Den geopolitiska situationen för Norden har förändrats. Från att ha varit
en skiljelinje mellan öst och väst har den blivit en triangel med centrum i
Östersjön. Östersjön är den enda plats där Sverige gränsar till områden
där säkerhetspolitisk och ekonomisk instabilitet råder.
Det räcker inte att kunna komma på plats med militära resurser när en kris
eller konflikt väl har uppstått. Detta kan leda till oönskad eskalering av
konflikten. En militär närvaro redan före kan många gånger förhindra att en
till synes enkel kontrovers eskalerar. Det är därför nödvändigt med militär
närvaro i alla regioner.
Förmågan att kunna uppträda integrerat med olika stridskrafter utgör grund
för utvecklingen av den militära kompetensen såväl för förmågan till väpnad
strid som vid internationella insatser. Det gäller således att kunna uppträda
integrerat och samordnat med utnyttjande av alla funktioner.
Grundorganisationen måste således bättre ta till vara Försvarsmaktens
möjligheter till och behov av samordnad verksamhet för effektivare och mer
rationell utbildning och övning av förband. Grundorganisationen bör således
ges en tydlig inriktning mot en integrerad verksamhet för att möjliggöra en
effektivare produktion som i sin tur svarar mot kraven på en bredare
kompetensutveckling i befälskåren.
Det är ett ansvar för myndighetschefen att så rationellt som möjligt bedriva
rekrytering, utbildning, studier, utveckling och försök inom Försvarsmakten.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regional närvaro med allsidiga förband ur Försvarsmakten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om integrerad verksamhet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Örlogsskolorna och Officershögskolorna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lokalisering av den operativa insatsledningen.
Motiv för förslagen
Regional närvaro
Övervakning av våra vidsträckta skärgårdsområden, territorialhavet och
den ekonomiska zonen skall kunna ske kontinuerligt. Cirka 90 % av våra
handelstransporter sker med fartyg vilket ställer stora krav på bevakning,
uppföljning och kontroll av sjötrafik. Sverige har en viktig roll att spela i
Östersjön och i västerhavet med hänsyn till Sveriges maritima beroende
och de krav som redan i fred ställs på uthållig marin närvaro i våra
omgivande farvatten för att markera svenska intressen.
Gotlands roll som militäroperativ plattform bör säkerställas. Det handlar
också om att snabbt kunna säkerställa såväl erforderlig luftoperativ förmåga
som marin närvaro vid hotande utvecklingar. Handlingsfrihet bör därför
skapas för att kunna basera fartygsenheter i Fårösundsbassängen.
Det är viktigt att vi året runt kan upprätthålla sjöfart på svenska hamnar.
För Norrlands näringsliv och försörjning är åretruntsjöfarten en livsnerv.
Under beredskapsförhållanden blir detta än mer accentuerat.
Inriktningen av vår säkerhets- och försvarspolitik ställer stora krav på
Försvarsmaktens förmåga att anpassa sig till skiftande säkerhetspolitiska
situationer. Helt grundläggande för att denna av statsmakterna fastlagda
anpassningsdoktrin skall kunna ges rimlig trovärdighet är Försvarsmaktens
tillgång på utbildad och kvalificerad personal.
I norra Sverige är gränsen i öst och nordöst av avgörande betydelse för
utformningen av försvaret. Flyktingströmmar, men också militär aktivitet i
anslutning till baserna på Kolahalvön, utgör säkerhetspolitiska utmaningar.
Därför är kontinuerlig militär närvaro med markförband i den allra
nordligaste delen av Sverige nödvändig.
Integrerad verksamhet
Förmågan till väpnad strid och vikten av att kunna uppträda integrerat
med olika stridskrafter utgör grunden för utvecklingen av
Försvarsmakten. Det är väsentligt i modern krigföring att kunna uppträda
integrerat och samordnat med utnyttjande av alla stridskrafter.
Kompetensen till samordnad strid är avgörande för hur väl
Försvarsmaktens uppgifter skall kunna lösas t.ex. vid en
fredsframtvingande operation. Strävan skall vara att ge bättre samövning
och ökad förståelse över truppslags- och försvarsgrensgränser där det är
möjligt genom en samordning i garnison. Därmed utvecklas ett mer
flexibelt försvar som på ett bra sätt kan anpassas till framtidens hot och
risker.
Den nya insatsorganisationen bör därför kompletteras med en stabil
kompetensorganisation. För att bibehålla och vidareutveckla kompetensen bör
regionala kompetenscentrum upprättas och utvecklas i framtiden.
