Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om åtgärder för att förebygga översvämningar.
Åtgärder mot översvämningar
Hälsingland, liksom andra delar av södra Norrland, drabbades hårt av den
senaste sommarens översvämningar. De flöden och vattennivåer som
uppmättes var dock ingalunda extrema utan kan betraktas som höga
flöden som återkommer med viss regelbundenhet. En titt bakåt i
statistiken för Hälsingland ger vid handen att med all sannolikhet kommer
området att drabbas av höga flöden även i framtiden. Oroande är dock att
översvämningarna tenderar att inträffa allt oftare under senare år. Det är
därför viktigt att insatser vidtas dels för att undvika liknande
översvämningar, dels för att förstärka handlingsutrymmet för olika
samhällsfunktioner i det fall översvämningar inträffar.
Som en första åtgärd bör de befintliga vattendomarna ses över. Många har
åtskilliga år på nacken och står inte i överensstämmelse med dagens situation.
Det är angeläget att vattendomarna mer än vad som skett hitintills tar hänsyn
till älven som ett system: således helhetssyn i stället för att se till damm för
damm.
Staten bör ansvara för att inrätta och utrusta ett antal regionala
översvämningsförråd i landet. Redan nu finns regionala oljeskyddsförråd och
kemförråd på strategiska platser i Sverige. Dessa olyckor är dess bättre rätt
sällsynta, men behovet av gemensam utrustning är stort om en skada inträffar.
Vanligare är de kraftiga översvämningar som sommaren 2000 visat prov på.
Höga vattenflöden kan dessutom drabba stora geografiska områden samtidigt.
Översvämningsförråd bör placeras strategiskt på platser där översvämningar
inträffar regelbundet. Hälsingland, t.ex. Bollnäs kommun där älvarna Ljusnan
och Woxnan möts, bör utgöra en sådan placering.
Kommunerna, och särskilt deras räddningstjänst, blir hårt belastade i
samband med översvämningar. Bättre flödesprognoser som visar vilka nivåer
som kan bli aktuella med utgångspunkt i de nederbördsprognoser etc. som tas
fram är angeläget. Flera myndigheter har idag datorprogram för
översvämningssituationer. Kommunerna saknar dock en samlad prognosbild
för att kunna vidta lokala åtgärder som förebygger skador. SMHI,
Lantmäteriet, Räddningsverket, SGU med flera borde kunna samordna och
utveckla instrument för kommunerna. Detta arbete bör samordnas med de
redan gjorda översiktliga översvämningskarteringarna.
När en kommun via Räddningsverket fått statsbidrag (så kallade skred-
och raspengar) för åtgärder i en älv måste en konsekvensutredning nedströms
älven genomföras. I nuläget har kommuner beviljats ersättning och vidtagit
åtgärder utan sådan konsekvensbeskrivning. På denna punkt bör ökad
samverkan eftersträvas.