekund på den internationella penningmarknaden.
5.3.3 Globaliseringens utmaningar
Globaliseringen i sig minskar handlingsutrymmet för den nationella
ekonomiska politiken i en tid när skattebaserna blir alltmer lättflyktiga.
Sverige måste ha konkurrenskraftiga skatter på arbete, utbildning,
sparande och företagande om vi skall vända flykten från Sverige av
företag, kunskap och kapital. Ett medlemskap i EMU skulle göra Sverige
mer attraktivt att verka i. Sammantaget torde dessa effekter öka
sysselsättningen och därmed skatteintäkterna för stat, kommuner och
landsting.
Det fordras åtgärder för att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt
vare sig vi är med i EMU:s tredje fas eller inte. Det omfattande handelsutbytet
med EMU-länderna innebär att den svenska ekonomin måste vara
konkurrenskraftig i relation till dessa länder. En anpassning som blir
konsekvensen av ett medlemskap kommer därför att ske även utanför EMU,
dock med skillnaden att Sverige står utan möjligheten att direkt påverka
beslut som landets ekonomi i stor omfattning kommer att påverkas av.
Kristdemokraterna vill åtgärda problemen i svensk ekonomi, problem som
hittills fört Sverige från att ha varit ett av världens rikaste länder till en
plats
långt ned på listan i OECD:s välståndsliga. Med vår politik kommer
flexibiliteten att förbättras bl a genom åtgärder på arbetsmarknads-, närings-
och skatteområdet.
5.3.4 ERM2
Växelkurserna mellan EMU-länderna och övriga EU-länder regleras
genom ERM2, som är fortsättningen på ERM. Ett land som deltar i
ERM2 får inte låta sin valutakurs variera gentemot euron med mer än 15
procent. ERM2 är dock frivilligt och Sverige har hittills valt att avstå från
deltagande.
Sveriges riksbank har att styra mot ett inflationsmål. Det skulle möta
betydande svårigheter att utan föregående ansökan om medlemskap i EMU
samtidigt styra mot ett växelkursmål.
För att korta tiden mellan ansökan och fullt deltagande i EMU, bör en
förhandling om anslutning till ERM2 snarast tas upp efter det att svenska
folket i en folkomröstning sagt ja till ett medlemskap i EMU.
5.3.5 Folkomröstning
Kristdemokraterna förordar att en folkomröstning ska genomföras om
EMU-frågan. Frågans vikt och beslutets legitimitet fordrar att hela
svenska folket får möjlighet att delta. Vidare kan det faktum att en
folkomröstning kommer att äga rum bidra till en folkbildning som annars
knappast kommer till stånd.
En folkomröstning bör föregås av överläggningar mellan ledarna för
samtliga riksdagspartier. Av tidsskäl är det knappast möjligt att genomföra en
folkomröstning redan under år 2001. Mycket talar nu för att en
folkomröstning om svenskt deltagande bör vänta till efter valet 2002. Det ger
utrymme för en angelägen diskussion utan att för den skulle ligga för långt
fram i tiden.
Alternativen i en folkomröstning bör formuleras på ett sådant sätt att inte
tolkningarna i efterhand skapar stridigheter. Därför är tydliga alternativ
nödvändiga och det ska inte finnas fler alternativ än två. De två alternativen
bör formuleras som ett "ja till deltagande i EMU" respektive "nej till
deltagande i EMU". På detta vis får svenska folket tillfälle att ge klara besked
till politikerna. Ett nej får då tolkas som att Sverige tills vidare avstår från
ett
deltagande. Ett ja innebär att riksdagen ges mandat att fatta beslut om ett
svenskt deltagande.
6 Budgetpolitikens inriktning
6.1 Överskottsmål
Riksdagen har efter förslag från regeringen beslutat att de offentliga
finanserna skall uppvisa ett samlat överskott i det finansiella sparandet på
2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. I år beräknas
överskottet i de offentliga finanserna - staten, kommunsektorn och
pensionssystemet - uppgå till ca 3,6 procent av BNP. För de kommande
tre åren räknar regeringen med att överskottet, efter den s.k.
beräkningstekniska överföringen till hushållen, ska uppgå till de målsatta
2 procenten.
Det är en etablerad princip att både inom EU:s så kallade
Maastrichtkriterier och OECD:s jämförelsenormer mäta just sparandet i hela
den offentliga sektorn inklusive socialförsäkringssystem utanför
statsbudgeten, exempelvis pensionssystem. Bakgrunden till detta är att många
länder, till skillnad från Sverige, inte har väl fungerande, än mindre
långsiktigt autonoma pensionssystem. Det vore kvalificerad desinformation
att då enbart visa upp statens affärer i hygglig balans, om samtidigt ett i
formell mening från statsbudgeten avskilt pensionssystem uppvisar växande
underskott, när staten är den uppenbart enda borgenären.
Men av samma skäl får överskottsmål för hela den offentliga sektorn i
länder med självständiga och för tillfället växande pensionssystem en
vilseledande karaktär om staten, som i Sveriges fall, har stora underskott.
Sammansättningen av regeringens beräknade finansiella sparande för
offentlig sektor framgår av tabell 7.1. Överskotten finns enbart i
pensionssystemet. Staten har underskott i storleksordningen 25 miljarder
kronor.
TABELL 7.1 FINANSIELLT SPARANDE I OFFENTLIG SEKTOR ENLIGT REGERINGEN
6.1.1 Tabell 4: (procent av BNP 2002 2003 2004 )
6.1.2 Regeringens överskottsmål innebär ökad statsskuld
När regeringen och riksdagen lade fast det budgetpolitiska målet om ett
permanent överskott på 2,0 procent för den offentliga sektorn, sades detta
vara för att skapa en säkerhetsmarginal inför kommande lågkonjunkturer.
"Med ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det en marginal
att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att underskottet i de
offentliga finanserna hotar att bli för stort." (Prop. 1996/97:150).
Efter Kristdemokraternas kritik har skrivningarna i höstens
budgetproposition och i föreliggande vårproposition modifierats. Nu
diskuteras den positiva utvecklingen av de offentliga finanserna med
uppmaning till viss försiktighet, men utan att alls beröra det besvärande
faktum att överskotten ligger i ålders-pensionssystemet medan statsbudgeten
har underskott. Det är betecknande att alla rubriker i finansplanen som till och
med budgetpropositionen för 1998 löd "sunda statsfinanser" i
efterkommande propositioner bytts ut till "sunda offentliga finanser".
Regeringens tanke tycks dock fortfarande vara att det med ett tvåprocentigt
överskott ska finnas en marginal att möta lågkonjunkturer utan att omedelbart
behöva strama åt ekonomin, även om överskottet finns i det självständiga
pensionssystemet. Minskade skatteintäkter och ökande utgifter ska kunna
klaras med måttliga åtstramningar utan att Maastrichtvillkoret om högst 3
procents underskott skulle brytas.
Regeringen budgeterar med ett underskott på 19 miljarder år 2002, 24
miljarder kronor år 2003 och 25 miljarder kronor år 2004 i statens finansiella
sparande. Statsbudgetens underliggande saldo är ännu sämre och beräknas till
-40, -41 och -39 miljarder kronor samma period. Det som hjälper upp det
offentliga sparandet till 2 procent är de medel som sparas i pensionssystemet
inklusive premiereserven, och ett litet förväntat sparande i kommunsektorn,
se diagram 7.1.
Men regeringen kan förstås inte räkna med att medlen i pensionssystemet
ska kunna användas för att möta en konjunkturavmattning, såvida inte hela
pensionsuppgörelsen ska brytas eller pengar ur den privata premiereserven
konfiskeras. Det enda budgetpolitiska verktyg som finns kvar är att öka
upplåningen och därmed statsskulden ännu snabbare än vad som nu beräknas
ske. Det budgetpolitiska överskottsmålet innebär inte någon buffert för
statsfinanserna som det ursprungligen var tänkt. Detta faktum påpekas nu
även av Konjunkturinstitutet (mars 2001):
Mer än 100 procent av sparandet i den offentliga sektorn är således
öronmärkt för framtida pensioner. Ambitionen med det nya pensionssy-
stemet är att skapa ett system där pensionsutgifterna på sikt automatiskt
anpassas till den ekonomiska och demografiska utvecklingen. Individen
kommer att ges fortlöpande information om utvecklingen av sitt
pensionssparande och kommer sannolikt i högre utsträckning än tidigare
att uppfatta det som en del av sin personliga förmögenhet. Det blir
därmed svårt att använda detta sparande för framtida utgifter i andra delar
av offentlig sektor.
Anm.: Staten har ca 25 miljarder kronor i underskott varje år. Ändå kan
tvåprocentsmålet för offentlig sektor nås genom att de helt privata
premiepensionspengarna, som är en del av det nya pensionssystemet, av
tekniska skäl bokförs som offentligt sparande.
Av detta följer att när nästa lågkonjunktur drabbar Sverige, eller om
konjunkturavmattningen blir större än den regeringen räknar med, kommer
lånebehovet och därmed statsskulden att öka snabbt, eftersom utgångsläget är
en underbalanserad statsbudget där statsskulden redan ökar. Regeringen är
med andra ord tillbaka på ruta ett när det gäller möjligheten att undvika en
finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna.
Regeringens sätt att sköta statsfinanserna innebär sammantaget att
statsskulden budgeteras öka med 35 miljarder kronor år 2002-2004. Se
diagram 7.2. Nuvarande prognoser för BNP-utvecklingen innebär dessbättre
att statsskulden som andel av BNP minskar något. Men statsskulden som
andel av BNP beräknas enligt regeringen ändå inte bli lägre till år 2004 än
den var inför förra lågkonjunkturen vid 1990-talets början, dvs. nästan hälften
av BNP.
Det faktum att statsskulden budgeteras öka bevisar det Kristdemokraterna
tidigare påpekat, nämligen att regeringens tal om att själva överskottsmålet
innebär amortering av statsskulden är en förvanskning av verkligheten.
Det kan förtjäna att påpekas att det som diskuteras ovan är de
budgetpolitiska problem som nuvarande utformning och tillämpning av
överskottsmålet för offentlig sektor för med sig för staten. Regeringen
förespeglar genom talet om stora överskott omvärlden att det finns pengar att
"dela ut" eller satsa på nya reformer, trots att den inte kan ta en enda krona
från pensionssystemet och trots att statsbudgeten uppvisar underskott. En
diskussion om stabiliseringspolitik inför olika konjunkturscenarier ska
emellertid i första hand ta i beaktande hur hela den offentliga sektorns
samlade inkomster och utgifter bedöms förändras, både i förhållande till
hushållen och företagssektorn. I det sammanhanget är det mindre
betydelsefullt till (eller från) vilken del av offentlig sektor som förändringar
av transaktioner mellan hushållen och offentlig sektor bokförs.
6.1.3 Nuvarande överskottsmål behöver kompletteras
Kristdemokraterna har i tidigare motioner påtalat att det i ett medelfristigt
perspektiv är angeläget med ett överskott i de offentliga finanserna, och
då särskilt i statens finanser. En svårbedömd konjunktur i kombination
med en oroväckande stor statsskuld och världens mest konjunkturkänsliga
finanser gör att behovet av att nedbringa statsskulden är stort. En större
säkerhetsmarginal bör finnas för att bättre klara en kommande
konjunkturnedgång. Därför anser Kristdemokraterna att statsskulden bör
minskas i stället för att öka som regeringen föreslår. (Fler motiv för att
nedbringa statsskulden redovisas i avsnitt 6.1.5.) Men en amortering av
statsskulden behöver inte ske till priset av ett höjt skattetryck, utan kan i
stället klaras genom en något snabbare utförsäljning av statligt ägda
företag.
Kristdemokraterna står som ett av fem partier bakom pensionsuppgörelsen
om det nya pensionssystemet, och står därmed också bakom storleken på det
finansiella sparande som beräknas finnas i ålderspensionssystemet. Att just
det sparande som för närvarande byggs upp i pensionssystemet (där man
dessutom räknar in de helt privata premiepensionspengarna) gör att
regeringens budgetmål för den offentliga sektorn går ihop, betyder inte att
Kristdemokraterna står bakom regeringens idé om permanent
överbeskattning. Det döljer bara att regeringens målsättning att göra just
statsfinanserna mer stabila för konjunktursvängningar helt har misslyckats.
Av vad som redovisats ovan framgår att behovet av sunda statsfinanser och
en minskning, i stället för ökning, av statsskulden kvarstår. Kristdemokraterna
lägger därför i denna motion fram en budgetpolitik som tar sikte på ett bättre
finansiellt sparande i staten och på att nedbringa statsskulden. Det förra
uppnås genom en något stramare finanspolitik än den regeringen presenterar,
och det senare genom en snabbare utförsäljning av statligt ägda företag.
