1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genomföra en inventering av skadade objekt eller objekt av
natur- eller kulturvärde i farozonen för översvämningar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra ersättningsfrågans reglering till föremål för en
översyn.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra en översyn av landets vattendomar i syfte att
undersöka konsekvenserna av regleringarna och
vattenregleringsföretagens ersättningsskyldighet.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om översyn av räddningstjänstbegreppet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att initiera forskning kring översvämningsorsaker.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda lämpligheten i att inrätta en katastroffond i Sverige.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra en översyn av svensk älvsäkerhet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skyndsamt bör fatta beslut i Tetra-frågan.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att följa upp och utvärdera 1999 års upprepade och omfattande
elavbrott.
10.
1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.
Inledning
Riksdagen har med anledning av prop 1998/99:74 beslutat att målet för
det civila försvarets verksamhet och för utformningen av resurserna ska
vara att
- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa
de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga
vid ett väpnat angrepp och krig i vår omvärld,
- bidra till fred och säkerhet i omvärlden och
- stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på
samhället i fred.
Dessa mål har sedan brutits ned i ett antal funktionsmål. Enligt den
redovisning regeringen gör i prop. 2000/2001:1 utgiftsområde 6 är
Överstyrelsen för civil beredskaps (ÖCB) bedömning att funktionernas
samlade faktiska förmåga vid utgången av 1999 i nuvarande omvärldsläge
är godtagbar. Det innebär att brister och störningar nedsätter
handlingsförmågan men att uppgifterna i huvudsak kan lösas. Dock
förutsätter samtliga funktioner att det finns fungerande energiförsörjning
och telekommunikationer, d v s dessa faktorer är gränssättande för
funktionens faktiska förmåga.
Regeringen betonar att samhällets grundförmåga att klara extrema
fredstida situationer måste, till följd av den relativt långa
anpassningsperioden
med neddragning av beredskapsåtgärder som följd, emellertid stärkas alltmer.
Vi instämmer i detta och vill därför i denna motion peka på ett antal
sådana angelägna åtgärder för att förbättra säkerställandet av de viktigaste
samhällsfunktionerna och stärka samhällets förmåga att förebygga och
hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.
Översvämningarna
Sverige drabbas nästan årligen av översvämningar med stora skador som
följd. De stora nederbördsmängder som föll under juli i år ledde till stora
översvämningar i många vattendrag i södra Norrland och Dalarna.
Problemen började på allvar den 17 juli då små och medelstora vattendrag
snabbt fylldes och i första hand orsakade skador på vägar och broar samt
på bebyggelse nära vattendragen. Först påverkades de sjöfattiga
vattensystemen, men allteftersom vattenståndet i sjöarna steg ökade även
flödena i de sjörika vattendragen. Problemen förflyttades sedan till de
större vattendragen och nedströms i de stora vattensystemen.
Magasinen i de reglerade vattendragen i södra Norrland var fyllda efter
vårfloden och det myckna regnandet. Situationen förvärrades av att
magasinen började tappas av i samband med stor tillrinning för att förhindra
överdämning.
Årets översvämningar ledde till stora materiella skador och flera
personliga tragedier. Bara för att nämna några exempel kan man konstatera att
t ex skogsbolagets SCA:s kostnader för sommarens regn och
översvämningsskador uppgår till mellan fem och tio miljoner kronor. Detta
avser dels kostnader för reparation av egna skadade vägar, dels kostnader för
att man under perioden tvingades styra virkestransporter längre sträckor för
att kunna försörja industrin. SCA klarade med ett nödrop av att försörja
industrin under sommarens översvämningar. Tunadal, ett av Sveriges största
sågverk, var bara någon dag från att stängas på grund av råvarubrist.
Omfattande skador på vägnätet orsakades också. Svårast blev
konsekvenserna i de tre sydliga Norrlandslänen, Västernorrlands, Jämtlands
och Gävleborgs län. Totalt var vägnätet från Östergötland i söder till
Västerbotten i norr påverkat. De stora nederbördsmängderna ledde också till
åtskilliga avstängda och skadade vägar.
Vägverkets kostnader för att åtgärda skadorna på vägnätet kan delas upp i
två delar, dels kostnader av akut karaktär för att hålla de stora vattenmassorna
stången och förhindra alltför omfattande skador, dels kostnader för att
återställa vägnätet i det skick det hade före regnen.
