1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som säkerställer
sotningsmonopolets avskaffande.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som säkerställer
borttagande av kravet på rengöring av imkanaler.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om förstärkt
brandskyddskontroll i enlighet med Sotningsutredningens förslag.
Sotningsmonopolet behövs inte
Det ligger i hög grad i fastighetsägarnas intresse att brandsäkerheten i
landets fastigheter är god. Det ligger likaså i fastighetsägarnas intresse att
värmeanläggningar fungerar effektivt och rökgångar m.m. rensas och
underhålls.
Vidare ligger det i fastighetsägarnas och övriga boendes intresse att
sotning och brandsäkerhetsbesiktningar kan ske smidigt, samordnat och
effektivt.
Idag tvingas fastighetsägaren anlita den av kommunen utsedda sotaren för
sotning av rökkanaler, eldstäder, imkanaler m.m. och den obligatoriska brand-
skyddskontrollen. Det är inte tillåtet för en fastighetsägare att sota själv,
eller
anlita annan lämplig person för att utföra sotningen.
Den lokala sotaren har monopol på sotning och säkerhetskontroller inom
sitt sotningsdistrikt. Det gör att varken pris eller kvalitetskonkurrens
förekommer, vilket starkt talar för att prisnivån är onödigt hög. Det gör också
att den enskilda fastighetsägaren inte har någon valfrihet, vilket hindrar
gemensamma uppköp av sotartjänster bland fastighetsägare och försvårar val
av lämpliga tidpunkter för sotning.
Onödiga kostnader som uppstår på grund av sotningsmonopolet drabbar
villaägare och hyresgäster i form av ökade boendekostnader.
Den obligatoriska sotningen av imkanaler tjänar inte uppenbart ett
säkerhetshöjande syfte. Denna sotning kostar ca 300 miljoner om året, men
utan att ge tydliga effekter.
Den totala kostnaden för sotning uppgår till 700-800 miljoner kronor i
Sverige, varför också blygsamma procentuella effektiviseringar kan ge stort
ekonomiskt utbyte för kunderna.
Frågan är väl utredd
Frågan om sotningsmonopolets avskaffande är vid det här laget väl
utredd. Den s.k. Sotningsutredningen föreslog redan 1998 som sitt
huvudförslag att fastighetsägaren själv, eller en person som han anlitade,
skulle ges rätt och möjlighet att genomföra sotning i fastigheten.
Fastighetsägaren, inte kommunen, skulle fortsättningsvis bära ansvaret för
sotningen.
I hus där tredje man riskerar att drabbas skall särskilda krav ställas på att
den som sotar har särskild kompetens. Räddningsverket skall närmare
föreskriva regler för detta och informera om hur och när sotning bör ske.
Samtidigt med sotningsmonopolets avskaffande menade utredningen att
brandskyddskontrollen borde förstärkas, varför inga säkerhetsrisker skulle
uppstå. Dessa säkerhetskontrollanter skall vara certifierade. Det skall enligt
förslaget åligga Räddningsverket att föreskriva vilken kompetens dessa
kontrollanter skall ha. Problem som upptäcks vid brandskyddskontrollen skall
redovisas till kommunen, som får tillsynsansvar, för eventuellt vidare
åtgärder.
Regeringen förhalar frågan
Sotningsutredningen föreslog för snart 2 år sedan att sotningsmonopolet
skulle avskaffas. Regeringen har dock ännu inte lagt förslag till riksdagen
i frågan. Detta trots att riksdagen på olika sätt uppmärksammat frågan.
Under tiden fortsätter sotningsmonopolet att kosta Sveriges hyresgäster
och fastighetsägare pengar, liksom onödigt arbete genom den nuvarande si-
tuationens bristande flexibilitet.
Svenska Kommunförbundet, SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund,
Hyresgästernas Riksförbund, HSB Riksförbund, Riksbyggen Ek Förening och
SBC begärde gemensamt i slutet av 1999 att sotningsmonopolet, liksom
kravet på sotning/rengöring av imkanaler, skulle slopas.
Riksdagen bör nu av regeringen begära förslag som säkerställer
sotningsmonopolets snara avskaffande; borttagande av kravet om
sotning/rengöring av imkanaler, samt förstärkt brandskyddskontroll.