Genom en rad viktiga strukturreformer kombinerat med strategiska
skattesänkningar finansierade med besparingar, kommer därmed det
kristdemokratiska budget-alternativet att innebära mindre konjunkturkänsliga
statsfinanser och bättre långsiktiga tillväxtmöjligheter. Effekten av
Kristdemokraternas finanspolitik vad gäller det finansiella sparandet framgår
av tabell 7.2.
TABELL 7.2 FINANSIELLT SPARANDE I OFFENTLIG SEKTOR MED
KRISTDEMOKRATERNAS POLITIK
Tabell 5: (procent av BNP 2002 2003 2004 )
Regeringens förslag till budgetpolitiskt överskottsmål för de offentliga
finanserna bör kompletteras och senare eventuellt ersättas med ett mål för
statens finansiella sparande. Anledningen till detta är följande:
Ålderspensionssy-stemet kommer att efter den nya pensionsreformen
sköta sig självt. Regeringen kan inte påverka vare sig flödet till eller från
detta system. Kommunsektorn är ålagd ett balanskrav, vilket gör att det
finansiella sparandet där kommer att vara i balans över tiden, eller ligga
strax över noll. Ett budgetpolitiskt mål om balans för det finansiella
sparandet i staten blir liktydigt med en ambition att statsskulden inte ska
öka över tiden, ens i nominella termer . Om staten har balans i det
finansiella sparandet över en konjunkturcykel innebär det också att
skatteuttaget varken är större eller mindre än nödvändigt.
6.1.4 Sunda statsfinanser och långsiktig inkomst- och
utgiftsstrategi
Kristdemokraterna anser att sunda statsfinanser är en central förutsättning
för den ekonomiska politiken och att det därför behövs ett kompletterande
budgetmål för statens finansiella sparande. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om ett kompletterande budgetmål om balans i
statens finansiella sparande över en konjunkturcykel, och i vilken takt ett
sådant mål kan fasas in.
Regeringen bör därvid också fullfölja arbetet med att presentera en
Långsiktig INkomst- och UtgiftsStrategi, LINUS, som den förre
finansministern började utarbeta men aldrig gavs möjlighet att slutföra. En
sådan strategi behövs om Sverige ska klara den dubbla utmaning som följer
av den ökade internationaliseringen, som innebär att skattetrycket måste
sänkas, och den kommande demografiska utvecklingen som inom en
tioårsperiod snarare ställer krav i motsatt riktning.
6.2 Utgiftstaken
Den kraftiga utgiftsökning som regeringen ägnar sig åt när konjunkturen
är god, kan med stor sannolikhet visa sig vara ödesdiger. När
konjunkturen viker accelererar statsbudgetens utgifter samtidigt som
inkomsterna minskar. Regeringen kommer då inte enbart få stora problem
att klara sina uppsatta utgifts-tak. Upplåningen kommer också att ta en
oroväckande fart eftersom utgångsläget redan är en underbalanserad
budget och en ökande statsskuld.
Med sunda statsfinanser där både utgifter och inkomster är lägre, men det
finansiella sparandet starkare, minskar konjunkturkänsligheten.
Kristdemokraterna föreslår att taket för statens utgifter fastställs till 802
miljarder kronor år 2002, 824 miljarder kronor år 2003 och 853 miljarder
kronor år 2004. Detta är 12, 20 respektive 24 miljarder kronor lägre än det tak
regeringen föreslår för de tre kommande åren. I avsnitt 11 redovisas den
preliminära fördelningen på utgiftsområden för år 2002 till 2004 och vår syn
på budgeteringsmarginalen.
6.3 Statens lånebehov och statsskuld
Kristdemokraternas ekonomiska politik syftar till ett minskat lånebehov
och att nedbringa statsskulden i stället för att öka den som regeringen
föreslår. Utvecklingen av statens inkomster och utgifter på total nivå samt
statens lånebehov (= statsbudgetens saldo) och statsskuldens förändring
till följd av Kristdemokraternas budgetförslag framgår av tabell 7.3
TABELL 7.3 STATSBUDGETENS SALDO OCH STATSSKULDEN MED
KRISTDEMOKRATERNAS BUDGETPOLITIK
2 Kvarvarande lånebehovspåverkande belopp enligt pensionsuppgörelsen.
3 Samma antagande som regeringen.
Skillnaden i statsskuldutveckling på total nivå mellan regeringens och
Kristdemokraternas budgetalternativ framgår också av diagram 7.3.
Av diagram 7.4 framgår statsskuldutvecklingen mätt som andel av BNP i
de olika budgetalternativen.
7 Prioriterade områden
I följande avsnitt presenteras sju områden som är särskilt prioriterade för
Kristdemokraterna i den ekonomiska politiken. På samtliga dessa
områden behövs reformer i ordets verkliga betydelse. Det gäller politiken
för att skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre
företagarklimat, skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare,
valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation, vården,
omsorgen och skolan, vikten av ett återupprättat rättssamhälle samt
betydelsen av en fungerande infrastruktur. Den socialdemokratiska
regeringens politik på dessa områden är utpräglat bristfällig eller direkt
felaktig.
7.1 Tillväxtpolitik för nya jobb
Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och
goda villkor för fler och växande företag och därigenom öka
sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta
åstadkoms genom en balanserad finanspolitik för sunda statsfinanser i
kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins
funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i mer än
30 år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat
för dagens höga totala arbetslöshet och brister i välfärden.
Penningpolitiken skall skötas av Riksbanken med inflationsmålet på 2
procents årlig inflationstakt som riktmärke. Finans- och strukturpolitiken
åvilar riksdagen att besluta om. De flesta av de förslag till förändringar i
skattesy-stemet som föreslås i denna motion har viktiga strukturella effekter
för att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt:
- Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande (aktier)
avvecklas.
- Förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg. År 2002 avskaffas
sambeskattning av förmögenhet, år 2003 sänks förmögenhetsskattesatsen
till 0,5 procent och 2004 avvecklas den helt (se nedan). Den återgång till
2000 års fastighetstaxeringsvärden som också föreslås i motionen innebär
en ytterligare sänkning av förmögenhetsskatteuttaget. För att finansiera
detta föreslås höjd bolagsskatt till 30 procent.
- Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor upp
till 900 000 kronor per år från år 2002. För egenföretagare utökas den
nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kronor per år. Förslaget
gäller alla företag (arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen. De
mindre företag som i dag tvekar om de ska våga nyanställa får med detta
förslag klart förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och
nyanställningar.
- Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en
femtioprocentig skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i
det egna hemmet. Förslaget kan beskrivas som att det av
Socialdemokraterna avvecklade ROT-systemet i stället permanentas och
utvidgas rejält, så att det vita priset vid hushållens köp av tjänster i hemmet
halveras direkt vid köpet. Tjänster för upp till 50 000 kr per år kan köpas
med en femtioprocentig skattereduktion, som då alltså uppgår till maximalt
25 000 kr per hushåll och år.
- Skatten i vanliga inkomstlägen sänks kraftigt de närmaste åren genom en
höjning av grundavdraget i den kommunala och statliga beskattningen.
Detta bidrar i första hand till att fler kan klara sig på sin egen lön, men det
medför också den strukturellt viktiga effekten att kommande lönebildning
underlättas. Se vidare avsnitt 8.2.
- Från år 2002 införs en statlig skattereduktion mot kommunalskatten för
inkomst av lönearbete på 6,4 procent av den taxerade inkomsten. År 2003
höjs detta avdrag till 7 procent, och år 2003 till 10 procent. Detta reducerar
marginalskatterna och stärker därmed arbetslinjen. Skattereduktionen
gäller på inkomster upp till 8,07 förhöjda prisbasbelopp.
- Värnskatten avskaffas.
- En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa
konkurrensvillkor för jordbruksnäringen. Utgångspunkten för de
förändringar som föreslås är den statliga utredningen En livsmedelsstrategi
för Sverige (SOU 1997:167). Hela jordbrukets s.k. skatteryggsäck lyfts av
genom de förslag som Kristdemokraterna presenterar.
- Konkurrensvillkoren för åkeri- och transportsektorn föreslås också
förbättras genom gynnsammare skatteregler i form av sänkt dieselskatt.
- Avdragsrätten på pensionssparande höjs successivt till ett helt basbelopp
per år.
- Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två
år och beskattas därefter som inkomst av kapital.
- En avdragsrätt för insättningar på individuella utbildningskonton föreslås
införas från halvårsskiftet år 2002.
Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra
lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring med en 33-procentig egenfinansiering som
kommer att skapa ett rakare rör mellan en bra lönebildning, låg
arbetslöshet och låga avgifter för den enskilde och vice versa.
7.1.1 Omläggning av egendoms- och kapitalbeskattningen
Förmögenhetsskatt betalas i år på fysiska personers nettoförmögenhet
(tillgångar minus skulder). Nivån är 1,5 procent på belopp som överstiger
1 000 000 kronor för ensamstående och 1 500 000 kronor för gifta eller
sammanboende.
Regeringen lade i budgetpropositionen för år 2001 fram förslag till en
sänkning av förmögenhetsskatten, men detta var enbart för att mildra
effekterna av att fastighetstaxeringsvärdena räknades upp kraftigt från år
2001. För många kommer slutresultatet av regeringens förändringar i alla fall
att innebära en höjd förmögenhetsskatt.
De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla
förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande
internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet
bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens.
Förmögenhetsbeskattningen som tidigare kunnat motiveras av
fördelningspolitiska skäl får idag helt andra effekter än de tänkta. Detta har
tydliggjorts bl a genom att regeringen befriat huvudägarna i aktiebolag från
förmögenhetsskatt medan t ex normalinkomsttagare som råkar ha sitt
egnahem beläget i ett attraktivt område till följd av de kraftigt höjda
taxeringsvärdena tvingas betala förmögenhetsskatt. Idag är 17 av Sveriges 18
aktiemiljardärer befriade från förmögenhetsskatten på sitt aktieinnehav.
Motivet för detta är att de annars sannolikt skulle välja att lämna Sverige med
sina tillgångar. De som inte har de stora resurserna får stanna kvar och finna
sig i att betala skatten.
Utformningen av dagens förmögenhetsskatt är orimlig också i andra
avseenden. För den händelse att ett gift par tillsammans har en förmögenhet
som överstiger 1,5 miljon kronor ska förmögenhetsskatt betalas. Om ett
sammanboende par har motsvarande förmögenhet ska de däremot inte
sambeskattas, eftersom de var och en kan ha nettotillgångar på 1 miljon
kronor innan skatten börjar tas ut. Detta innebär alltså att äktenskapet i detta
avseende ekonomiskt straffbeskattas i förhållande till ett samboförhållande.
Inkomstbeskattningen (arbetsinkomster och bolagsvinster) och
kapitalinkomstbeskattningen (räntor och reavinster) innebär att en faktisk
inkomst beskattas. Förmögenhetsbeskattningen däremot, bygger ofta på
fiktiva värden. Detta kan ge fördelningspolitiskt orimliga effekter. T.ex.
tvingas många småhusägare att utöver den höga fastighetsskatten betala
förmögenhetsskatt. Detta trots att förmögenheten som är bunden i fastigheten
inte går att omsätta till inkomster med mindre än att bostaden säljs.
Förmögenhetsskatten ger också den orimliga effekten att investeringar som
kan vara både privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma inte
kommer till stånd. Detta gäller särskilt vid högre inflationstakt. Men redan vid
det mål som Riksbanken satt upp på två procents inflationstakt leder främst
förmögenhetsskatten till att den reala beskattningen blir högre än 100 procent
på investeringar som ger en real avkastning på fyra procent före skatt. Alla
investeringar som realt skulle ge en avkastning på fyra procent eller lägre,
kommer alltså inte till stånd i Sverige med dagens skattesystem.
Kristdemokraterna har uppfattningen att förmögenhetsskatten kommer att
avskaffas inom några få år. Detta oavsett vilken kulör sittande regering har.
Sverige har den högsta förmögenhetsskatten av OECD-länderna. Allt fler av
våra grannländer avskaffar denna skatt. Så sent som 1997 sällade sig
Tyskland och Danmark till de länder som inte längre har en särskild skatt på
förmögenheter.
Kristdemokraterna anser att en omläggning snarast behöver genomföras av
egendoms- och kapitalbeskattningen. Förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det
svenska skattesystemet liksom dubbelbeskattningen på investeringar och
risksparande. För att delvis finansiera detta föreslås en något höjd
bolagsskatt,
dvs skatten på företagens faktiska vinster. Vi gör bedömningen att den
nuvarande förmögenhetsskatten i kombination med nuvarande
dubbelbeskattning är väsentligt mer skadlig för ekonomin och
utvecklingskraften i vårt land än den höjning av bolagsskatten som vi föreslår.
Höjningen innebär att bolagsskatten, som jämte den i Finland är Europas
lägsta, ökar från 28 till 30 procent av nettovinsten. På så sätt sker
beskattningen på faktiska intäkter, inte på fiktiva värden som vid
förmögenhetsbeskattningen.
Det kan konstateras att det inom nästan samtliga riksdagspartier finns en
diskussion om förmögenhetsskattens avskaffande. En majoritet av partierna
vill avskaffa förmögenhetsskatten.