De ekonomiska konsekvenserna kan ännu inte fastställas med full
säkerhet, men enligt de bedömningar som kunnat göras i augusti uppgår de
till:
Tabell 1: (Akuta insatskostnader 30 mkr )
Eftersom skadeundersökningarna fortfarande pågår finns en reservation
för att återställningskostnaden kan öka med upp till 80 mkr.
Många natur- och kulturvärden hotades och en del skadades till och med
som en följd av översvämningarna. Exempelvis fick Sveriges längsta träbro,
Vikbron, i Medelpad omfattande skador. Bron anses, enligt experter, vara en
bro av mycket stort nationellt värde. Carl Larsson-gården i Sundborn var
hotad men undgick skador. En inventering av skadade objekt eller objekt av
natur- eller kulturvärde i farozonen för översvämningar bör därför
genomföras. Erfarenheterna kan ge vägledning om lämpliga förebyggande
åtgärder. Vad som ovan sagts om att genomföra en inventering av skadade
objekt eller objekt av natur- eller kulturvärde i farozonen för översvämningar
bör ges regeringen till känna.
Reglera ersättningsfrågan
Ett hus i byn Torpshammar utanför Ånge hotade under översvämningarna
att rasa ned och bli en propp under bron i Torpshammar. För att rädda byn
och bensinstationen brände räddningstjänsten ned huset.
Enligt huvudregeln i räddningstjänstlagen är "den till vars förmån
ingreppet sker" ersättningsskyldig. Vattenregleringsföretagen, Vägverket och
Ånge kommun har bollat ersättningsfrågan mellan sig. Den enskilde
fastighetsägaren är nu hänvisad att i första hand söka pengar ur
vattenregleringsföretagens fond för översvämningsskador via miljödomstolen.
Detta är bara ett exempel på hur orimligt det är att ersättningsfrågan inte
är reglerad vid tidpunkten när beslutet fattas. Vi kan inte acceptera att
enskilda människor ska sitta emellan när olika myndigheter strider om vem
som har ansvaret. Det är helt orimligt och godtyckligt att enskilda eller
kommuner efteråt ska tvingas processa för att få sådana kostnader ersatta. I
USA kan presidenten exklusivt förklara ett område för nationellt
katastrofområde. Det innebär att kostnaderna täcks av federal ersättning till
75 procent respektive delstatlig ersättning till 25 procent. Problematiken
rörande ersättningsfrågans reglering måste uppmärksammas och bli föremål
för en översyn. Detta bör ges regeringen till känna.
Ompröva vattendomarna
Flöden i reglerade älvar inträffar mer sällan och kommer därför mer
överraskande än vad som är fallet i outbyggda system.
Överraskningsmomentet förstärks av att reglerade flöden ofta är orsakade
av regn under sommaren eller hösten medan de högsta oreglerade flödena
som regel är vårflöden. En försvårande omständighet är att det i regel är
svårare att förutse höga regnflöden än höga vårflöden.
Vattenregleringen leder till att vatten tappas ur magasinen när det behövs
för elkraftproduktion och lagras när det finns överskott. Utbyggnaden av
vattenkraften innebär därför att flödet i älven alltmer kommit att styras, även
om samspelet med naturen dock finns kvar. Det ställs på sin spets när
magasinen är fyllda och vatten måste tappas förbi dammarna. Om man inte
kan släppa fram vattnet då hotar dammhaverier, kanske med katastrofala
följder.
Vattendomarna utgör den rättsliga grunden för de reglerade vattendragen.
De beslutades av vattendomstolar, men handhas numera av miljödomstolarna,
och innehåller bl a bestämmelser om sänkningsgräns, dämningsgräns,
vattenhushållning, överdämningsrätt vid vissa situationer, olika bestämmelser
för olika årstider kan vara inskrivna m.m. Vattenregleringsföretagen är endast
ersättningsskyldiga i de fall de brutit mot vattendomar. Många vattendomar är
emellertid av så gammalt datum att vissa konsekvenser av regleringarna bättre
nu än vid tiden för domsluten kan bedömas.
