Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mer djupgående följa upp beredskapssituationen beträffande påfrestningar för det civila samhället.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utarbeta fungerande samarbetsplaner för offentliga och frivilliga organisationers insatser vid svåra påfrestningar för det civila samhället.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utarbeta vilka kvalitetskrav som Energimyndigheten bör ställa angående ledningsgator i samband med nätkoncessioner.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att lägga fram förslag om hur el- och teleförsörjningen skall säkras då samhället är utsatt för svåra påfrestningar i fred.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att beredskapen för vattenöversvämningar måste öka.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det bör övervägas om privata radiokanaler borde omfattas av samma avtalsbestämmelser som public service-företagen när det gäller utsändning av myndighetsmeddelanden.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en vidareutveckling av KRISSAM-projektets informationssamverkan bör kunna övervägas på regional och nationell nivå i arbetet för bättre informationsberedskap i det svenska samhället.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regelverket bör förtydligas så att personalresurser som nu endast får användas vid höjd beredskap i viss utsträckning kan få tas i anspråk även vid svåra påfrestningar.
Skrivelsens innehåll
I regeringens skrivelse "Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred" ges den årliga redovisningen om hur beredskapsläget är vid eventuella svåra samhälleliga påfrestningar. Underlaget för redovisningen är främst departementala sektorsgenomgångar.
I skrivelsen behandlas bl a kommunal räddningstjänst, hälso- och sjukvård, polisverksamhet, stöd med totalförsvarsresurser, informationsfrågor, terrorism, elförsörjning, telekommunikationer, radio och TV, försörjning med vatten, massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige, översvämningar och dammbrott, allvarlig smitta, nedfall av radioaktiva ämnen, kemikalieolyckor och större olyckor till sjöss med allvarligare utsläpp som följd, oljeförsörjning och kraftiga störningar på samhällsekonomin.
Svår påfrestning
Enligt rapporten (Ds 1998:32) "Skyldigheter och befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i fred" utgör en svår påfrestning inte en enskild händelse i sig, exempelvis en olycka, ett sabotage etc, utan är ett tillstånd som kan uppstå när en eller flera händelser utvecklar sig eller trappas upp till att omfatta flera delar av samhället. Tillståndet är av sådan omfattning att det uppstår allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner eller att det hotar grundläggande värden av olika slag i samhället och kräver att insatser från flera olika myndigheter och organ samordnas för att kunna hantera situationer och därmed begränsa konsekvenserna.
Vid den planering för att förebygga och ha beredskap mot svåra påfrestningar vilken pågått under några år har bl a konstaterats att sådan planering skall vara en del av myndigheternas reguljära ansvarsområde och inte avse totalförsvarsverksamhet, även om särskilt Försvarsmakten kan bidra med betydande resurser då en svår påfrestning inträffat.
Kristdemokraterna instämmer i regeringens påpekande att det nya säkerhetsbegreppets innebörd innebär att samhällets sårbarhet ökat och att hotbilden blivit en annan än tidigare. Det finns därför all anledning att mer djupgående följa upp beredskapssituationen när det gäller påfrestningar för det civila samhället och att utarbeta fungerande samarbetsplaner för offentliga och frivilliga organisationers insatser vid sådana situationer. Reglerna måste vara sådana att samarbetet underlättas och inte förhindras.
Elförsörjningen
Av de beskrivningar som regeringen gör i sin skrivelse 2000/01:52 om beredskapen inom olika sektorer, är det påfallande hur skörheten inom den ena sektorn efter den andra har sin grund i svagheter inom elförsörjningssystemet och telekommunikationssystemet. Som exempel kan nämnas hälso- och sjukvården med sitt behov av elektricitet till den elektrotekniska utrustningen, polisverksamheten med sitt behov av fungerande tele- och IT-kommunikationer, radio och TV med behovet av att kunna kommunicera, varna och informera, försörjningen med vatten med behovet av att kunna pumpa upp vatten och rena det, översvämningar och dammbrott då slussar kan behöva stängas och/eller öppnas, kemikalieolyckor då skadade behöver tas om hand m.m.
Energimyndigheten är funktionsansvarig myndighet för funktionen Energiförsörjning och nätmyndighet enligt ellagen (1997:857). I uppgiften ingår bl a tillsyn av nätverksamhet och leveranskoncessioner.
Elavbrott vid oväder
Fredstida störningar i elförsörjningen, som drabbar elkunder i form av elbortfall, sammanhänger oftast med fel i elnäten på landsbygden på grund av storm eller snöoväder.
Under den senaste månaden har tusentals människor i vårt land varit utan elektricitet under flera dygn. Orsaken har varit kraftigt snöfall med nedfallande träd och ledningar som följd. På bilder i media har vi kunnat se åtskilliga träd liggande över elledningar. I anslutning till det kaos som uppstod fungerade inte heller telekommunikationerna.
Man kan ställa sig frågan om standarden på det förebyggande underhållet av ledningsgatorna behöver förbättras eller om myndighetskraven efterlevs i betryggande omfattning. Genom ett kvalitetsinriktat förebyggande underhåll av ledningsgatorna bör det vara möjligt att nå högre leveranskvalitet. Kostnaderna för detta förebyggande underhåll blir betydligt mindre i jämförelse med andra lösningar som utbyte av luftledningar eller byte till jordkabel.
Kristdemokraterna anser därför att det finns skäl att utarbeta vilka kvalitetskrav som Energimyndigheten bör ställa angående ledningsgator i samband med nätkoncessioner för att minimera elavbrott i samband med t ex snöoväder.
