Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fond i samband med katastrofer. Motivering
Under sommaren 2000 översvämmades delar av södra Norrland. Oersättliga personliga värden, liksom miljövärden och kulturella värden, gick förlorade. Hus vattenskadades eller förstördes helt, tusentals människor förlorade tillgång till rent vatten och många isolerades eller blev tvungna att resa miltals extra på grund av raserade eller avstängda vägar och broar. Särskilt Västernorrland drabbades, vilket inte är konstigt med tanke på länets dåliga väg- och järnvägsstandard. Samtidigt gjorde allt från frivilliga, räddningstjänsten till kommuner och länsstyrelser enastående insatser för att rädda det som räddas kunde.
Nu ska notan betalas för återuppbyggnad av vägar, broar och hus, för material och arbete i form av sandsäckar, helikopterhämtningar, länspumpningar och sanering osv. Det är inte rimligt att enskilda personer, kommuner, Vägverket och Banverket m.fl. ska betala katastrofen ur egen ficka eller egen budget. Inte heller "kommunakuten" ska användas till den här typen av katastrofer. De budgetmedlen behövs alltför väl för att säkra äldreomsorg och skola och för att motverka låg tillväxt i kriskommunerna. Man kan inte ta från vissa utsatta för att ge till andra utsatta.
För att i det som beskrivits här ovan inte skall inträffa igen, när katastrofen är ett faktum, måste regeringen skapa en nationell katastroffond på förslagsvis en miljard kronor, som med fördel kan administreras av Räddningsverket. Till denna fond ska enskilda, företag och institutioner kunna vända sig då de helt oförskyllt drabbas av extraordinära kostnader eller förluster till följd av katastrofer. Nästa gång kanske det inte är översvämningar utan giftig gas som sprids och förorenar, kärnkraftverk som läcker eller vattendammar som brister. En sak kan vi vara säkra på: katastrofer händer.
Räddningsverket ska i sådana situationer obyråkratiskt kunna förskottera medel, gärna tillsammans med andra myndigheter och försäkringsbolag, för att ersätta de drabbade ekonomiskt och bidra vid sanering och återuppbyggnad. De försäkringsmässiga och juridiska aspekterna bakom en katastrof ska naturligtvis sedan utredas och ansvar utkrävas. Men av humanitära och moraliska skäl ska de som drabbas snabbt kunna få ekonomisk hjälp och inte som nu kanske få vänta i flera år tills allt är utklarat.
Stockholm den 2 oktober 2000
Gunilla Wahlén (v)