1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall
införa allmän värnplikt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
skall avskaffa det särskilda bidraget för underkläder för kvinnor samt att
ge Försvarsmakten i uppdrag att anskaffa trosor och behå.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
skall ge Försvarsmakten i uppdrag att anskaffa utrustning och materiel
som är framtagen, utprovad och anpassad till både kvinnor och män.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
skall ge Försvarsmakten i uppdrag att genomföra en systematisk
undersökning i syfte att införskaffa kunskap om kvinnors erfarenheter av
att göra värnplikt och arbeta inom Försvarsmakten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
skall ge Försvarsmakten i uppdrag att årligen utvärdera vilken effekt
åtgärderna mot sexuella trakasserier har gett.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lag
(1999:133) så att även de värnpliktiga omfattas av lagen om
diskriminering på grund av sexuell läggning.
Bra för försvaret, Sverige
och jämställdheten
Vänsterpartiet anser att Sverige skall införa allmän värnplikt,
vilket innebär att både kvinnor och män skall omfattas av
totalförsvarsplikten. Allmän värnplikt är bra för försvaret,
för Sverige och för jämställdheten. Av tradition är militärer
män. Kvinnornas väg i den militära sfären har varit krokig
och full av kulturella och formella hinder. Året 1980
påbörjade de första kvinnorna på frivillig grund sin militära
utbildning. Då kunde kvinnor endast utbildas inom
Flygvapnet och som befäl. Det var först 1989 som den
svenska försvarsmaktens alla yrkesområden blev öppna för
kvinnor och inte förrän 1995 som reglerna ändrats så att
kvinnor kan fullgöra sin värnplikt utan att vara
befälsuttagna. I dagsläget är det 200-300 kvinnor som gör
värnplikten. De utgör cirka 1 % av samtliga värnpliktiga.
Ungefär en fjärdedel av dessa kvinnor brukar gå vidare till
officersutbildningarna, vilket innebär att de utgör cirka 10 %
av officersaspiranterna.
Det nya försvaret
Vänsterpartiet har länge kämpat för att nedrusta och
omstrukturera försvaret. Denna process har nu påbörjats
genom riksdagens beslut att minska försvarsbudgeten och att
ge Försvarsmakten en ny inriktning med nya uppgifter. Det
nya försvaret skall, förutom att försvara landet och hävda vår
territoriella integritet, också i större utsträckning än tidigare
bidra till fred och säkerhet i omvärlden och stärka samhället
vid svåra påfrestningar i fred. I dag är det ytterst få kvinnor
som ingår i Försvarsmaktens internationella styrkor.
Väpnade konflikter och kriser drabbar den civila
befolkningen mycket hårt. Kvinnor och barn är särskilt
utsatta. Försvarsmaktens internationella uppdrag innebär att
ha kontakt med dessa människor, som ofta har varit med om
traumatiska händelser kopplade till militära handlingar. Det
var kvinnor som blivit våldtagna och misshandlade.
Kontakten med dem skulle ha kunnat underlättas av att fler
kvinnor ingår i de internationella insatserna. Dagens
värnpliktssystem försvårar Försvarsmaktens möjligheter att
rekrytera kvinnor till utlandstjänst, eftersom förutsättningen
för tjänsten är att man genomgått värnpliktsutbildningen.
Till det nya försvaret skall inte fler värnpliktiga tas ut än vad det finns
behov av. Det beräknas att det kommer att behövas cirka 18 000 värnpliktiga.
Under flera år har det i praktiken funnits ett urvalssystem för rekrytering, som
inneburit att många män inte behövt fullgöra sin totalförsvarsplikt. I
betänkandet "Totalförsvarsplikten" SOU 2000:21 presenterar1998 års
pliktutredning (Pliktutredningen) sitt förslag om hur ett nytt
totalförsvarspliktsystem skall se ut. Enligt detta bör Sverige bland annat ha en
allmän och obligatorisk mönstring för både kvinnor och män. Vidare
presenterar utredningen ett förslag om ett rekryteringssystem som består av
tre steg:
- förberedelser för prövning,
- prövning samt
- slutgiltig placering.
