1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift att
genomlysa beslutsprocessen inför och konsekvenserna av det förslag som
presenterades i regeringens proposition Det nya försvaret (prop.
1999/2000:30) samt för riksdagen presentera förslag till förändringar i
det fattade beslutet mot bakgrund av dragna slutsatser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett moratorium gällande avyttrande av mark, anläggningar och
lokaler som ånyo kan komma att tas i anspråk för Försvarsmaktens
behov.
Inledning
Den 30 mars i år godkände en riksdagsmajoritet bestående
av socialdemokrater, centerpartister och vänsterpartister
propositionen Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30).
Riksdagsbeslutet innebar bland annat att arméns
brigadförband mer än halverades och att specialtruppslagen
(artilleri-, luftvärns-, ingenjörs-, signal- och trängförband)
koncentrerades till en plattform vardera. Vidare innebar
beslutet att det rörliga kustartilleriet lades i malpåse och att
antalet amfibiebataljoner mer än halverades.
Beslutet innebar också att den territoriellt förankrade ledningsstrukturen
med försvarsområdesstaberna som en viktig förbindelslänk dels till de civila
delarna av totalförsvaret, dels som en viktig förbindelselänk till de frivilliga
försvarsorganisationerna lades ned. En ny ledningsstruktur med en "operativ
insatsledning" (OPIL), tre taktiska kommandon (utgående från Armé-, Marin-
och Flyvapencentrum) samt tre militärdistrikt (de tre tidigare
militärområdena) och ett militärkommando (Gotland) inrättades i dess ställe.
De omfattande nedläggningarna innebar i sin tur ett behov av
personalreduktioner, såväl officerare som civilanställda blev överflödiga. För
att snabbt kunna göra sig av med överflödiga officerare skapades en rad
förmånliga erbjudanden, bland annat förtida avgång från 55 års ålder och -
för yngre officerare - bibehållen lön under några år i samband med
yrkesväxling.
Åtgärdspaketet, i kombination med en gynnsam konjunktur, innebar att de
nya, lägre personalramarna snabbt har kunnat uppnås, i många fall med sådan
framgång, att det nu råder brist på officerare i en rad nyckelbefattningar.
Detta vidimeras vid förbandsbesök runt om i landet, men också vid en
genomläsning av Försvarsmaktens delårsredovisning, där man bland annat
säger följande: "Obalans mellan uppgifter och personalresurser p g a större
avgångar än väntat går inte att lösa med omfördelning/omflyttning av
personal. Det finns inte någon organisationsenhet som har överskott på
personal i kärnverksamheten (Bilaga till Hkv skrivelse 2000-08-30,
23386:71491)."
Vid förbandsbesök och i samtal med företrädare för olika
organisationsenheter runt om i landet har det framkommit att det finns ett
omfattande behov av nyinvesteringar för att kunna svara upp mot ny, och i
relation till tidigare bedriven verksamhet, mer omfattande verksamhet. I några
fall finns också ett under en följd av år ackumulerat behov av underhåll. Detta
är kostnader som i första hand belastar Försvarsmaktens hyresvärd,
Fortifikationsverket. Det är dock inte orimligt att anta att hyresvärden
reglerar
hyresbeloppet i relation till gjorda investeringar. För skattebetalarna, som i
en
eller annan form kommer att betala underhåll och investeringar, är frågan om
vem som betalar - Fortifikationsverket eller Försvarsmakten - mera av
akademiskt intresse.
Det nya försvaret
I februari 1999 slöts en försvarsöverenskommelse mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet. Med denna som
grund utarbetades i Regeringskansliet riktlinjer för en
översyn av Försvarsmaktens grundorganisation. Därutöver
beslutades att en särskild arbetsgrupp, den så kallade
styrgruppen som bestod av tre höga militärer och tre höga
tjänstemän från Regeringskansliet, skulle ta fram ett förslag
till grundorganisation med utgångspunkt i riktlinjerna.
Riktlinjerna anger fyra huvudområden som särskilt skall beaktas i det
fortsatta utredningsarbetet, nämligen
- Försvarspolitiska aspekter
- Ekonomiska aspekter
- Regionalpolitiska aspekter
- Miljöpolitiska aspekter
Inom vart och ett av dessa fyra huvudområden specificeras
sedan ytterligare kriterier som skall vara vägledande för det
fortsatta utredningsarbetet. Under ekonomiska aspekter sägs
till exempel att "kostnader för nyinvesteringar och
omlokalisering skall minimeras" och att grundprincipen
skall vara att "varje enskilt delförslag till förändring (skall)
leda till lägre utgifter". Vidare sägs, beträffande de
regionalpolitiska aspekterna, att "särskild hänsyn (bör) tas
till försvarsmaktsberoendet, dvs. andelen sysselsatta i
Försvarsmakten".
I rapporten "Ny grundorganisation för Försvarsmakten" - "styrgruppens"
rapport till regeringen - finns betydande avvikelser från den beställning som
regeringen gör i sina riktlinjer. Därutöver uppvisar rapporten allvarliga
brister
såväl när det gäller använd metod som avrapporteringen av uppdraget. Det
finns ingen - eller mycket vag - återkoppling mellan "styrgruppens"
bakgrundsredovisning och beskrivning av hur man tänker gå tillväga å ena
sidan och den "undersökning" som man presenterar å den andra. Det finns
inte heller någon naturlig koppling mellan "undersökningen" och de slutsatser
som man kommer fram till. Samtidigt är återkopplingen till regeringens
riktlinjer svag eller obefintlig.