7.1.2 Effekterna av en omlagd egendoms- och kapitalbeskattning
Den samlade effekten av Kristdemokraternas förslag beträffande
egendoms- och kapitalbeskattningen framgår av diagram 8.1 och 8.2
nedan. Diagrammen jämför den totala beskattningen på aktieinvesteringar
med regeringens politik och Kristdemokraternas år 2004, under
antagandet att investerarens övriga nettoförmögenhet överstiger 1 miljon
kronor.
I diagram 8.1 antas ett tioprocentigt avkastningskrav, två procents inflation
och att 30 procent av vinsten efter bolagsskatt delas ut. Trots
Kristdemokraternas förslag till något höjd bolagsskatt, leder det samtidigt
föreslagna slopandet av dubbelbeskattningen och förslaget om avvecklad
förmögenhetsskatt till att den totala beskattningen av det riskvilliga kapitalet
minskas från 60 procent till 45 procent. Den reala avkastningen efter skatt blir
2,8 procent med gällande regler och 4,6 procent med Kristdemokraternas
förslag.
I diagram 8.2 antas att den reala avkastningen före skatt i stället bara blir
4 procent, men att förutsättningarna i övrigt är desamma som tidigare. Då
framgår vilken förödande effekt förmögenhetsskatten har för att reducera
avkastningen efter skatt och därigenom omöjliggöra investeringar som
annars kunde ha varit både privatekonomiskt och samhällsekonomiskt
lönsamma. Av avkastningen före skatt går 70 procent bort i skatt, vilket
fortfarande ska jämföras med de 45 procent som blir fallet med
Kristdemokraternas förslag. Den reala avkastningen efter skatt blir
negativ, -0,2 procent, med gällande regler men är fortfarande positiv, 1,3
procent, med Kristdemokraternas förslag.
Det föreslagna slopandet av dubbelbeskattningen kommer också att leda
till att svenska aktieägare inte längre, som i dag, har en väsentligt sämre
skattemässig situation jämfört med utländska aktieägare. Den senaste
tioårsperioden har vi sett ett stadigt ökande utländskt ägande på den svenska
börsen. Med den av Kristdemokraterna föreslagna omläggningen av
beskattningen blir spelreglerna mer jämbördiga och förutsättningar uppstår
för att utlandsägandet av svenska företag inte trendmässigt ska fortsätta att
öka.
Kristdemokraternas samtliga skatteförslag för ett bättre investerings- och
företagarklimat sammanfattas i tabell 8.1
TABELL 8.1 KRISTDEMOKRATERNAS SKATTEFÖRSLAG FÖR ETT BÄTTRE
INVESTERINGS- OCH FÖRETAGARKLIMAT
Kassamässiga effekter för staten, miljarder kronor
7.2 Tabell 7: (2002 2003 2004 )
7.3 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin
egen lön
Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar
inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i
kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde
på marginalen tvingats söka socialbidrag. Socialbidragskostnaderna ökade
under i stort sett hela den förra mandatperioden, liksom antalet
socialbidragstagare. Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna
eftersom det är de som finansierar socialbidragen. Låginkomsttagare som
tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året betalar samtidigt
ofta ansenliga belopp i inkomstskatter under andra delar av året. Denna
negativa rundgång måste brytas.
Inkomstskattereform i fyra steg
Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en
skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte
tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop.
Därför föreslås en rad åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla en
större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att påverka och få
kontroll över sin egen ekonomiska situation.
- För det första föreslås ett kraftigt höjt grundavdrag vid beräkningen av
den kommunala och statliga inkomstskatten. Inkomstskatten sänks för alla
med sammanlagt 15,2 miljarder kronor nästa år genom att grundavdraget
höjs till 20 000 kronor. Effekten blir jämfört med regeringens förslag en
skattesänkning med ca 250 kr/månad, eller drygt 3 000 kronor per år.
Grundavdragshöjningen omfattar även skattepliktiga transfereringar och
gäller för pensionärer i de fall där deras särskilda grundavdrag understiger
det av Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget. Kommunernas
skatteinkomster reduceras inte eftersom förslaget juridiskt utformas som
en statlig skattereduktion. Förslaget ger förutsättningar för en bättre
fungerande lönebildning och innebär exempelvis en viktig förbättring för
sommar- eller extraarbetande ungdomar. Med vårt föreslagna grundavdrag
kan man tjäna 20 000 kronor per år innan man behöver betala
kommunalskatt jämfört med 10 000 kronor i dag.
- För det andra föreslår vi en skattereduktion för låginkomsttagare på totalt
3 600 kronor per person och år på pensionsgrundande inkomster (300
kronor per månad). Liksom för den särskilda skattereduktion som finns
idag föreslår vi full reduktion för personer med inkomster upp till 135 000
kronor och en avtrappning så att reduktionen upphör vid inkomster på 245
000 kronor. Den lilla ökning i marginalskatt som blir följden av
avtrappningen (ca 3,2 procent) kompenseras mer än väl av det
förvärvsavdrag vi föreslår på, inledningsvis, 6,4 procent.
- För det tredje föreslår vi, i stället för regeringens förslag om
kompensation för pensionsavgiften, ett generell statlig skattereduktion
(förvärvsavdrag) mot kommunalskatten på inkomster av anställning eller
näringsverksamhet motsvarande 6,4 % av den taxerade inkomsten år 2002,
7 % år 2003 och 10 % år 2004. Förutom att ge hushållen ett ökat
ekonomiskt utrymme minskas därigenom marginaleffekterna.
- För det fjärde vill Kristdemokraterna avskaffa regeringens värnskatt. Den
är ett brott mot de principer Socialdemokraterna själva var med om att
lägga fast i skattereformen 1990/91 om att ingen ska betala mer än 50 %
av en inkomstökning i skatt. Den är också ett brott mot de löften
Socialdemokraterna ställde ut om att värnskatten under
budgetsaneringsåren skulle vara tillfällig. Viktiga motiv för att inte ha
extra hög statlig skatt på högre inkomster är också att utbildning med
medföljande studieskulder måste löna sig. Om svenska studenter utbildar
sig i Sverige, bör inte skattesystemet leda till att de sedan flyttar
utomlands. Det är en framtidsinvestering att ha ett skattesystem som gör
att utbildning lönar sig.
Som delfinansiering av de ovanstående reformstegen avvisas regeringens
halva kompensation för pensionsavgiften. Den sammantagna effekten av
dessa fyra förslag samt avvisandet av regeringens
pensionsavgiftskompensation redovisas för olika inkomstgrupper i tabell
8.2.2.
Reformen innebär också att andelen personer med positiv taxerad
förvärvsinkomst som betalar statlig skatt kommer att minska från ca 17
procent till 13,7 procent år 2002.
Bättre sparmöjligheter, sänkt fastighetsskatt och höjt reseavdrag
- De skattemässiga fördelarna för hushållen att spara föreslås förbättras
dels genom en successivt höjd avdragsrätt för pensionssparande, dels
genom en avdragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton.
- Regeringens budget förutsätter en höjning av fastighetsskatten som
inklusive påföljande förmögenhetsskatt kommer att drabba många som bor
i attraktiva områden, oavsett inkomstnivå. Kristdemokraterna sänker
boendeskatterna genom en varaktig återgång till, och frysning av,
taxeringsvärdena på 2000 års nivå. Skatten beräknas enbart på en tredjedel
av markvärdet överstigande 150 000 kronor för att avskaffa de orimliga
effekter som exempelvis drabbat de som bor i skärgårdsområden.
Sammantaget sänks fastighetsskatteuttaget på flerfamiljshus (hyreshus och
bostadsrätter) och egnahem (villor) med drygt 5 miljarder kronor.
- Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000
till 5 000 kronor. Det innebär att resekostnader på ytterligare 2 000 kronor
blir avdragsgilla jämfört med idag.
TABELL 8.2.1 EN SKATTEPOLITIK DÄR ALLA FÅR BEHÅLLA MER AV SIN EGEN LÖN
Kassamässiga förändringar för staten, miljarder kronor
7.3.1 Tabell 8: (2002 2003 2004 )
7.3.2 Inkomstskattesänkningarnas samlade effekt på individnivå
I tabell 8.2.2 jämförs för åren 2002-2004 Kristdemokraternas samlade
förslag till inkomstskattesänkningar med gällande regler. Inga nya
regeringsförslag finns att ta i beaktande vid jämförelsen. Gällande regler
jämförs således med Kristdemokraternas förslag till höjt grundavdrag,
successivt ökande förvärvsavdrag, borttagande av "kompensation" för
pensionsavgiften enligt regeringens modell, 3 600 kronor i
skattereduktion för låginkomsttagare och avskaffad värnskatt, enligt vad
som beskrivits ovan. Jämförelsen görs i 2002 års priser.
TABELL 8.2.2 KRISTDEMOKRATERNAS FÖRSLAG TILL
INKOMSTSKATTESÄNKNINGAR ÅREN 2002-2004
Effekter på individnivå i olika inkomstlägen, kronor
7.4 Tabell 9: ()
7.5 En reformerad familjepolitik
Familjefrågorna har haft en central ställning i Kristdemokraternas
politiska arbete ända sedan partiet bildades. Det handlar både om synen
på familjens ställning och uppgifter i samhället, och om utformningen av
det offentliga familjestödet. Kristdemokraternas arbete har varit inriktat
på att hitta de modeller för valfrihet och mångfald, som vi tror skapar de
bästa förutsättningarna för föräldrarna och barnen. Vi kommer även
fortsättningsvis att lyfta fram familjepolitiken som en huvudfråga på
grund av den betydelse den har för hela samhällsbyggandet och framför
allt för barnen.
Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten i
praktiken tagit över beslut som familjerna själva borde fatta. Stora statliga
och
kommunala resurser har ensidigt satsats på de familjer som velat och kunnat
få del av den offentliga barnomsorgen. De som på hel- eller deltid vill sköta
barnomsorgen på egen hand eller vill ha en annan lösning har därför ofta
mycket svårt att förverkliga sin önskan.
Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister ur
såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt
därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan
resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation
föräldrarna har innan de får barn och omvänt högre för redan välavlönade
kvinnor och män. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget
kan sägas gynna resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt. Bostadsbidraget har
dock skurits ner och försämrats kraftigt under senare år av den
socialdemokratiska regeringen.
Från valfrihetssynpunkt är det en brist att det familjepolitiska stödet inte
medger flera alternativa barnomsorgsformer. Regeringen vill med sitt förslag
om maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen utöka detta
fördelningspolitiska missförhållande ytterligare, eftersom denna maxtaxa
kommer att gynna de mest välbeställda familjerna mest. Valfriheten förbättras
inte heller genom införande av maxtaxa. Det är fortfarande bara om familjen
väljer den offentligt finansierade barnomsorgen som den får del av stödet från
offentlig sektor. De som inte vill, eller kan, utnyttja denna får inte del av
stödet. Kristdemokraterna avvisar därför regeringens planer på en maxtaxa
inom den kommunala barnomsorgen. Tillsammans med Moderaterna,
Centern och Folkpartiet har vi presenterat ett gemensamt alternativ till
regeringens maxtaxereform, vilket också redogjorts för mer utförligt i en
särskild motion (1999/2000:Ub43).
Vårt alternativ till regeringens familjepolitik, tar i stället sin utgångspunkt
i
familjens och barnens behov. Staten ska inte agera med pekpinnar utan ge ett
stöd som underlättar föräldraskapet. Vi vill ge tillbaka självbestämmandet till
föräldrarna. De har bäst möjlighet att avgöra hur tid och resurser ska fördelas.
Det offentliga stödet till barnomsorgen ska nå alla barn. Åtgärderna ska
tillsammans ge ökad valfrihet för föräldrar att välja den barnomsorgsform de
vill. Familjen ska fritt kunna välja mellan att anlita kommunalt finansierad
barnomsorg och annan barnomsorg. Det familjepolitiska stödet ska
möjliggöra för föräldrarna att under en tid kunna minska sin arbetstid.
Regeringens förslag till maxtaxa har från våra utgångspunkter en rad
brister. För det första omfattar inte maxtaxan alla barn. Endast högavlönade
familjer som följer regeringens mönsterbeteende får del av reformen fullt ut.
Maxtaxan saknar den flexibilitet som många barnfamiljer efterfrågar. Många
familjer söker möjligheter att förkorta sin arbetstid eller välja alternativa
barnomsorgsformer. Dessa familjer får ingen del av det ekonomiska stödet.
De resurser som hade varit möjligt att frigöra för t.ex. kortare arbetsdag, blir
nu i ännu högre grad uppbundna i ersättning till kommunerna.
Familjebildningar, arbetstider, tid för eget engagemang i barnomsorgen
m.m. varierar. Förutsättningarna är olika och familjerna har olika önskemål
över tiden om lösningar för barnens omsorg. I en tid när det är svårt att
kombinera familjebildning med ett aktivt yrkesliv behövs inte fler varianter
av de gamla ensidigt styrande lösningarna utan nya möjligheter för familjen
att själva välja barnomsorgslösningar.