Genom de omfattande vattenkraftutbyggnaderna har fiske och
naturvärden åsamkats mycket stora skador. Eftersom tillgången på fiskrika
sjöar och älvar historiskt sett varit viktig för bosättning och
utkomstmöjligheter, har även fornlämningar och andra kulturlämningar i
mycket stor utsträckning kommit att påverkas av vattenregleringarna. De
tidiga vattenkraftutbyggnaderna genomfördes under en tidsepok när miljö-
och fiskeintressen inte värderades på samma sätt som i nuläget. I ett nationellt
perspektiv utgör fiskbestånden i Norrlands inland en unik resurs som bör tas
till vara och utvecklas för att stimulera till ökad turism.
De första människorna i Norrland försörjde sig på jakt, fiske, vilda bär
och växter. Alltefter säsong och växlande tillgång på föda bytte man
lägerplats. Denna nomadkultur kom att prägla människans tillvaro i många
tusen år. Hur, när och varför fångstkulturen förändrades är några av de mest
angelägna frågorna för forskningen att söka svar på. Genom
vattenregleringarna har fornlämningar och andra kulturlämningar kommit att
friläggas av erosion, och stora värden riskerar att successivt utplånas om inte
skyndsamma åtgärder vidtas.
En översyn av landets vattendomar i syfte att undersöka konsekvenserna
av regleringarna och vattenregleringsföretagens ersättningsskyldighet borde
därför göras. Detta bör ges regeringen till känna.
Breddat räddningstjänstbegrepp
Idag ska staten ersätta kostnader för räddningstjänst. Detta har i praxis
givits en alltför snäv tolkning. Gävle kommun får nu processa eftersom
staten gjort gällande att de merkostnader som uppstod till följd av
snöovädret (bl a kostnader för mattransporter till skolbarn, äldre o dyl)
inte ska anses som räddningstjänst. Det är angeläget att frågan snart löses.
Det är varken rimligt eller motiverat att drabbade kommuner, beroende på
årstid och nederbörd, behandlas olika i detta avseende.
Räddningstjänstbegreppet bör därför ses över. Detta bör ges regeringen
till känna.
Genom planering före samt effektiva och relevanta insatser under en akut
översvämningssituation kan skadorna dock begränsas. Översvämningskartor
är ett hjälpmedel i detta arbete och visar vilka områden som hotas av
översvämning vid höga flöden. SMHI utför på uppdrag av Räddningsverket
en översiktlig översvämningskartering längs delar av de svenska
vatttendragen. Karteringen påbörjades under 1998 och planeras pågå i fem år.
Målet är att kartera ca 1000 mil (cirka 10 procent) av landets vattendrag. De
översiktliga kartorna är avsedda för övergripande planering av
räddningstjänstens arbete och som underlag för kommunens översiktsplaner.
Översvämningskarteringen omfattar naturliga flöden i både reglerade och
oreglerade vattendrag, men inte flöden uppkomna genom t ex dammbrott och
isdämningar. Översvämningskarteringen är en viktig åtgärd för att finna
instrument som kan bidra till att översvämningsskador kan förebyggas. Ett
annat viktigt led i det förebyggande arbetet är att öka kunskaperna om
orsakerna till översvämningar. Det är därför angeläget att forskning kring
översvämningsorsaker initieras. Detta bör ges regeringen till känna.
Nationell katastroffond
Enligt experter kommer vi i framtiden att drabbas av fler
nederbördsperioder, liknande den i somras. Detta p g a de
klimatförändringar som vi idag kan förutse, som en följd av
växthuseffekten. Av den anledningen bör Sverige besluta om att starta en
fond, som kan utnyttjas vid naturkatastrofer.
Fonden ska täcka skador som vi inte kan teckna försäkringar mot. En fond
som växer under de år som den inte behöver utnyttjas. Regeringen bör därför
utreda lämpligheten i att inrätta en katastroffond i Sverige.
Andra frågor av betydelse för att stärka
samhällets grundförmåga att klara extrema
fredstida situationer
Dammsäkerhet
I juli 1997 inträffade en översvämningskatastrof i Polen, Tjeckien och
Tyskland. Stora områden i Ungern, Rumänien, Slovakien och Vitryssland
berördes också. Över en miljon människor drabbades. 137 000 personer
evakuerades och ett 100-tal miste sina liv. Översvämningarna orsakades
av extremt höga nederbördsmängder under kort tidsrymd vilket innebar
att många dammar brast. Dessa nederbördsmängder och flöden var inte
förutsedda och hade inte beräknats då de aktuella dammarna byggdes.