Mot bakgrund av de kriterier som anges ovan kan det till exempel finnas
skäl att ifrågasätta "styrgruppens" argumentering för nedläggningen av
garnisonerna i Hässleholm och Sollefteå. Båda garnisonerna har varit föremål
för omfattande nyinvesteringar efter försvarsbesluten 1992 och 1995/96.
Än märkligare ter det sig att regeringen väljer att - med endast mindre
ändringar av närmast kosmetisk karaktär - lyfta in "styrgruppens" text i
propositionen Det nya försvaret. Därmed har man ju ogiltigförklarat sina egna
riktlinjer.
Det nya försvaret - ett
grundorganisationsbeslut
I debatten har riksdagsbeslutet den 30 mars kommit att
uppfattas som ett försvarsbeslut. Propositionen Det nya
försvaret är, till skillnad från riksdagsbesluten år 1992, 1995
och 1996, inte något försvarsbeslut, utan endast ett beslut om
försvarets grundorganisation. I propositionen berörs de stora
utrikes- och säkerhetspolitiska sammanhangen endast
översiktligt, baserat på en säkerhetspolitisk rapport -
Europas säkerhet - Sveriges försvar (Ds 1999:55) - som
utarbetats av den parlamentariska försvarsberedningen.
Rapporten i sig blev dock inte föremål för någon särskild
riksdagsbehandling.
Under hösten år 2000 avser regeringen lägga fram flera propositioner med
koppling till Försvarsmaktens grundorganisation. I oktober läggs en
proposition om den militära flygutbildningen, en fråga som inför
behandlingen av "Det nya försvaret" var tydligt kopplad till resonemanget om
F 10 i Ängelholm, F 16 i Uppsala och F 17 i Ronneby. Frågan om den
militära flygutbildningen hängde således i luften när riksdagen fattade beslut
om "Det nya försvaret".
I november presenteras en proposition som behandlar den framtida
lokaliseringen och utformningen av den marina varvsverksamheten. Även den
frågan ingick ursprungligen som en del i "Det nya försvaret", då som en
avdömningsfråga mellan Karlskronavarvet och Muskövarvet.
Undvik kostsamma
misstag i framtiden -
tillsätt en
haverikommission
Exemplen ovan visar tydligt att propositionen Det nya
försvaret har tagits fram i stor hast, i en sluten krets utan
någon närmare tid för eftertanke och reflektion kring
förslagets konsekvenser. Ett resultat av detta är en ofärdig
grundorganisation, där flera delar - bland annat
flygutbildningens och underhållsvarvets framtida
lokalisering - ännu inte är färdigtänkta. Ett annat resultat är
ett personalläge som långtifrån motsvarar det som redovisas
under utgiftsområde 6 i regeringens budgetproposition (se
sid. 29).
En del av de misstag som blev resultatet av den illa genomtänkta
utrednings- och beslutsprocessen är oåterkallelliga, medan annat ännu kan
ställas till rätta. Medan personalflykten i nuläget synes irreversibel, kan
annat
- som felaktiga beslut beträffande lokaliseringen av enskilda förband till följd
av avsteg från regeringens riktlinjer - rättas till genom tilläggsbeslut i
riksdagen. Hit kan till exempel en omvärdering av arméns
utbildningsplattformar i Hässleholm och Sollefteå räknas, liksom en
omvärdering av flygflottiljen i Ängelholm och utbildningsplattformen för
kustartilleriförband i Karlskrona. För att undvika stora investeringsbehov bör
även helikopterbaseringen omprövas.
En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp bör därför snarast tillsättas och
ges i uppdrag att genomlysa den utredningsprocess som föregick riksdagens
beslut den 30 mars år 2000. Med utredningsprocessen menas här dels den
process som ägde rum i Försvarsmakten (Högkvarteret och övriga
organisationsenheter på regional och lokal nivå) från och med hösten 1998
och fram till den 19 maj 1999, dels den process som ägde rum i den så kallade
styrgruppen under perioden maj till oktober 1999. I arbetsgruppens uppdrag
bör också ingå en genomlysning av de processer i Regeringskansliet som
resulterade i inrättandet av "styrgruppen" samt arbetet i samband med
utformningen av styrgruppens direktiv.
I utredningsuppdraget bör också beaktas de numera relativt allmänt kända
uppgifterna att enskilda militära befattningshavare på hög nivå tidigt föregrep
kommande steg i utredningsprocessen, bland annat genom att utarbeta så
kallade grundorganisationshypoteser med klara ställningstaganden mot vissa
förband och orter.
En genomlysning av det slag som beskrivs ovan kan med fördel ta sin
utgångspunkt i regeringens direktiv till "styrgruppen", Riktlinjer för det
fortsatta arbetet med översyn av Försvarsmaktens grundorganisation
(Fö1999/2655/MIL).
Den parlamentariska arbetsgruppen bör vidare ges i uppdrag att studera
vilka konsekvenser som genomförandet av de förslag som presenterades i
propositionen Det nya försvaret kan ha givit upphov till samt - mot bakgrund
av dragna slutsatser - komma med förslag till förändringar av
riksdagsbeslutet från den 30 mars i år.
Arbetsgruppens rapport med förslag bör föreligga senast vid årsskiftet. I
avvaktan på en sådan rapport bör regeringen vidta åtgärder för att förhindra
att mark, anläggningar och lokaler som ånyo kan komma att tas i anspråk för
verksamhet i Försvarsmaktens regi avyttras.