Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förändringar rörande sotningsväsendet. Motivering
Förbränning av fossila bränslen kan medföra tjocka beläggningar i pannor och skorstenar. Annorlunda förhåller det sig med oljeeldningsanläggningar, där sotskiktet automatiskt bränns bort, när sotskiktet uppnått en tjocklek av några tiondels millimetrar. Något tjockt sotskikt kan aldrig uppstå.
Det är väl känt inom branschen att sotning av oljeeldningsanläggningar ej behövs av brandsäkerhetsskäl. En stark lobbyorganisation existerar dock och slår vakt om sotningsbranschens profitintressen.
Hela svenska folket får lida för att dessa profitintressen skall tillgodoses.
Förutom de direkta kostnaderna för sotningen, har man stora indirekta kostnader i form av mekaniskt slitage i skorstenarna, när stålborstar dras upp och ned i rören. Detta förkortar livslängden hos murade skorstenar och insatsrör av metall. I stället för att minska en obefintlig brandrisk kan i värsta fall på detta sätt en brandrisk uppstå, om stålborstarna medför att hål uppstår i rören.
Ytterligare en indirekt kostnad uppstår, när konsumenter måste ta ledigt från sina arbeten för att vara hemma och passa, när sotaren skall komma. Risk finns även att någon råkar andas in sotpartiklar och får allergiska besvär. Detta är ett icke obetydligt miljöproblem. En helt skadlig nationalekonomisk förlust för konsumenten uppstår, utan att någon som helst vinst kan påvisas.
Sverige är ett av de få länder, som fortfarande har kvar en generell sotningsplikt, även där sotning är obehövlig eller rent av skadlig. Redan på 1960-talet lät United States Department of Agriculture göra en opartisk undersökning om huruvida sotning av oljeanläggningar jämte skorstenar var nödvändig.
Stockholm den 4 oktober 2000
Helena Bargholtz (fp)