Dimensionerade flöden överskreds vid några tidpunkter med mer än 200
procent.
Svensk älvsäkerhet bygger på en dimensionering baserad på den högsta
avrinningen med ett påslag av 10-20 procent. Detta motsvarar i regel ett flöde
med en återkomsttid av ca 100 år. Det är uppenbart att de regnmängder och
flöden som vi nu sett exempel på under senare tid både i Centraleuropa och i
Sverige kan komma att överstiga de värden som hittills gällt för svenska
dammar och älvar.
Innan dammraset vid Aitik, strax söder om Gällivare i september i år,
hade någon större olycka aldrig tidigare inträffat i Sverige. Etthundrafemtio
meter av dammvallen mellan den inre och yttre dammen hade rasat. För att
minska trycket på dammvallarna valde gruvledningen att släppa ut en miljon
kubikmeter kopparhaltigt vatten. I dagsläget finns endast fem gruvdammar
kvar i drift: Aitik och Laisvall i Norrbotten, Boliden i Västerbotten,
Garpenberg vid Dalälven samt Zinkgruvan vid Vättern. De fyra förstnämnda
ägs av gruvbolaget Boliden. Utomlands har 31 allvarliga gruvdammsolyckor
regi-
strerats sedan 1970.
Sannolikheten för ett dammbrott i Sverige har ökat. Om ett sådant
inträffar får det katastrofala konsekvenser för människor, miljö och
bebyggelse. Svensk älvsäkerhet blev föremål för översyn 1995 och bör därför
ånyo ses över. Detta bör ges regeringen till känna.
Nationellt räddningsnät
Räddningstjänstens olika enheter använder sig av olika
kommunikationssystem, vilket gör att det kan uppstå problem att
kommunicera vid stora räddningsaktioner. Dels stör systemen varandra,
dels kan olika enheter tvingas samsas om en enda kommunikationskanal.
Så skedde t ex vid den stora skogsbranden på Södertörn i Tyresta
nationalpark.
Trots detta finns redan en europeisk standard speciellt framtagen för
användare inom offentlig sektor och räddningstjänst - Tetra. Systemet har
också europeiska standardiseringsorganet Etsi:s godkännande. Flera länder
har redan beslutat sig för att bygga ett Tetra-nät, däribland Finland, Norge,
Holland och Belgien. Det är angeläget att kommunikationssystemen stöder
utvecklingen mot en gränslös räddningstjänst. Ett nationellt och modernt
kommunikationssystem som underlättar samordning vid räddningsaktioner
behövs därför.
Tetra-nätet skulle omfatta alla aktörer inom räddningstjänsten och fungera
för att samordna räddningsaktioner både lokalt, regionalt och nationellt. Det
skulle dessutom skapa förutsättningar att fungera väl med liknande nät i andra
länder, vilket skulle främja internationell samverkan med t ex baltiska
regionen och med Finland, med tanke på färjelinjen mellan Sverige och
Finland.
För att inte olika aktörer ska fortsätta att bygga egna lokala nät, brådskar
ett beslut i Tetra-frågan, eftersom risken annars är uppenbar att vi hamnar i en
situation med ett lapptäcke av olika system inom räddningstjänsten.
Regeringen bör därför skyndsamt fatta beslut i Tetra-frågan. Detta bör ges
regeringen till känna.
Elförsörjning
Förra årets upprepade och omfattande strömavbrott i södra och västra
Sverige till följd av oväder satte frågan om en säkrad elförsörjning i
blixtbelysning. Elavbrotten berörde ibland hundratusentals hushåll och
resulterade bl a i att barn hölls hemma från skolan och att hemtjänsten
fick göra extrainsatser. Hårda prövningar drabbade många jordbrukare
och småföretagare. Frågan inställer sig hur beredskapen vid elavbrott är
organiserad och hur elförsörjningen kan säkras. Det är nu viktigt att dessa
händelser följs upp och utvärderas så att elkaoset inte upprepas. Detta bör
ges regeringen till känna.