Det finns också anledning att resa en rad frågetecken kring framtida
möjligheter att bedriva t.ex. kooperativ barnomsorg. Många föräldrar väljer
att engagera sig i barnens förskoleverksamhet och kompenseras idag genom
en lägre avgift. Den kompensationen försvinner med maxtaxan, vilket leder
till att kooperativ förskoleverksamhet får svårighet att hävda sig.
Kristdemokraterna föreslår bland annat följande förändringar på
familjeområdet:
- Höjd garantinivå i föräldraförsäkringen från dagens 60 kronor per dag till
150 kronor per dag från år 2002. Från år 2004 höjs garantibeloppet till 200
kronor per dag.
- Ett barnomsorgskonto införs den 1/1 2002 på totalt 40 000 kronor per
barn som fyllt ett år. Maximalt 20 000 kronor per år kan tas ut från kontot.
För de barn som vid införandet fyllt två år utgår totalt 20 000 kronor.
- En avdragsrätt för samtliga styrkta barnomsorgskostnader på maximalt
50 000 kronor per år införs i samband med att barnomsorgskontot införs.
Avdragsrätten gäller för alla barn mellan 1 och 6 år.
- Tre viktiga förbättringar genomförs i bostadsbidraget för att gynna de
sämst ställda barnfamiljerna. Det särskilda bidraget i bostadsbidraget (den
del som enbart beror på antalet barn) höjs med 100 kronor per månad och
barn. De individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för
makar/samboende avskaffas och den gemensamma inkomstgränsen sätts
till 117 000 kronor. Ytnormen för den bostadsbidragsgrundande ytan
utökas med 10 kvadratmeter i respektive storlekskategori.
- Kristdemokraterna anser att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
ska beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomster. Detta
påverkar även föräldraförsäkringen.
- Kristdemokraterna vill också införa en statlig skattereduktion för varje
barn upp till 16 år. År 2003 föreslås denna uppgå till 75 kronor per barn
och månad, år 2004 höjs den till 125 kronor per barn och månad.
I syfte att ytterligare stärka valmöjligheterna för barnfamiljerna har ett
reformutrymme avsatts för år 2002 och 2004 på 1,5 respektive 1 miljard
kronor.
Barnfamiljerna kommer dessutom att gynnas av den generella
skattesänkning som föreslås för inkomsttagare genom en höjning av
grundavdraget, genom skattereduktionen på 3 600 kronor för
låginkomsttagare samt genom det förvärvsavdrag som också föreslås i
motionen.
TABELL 8.3 KRISTDEMOKRATERNAS POLITIK FÖR BARNFAMILJER
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
7.6 Tabell 10: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
7.7 Bättre pensioner
Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer
hårt genom nedskärningarna och bristerna inom äldrevården samt de
växande vårdköerna. Kristdemokraternas budgetalternativ, som bl a
innehåller nedanstående reformer, innebär därför en satsning på rättvisa
och bättre ekonomisk situation för pensionärer:
Pensionstillskottet höjs med 200 kr/månad år 2002. Detta förslag gynnar
alla dem som har låg eller ingen ATP. År 2003 träder det nya pensionssy-
stemet i kraft vad gäller den nya garantipensionen, som är högre än dagens
folkpension och pensionstillskott. Samtliga pensionärer kommer då att betala
skatt (men förstås inte pensionsavgift) i det vanliga skattesystemet. Från och
med år 2003 kommer det höjda grundavdrag som föreslås i denna motion, till
följd av pensionsreformen, alltså att omfatta hela pensionärskollektivet, vilket
gör att även de pensionärer som har lägst pension kommer att få sänkt skatt
med ca 250 kronor per månad.
- Hela inkomstprövningen av änkepensionen slopas.
- Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla
fritidsfastigheter.
- Omställningspensionen för efterlevande återställs från 6 till 12 månader.
Pensionärer ska också få sänkt skatt!
Regeringen har valt att inte låta pensionärerna få del av de
skattesänkningar man infört genom att som det heter "kompensera för
pensionsavgiften". Den grundavdragshöjning som Kristdemokraterna
föreslår omfattar alla skattepliktiga transfereringar och gäller under år
2002 även för pensionärer i de fall där deras särskilda grundavdrag (SGA)
understiger det av Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget i den
kommunala beskattningen. Ungefär 1,3 miljoner pensionärer kommer
därmed att få sänkt skatt till följd av denna förändring redan under år
2002. Från år 2003 kommer, som nämnts ovan, hela pensionärskollektivet
att beskattas i det vanliga skattesystemet (med undantag för den allmänna
pensionsavgiften som pensionärer inte betalar), vilket leder till sänkt skatt
för de flesta pensionärer med ca 250 kronor per månad, eller 3 000 kronor
per år.
TABELL 8.4 KRISTDEMOKRATERNAS POLITIK FÖR PENSIONÄRER
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
7.8 Tabell 11: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
7.9 Vården, omsorgen och skolan
Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting
kommer att få 3 miljarder kronor i ytterligare resurser under
treårsperioden jämfört med regeringens förslag. Den centralstyrda
skolsatsning som regeringen föreslår anser vi dels bör utformas som en
höjning av de generella statsbidragen så att kommunerna själva kan
bestämma över resurstillskottets användning, dels bör tilldelningen
tidsmässigt skiftas om så att kommunerna redan år 2002 får ett ordentligt
resurstillskott. Vidare vill vi förbättra tandvårdsförsäkringen och införa en
helt ny rehabiliteringsförsäkring. Ett förlängt särskilt stimulansbidrag
inom äldreomsorgen bör gälla år 2002 och 2003 för att i första hand
förbättra för anhörigvårdare.
Kristdemokraternas samlade politik och bedömning vad gäller
kommunsektorns resurs- och reformbehov presenteras mer utförligt i en
särskild motion med anledning av regeringens skrivelse Utvecklingen i den
kommunala sektorn (Skr. 2000/2001:102).
De indirekta ekonomiska effekter gentemot kommunsektorn som blir
följden av de förslag som lämnas i denna motion regleras enligt finansierings-
principen. En redovisning av dessa effekter görs i avsnitt 9 Kommunsektorn.
TABELL 8.5 SATSNINGAR FÖR EN BÄTTRE VÅRD, OMSORG OCH SKOLA
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
7.10 Tabell 12: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
7.11 Ett återupprättat rättsväsende
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom
rättsväsendet under senare år. Kristdemokraterna vill tillföra rättsväsendet
inklusive tull, kustbevakning och skattekontroll ytterligare 3,5 miljarder
kronor den kommande treårsperioden.
- Närpolisverksamheten ska säkerställas och utvecklas.
Personalförsörjningen inom polisen kräver utökade resurser. För att
säkerställa den fastlagda ambitionsnivån för polisens verksamhet och
därmed möjliggöra för polismyndigheterna att kunna verkställa
regleringsbrevets intentioner måste antalet utbildningsplatser utökas
kraftigt. Målsättningen ska vara att 2006 uppnå en nivå där antalet poliser
uppgår till 19 000.
- Åklagarväsendet stärks. En beredskap måste finnas för ett ökat antal
ärenden till följd av en förbättrad personalsituation inom polisen. Pengarna
ska även användas till fortbildning och kompetensutveckling.
- Den övergripande målsättningen i det kommande reformarbetet med en
ny domstolsorganisation ska vara ett livaktigt, kompetent och lokalt
förankrat rättsliv. Domstolsväsendet ska tilldelas ytterligare medel för att
behålla och förstärka domstolarna. Detta gäller både för de allmänna
domstolarna och för förvaltningsdomstolarna. Särskilda åtgärder måste
vidtas för att minska den oacceptabelt stora volymen av balanserade mål i
kammarrätterna och Regeringsrätten.
- En fungerande kriminalvård kräver utökade resurser.
Frigivningssituationen är på många håll oacceptabel. Målsättningen ska
vara meningsfulla insatser för att möjliggöra ett liv utan brottslighet. Fler
motivationsavdelningar, kvalificerade påverkansprogram och
utbildningsinsatser för personalen är nödvändiga åtgärder. För att
frigivningssituationen ska bli bättre måste rehabiliteringsarbetet börja
redan under anstaltstiden och fortsätta efter frigivningen.
- Det brottsförebyggande arbetet intensifieras. Det brottsförebyggande
arbetet är en del i kriminalpolitiken; att förebygga brott är också att
bekämpa brott.
- Till detta kommer förbättringar för skattemyndigheternas möjligheter till
uppföljning och bekämpning av skattefusk samt satsningar på tullen och
kustbevakningen.
TABELL 8.6 KRISTDEMOKRATERNAS ALTERNATIV FÖR RÄTTSVÄSENDET
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
7.12 Tabell 13: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
7.13 Upprustad infrastruktur
Kristdemokraterna föreslår i denna motion en storsatsning på den nu
snabbt förfallande svenska väg- och järnvägsinfrastrukturen. För
kommunikationssektorn avsätts 8,5 miljarder kronor under perioden att
användas främst för väginvesteringar. Av beloppet avses en stor del
användas till s.k. skuggtullar för PPP-projekt (Public Private Partnership),
vilket gör att de faktiska investeringarna blir avsevärt större än de
anslagna beloppen. Även övriga nyinvesteringar och reinvesteringar på de
starkt nedslitna riks- och länsvägarna ryms i anslaget.
Ytterligare ett förslag som lämnas i motionen är sänkt dieselskatt med 35
öre per liter, vilket kommer att förbättra transportsektorns möjligheter att
konkurrera med utländska åkare. Dessutom kommer den sänkta skatten på
den miljövänliga svenska dieseln att innebära en miljöförbättring eftersom
den i högre grad kommer att ersätta smutsigare dieselkvaliteter.
TABELL 8.7 UPPRUSTAD INFRASTRUKTUR
Förändringar i förhållande till regeringens förslag
8 Tabell 14: (Miljoner kronor 2002 2003
2004 )
9 Kommunsektorn
Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver
de medel regeringen anslår för att täcka in den högre ambitionsnivå som
Kristdemokraterna har, bland annat vad gäller antalet vårdplatser, och
möjligheten för kommunerna att införa enhetstaxa i äldreomsorgen.
Kommunerna bör fritt få använda pengarna för den centralstyrda
skolsatsning som regeringen vill genomföra. Dessa tillskott bör dessutom
omfördelas tidsmässigt så att de snabbare kommer kommunerna till del.
Tillskottet i generella statsbidrag bör vara 4,5 miljarder kronor år 2002,
3,5 miljarder år 2003 samt 2,5 miljarder kronor år 2004. Netto innebär det
en resursökning för kommunsektorn med 3 miljarder kronor över
treårsperioden.
I en särskild motion med anledning av regeringens skrivelse Utvecklingen i
den kommunala sektorn (skr. 2000/2001:102) utvecklas Kristdemokraternas
syn på kommunsektorns resurs- och reformbehov och utmaningar mer
utförligt.
9.1 Regleringar enligt finansieringsprincipen
Kommunsektorn påverkas indirekt av en rad förändringar som
Kristdemokraterna vill göra på olika områden. Samtliga dessa effekter
regleras i enlighet med finansieringsprincipen.
Den föreslagna beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst väntas
minska kommunsektorns skatteintäkter med ca 900 miljoner kronor årligen.
Införandet av en andra karensdag beräknas netto förstärka kommunsektorn
med 300 miljoner kronor. Den höjda avdragsrätten för pensionssparande
minskar kommunsektorns skatteintäkter medan den slopade
inkomstprövningen av änkepensionerna och den förlängda
omställningspensionen verkar i motsatt riktning.
Ett införande av barnomsorgskonto från 2002 väntas leda till att
kommunernas kostnader för barnomsorg på sikt minskar med drygt 1,3
miljarder kronor varaktigt, eller ca 3 procent av de totala kostnaderna för
barnomsorgen när föräldrarna får möjlighet till fler barnomsorgsalternativ.
Det inledande året väntas effekten bli mindre.
Den sänkta gränsen för reseavdrag leder till minskade skatteintäkter,
liksom effekten av de slopade 90 garantidagarna i föräldraförsäkringen och de
bibehållna 12 månaderna i föräldraförsäkringen. Den föreslagna höjningen av
garantibeloppet till 150 respektive 200 kronor verkar i motsatt riktning genom
att skatteintäkterna ökar. Det höjda pensionstillskottet år 2002 med 200
kronor i månaden beräknas öka kommunernas skatteintäkter med 280
miljoner kronor. Förslaget om sänkt bokmoms beräknas minska
kommunernas moms-kostnader med knappt 300 miljoner kronor.
Regeringen har flyttat delar av pengarna för maxtaxereformen till
utgiftsområde 25. Eftersom Kristdemokraterna har ett alternativ till denna
reform avvisas pengarna även fortsättningsvis. I tabell 9.1 redovisas de
samlade effekterna enligt ovan för kommunsektorn till följd av
Kristdemokraternas politik och beräkningen av den totala ramen för
utgiftsområde 25.
