1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en attitydundersökning avseende synen på
homosexualitet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av Försvarsmakten som arbetsgivare i
syfte att tydliggöra vikten av ett mångfaldsperspektiv inom Försvars-
makten.
Bakgrund
Krister Fahlstedt, kapten i Flygvapnet har våren 2000 gjort
en studie över homosexuellas situation inom den svenska
försvarsmakten. Studien har gjorts inom ramen för en
enskild uppsatsskrivning vid Försvarshögskolans
managementinstitution. Den behandlar två frågeställningar:
Förekommer det diskriminering eller trakasserier bland
anställda inom försvarsmakten på grund av sexuell
läggning? Hur upplevs arbetsplatsens attityder gentemot
homosexuella samt vilken betydelse har dessa för den
enskilde, i fråga om att komma ut eller inte komma ut?
Bakgrunden till rapporten är bland annat att ingen liknande undersökning
tidigare gjorts. En fråga som ställs är om det går att finna paralleller till
den
amerikanska policyn "Don´t ask, don´t tell" . Försvarsmakten är en stor
offentlig arbetsgivare med allt det ansvar detta medför. En uppföljning av
Lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning är därför angelägen.
Studien omfattar 37 homo- och bisexuella inom försvaret som svarat på en
enkät. Det är en liten studie och det finns därför anledning att inte dra allt
för
långtgående slutsatser av dess resultat. Studien är ändå intressant dels därför
att den är den första av sitt slag, dels p.g.a. resultatet som indikerar behov
av
ytterligare undersökningar.
Resultat av undersökning
De sammanfattande slutsatserna är att diskriminering och
trakasserier i viss utsträckning förekommer. Ett större
problem är dock den bristande öppenheten. Arbetsplatsens
förväntat negativa värderingar gör att många enskilda lever i
en påtvingad slutenhet. I studien förs omfattande
resonemang kring just öppenhetens dilemma och hur detta
på olika sätt påverkar såväl organisationen som den enskilde.
Nära 80% av de tillfrågade upplever försvarsmaktens attityder gentemot
homosexuella som negativa. Motsvarande siffra för samhället som helhet är
ca 25%. De tillfrågade upplever med andra ord försvarsmakten som
homofientlig - det gällde både bland öppet och icke öppet homosexuella.
Slutsatsen är att försvarsmakten inte lyckats följa den allmänna
samhällsutvecklingen i fråga om mer liberala värderingar.
Homosexuella inom försvaret anser att den officiella tystnaden, från bl.a.
ledningens sida när det gäller dess inställning till homosexuella anställda,
medverkar till att konservera bilden av försvaret som en arbetsplats där
homosexuella inte passar in.
Uppemot tre fjärdedelar av personerna i undersökningen uppger att de
medvetet avstår från att berätta om sin läggning på arbetsplatsen inom
försvaret. Huvuddelen av dem uppger också att de lever mer eller mindre
öppet i sina liv för övrigt, några till och med som aktiva i den lokala RFSL-
föreningen eller andra gaysammanhang. Således framträder bilden av att
öppenheten är mindre - oklart hur mycket - inom försvarsmakten jämfört
med andra delar av vårt samhälle.
För många homosexuella innebär tystnaden en fortsatt osäkerhet och oro
över vilka "spelregler" som i praktiken gäller. En klar majoritet fortsätter
därför att dölja sin läggning, trots att de egentligen skulle vilja slippa göra
det.
Den samlade bilden av enkätsvaren och intervjuerna indikerar tydligt att detta
uppfattas som en påtvingad slutenhet. Även om beslutet alltid är individens
eget vilar ett stort ansvar på arbetsgivaren och dess yttersta företrädare, att
främja ett klimat präglat av öppenhet. Ingen ska rimligen behöva känna att
sexuell läggning kan komma att vägas in i en bedömning av ens fortsatta
karriärmöjligheter. Särskilt stor tycks rädsla för att det ska förhålla sig på
det
sättet vara i de yngre åldersgrupperna. Dels är det säkert så att man i början
av
sin arbetslivsgärning är särskilt känslig för omvärldens bemötande. Det
handlar om faktorer som identitet och trygghet men också om att lägga
grunden för sin vidare utveckling. Dels utgörs arbetsuppgifterna (för den
militära personalens vidkommande) till övervägande del av
värnpliktsutbildning under dessa år. Jargongen i utbildarmiljön är inte sällan
hård och präglad av något snäva manlighetsideal.
Många homosexuella mår dåligt av att inte kunna vara sig själva. Därtill
medför alltid detta vägval ett mått av rädsla för att någon gång bli avslöjad,
att fasaden ska rämna. I undersökningen konstateras att diskriminering av
homosexuella förekommer inom försvarsmakten. Dessutom har omkring var
tredje homosexuell medarbetare någon eller flera gånger känt sig trakasserad.
Man vittnar om generella uttalanden om bögar, negativa och kränkande
skämt, små kommentarer som "bögdjävulen" samt att det pratats bakom
ryggen.
En mycket tydlig majoritet - nära 95% - av de tillfrågade anser att någon
form av förändringar är nödvändiga. Noterbart är att det här inte går att
konstatera någon egentlig skillnad beroende på om man är öppen eller inte, ej
heller utifrån om man har i huvudsak positiva eller negativa erfarenheter.
Nära nog alla ser förändringsbehovet som stort. De förändringar man
efterlyser är av attitydpåverkande karaktär.
Några exempel på insatser
I undersökningen ges några exempel på tänkbara insatser
som syftar till att förbättra homo- och bisexuellas situation
inom försvaret.
Försvarsmaktens yttersta företrädare bör medvetet börja tala om
homosexuella som en naturlig del av mångfaldsperspektivet.
Tillsätt en arbetsgrupp med uppgift att dra upp riktlinjerna och samordna
insatserna för försvarsmakten som helhet.
Omarbeta överbefälhavarens policydokument avseende försvarsmaktens
syn på homosexualitet.
Utarbeta en informationsfolder om homosexualitet och de särskilda
betingelser som följer av tjänstgöring i försvaret.
Inarbeta obligatorisk information och diskussion om homosexualitet såväl
i värnpliktsutbildningen som i olika skeden av officersutbildningen.
Deltag med observatör vid RFSL:s årliga kongress och andra större
arrangemang för homosexuella.
Ge försvarsmakten officiella stöd till olika former av enskilda initiativ till
förmån för en förbättring för homosexuella. Ett sådant exempel skulle kunna
vara bildandet av ett (informellt) nätverk.
Gör en aktiv uppföljning av förekomsten av diskriminering och
trakasserier av homosexuella ute på förbanden.
Försvarsmakten skall följa den lagstiftning som syftar till att skydda
homosexuella mot diskriminering i arbetslivet. Målsättningen i det korta per-
spektivet bör vara att försvarsmakten ska "komma i takt" med samhället i
övrigt. I det längre perspektivet vore det önskvärt att försvarsmakten kunde ta
sig an något av en föregångsroll. Försvarsmakten är en väldigt viktig skola,
inte minst för många ungdomar. Den normgivande funktionen ska inte
underskattas.