Det moderna samhällets skörhet
Ovanstående händelser visar hur skört det moderna samhället är och pekar på behovet av fungerande katastrofplaner. Trots att regeringen påpekar (sid 38) att Sverige har ett av världens säkraste elsystem måste snabba insatser vidtas för att förebygga långvariga elavbrott. Vi kristdemokrater anser att den åtgärd som snarast behöver vidtas är att se över beredskapen vad gäller el- och telefunktionerna. Regeringen bör därför tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att framlägga förslag om hur el- och teleförsörjningen skall säkras då samhället utsätts för svåra påfrestningar i fred.
Kristdemokraterna anser också, speciellt med tanke på de svåra vattenöversvämningarna som drabbat vårt land under år 2000, att beredskapen för sådana översvämningar måste öka. Särskilt utsatta områden behöver kartläggas för att katastrofsituationer skall kunna förebyggas och undvikas.
Mobila kommunikationer vid katastrofer
Det är av största vikt för medborgarnas trygghet att samhället har väl fungerande kommunikationer för hantering av olyckor och katastrofer m.m. För att polis, räddningstjänst och sjukvård med flera på bästa sätt ska kunna fullgöra sina livsviktiga uppgifter krävs goda kommunikationer såväl inom respektive organisation som mellan organisationer.
I moderna digitala radiosystem är det nu möjligt för olika användargrupper att fungera oberoende av varandra, samtidigt som det finns stora möjligheter till samkommunikation i de fall man önskar det. Den moderna tekniken ger också möjlighet att prioritera i radiotrafiken vilket är särskilt angeläget vid katastrofer som branden på Hisingen i Göteborg eller vid Estonias förlisning.
Kristdemokraterna finner det märkligt att regeringen i skrivelsen ej har beaktat den moderna teknik som idag finns tillgänglig. Regeringen beslutade ju att den 17 augusti 2000 inleda en upphandlingsprocess av ett radiokommunikationssystem baserat på TETRA-standard. I vår kommittémotion 2000/01: Fö208 i anslutning till regeringens budgetproposition hösten 2000 hävdar vi att upphandlingsarbetet bör bedrivas snabbt eftersom många samhällsviktiga myndigheter är i behov av nya radiosystem inom en snar framtid.
Information vid katastrofer
Under senare år har antalet radio- och TV-kanaler ökat. Detta har inneburit att mönstren för hur människor tar del av medieutbudet har förändrats. Flera lokala radiokanaler har många unga lyssnare. Vid olika katastrofer är det viktigt att söka nå så många medborgare som möjligt. Enligt lokalradiolagen skall lokalradion kostnadsfritt sända varningsmeddelanden om en myndighet begär det. Kristdemokraterna anser att när koncessionerna ska prövas eller omprövas för de privata radiokanalerna bör det övervägas om inte dessa radiokanaler borde omfattas av samma avtalsbestämmelser som public service-företagen när det gäller utsändning av myndighetsmeddelanden. Syftet är att söka nå så många människor som möjligt med viktiga meddelanden vid akuta situationer.
Informationsberedskap
Många kommuner har ännu ej säkerställt att kommuninvånarna regelbundet kan informeras om på vilket sätt de skall nås av varning och information i samband med allvarliga olyckshändelser.
Informationsresurserna på lokal och regional nivå måste därför ses över. Vid en akut och svår påfrestning på samhället är det oftast väldigt bråttom att få ut rätt information. SPF (Styrelsen för psykologiskt försvar) ska enligt sin instruktion på begäran av en myndighet också ge stöd och hjälp i informationsarbetet.
SPF:s centrala resurser är dock begränsade i fredstid för att kunna ge stöd vid s k svåra påfrestningar till regionalt och lokalt arbete. Svagheten ligger bl a i att det kan vara svårt att åstadkomma en tillräckligt uthållig och kompetent resursorganisation på regional och lokal nivå. En möjlighet att förstärka informationsarbetet lokalt och regionalt skulle kunna vara att utveckla informationssamverkan mellan kommuner, länsstyrelse, landsting, polis m fl, i likhet med det s k KRISSAM-projektet i Kronobergs län.
KRISSAM (Krissamverkan) är ett projekt som främst syftar till att allmänheten skall kunna nås av snabb och korrekt gemensam information från de lokala och regionala samhällsinstitutioner som främst berörs av en extraordinär händelse. Projektet som redan provats bygger på en enkel telefonlösning samt att de olika institutionernas informationsresurser samverkar i ett enkelt datornätverk. Systemet är enkelt och billigt men fordrar viss utbildningsinsats för att alla aktörer skall bli samspelta. Svagheten är dock att det inte finns någon färdig organisation för detta ändamål. Kristdemokraterna anser att en vidareutveckling av KRISSAM-projektets informationssamverkan bör kunna övervägas på regional och nationell nivå i arbetet för bättre informationsberedskap i det svenska samhället.
För att stärka de centrala myndigheternas möjligheter att ge stöd vid svåra påfrestningar anser Kristdemokraterna att regelverket bör förtydligas så att personalresurser som nu endast får användas vid höjd beredskap i viss utsträckning kan få tas i anspråk även vid svåra påfrestningar. Ett sätt kan vara att ge berörda beredskapsmyndigheter möjligheter att genom beredskapskontrakt kunna ta personella resurser i anspråk vid en svår påfrestning.
Stockholm den 18 januari 2001
Åke Carnerö (kd)
Margareta Viklund (kd)
Jan Erik Ågren (kd)
Amanda Agestav (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Fanny Rizell (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Mats Odell (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Inger Strömbom (kd)
Ulf Björklund (kd)