TABELL 9.1 BERÄKNING AV RAMEN FÖR UTGIFTSOMRÅDE 25 ALLMÄNNA BIDRAG
TILL KOMMUNER ÅREN 2002-2004
Tabell 15: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Av tabellen framgår att det sammanlagda nettotillskottet i form av
generella statsbidrag till kommunsektorn är 10,5 miljarder kronor under
treårsperioden 2002-2004. Den centralstyrda skolsatsning som regeringen
föreslår anser vi bör utformas som en höjning av de generella
statsbidragen så att kommunerna själva kan bestämma över dess
användning. Frånräknat denna minskade utbetalning (från utgiftsområde
16) blir resurstillskottet 3 miljarder kronor över treårsperioden.
Det höjda grundavdrag som Kristdemokraterna föreslår ska beräknas mot
den kommunalt och statligt beskattningsbara inkomsten och juridiskt sett
utformas som en statlig skattereduktion, varför kostnaden för denna
skattesänkning kommer att helt belasta staten genom en mindre behållning på
inkomsttitel 1111, precis som effekten av det nuvarande grundavdraget gör.
Samma sak gäller naturligtvis det statliga förvärvsavdraget och avdragsrätten
för styrkta barnomsorgskostnader som också föreslås i denna motion. Vidare
har effekten på de kommunala skatteintäkterna till följd av att
Kristdemokraterna vill avskaffa regeringens skattereduktion för
pensionsavgiften reglerats inom statsbudgeten så att kommunerna inte
förlorar några skatteintäkter.
10 Statens inkomster
Huvuddelen av Kristdemokraternas förslag på skatteområdet framgår av
avsnitt 8.1 och 8.2 tidigare i denna motion. I tabell 10.1 sammanfattas vad
dessa skatteförslag beräknas få för kassamässiga effekter för
statsbudgeten, tillsammans med effekten av de utförsäljningar av statligt
hel- eller delägda företag vi vill göra under perioden.
För beräkningarna av samtliga förslag till regeländringar i skattesystemet
svarar riksdagens utredningstjänst.
TABELL 10.1 SAMMANFATTNING AV KRISTDEMOKRATERNAS SKATTESÄNKNINGAR
OCH INKOMSTFÖRÄNDRINGAR PÅ STATSBUDGETEN I FÖRHÅLLANDE TILL
REGERINGENS BERÄKNADE INKOMSTER
Anm.: Under övriga inkomstförändringar ingår minskade inkomster av statens
aktier till
följd av försåld egendom, skattemässiga effekter av en andra karensdag i
sjukförsäkringen
och reglering mot företagssektorn, effekt av effektivare skattekontroll och
indrivning samt
avgift för försåld högskoleutbildning.
Det finns många skäl för en försäljning av statens aktier, dels för att
renodla statens roll och dels för att sprida ägandet. Ett spritt ägande och
sund konkurrens i en väl fungerande ekonomi skapar trovärdighet och får
även riskkapitalmarknaden att fungera. Ett omfattande privat sparande i
aktier är en av de viktigaste förutsättningarna för att nya företag skall
kunna bildas och nya jobb skapas. Ett tredje skäl för en privatisering av
det statliga ägandet är att det förbättrar förutsättningarna för de företag
som det handlar om. Oklara roller gör att offentligt ägda företag lätt blir
verktyg för politiska ambitioner vilket på lång sikt drabbar tillväxten och
skapandet av nya jobb i Sverige. En ägarspridning ger företaget behövligt
kapital för framtida investeringar, något som inte bör finansieras ur
statsbudgeten. Försäljningen ska ske till marknadsmässiga priser och i
den takt som är möjlig med tanke på andra introduktioner på
aktiemarknaden. Alla företag bör dock inte säljas. Staten ska inte avhända
sig inflytandet över och ansvaret för t.ex. Systembolaget.
Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare
med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program
som antogs av riksdagen hösten 1991. Utöver dessa bör ytterligare företag bli
föremål för försäljning. Till de företag som snabbt kan säljas hör bl a Civitas
Holding, resterande delar av Telia, Nordea samt Assi Domän.
De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom
konkurrensutsatt verksamhet. Monopolföretag kan inte säljas innan
omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör allmänheten och de anställda i
företagen vara en viktig målgrupp.
11 Statens utgifter och utgiftstak
11.1 Genomgång av utgiftsområden för år 2002-2004
I följande avsnitt presenteras översiktligt Kristdemokraternas preliminära
förslag till förändringar av ramarna för statsbudgetens utgiftsområden i
förhållande till regeringens preliminära förslag till utgiftsramar för åren
2002-2004. De föreslagna totala rambeloppen sammanfattas i en tabell i
slutet av avsnittet. Riksdagen bör godkänna dessa ramar som inriktning
för regeringens fortsatta budgetarbete.
Utgiftsområde 1. Rikets styrelse
Tabell 17: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen, riksdagen och dess
myndigheter, regeringen, vissa centrala myndigheter samt mediefrågor.
Regeringskansliet har under ett antal år tillförts betydande resurser.
Utveckling och anpassning av Regeringskansliet borde i högre utsträckning
kunna ske genom organisationsförändringar och rationaliseringar. Den av
regeringen nu föreslagna ökningen av anslaget under åren 2002-2004 bör
därför inte genomföras. Utöver utebliven anslagsökning föreslås ett
besparingskrav på 50 miljoner kronor för vardera av åren. Anslaget till
Regeringskansliet bör därför minskas med 210 miljoner kronor för år 2002,
med 290 miljoner kronor för 2003 och med 390 miljoner kronor för 2004.
Genom effektiviseringar och avgiftsfinansierad verksamhet kan
besparingar på 6 miljoner kronor göras inom Datainspektionen.
Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten ökning av driftsstödet i presstödet
samt i samdistributionsstödet för pressen genom regelförändringar. Genom
bl.a. nedläggningen av tidningen Arbetet disponeras inom presstödets ram ett
överskott på 109 miljoner kronor. Regeringen föreslår en överföring av 24
miljoner kronor till utgiftsområde 17. Denna överföring accepteras liksom
ökningen på samdistributionssidan (4 milj kr). Återstående medel på 81
miljoner kronor inbesparas, varav 44 miljoner kronor avser höjning av
driftsstödet.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 297 miljoner
kronor för år 2002, 377 miljoner kronor för 2003 och 477 miljoner kronor för
2004.
Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning
Tabell 18: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket,
Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Statens
fastighetsverk m fl.
Kristdemokraterna anser att ramen kan minskas genom besparingar och
sammanslagningar av vissa myndighetsfunktioner under utgiftsområdet som i
dag överlappar varandra.
Ramen för utgiftsområdet bör därför vara 63 miljoner kronor lägre än vad
regeringen föreslår för 2002, 114 miljoner kronor lägre år 2002 och 145
miljoner kronor lägre år 2004.
Utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och uppbörd
Tabell 19: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och
Tullverket. Kristdemokraterna bedömer att dessa tre verksamheter bör
tilldelas större resurser än vad som föreslås i regeringens budgetförslag.
Kristdemokraterna anser att den svarta marknadens utbredning allvarligt
skadar den svenska ekonomin. Detta förhållande bekräftas av ett flertal
studier och utredningar. Det handlar om regelrätt inkomstbortfall men också
om nedsatt tilltro till det svenska skattesystemet. Konkurrensen mellan
företag snedvrids och affärsmoralen luckras upp. För att minska den svarta
sektorns omfattning måste därför skattekontrollen effektiviseras. RSV
konstaterar i sitt budgetunderlag 2002-2004 att det finns luckor i
skattekontrollen och att dessa nyttjas för skatteundandragande. Vi
kristdemokrater tar denna signal på allvar och vill därför anslå 70 miljoner
kronor ytterligare i förhållande till regeringens förslag för ökad
skattekontroll.
Det handlar dels om att öka beskattningens effektivitet, dvs förhållandet
mellan debiterad skatt och rätt skatt, dels själva skatteuppbördens
effektivitet,
dvs förhållandet mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. Tidigare
dokumenterade erfarenheter, belysta bl a av riksdagens revisorer, visar att
satsningar på detta område ger minst sex gånger pengarna tillbaka.
EU:s regelverk inom tullens område är nu till stora delar genomfört.
Samarbetet mellan medlemsländerna, för att motverka smuggling och annan
ekonomisk brottslighet, behöver öka och för detta krävs också ökade resurser.
Kristdemokraterna föreslår att anslaget till Tullverket ökas med 40
miljoner kronor per år, utöver vad regeringen föreslagit. Detta i syfte att
förstärka kontroll och spaning kring illegal införsel av narkotika, vapen,
alkohol, tobak och andra skattepliktiga varor.
Ramen för utgiftsområde 3 föreslås därmed sammantaget ökas med 110
miljoner kronor för åren 2002-2004 i förhållande till regeringens förslag.
Utgiftsområde 4. Rättsväsendet
Tabell 20: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet,
rättshjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande
rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och
Gentekniknämnden.
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som tidigare skett
inom utgiftsområdet. Vår rättsstat är beroende av att de rättsvårdande
myndigheterna kan verka i praktiken.
Särskilt polisens situation måste förändras. Närpolisverksamheten ska
säkerställas och utvecklas. Närpoliskontoren ska hållas öppna i betydligt
större utsträckning än idag och arbetsmetoderna med ett problemorienterat
arbetssätt inom polisen ska utvecklas. Personalförsörjningen inom polisen
kräver utökade resurser. För att säkerställa den fastlagda ambitionsnivån för
polisens verksamhet måste antalet utbildningsplatser utökas kraftigt. Till
skillnad från regeringen vill Kristdemokraterna att det ska finnas 19 000
poliser år 2006. Resurser måste avsättas så att de som genomgår
polisutbildningen kan anställas på polismyndigheterna. Regeringens
nuvarande budgetanslag tillåter inte att alla som idag studerar till poliser kan
anställas. De riskerar att gå arbetslösa innan de kan erbjudas anställning.
Detta samtidigt som behovet av nya poliser är akut.
Åklagarväsendet bör stärkas så att beredskap finns för ett ökat antal
ärenden till följd av att fler poliser kommer i tjänst. Antalet platser för
utbildning av nya åklagare måste öka.
Läget är allvarligt inom domstolsväsendet. De pågående nedskärningarna
är ett hot mot rättssamhället. Kristdemokraterna har motsatt sig regeringens
reformeringsarbete som innebär att stora delar av bland annat inlandet
urholkas på domstolar och därmed också polis, åklagare och advokater.
Kristdemokraterna vill att en utvärdering av de genomförda och beslutade
förändringarna av tingsrättsorganisationen ska göras innan ytterligare
tingsrätter läggs ned. Utvärderingen ska inte uppdras åt Domstolsverket.
Särskilda åtgärder måste vidtas för att minska den oacceptabelt stora volymen
av balanserade mål i kammarrätterna och Regeringsrätten.
Inom kriminalvården måste resurser avsättas för påverkansprogram, fler
motivationsavdelningar och förberedelser för utslussning av de intagna efter
avtjänad strafftid. Antalet häktesplatser och platser för sluten ungdomsvård
måste öka.
Kristdemokraterna vill även uppmärksamma det lokala brottsförebyggande
arbetet. För att långsiktigt lyckas med målet att minska brottsligheten lokalt
och skapa trygghet för kommuninnevånare och företag behövs resurser till
kommunala insatser.
Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet utökas med 1 000 miljoner
kronor för år 2002, 1 000 miljoner kronor 2003 och 1 000 miljoner kronor
2004.
Utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Tabell 21: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Inom utgiftsområdet ingår utrikes- och säkerhetspolitik och det avser
bidrag till vissa internationella organisationer, fredsfrämjande
verksamhet, information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt Europainformation. Även Sveriges
utrikesförvaltning och utlandsrepresentation ligger inom detta
utgiftsområde.
Kristdemokraterna motsätter sig regeringens förslag att anslaget för
utrikesförvaltningen flyttas från utgiftsområde 5 till utgiftsområde 1 och att
den läggs under Regeringskansliets myndighet och stabsorganisation.
Vi motsätter oss även de planerade nedläggningarna av Sveriges
ambassader i Tunisien, Peru, Heliga Stolen, Libanon och Kuwait. I tider av
globalisering och ökad internationalisering stryper Sverige viktiga
utrikespolitiska och strategiska internationella kontaktytor och vänskapsband.
Detta anser vi kristdemokrater är både orimligt och obegripligt. Därför anslår
vi utöver regeringens budgetförslag 35 miljoner varje år 2002-2004 för att
bevara de utpekade ambassaderna, liksom för att kunna upprätta fler
beskickningar i Öst- och Centraleuropa.
Utgiftsområde 6. Totalförsvar
Tabell 22: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila
försvaret, Kustbevakningen, Statens räddningsverk,
Sprängämnesinspektionen, vissa nämnder samt stödverksamhet till det
militära och det civila försvaret. Här ingår även fredsfrämjande
verksamhet med svensk trupp utomlands.