En ökad samordning inom ramen för försvarsgrensförband - men också
försvarsmaktsförband - bör således eftersträvas. De orter till vilka Försvars-
maktens verksamhet är lokaliserad bör omfatta all verksamhet som erfordras
för att organisera taktiskt självständiga förband. Befintliga resurser inom
respektive region skall utnyttjas så kostnadseffektivt som möjligt. Därigenom
skapas ett antal hållbara centrum med hög kvalitet där mångfalden frodas i
unika, kreativa och integrerade miljöer. Därmed ges också Försvarsmakten
möjligheter att organisera utbildningen på effektivast möjliga sätt.
Frivilligrörelsen bör utgöra en rekryteringsgrund och bas för de nationella
skyddsstyrkorna bestående av norrlandsjägarbataljoner, markstridsbataljoner,
marina basskyddsbataljoner och hemvärnet. Därmed säkerställs den folkliga
förankringen i framtiden samtidigt som detta ger en mer effektiv och flexibel
organisation.
För att reellt kunna anpassa försvaret till förändringar i omvärlden bör
nuvarande övnings- och skjutfält icke försäljas. Möjligheterna att vårda och
hålla dessa områden öppna genom att arrendera ut dem till kommuner som
friluftsområden eller till lantbrukare för boskapsskötsel bör undersökas.
Skolor
Rekrytering och utbildning av officerare är långsiktig verksamhet. Den
spänner över officerens hela yrkesverksamma tid. Den riktas mot alla
typer av förband och successivt över åren mot olika kompetenser. Den
ansvarar också för forskning och utveckling av militärt tänkande inom
alla de områden (strategi, taktik, stridsteknik, organisationsutveckling,
ekonomi, ledning m.m.) som erfordras för genomförandet av de uppdrag
som statsmakterna ger till Försvarsmakten.
Därmed är rekrytering och utbildning av officerare i vid bemärkelse en
gemensam verksamhet där officeren ges yrkes- och ämneskunskap som sedan
skall komma Försvarsmaktens olika verksamhetsdelar till gagn. Det är då
naturligt att denna verksamhet genomförs i självständiga organisationer inom
Försvarsmakten och att dessa indelas med hänsyn å ena sidan till fackmässig,
stridsteknisk och taktisk utbildning samt å andra sidan till gemensam ledning
och operativ utbildning. Dessa organisationer skall tillföra övriga delar av
Försvarsmakten befäl, administratörer och chefer på alla nivåer.
Utvecklingen av utbildningen till och av officer förändras ständigt och
därmed också former och organisation. Denna utveckling, liksom nödvändig
hänvisning för stöd, är i grunden ett ansvar för verksamhetsledningen inom
Försvarsmakten. Enligt vår mening bör det därför ankomma på myndighetens
chef att själv besluta om förändringar av skolor och centrum samt formerna
för dessas verksamhetsledning.
Det är tveklöst så att personalförsörjningen är den ojämförligt främsta
faktorn för ett bra utbildningsresultat. Därmed är också ansvaret för
personalförsörjningen mycket hårt knutet till Överbefälhavaren och de chefer
inom Försvarsmakten till vilka detta ansvar delegeras. Det är således inte
lämpligt att riksdagen i detalj beslutar om lokalisering av såväl ledning som
enskild verksamhet vid Örlogsskolorna.
Operativa insatsledningen
Den operativa insatsledningen, chef med operationsledning, är för
närvarande lokaliserad till "Tre Vapen" medan de taktiska kommandona
är lokaliserade till Haninge, Enköping och Uppsala. Enligt regeringens
proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret är detta en övergångslösning
i avvaktan på en samlad lokalisering till Bålsta.
Om morgondagens ledningsförmåga skall bli effektiv och trovärdig måste
hela ledningskedjan ständigt utsättas för övning prövning och utveckling. Ett
samlat förslag till ledning av totalförsvaret saknas. Grundorganisations- och
insatsledning bör slås samman till ett ansvar under den operativa
insatsledningen. Generalinspektörerna bör få ett självständigt ansvar (utan att
helt självständiga försvarsgrenar för den skull "återuppstår") och direkt under
Överbefälhavaren utöva tillsyn samt leda och ansvara för
personalförsörjningen samt utveckla stridsteknik och taktik inom respektive
fackområde.
Argumenten för en skyddad ledningsplats ter sig i perspektivet av övriga
förändringar av det svenska försvaret något långsökta och innebär dessutom
avsevärda nyinvesteringar. Med en stark koncentration till
Stockholmsområdet kan dessutom möjligheterna att personalförsörja
Försvarsmakten bli besvärande i den nya organisationen. Att då lokalisera den
operativa insatsledningen till Bålsta kommer inte att underlätta
personalförsörjningen.
Sammantaget leder detta till att en lokalisering till Bålsta inte bör ske.