Detta innebär, precis som tidigare, att alla som mönstrar inte
kommer att bli uttagna och placerade på en befattning eller i
en verksamhet, men att urvalet för rekrytering görs av en hel
årskull av både kvinnor och män.
Allmän värnplikt
Motiven för allmän värnplikt bygger på den demokratiska
idén om att det militära våldsmonopolet skall ha en folklig
förankring. Alla samhällsgrupper skall vara representerade
inom Försvarsmakten. Risken med en rekrytering som inte
bygger på plikt, utan på ett frivilligt val, är att bara vissa
sociala och ekonomiska samhällsgrupper eller personer med
stort intresse för det militära söker sig till utbildningen inom
Försvars-makten. Detta gäller naturligtvis för så väl kvinnor
som män. Rekrytering som bygger på frivillighet ligger nära
idén om ett yrkesförsvar. Sedan länge har Sverige haft en
manlig värnplikt som bygger på den demokratiska idén om
allmän värnplikt. Enligt regeringens skrivelse 1999/2000:24
"Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet" pågår det ett
jämställdhetsarbete inom totalförsvaret sedan flera år. Det
står vidare att detta arbete huvudsakligen är "inriktat på att
genom olika åtgärder underlätta för kvinnor att delta på
samma villkor som män, samt att öka antalet kvinnor i
Försvaret". I skrivelsens inledning ställs följande frågor:
"Hur tas kvinnors kompetens tillvara? Är det inte slöseri att
halva begåvningsresursen inte används fullt ut? Vore det inte
utvecklande för kvinnorollen att i lika mått som männen ta
ansvar för samhällets utveckling (...)?" I linje med Försvars-
maktens nya inriktning, regeringens jämställdhetsarbete och
med hänvisning till ovanstående frågor, bör Sverige införa
allmän värnplikt. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
I ett långsiktigt perspektiv anser Vänsterpartiet att en allmän civil
samhällsplikt skall ersatta dagens totalförsvarsplikt.
Allmänna lösningar för
utrustning och materiel
Fler kvinnor i försvaret kräver allmänna lösningar och inte
särlösningar för kvinnorna. Den utrustning som finns att
tillgå för Sveriges värnpliktiga är enhetlig. Allt material som
t.ex. kalsonger, stridsbälte, kängor och hjälmar är framtaget,
utprovat och anpassat för män. En konsekvens av detta är att
kvinnor inom Försvarsmakten inte kan få sina underkläder
utdelade på samma villkor som för männen. I ett jämställt
försvar skall det vara en självklarhet att den utrustning som
finns att tillgå i förråd och liknande skall kunna passa all
personal. Därför bör regeringen avskaffa det särskilda
bidraget för underkläder för kvinnor och ge Försvarsmakten
i uppdrag att anskaffa trosor och BH. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
En annan konsekvens av att materiel och utrustning är anpassad efter män
är stridsbältet. Detta bälte löper över bysten och är inte ergonomiskt
anpassade för en kvinnokropp. En kvinna kan inte bära dessa stridsbälten utan
obehag. Andra exempel på utrustning som endast är anpassad till män är
kängor och hjälmar. En förutsättning för att kvinnor och män skall kunna göra
värnplikt och arbeta inom Försvarsmakten på lika villkor är att utrustning och
materiel framtages, utprovas och anpassas till både kvinnor och män. Därför
bör regeringen ge Försvarsmakten i uppdrag att anskaffa sådan utrustning och
materiel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kunskap och åtgärder för
jämställdhet
Sexuella trakasserier är ett allvarligt problem som finns
överallt i samhället. Denna typ av trakasserier är ett uttryck
för samhällets ej jämställda maktförhållande, där män som
grupp är överordnad kvinnor som grupp. En del i arbetet för
jämställdhet är att införskaffa och sprida kunskap om
sexuella trakasserier. Problemet med sexuella trakasserier är
särskilt stort inom Försvarsmakten. Därför är det viktigt att
Försvarsmakten fortsätter på den inslagna vägen att med stor