Kristdemokraterna motsatte sig de omfattande nedskärningar av Försvars-
maktens fredsorganisation som den socialdemokratiska regeringen och
Centerpartiet föreslog i prop. 1999/00:30 Det nya försvaret. Riksdagen
beslutade den 30 mars 2000 i huvudsak enligt propositionen.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 2002 att de nuvarande
anslagen 6:1 Förbandsverksamhet och beredskap m.m. och anslaget 6:2
fredsfrämjande truppinsatser slås samman till ett anslag. Detta kan innebära
onödig konkurrens beträffande fördelningen av medel till reguljär
förbandsverksamhet och fredsfrämjande truppinsatser. Kristdemokraterna
avslår således denna sammanslagning.
För att långsiktigt kunna möta utökade krav på internationell verksamhet,
gränskontroll och miljöskydd till sjöss bör Kustbevakningens resurser
förstärkas. Kristdemokraterna avsätter 50 miljoner kronor under anslag 7:1
för detta ändamål.
Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd
Tabell 23: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt
utvecklingssamarbete samt samarbete med Central- och Östeuropa.
Kristdemokraterna anser att det svenska biståndet ska öka. Drastiskt ökade
ambitioner är nödvändigt bl a inom det humanitära biståndet, globala
miljöprojekt, arbetet för att stärka respekten för mänskliga rättigheter och en
demokratisk samhällstradition, det säkerhetsfrämjande området,
fattigdomsbekämpningen (skuldavskrivningar m m), samt insatser för att
hindra spridningen av sjukdomar som aids, tuberkulos och malaria i såväl
utvecklingsländer som delvis i vårt eget närområde kring Östersjön.
Regeringen anger att enprocentsmålet skall uppnås när de statsfinansiella
förutsättningarna för detta föreligger. Kristdemokraterna anser att det finns
skäl och möjligheter för en ytterligare ökad biståndsnivå. Vi anslår därför 2,7
miljarder kronor mer än regeringen under treårsperioden, för att år 2004
avsätta 0,92 procent av BNI.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 600 miljoner kronor för år 2002,
700 miljoner kronor för år 2003 och 1 400 miljoner kronor för år 2004.
Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar
Tabell 24: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdena Migrationspolitik,
Integrationspolitik, Storstadspolitik och Minoritetspolitik.
Statsbidrag har sedan budgetåret 1995/96 lämnats till vissa kommuner i
framförallt storstadsregionerna för att stimulera till insatser i vissa
bostadsområden. Kristdemokraterna avvisar projektets förlängning som skulle
innebära ett anslag om 230 miljoner kronor år 2003. Kristdemokraterna
motsatte sig inrättandet av en ny integrationsmyndighet. Trots motstånd från
fem av riksdagens partier genomdrev Socialdemokraterna beslutet om
inrättandet av myndigheten.
Kristdemokraterna föreslår en nedläggning av Integrationsverket från den
1 juni 2002. Vissa uppgifter övertas av Migrationsverket, ombudsmannen för
etnisk diskriminering samt Riksförsäkringsverket.
Sammantaget innebär våra förslag att ramen minskas med 43 miljoner
kronor år 2002, 297 miljoner kronor år 2003 och 69 miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Tabell 25: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdena Hälso och sjukvårdspolitik,
Folkhälsopolitik, Barnpolitik, Handikappolitik, Äldrepolitik,
Socialtjänstpolitik och Forskningspolitik.
Kristdemokraterna anser att sjuk- och tandvårdsförsäkring på sikt bör
samordnas. För detta ändamål bör en utredning skyndsamt tillsättas. Det är i
det sammanhanget lämpligt att även frågan om kostnader för hjälpmedel tas
med.
Under de senaste åren har den enskildes tandvårdskostnader stigit
dramatiskt. Kristdemokraterna känner oro för att många tvingas avstå
nödvändig tandvård, på grund av de höga kostnaderna. I avvaktan på en
utredning om att slå samman sjuk- och tandvårdsförsäkringen tillför vi 100
miljoner kronor per år under åren 2002-2004.
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag som innebär att landstingen
skall ansöka om pengar för att minska vårdköerna. Vi anser att pengarna
istället, enligt fördelningsprincipen, skall utgå till samtliga landsting. Det
är
viktigt att landstingen själva får besluta om hur man på bästa sätt organiserar
sin verksamhet.
Kristdemokraterna anser att funktionshindrade skall kunna delta i
samhället på lika villkor och accepterar därför inga nedskärningar på
handikappområdet. Regeringen har sänkt anslaget för bilstöd senast i och med
höstbudgetpropositionen. Detta har resulterat i att personer med
funktionshinder nekas bilstöd, långt innan årets utgång, med hänvisning till
att det saknas pengar. För att på ett bättre sätt tillgodose behovet av bilstöd
ökar vi anslaget med 20 miljoner kronor per år under åren 2002-2004.
Kristdemokraterna anser dock att det bör skapas en större flexibilitet mellan
de olika systemen för bilstöd, färdtjänst samt utökad tillgänglighet i
kollektivtrafiken.
Från år 2002 förelås en extra satsning om 100 miljoner kronor på
stimulansbidrag till kommunernas arbete med anhörigvårdare.
Kristdemokraterna vill minska de stora skillnaderna i äldreomsorgsavgifter
mellan olika kommuner. Regeringens förslag om ett nationellt
förbehållsbelopp (finansierat under utgiftsområde 25) är endast ett första steg
till rättvisa för de äldre. Till hösten återkommer Kristdemokraterna med ett
taxeförslag som innebär mindre skillnader mellan kommunerna och rimliga
nivåer för de äldre. För detta ändamål har medel tillförts kommunsektorn
under utgiftsområde 25.
Det avtal som slöts mellan staten och Landstingsförbundet i april 2001 om
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen mellan åren 2001 och 2004 har inte
fått den utformning som begränsar den ekonomiska risken för
landsting/regioner till en rimlig nivå. Vi kristdemokrater kan inte acceptera en
utveckling där läkemedelskostnaderna riskerar att ekonomiskt tränga ut andra
delar av landstingets vård och omsorg.
Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 153 miljoner kronor år 2002,
153 miljoner kronor år 2003 samt med 53 miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Tabell 26: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning vid arbetsoförmåga.
Regeringen har tidigare under några år minskat anslaget till rehabilitering.
Det har varit missriktat, eftersom resurser som satsas betalar sig mångdubbelt.
Enligt regeringens egen utredning ger varje krona satsad på rehabilitering i
längden minst nio kronor tillbaka. Kristdemokraterna anser att den nya
rehabiliteringsförsäkring som föreslås i SOU 2000:78 i alla väsentliga
huvuddrag bör genomföras från den 1 juli 2002. Totalkostnaden ökar under
det första året men åren därefter innebär reformen en nettovinst i form av
lägre utbetalningar av sjukpenning och förtidspension. Inga dynamiska
effekter eller förändringar i skattebasen finns inräknat i detta.
Vi föreslår att sjukförsäkringen skall innehålla två karensdagar med ett
högriskskydd på 10 dagar per år.
Den ersättningsgrundande inkomsten (SGI) skall beräknas på
snittinkomsten under de två senaste åren. Skattepliktiga förmåner samt
semesterersättning skall vara SGI-grundande.
Kristdemokraterna förespråkar en ny modell för trafikförsäkringen, enligt
finsk modell, där samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor
förs över till trafikförsäkringen. Enligt detta alternativ avlyfts det
offentliga
kostnader på ca 4 miljarder kronor. Den besparing som uppstår återförs delvis
till trafikanterna genom sänkt fordonsskatt.
Sammantaget kan utgiftsområdesramen minskas med 5 990 miljoner
kronor år 2002, 7 285 miljoner kronor år 2003 och 9 475 miljoner kronor år
2004.
Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Tabell 27: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ekonomisk familjepolitik.
Kristdemokraterna har tidigare påpekat att regeringen har genomfört en rad
orimliga försämringar inom utgiftsområdet. Vi anser att inkomstprövningen i
änkepensionen skall tas bort. Vidare skall inte fritidsfastighet ingå i
inkomstprövningen för bostadstillägg.
Regeringen föreslår i prop. 1999/2000:91 Efterlevandepensioner och
efterlevandestöd till barn, att en förlängning av omställningspensionen från
sex till tio månader skall ske år 2003. Samtidigt aviseras en förlängning till
tolv månader 2005. Kristdemokraterna anser att omställningspensionen skall
återställas till tolv månader i ett steg år 2002. För att förbättra för de sämst
ställda pensionärerna föreslår Kristdemokraterna ett höjt pensionstillskott
med 200 kronor per månad år 2002. Därmed får de ekonomiskt sett sämst
ställda pensionärerna del av de förbättringar som garantipensionen väntas ge
år 2003. Från 2003 får samtliga pensionärer en skattesänkning med 250
kronor per månad till följd av det höjda grundavdrag som Kristdemokraterna
föreslår.
Ramen för utgiftsområdet utökas med 1 920 miljoner kronor år 2002 och
med 1 213 miljoner kronor år 2003 och med 1 320 miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Tabell 28: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ekonomisk familjepolitik.
Kristdemokraterna hävdar familjens rätt att avgöra barnomsorgsform
inklusive egen omsorg i hemmet. Tillsammans med Moderaterna, Centern
och Folkpartiet har vi presenterat ett gemensamt alternativ till regeringens
maxtaxereform. Barnomsorgskontot föreslås införas från och med den 1/1
2002.
Garantinivån i föräldraförsäkringen föreslås höjas i två steg till 200 kronor
per dag år 2004. Från 2002 föreslås nivån bli 150 kronor per dag.
Kristdemokraterna förstärker även den barnrelaterade delen i bostadsbidraget
inom utgiftsområde 18. För de barnfamiljer som berörs betyder det ca 300
kronor mer i månaden.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens förslag att åter införa
kontaktdagarna eftersom vi har drivit frågan om ett återinförande sedan de
togs bort 1995. År 2004 vill vi ge föräldrarna möjlighet att ta ut två
kontaktdagar per barn och år för barn mellan 4 och 15 år. Redan 2002 införs
dessa kontaktdagar för barn mellan 4 och 12 år. Föräldrarna kan även välja att
spara kontaktdagarna till året därpå. Kristdemokraterna avvisar således
regeringens förslag som endast innebär en kontaktdag per barn och år för barn
mellan 6 och 11 år.
På motsvarande sätt som inom utgiftsområde 10 föreslås ett nytt
beräkningssätt för SGI, vilket leder till att kostnaderna för
föräldraförsäkringen kommer att minska. Kristdemokraternas samlade
familjepolitik framgår av avsnitt 7.3.
Jämfört med regeringen utökas ramen för utgiftsområdet med 640,5
miljoner kronor år 2002, med 300,5 miljoner kronor år 2003 och med 450,5
miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 13. Arbetsmarknad
Tabell 29: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdet Arbetsmarknadspolitik.
En viktig strukturreform för bland annat en bättre lönebildning är ökad
finansieringsgrad i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Arbetslöshetens kostnader synliggörs genom en högre a-kasseavgift, och den
enskilde kompenseras mer än väl genom sänkt inkomstskatt.
Kristdemokraternas förslag att öka självfinansieringsgraden till 33 procent
inom en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring gör att anslaget till
detta utgiftsområde kan minska kraftigt.
Det är nödvändigt att förändra nuvarande regelverk för
arbetslöshetsförsäkringen för att undanröja sådant som hindrar människor från
att ta de jobb som ändå finns och erbjuds. I dag förlorar den arbetslöse i vissa
lägen ekonomiskt, eller vinner väldigt lite, på att ta ett ledigt jobb jämfört
med att uppbära arbetslöshetsersättning i kombination med övriga
bidragssystem.
Kristdemokraternas samlade förslag om ökade resurser för fler tjänster
inom vård, omsorg och skola samt företags- och tillväxtfrämjande åtgärder
beräknas också leda till att trycket på arbetslöshetsersättningen kan minska
något.
Idag finns det ett 30-tal olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och varje
åtgärd har sitt eget regelverk. För att frigöra resurser för arbetsgivare,
arbetssökande och arbetsförmedlingar krävs att regelsystemen för de
arbetsmarknadspolitiska programmen förenklas och att antalet åtgärder
minskar. Vi avvisar regeringens arbetsmarknadspolitiska åtgärd om
flyttningsbidrag med hänvisning till att flyttningar i allt väsentligt sker
oavsett
ekonomisk stimulans.
Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 8 810 miljoner kronor år 2002,
med 10 500 miljoner kronor år 2003 och med 10 150 miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 14. Arbetsliv
Tabell 30: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar utgifter för politikområdena Arbetsliv,
Jämställdhet och Effektiv statsförvaltning.
Kristdemokraterna föreslår besparingar på Arbetarskyddsverket,
Arbetslivsinstitutet och Medlingsinstitutet.
