med anledning av prop. 2000/01:19 Bättre förutsättningar för värdepapperisering
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen beslutar att tillstånd inte skall krävas för
finansieringsverksamhet som drivs av ett aktiebolag eller av en
ekonomisk förening, om verksamheten består i att i begränsad omfattning
förvärva fordringar och medel för verksamheten inte löpande anskaffas
från allmänheten.
Bakgrund -
värdepapperisering
Värdepapperisering (VP) innebär kortfattat att ett företag,
ofta en bank eller annat kreditinstitut, skiljer ut en del av sina
tillgångar, oftast lån, från övriga tillgångar och finansierar
dessa med ge ut obligationer eller certifikat. Det vanliga är att
banken eller kreditinstitutet, i det här fallet benämnd som
originatorn, säljer fordringen till ett specialföretag, som i sin
tur finansierar köpet med obligationsemissioner.
VP, som är vanligt i många, främst anglosaxiska, länder har hittills varit
ovanligt i Sverige (detta om man bortser från bostadsinstitutens finansiering,
som kan sägas vara en form av VP). Orsaken är främst att de specialföretag
som förvärvar fordringarna betraktas som kreditmarknadsbolag, vilket
innebär att bolaget omfattas av lagen om kapitaltäckningskrav.
Det finns flera skäl till varför ett ökat inslag av VP skulle vara positivt för
den svenska kreditmarknaden. Från bolagens, främst bankernas, synpunkt
torde det vara positivt att kunna bredda sin finansieringsbas då deras
huvudsakliga finansiering idag består av kort inlåning. Det ger också ökade
möjligheter för originatorn att förändra tillgångsstrukturen, i det här fallet
mot
minskad balansomslutning och ökad soliditet. Kapital frigörs, och utan
kapitaltäckningskrav skulle kapitalkostnaden för en given mängd krediter
minska. Sammantaget beräknas detta ge en stabilare och mer effektiv och
flexibel kreditmarknad. Prissättningen av kreditrisker blir dessutom mer
effektiv. Eftersom VP också leder till att kreditrisker omfördelas i ekonomin,
från institutioner vars stabilitet är av stor vikt för samhällsekonomin, främst
banker, till institut som är mindre känsliga för kreditförluster, torde
stabiliteten i det finansiella systemet öka.
Det finns således skäl till att genomföra de lagändringar som krävs för att
inslaget av VP skall öka på den svenska kreditmarknaden.
I propositionen föreslår regeringen att kapitaltäckningskravet
för specialföretagen skall upphävas genom att dessa bolag
undantas från tillståndskravet, d.v.s. tillsyn och därmed
kapitaltäckningsregler, som normalt gäller för
kreditmarknadsbolag. Vi är i stort sett positiva till detta
förslag. Däremot vänder vi oss emot vissa formuleringar i
förslagstexten, som enligt vår uppfattning riskerar att försvåra
möjligheterna till VP i Sverige.
I propositionen står det att förslaget gäller specialföretag, vars verksamhet
består i "att vid enstaka tillfällen förvärva fordringar och medel för
verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten".
Regeringen motiverar begränsningen till EG-rätten, där ett företag som
löpande finansierar sin verksamhet från allmänheten är att betrakta som
kreditinstitut. Genom att inte tillåta löpande finansiering kan inte bolaget
definieras som kreditinstitut, och ett undantag i enlighet med propositionen är
därmed möjligt. I likhet med Svenska Bankföreningen anser vi emellertid att
detta inte motiverar formuleringen "vid enstaka tillfällen" när det gäller
förvärv av fordringar som berör balansräkningens tillgångssida, och som
därmed inte berörs av EG-rätten.
För att inte omöjliggöra regelbundna, om än begränsade i omfattning,
överföringar av fordringar från kreditinstitut till specialbolag bör därför
formuleringen "vid enstaka tillfällen" ersättas av "i begränsad omfattning".