vakenhet, information och andra åtgärder försöka lösa dessa
problem. Ett led i detta arbete bör vara att Försvarsmakten
införskaffar kunskap om kvinnors erfarenheter av att göra
värnplikt och arbeta inom Försvarsmakten. Därför bör
regeringen ge Försvarsmakten i uppdrag att genomföra en
systematisk undersökning med ett sådant syfte. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Dessutom bör Försvarsmakten regelbundet följa upp resultatet av det egna
arbetet mot sexuella trakasserier. Genom att årligen utvärdera vilken effekt
åtgärderna mot sexuella trakasserier har gett, kan Försvarsmakten underlätta
och inrikta sitt fortsatta jämställdhetsarbete. Därför bör regeringen ge
Försvarsmakten i uppdrag att årligen genomföra en sådan utvärdering. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Projekt mot
främlingsfientlighet och
rasism
Rasismen i Sverige är inte stor, men den utgör ett allvarligt
hot mot demokratin. Diskriminering och
främlingsfientlighet, som är betydligt vanligare, finns över
allt i samhället. Det är allas vår uppgift att motverka den här
typen av värderingsyttringar. Det åligger såväl
Försvarsmakten och dess personal som andra myndigheter,
företag, skolor, etc. och deras anställda att reagera när någon
människa blir diskriminerad. Tidigare har Försvarsmakten
inte vidtagit några sammanhållna motåtgärder mot
främlingsfientlighet, rasism och nazism vare sig inom
utbildning eller andra områden. Under våren 2000 har dock
Försvarshögskolan presenterat ett förslag på ett sådant
sammanhållet åtgärdsprojekt. Förslaget innebär bland annat
att Försvarsmaktens personal, såväl fast anställd som
värnpliktiga, genom ökad information och utbildning skall
"bibringas kunskap om extremismens angrepp på den
svenska demokratin". Vidare skall Försvarsmakten förändras
"så att antalet befäl, civila och värnpliktiga med
invandrarbakgrund ökar". Försvarshögskolans framlagda
förslag är ett steg i rätt riktning för ett demokratiskt försvar
och för försvaret av demokratin.
Förbud av diskriminering
på grund av sexuell
läggning
I en undersökning som Försvarsmakten gjort visas att trots
att attityderna i samhället har förändrats på ett positivt sätt,
upplever 80 % av homosexuella försvarsanställda negativ
behandling på jobbet. År 1999 beslöt riksdagen i lag
(1999:133) att förbjuda diskriminering i arbetslivet på grund
av sexuell läggning (HomOL). Regeringen utsåg också
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning, HomO, som bl.a. har till sin uppgift att se till att
lagen (HomOL) följs samt att verka för att diskriminering på
grund av sexuell läggning inte heller förekommer på andra
områden i samhällslivet.
De som är anställda inom Försvarsmakten omfattas naturligtvis av denna
lagstiftning. Det gör dock inte de värnpliktiga på samma sätt. Den jargong
som finns inom det militära konserverar och bekräftar normer som att enbart
heterosexualitet är acceptabelt, vilket i sin tur leder till negativa attityder
mot
homosexuella, intolerans och homofobi. Heteronormativitet cementerar även
det patriarkala könsrollsmönstret som skapar fördomar kring manligt och
kvinnligt. För dem inom försvaret som själva är homosexuella blir detta en
ohållbar situation, då många inte vågar vara öppna kring sin sexuella läggning
eller könsidentitet utan istället utsätts för psykisk ohälsa och psykisk press.
Detta är till förfång för den annars positiva attitydutvecklingen i samhället i
övrigt. Att försvaret inte på ett tydligt sätt tagit itu med dessa frågor
påverkar
homosexuella personer negativt. För homosexuella ungdomar framstår också
värnplikten och försvaret som något väldigt negativt och utestängande.
Därför bör riksdagen begära att regeringen lägger fram förslag till ändring
av lag (1999:133) så att även de värnpliktiga omfattas av lagen om
diskriminering på grund av sexuell läggning.