Sammantaget kan ramen minska med 136 miljoner kronor för år 2002,
med 146 miljoner kronor för år 2003 och med 146 miljoner kronor för år
2004.
Utgiftsområde 15. Studiestöd
Tabell 31: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Samtliga anslag under utgiftsområdet tillhör politikområdet
Utbildningspolitik som redovisas under utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning.
För att värna om utbildningskvaliteten eftersträvar Kristdemokraterna en
jämn långsiktig utbyggnad av högskolan och vi förespråkar av den
anledningen en annan utbyggnadstakt än regeringen. Denna justering innebär,
trots ett förbättrat studiestöd, att resurser frigörs till andra satsningar inom
såväl detta utgiftsområde som utgiftsområde 16.
Kristdemokraterna anser att förutsägbarhet och likvärdighet ska prägla
studiestödssystemet. Regeringen genomför under detta år ett reformerat stu-
diestödssystem som innebär ett litet steg mot ett mer enhetligt system, men
det finns fortfarande stora brister. Kristdemokraternas förslag tar hänsyn till
den enskilde studenten och innebär ekonomiska förbättringar för såväl
högskolestudenter och övriga vuxenstudenter som för gymnasiestudenter.
Varje studerande som erbjuds en utbildningsplats erbjuds även en god
studiefinansiering.
Sammantaget innebär förslagen att utgiftsramen för utgiftsområdet
minskas med
766 miljoner kronor år 2002, 332 miljoner kronor 2003 samt utökas med
654 miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning
Tabell 32: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar utgifter för skolväsendet, vuxenutbildning,
kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning.
Kristdemokraterna anslår 4 221 miljoner kronor utöver regeringens anslag
nästa år, resurser som kommunerna bland annat kan använda för att förstärka
kvaliteten och genomföra goda förändringar inom grund- och
gymnasieskolan. Denna satsning återfinns under utgiftsområde 25. Vi avvisar
regeringens förslag om maxtaxa inom barnomsorgen liksom den centralstyrda
skolsatsning som regeringen budgeterar under detta utgiftsområde.
Kommunerna bör i stället, genom höjt generellt statsbidrag, själva ha
möjligheten att prioritera mellan de områden som är mest angelägna i
kommunen. Dessa två förslag förklarar huvuddelen av de minskade utgifterna
på detta utgiftsområde.
Utbyggnaden av antalet högskoleplatser bör ske i en takt som det finns
sökande till och som organisationen mäktar med, så att inte utbildningens
kvalitet blir lidande. Idag finns många tomma platser och stora svårigheter att
upprätthålla god kvalitet på dem som tagits i bruk och utbyggnaden av antalet
högskoleplatser bör därför ske med en jämn och hög takt. Även fördelningen
av högskoleplatser bör ses över. Kristdemokraterna anser att en del av den
akademiska högskolans nya platser istället bör satsas inom yrkeshögskolan
(kvalificerad yrkesutbildning). För att ge lärosätena ytterligare resurser till
kvalitetsfrämjande åtgärder anser vi att lärosätena i Sverige, på det sätt som
sker i många andra länder, ska tillåtas sälja utbildningsplatser till utländska
intressenter.
Regeringen bygger även ut forskningen under kommande år. Liksom
övriga högskolesatsningar måste även denna utbyggnad ske i jämn takt med
bibehållen kvalitet. Kristdemokraterna värnar om den akademiska friheten
och vill minska den statliga centralstyrningen. Därför anser vi att
resurstilldelningen till lärosätena för ämnesdisciplinär s.k. fakultetsforskning
bör öka.
Kristdemokraterna har agerat för att Ekeskolan och Hällsboskolan skall få
finnas kvar och vi avsätter medel till det under detta utgiftsområde.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 6 091 miljoner
kronor år 2002, 7 143 miljoner kronor år 2003 och 8 171 miljoner kronor år
2004.
Utgiftsområde 17. Kultur, medier och trossamfund
Tabell 33: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdena Kulturpolitik, Ungdomspolitik
och Folkrörelsepolitik samt delar av politikområdena Mediepolitik,
Finansiella system och tillsyn, Utbildningspolitik och Forskningspolitik.
Kristdemokraterna föreslår flera satsningar inom detta utgiftsområde,
framför allt inom de tre kulturområdena Teater, dans och musik, Museer samt
Kulturella mötesplatser. Kulturen får inte begränsas till en avgränsad sfär
utan måste genomsyra samhällets alla delar och nå alla människor. Därför
satsar vi särskilt på till exempel den regionala kulturen, de fria grupperna och
de kulturella mötesplatserna. Vi gör även extrasatsningar på museerna som
under en längre tid blivit förbigångna.
Böckernas och läsningens betydelse kan inte underskattas. För att främja
läsningen föreslår Kristdemokraterna, utöver läsfrämjande åtgärder, en
sänkning av momsen på böcker från dagens 25 procent till 6 procent.
Förslaget beskrivs i avsnittet om skatteförändringar.
Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens
beräkning utökas med 50 miljoner kronor årligen den kommande
treårsperioden.
Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Tabell 34: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdena Bostadspolitik och Regional
samhällsorganisation samt del av politikområdena Ekonomisk
familjepolitik samt Miljöpolitik.
Det största anslaget inom utgiftsområdet är bostadsbidraget.
Kristdemokraterna anser att de individuella inkomstgränserna som
bidragsgrund för bostadsbidragen skall slopas och den bidragsgrundande
bostadsytan i bostadsbidraget öka. Detta tillsammans med höjning av den
barnrelaterade delen av bostadsbidraget med 100 kr per barn gör att
Kristdemokraterna under treårsperioden tillför drygt 2 miljarder kronor till
denna anslagspost. Därmed gynnas de familjer som har en sämre ekonomisk
situation.
Det andra större anslaget inom utgiftsområdet är räntebidraget. Avgörande
för utfallet av anslaget är räntenivån. I Kristdemokraternas budgetförslag
reduceras denna anslagspost men kompenseras av en sänkning av
fastighetsskatten. Vidare avvisar Kristdemokraterna regeringens nya förslag
om ett femårigt investeringsbidrag för byggande av hyreslägenheter. Istället
föreslås en sänkning av skatten på boende i motsvarande omfattning. Vidare
bör den statliga fastighetsskatten på sikt göras om till en kommunal avgift för
kommunens självkostnad för nyttjandet av en fastighet. Kristdemokraterna
föreslår i nuläget att fastighetsskatten endast tas ut på en tredjedel av
markvärdet över 150.000 kronor och skattesatsen sätts till 1 procent för
flerfamiljshus och 1,2 procent för egnahem. I kombination med att
Kristdemokraterna finansierar en varaktig frysning av taxeringsvärdena på
2000 års nivå innebär detta en kraftig sänkning av fastighetsskatten.
De lokala investeringsprogrammen bör avvecklas i snabbare takt än vad
regeringen aviserat. Programmen har utsatts för stark kritik från Riksdagens
revisorer m fl och kan inte anses uppfylla den kristdemokratiska principen om
subsidaritet då besluten om bidragen centraliseras till Miljödepartementet.
Kristdemokraterna menar att inga ytterligare medel ska avsättas för lokala
investeringsprogram. En mindre del av regeringens föreslagna anslag bör
dock omfördelas till en ny anslagspost för förbättrad inomhusmiljö,
allergisanering av bostäder och skolor m.m.
Ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens proposition kan minska
med 756 miljoner kronor för år 2002, 1 331 respektive 792 miljoner kronor
för åren 2003 och 2004.
Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling
Tabell 35: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdena Regionalpolitik respektive delar
av IT, tele och post.
Trots att vi upplevt en ny flyttvåg från landsbygden har regeringen varit
passiv på det regionalpolitiska området. Att skapa förutsättningar för en
livskraftig utveckling i hela landet för människor i alla åldrar och med
arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål för
den kristdemokratiska regionalpolitiken.
Regionalpolitiken kan inte ses isolerad och därför måste den statliga
sektorspolitiken ta regionalpolitisk hänsyn.
Kristdemokraterna avvisar vissa delar av regeringens IT-satsning som
budgeterats på detta utgiftsområde, vilket leder till ett minskat resursbehov.
Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet minskas med 250 miljoner
kronor 2002, 450 miljoner kronor 2003.
Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård
Tabell 36: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdet Miljöpolitik och del av
politikområdet Forskningspolitik.
På detta område finns uppenbara skäl till förstärkningar efter en lång tid av
nedrustning. Arbetet med att uppnå riksdagens 15 miljökvalitetsmål kräver de
närmaste åren stora resurser. Kristdemokraterna vill därför ytterligare
förstärka den ökade resurstilldelning som föreslås i propositionen för
miljöarbetet. Jämfört regeringens miljöpolitik vill vi särskilt betona vikten av
en sammanhållen syn på sjö- och skogskalkning. Försurningen ökar
fortfarande och det finns därför ett stort behov av nykalkning.
Kalkningsanslaget bör för den skull förstärkas och förutom sjökalkning bör
skogskalkning nu föras in under detta utgiftsområde.
Vid sidan av detta finansierar Kristdemokraterna en sänkning av energi-
skatten med 1,50 kronor per liter för alkylatbensin, som utgör ett
miljövänligare alternativ för småbåtar, motorsågar m.m.
Utgiftsområdets ram bör utökas med 50 miljoner kronor för år 2002, 50
miljoner kronor för år 2003 och med 50 miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 21. Energi
Tabell 37: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdet Energipolitik.
Beslutet om stängning av Barsebäcks första reaktor innebär nya årliga
kostnader för staten. Kristdemokraterna anser att kärnkraften skall avvecklas,
men i takt med att förnybara energislag kan fasas in. Beslutet om
kärnkraftsavvecklingen har tagits utan grundläggande konsekvensanalyser
beträffande ekonomi och miljö. Dessutom finns idag inte förnybar
elproduktion i den omfattning som krävs för en förnuftig utfasning av
kärnkraften.
De ökade koldioxidutsläpp som blivit följden av stängningen av Barsebäck
1 är ett stort hot mot miljön och förstärker växthuseffekten. Satsningar på
forskning och utveckling av alternativa energislag är därför mycket
angelägna. Det har dock visat sig att delar av omställningsprogrammet har
gett litet resultat och regeringen har därför tvingats dra ner på anslagen.
Kristdemokraterna anser att medlen i första hand skall satsas på
energieffektivisering och att finna metoder att öka el- och värmeproduktion
baserad på förnybara energislag.
Sverige är numer även en del av en öppen och internationell elmarknad.
Sammantaget bör utgiftsramen för år 2002 minska med 225 miljoner kronor,
för år 2003 med 200 miljoner kronor och för 2004 med 200 miljoner kronor.
Utgiftsområde 22. Kommunikationer
Tabell 38: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar polititikområdena IT, tele och post respektive
Transportpolitik, samt del av politikområdet Miljöpolitik.
Den svenska basnäringen och därmed tillväxten och välfärden är starkt
beroende av goda kommunikationer. Transportsektorn bör dessutom ses som
en egen näring som kan vinna andelar i andra länder med svenskt miljö- och
säkerhetstänkande.
Det är anmärkningsvärt att regeringen efter alla uttalanden som gjorts på
området inte heller presenterar några satsningar på infrastrukturen i
vårpropositionen. Regeringen säger nu att det finns behov av
ambitionshöjningar inom infrastrukturområdet men skjuter återigen besluten
framför sig till den kraftigt försenade infrastrukturpropositionen.
Regeringens oförmåga och saktfärdighet på kommunikationsområdet
innebär att eftersläpningarna i de uppställda investeringsplanerna ökar
ytterligare både för vägar och järnvägar. Bara för vägunderhållet överstiger
eftersläpningen nu 13 miljarder kronor enligt Vägverket. En gräns som
passerats gör att regeringen nu tillåter och medverkar till en ren
kapitalförstöring. Återhämtningen kommer att bli kostsammare ju längre
regeringen väntar. Kristdemokraterna anser att återhämtningen av
vägunderhållet måste påbörjas nu. Dessutom måste fler projekt med alternativ
finansiering sättas igång. Det skulle innebära att en rad angelägna vägbyggen
kan starta snabbare.
För att järnvägen skall kunna utvecklas och nuvarande standard
upprätthållas krävs omfattande investeringar i såväl underhåll som utbyggnad
av nya sträckor. En mycket stor andel av tågförseningarna kan härledas till
bristande resurser hos Banverket. En rad flaskhalsar måste byggas bort för att
järnvägen skall kunna utgöra ett fullgott transportalternativ både för
passagerare och gods.
Kristdemokraterna föreslår därför en storsatsning på det nu snabbt
förfallande svenska väg- och järnvägsnätet. För nyinvesteringar och
reinvesteringar avsätts under perioden 2002-2004 8,5 miljarder kronor mer än
vad regeringen föreslagit.
Vid sidan av satsningarna på infrastrukturen finansierar Kristdemokraterna
en sänkning av skatten med 35 öre per liter på miljöklass 1 dieseln, Europas
renaste diesel. Detta har stor betydelse för den svenska åkerinäringen,
samtidigt som det minskar det ekonomiska intresset att föra in billig och
miljömässigt sämre diesel från utlandet.
