Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vidareutveckla forskningen om nya hot och risker.
Motivering
Vid 10-tiden på morgonen den 4 maj i år började det sprida
sig från dator till dator. Kärleksviruset "I love you" slog ut
inte bara riksdagens datorer utan drabbade företag,
myndigheter och enskilda runt om i världen. Luftfartsverket,
Naturvårdsverket, Värmlands landsting, Länsstyrelsen i
Stockholm, SAS, Ericsson, WM-data och Astra Zeneca
tillhörde de drabbade liksom den amerikanska senaten,
brittiska underhuset, norska televisionen och det danska
televerket. "I love you"-viruset bedömdes vara det kraftigaste
världen någonsin har sett.
Det här är bara en av många händelser som påvisar samhällets sårbarhet. I
takt med nya tekniska landvinningar och ett ökat internationellt beroende
växer riskerna för samhället att drabbas av nya hot som helt skiljer sig från
gårdagens. Då var det stormaktsblockens kapprustning vi fruktade.
Försvarspolitiken var inriktad på att klara väpnade angrepp från någon annan
stat och byggdes upp med detta som utgångspunkt. Den väv som nu spinns
mellan nationerna i form av handel, kontakter mellan människor, kulturellt
utbyte med mera, gör att det kanske inte är de traditionella konflikterna som
är de mest sannolika. Metoderna som används i framtida konflikter kommer
att vara annorlunda än de vi hittills har sett. Det är ett nytt vidgat
säkerhetsbegrepp som måste användas.
Men vilka hot och möjligheter rymmer framtiden mot vår säkerhet och
fred? Exemplet med viruset "I love you" ger en skrämmande föraning. Det
informationssamhälle vi redan lever i, där i princip allt på något sätt är
"datoriserat" kanske gör informationssoldaten till den nya krigaren som
genom att slå ut eller ändra datorstyrda system kan orsaka totala sammanbrott
i samhällets olika delar. Hoten och det nya slagfältet finns mitt i vår vardag
och i de tekniska anordningarna runt omkring oss.
Vi minns alla hur Sverige för några år sedan slogs ut under några timmar
efter ett kraftledningsfel. Vi ser sårbarheten i samhället när vi vet hur lite
det
är som förbinder huvudstadens norra och södra delar och inte minst
järnvägsnätet söder ifrån till Stockholms central. Vi ser i omvärlden hur
konflikterna inte alltid gäller territorier, utan ofta så basala och för oss
självklara ting som vatten. Vi har geografiska områden också i Europa - som
drabbas hårt av grupper som bedriver terror.
Redan i försvarsbeslutet -96 pekades på de nya säkerhetspolitiska
förutsättningarna. Staten har också uppmärksammat de nya hoten och varit
aktiv för att dessa nya fält ska utforskas ännu djupare och bredare för att en
tillräcklig kunskapsbank ska kunna byggas upp. Här är det inte heller fråga
om en traditionell säkerhetspolitisk forskning utan detta måste omfatta fler
områden, såväl teknik och vetenskap som humaniora, beteende-forskning,
miljöfrågor och annat. Vi måste utveckla vårt kunnande om de nya typer av
konflikter som kan komma för att nå en tillräcklig nivå av säkerhet för att
samhällets olika aktörer ska vara beredda när det nya kriget kommer.