Posten AB har drabbats hårt ekonomiskt till följd av att regeringen inte
skött förhandlingarna med bolaget på ett acceptabelt sätt utan pålagt bolaget
omfattande samhällsuppgifter utan rimlig ersättning. Kristdemokraterna vill
betona det orimliga i att Posten AB ännu inte fått ett nytt avtal vad gäller den
grundläggande kassaservicen.
Ramen för utgiftsområdet bör jämfört med regeringens beräkning utökas
med 2 000 miljoner kronor år 2002, 2 000 miljoner kronor år 2003 samt 4 500
miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Tabell 39: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdena omfattar verksamheterna jordbruk, fiske,
trädgårdsnäring, rennäring, djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor,
skogsnäring samt högre utbildning och forskning som rör vård och
nyttjande av biologiska naturresurser.
Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av
åkermarken för livsmedelsproduktion. Förutsättningarna för jordbruket ska
vara lika konkurrensvillkor med omvärlden. Skatter och avgifter på el och
diesel behöver av konkurrenshot harmoniseras med övriga EU-länder.
Återförandet av skatten på handelsgödsel till jordbruket måste genomföras.
Detta är en förutsättning för att jordbruket ska finnas kvar som basnäring i
hela landet och möjliggör ett fullt utnyttjande av befintliga EU-ersättningar.
Sammantaget innebär våra skatteförslag att jordbrukets skattebörda årligen
minskar med drygt 700 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag på
området.
Kristdemokraterna vill också tillskjuta jordbruket resurser till ett
omfattande åtgärdsprogram för landsbygdens miljö och struktur, motsvarande
det belopp regeringen misslyckats med att förhandla sig till i tidigare
förhandlingar med EU.
Ett antal förhållanden och angelägna åtgärder påkallar en omfördelning av
anslagen inom utgiftsområdet. Förenklade regelverk leder till minskat
medelsbehov för jordbruksverket liksom en reformering av
distriktsveterinärorganisationen. Extra resurser behöver satsas på ett
återupprättande av skördeskadeersättningen. Medel bör avsättas för
återinförandet av avbytartjänst. Vidare kräver Norrlandsjordbrukets utsatta
situation särskilda stödåtgärder. Utöver detta får skogsbruket med
Kristdemokraternas förslag en förstärkning genom de kalkningsinsatser som
redovisats under utgiftsområde 20.
Ramen för utgiftsområdet bör jämfört med regeringens beräkning utökas
med 548 miljoner kronor för år 2002, 268 miljoner kronor år 2003 och 48
miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 24. Näringsliv
Tabell 40: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar politikområdena Näringspolitik, Utrikeshandel,
export och investeringsfrämjande samt Konsumentpolitik. Inom
utgiftsområdet finns också anslag som ingår i politikområde
Forskningspolitik.
Inriktningen av Kristdemokraternas näringspolitik vilar på kunskapen om
att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att individer, familjer och
företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila
regler. Det privata näringslivet har varit, är, och kommer att vara ryggraden
för Sveriges välfärd.
Det sammantagna näringsklimatet skapas genom skatte-, energi-,
arbetsmarknads- och näringspolitiken, tillsammans med den övergripande
ekonomiska politiken, och måste inriktas på att identifiera och undanröja
existerande hinder för startande och utvecklande av företag.
Samhällets kostnader för tillväxthämmande regler är betydande. Priset
betalar medborgarna, främst i form av sämre levnadsstandard och begränsad
valfrihet. Regeringens utfästelser om att snabbt underlätta för företagarna
genom att genomföra Småföretagsdelegationens 71 förslag har inte infriats
trots återkommande löften från regeringens sida.
Kristdemokraterna föreslår besparingar på vissa myndigheter under
utgiftsområdet. Konkurrensverket tilldelas ökade resurser. Beträffande den s k
Östersjömiljarden anser vi fortfarande att programmet bör avvisas av
riksdagen. Kristdemokraterna förordar generella åtgärder för att förbättra
företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till vissa företag
och
till vissa regioner.
Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 310 miljoner kronor år 2002,
270 miljoner kronor år 2003 och med 280 miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner
Tabell 41: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och
landsting.
Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver de
medel regeringen anslår för att täcka in den högre ambitionsnivå som
Kristdemokraterna har, bland annat vad gäller antalet vårdplatser, och
möjligheten för kommunerna att införa enhetstaxa i äldreomsorgen.
Kommunerna bör fritt få använda pengarna för den centralstyrda skolsatsning
som regeringen vill genomföra. Dessa tillskott bör dessutom omfördelas
tidsmässigt så att de snabbare kommer kommunerna till del. Tillskottet i
generella statsbidrag bör vara 4,5 miljarder kronor år 2002, 3,5 miljarder år
2003 samt 2,5 miljarder kronor år 2004. Netto innebär det en resursökning för
kommunsektorn med 3 miljarder kronor över treårsperioden, jämfört med
regeringens förslag.
Kristdemokraterna föreslår i denna motion en rad åtgärder som får
ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn. Dessa effekter regleras i
enlighet med finansieringsprincipen, vilket påverkar ramen för
utgiftsområdet. Se avsnitt 8 i denna motion för en utförligare redovisning av
de effekter som påverkar kommunsektorn. I en särskild motion med
anledning av regeringens skrivelse Utvecklingen i den kommunala sektorn
(skr. 2000/2001:102) utvecklas Kristdemokraternas syn på kommunsektorns
resurs- och reformbehov och utmaningar mer utförligt.
Ramen för utgiftsområdet kan sammantaget ökas med 4 221 miljoner
kronor år 2002, med 1 626 miljoner kronor år 2003 och ökas med 954
miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor m.m.
Tabell 42: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden och
oförutsedda utgifter. Från och med 1998 ingår även Riksgäldskontorets
provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning.
Kristdemokraterna föreslår en ökad utförsäljning av statliga företag under
den kommande perioden med 80, 45 respektive 45 miljarder kronor mer än
vad regeringen räknar med åren 2002-2004, vilket i kombination med de
övriga sammantagna budgetsaldoförstärkningarna för åren 2002-2004
minskar upplåningsbehovet jämfört med regeringens politik. Över
treårsperioden minskar statsskulden med ca 180 miljarder kronor mer än med
regeringens politik.
Den positiva effekten på statsskuldsräntorna till följd av
Kristdemokraternas budgetpolitik gör att ramen, enligt regeringens i
budgetpropositionen redovisade känslighetsantaganden och kalkylräntor, kan
minskas med 2,4 miljarder kronor år 2002 och åren därefter med 6,1
respektive 8,4 miljarder kronor. Hänsyn har då tagits till att utförsäljningarna
som helhet inte kan göras i början av respektive år. För år 2002 antas att
utförsäljningarna, räknat som genomsnitt, kan äga rum vid halvårsskiftet, och
för 2003 och 2004 vid skiftet mellan första och andra kvartalet. Vidare har
beräknats att statens inkomster av aktier (inkomsttitel 2411) kommer att
minska med 620 miljoner kronor år 2002, 2,1 miljarder kronor år 2003 och
3,2 miljarder kronor år 2004.
Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 2 395 miljoner
kronor år 2002, 6 087 miljoner kronor år 2003 och 8 427 miljoner kronor år
2004.
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Tabell 43: (Miljoner kronor 2002 2003 2004 )
Kristdemokraterna föreslår, av lätt insedda skäl, ingen förändring av
ramen för detta utgiftsområde. I en särskild motion för utgiftsområdet har
Kristdemokraterna i samband med riksdagens budgetbehandling hösten
1998 redovisat den principiella hållning Kristdemokraterna anser att
Sverige bör ha när det gäller den svenska medlemsavgiftens storlek i EU:s
långsiktiga budgetarbete.
Kristdemokraterna anser att det av riksdagen antagna målet för den
svenska EU-budgetpolitiken behöver kompletteras. Den nuvarande
målsättningen innebär bl a att Sverige skall verka för en effektiv och
återhållsam budgetpolitik inom unionen. Målen innebär även att Sverige skall
verka för en förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s
budgetmedel. Något mål om att Sveriges bidrag till EU:s budget, räknat som
avgiften per person, borde minska har dessvärre inte antagits.
Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet behöver kompletteras med ett
sådant mål.
TABELL 11.1 PRELIMINÄR FÖRDELNING AV UTGIFTER PÅ UTGIFTSOMRÅDEN OCH
UTGIFTSTAK ÅREN 2002-2004
11.2 Tabell 44: (Utgiftsområde 2002 2003 2004 )
11.3 Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten omfattar från och med
år 1999 endast inkomstbaserade ålderspensionsförmåner.
Kristdemokraterna står som ett av fem partier bakom den
pensionsuppgörelse om det nya pensionssystemet som träffats och
beslutats i riksdagen under våren 1998. Därmed har vi inte några
ändringsförslag vad avser det nya pensionssystemet.
11.4 Budgeteringsmarginalen
Regeringen räknar med en budgeteringsmarginal på 2,3 miljarder kronor
för år 2002 och 4,1 respektive 15,8 miljarder kronor för år 2003 och 2004.
Detta är för år 2002 och 2003 hela 6,8 respektive 13,1 miljarder kronor
lägre är de belopp som regeringen räknade med i budgetpropositionen för
sex månader sedan. Regeringen fortsätter därmed att avlägsna sig från den
budgetdisciplin som den tidigare sagt sig värna om. Tanken med
budgeteringsmarginalen var att den enbart skulle vara en buffert för att
klara makroekonomiska och demografiska förändringar, samt den
osäkerhet som följer av systemet med anslagssparande och anslagskredit.
Men nu ska alltså enligt regeringen "budgeteringsmarginalen även
omfatta utrymmen för framtida reformer på budgetens utgiftssida." Detta
står i bjärt kontrast mot de principuttalanden som gjordes i 1997 års
budgetproposition: "Den [budgeteringsmarginalen] ingår alltså inte i
saldoberäkningar och liknande och kan inte heller tas i anspråk för nya
utgifter utan att finansieringen garanteras i särskild ordning. Farhågor
att budgeteringsmarginalen skulle försvaga budgetdisciplinen är alltså
ogrundade." (Prop. 1996/97:1)
Regeringen har budgeterat med en snäv marginal för innevarande år och de
kommande två åren. Ursprungligen var dessa marginaler mer tilltagna, men
genom utgiftsreformer har de successivt sänkts. Detta har tvingat regeringen
till de panikartade åtgärder för att klara utgiftstaket som tidigare år
huvudsakligen drabbade biståndet och senare arealbidragen inom
jordbrukssektorn. Detta visar tydligt att regeringen inte har en
tillfredsställande kontroll på statsutgifterna.
Kristdemokraterna menar att detta är en helt felaktig användning av
budgeteringsmarginalen, som strider mot alla de intentioner regeringen själv
angivit i tidigare propositioner. Budgeteringsmarginalen ska enbart vara en
buffert för att klara makroekonomiska och demografiska förändringar, samt
den osäkerhet som följer av systemet med anslagssparande och anslagskredit.
Kristdemokraterna föreslår därför en utökning av budgeteringsmarginalen
med 360 respektive 1 119 miljoner kronor åren 2002-2003. För år 2004
föreslår vi en minskning med ca 4,4 miljarder kronor. Därmed kommer
budgeteringsmarginalen inte att medge något ytterligare reformutrymme, utan
enbart vara tillräckligt stor för att makroekonomiska och demografiska
förändringar ska kunna klaras inom utgiftstaket.
11.5 Utgiftstak för staten
I de ovanstående tre avsnitten har vi redogjort för våra förslag till
preliminär fördelning av medel per utgiftsområde åren 2002-2004, att vi
står bakom det regeringen föreslår vad gäller ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten, samt vår syn på budgeteringsmarginalen.
Kristdemokraternas förslag till nettoförändring av utgiftsområden
(exklusive statsskuldsräntorna) och budgeteringsmarginal gör att utgiftstaket
för år 2002 bör vara 12 miljarder kronor lägre än vad regeringen föreslagit, 20
miljarder kronor lägre för 2002 och 24 miljarder kronor lägre för år 2004. Det
statliga utgiftstaket bör därmed fastställas till 802 miljarder kronor år 2002,
824 miljarder kronor år 2003 och 852 miljarder kronor år 2004.
11.6 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av summan av det statliga
ut-giftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för
interna transaktioner mellan stat och kommun. Kombinationen av
Kristdemokraternas förslag till lägre utgiftstak för staten men ett större
utrymme för kommunsektorn ger en nettoförändring av det offentliga
utgiftstaket med -9 miljarder kronor år 2002, -19 miljarder kronor år 2003
och -25 miljarder kronor år 2004. De interna transaktionerna mellan stat
och kommun antas netto vara oförändrade i förhållande till regeringens
förslag.
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn
redovisas på total nivå i tabell 11.2.