med anledning av skr. 2000/01:52 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om modern radiokommunikation.
Bakgrund
Det är av största vikt för medborgarnas trygghet att samhället har väl
fungerande kommunikationer för hantering av olyckor, katastrofer,
brottsbekämpning, samhällsomstörtning och övrigt. För att polis,
räddningstjänst och sjukvård med flera på bästa sätt skall kunna fullgöra
sina uppgifter krävs goda kommunikationer såväl inom respektive
organisation som mellan organisationer.
I de moderna digitala radiosystemen är det nu möjligt att olika
användargrupper kan fungera oberoende av varandra, samtidigt som det finns
stora möjligheter till samkommunikation i de fall man önskar det. Den
moderna tekniken ger också möjlighet till prioriteringar i radiotrafiken som är
särskilt angelägna vid katastrofer som branden i Hisingen, morden i
Malexander och vid Estonias förlisning.
Det är mycket angeläget att Sverige inom de närmaste åren införskaffar
ett nationellt radiokommunikationssystem som kan rädda människoliv vid
svåra påfrestningar på samhället. Det är också av stor betydelse att Sverige
samverkar med andra länder i Norden och Europa för att skapa ett
radiokommunikationssystem som är så enhetligt som möjligt.
Vi finner det i sammanhanget anmärkningsvärt att regeringen i sin
skrivelse 2000/01:52 inte med ett ord har beaktat den moderna teknik som i
dag finns tillgänglig. Det förvånar oss eftersom ett flertal interpellationer
och
motioner har väckts i riksdagen om modern radiokommunikation. Några
exempel är interpellation 1999/2000:108, 1999/2000:392, 1999/2000:398 och
motion 1999/2000Fö803.
Det som gör oss mest förvånade är att regeringen faktiskt den 17 augusti
2000 beslutade att ge Statskontoret ett uppdrag att upphandla ett nationellt
landstäckande radiokommunikationssystem baserat på den europeiska
standardiseringskommissionens, ETSI:s, Tetrastandard.
Det är viktigt att regeringen i sina skrivelser och propositioner beaktar de
beslut som redan är fattade. Regeringen får inte försumma möjligheten att
använda all tillgänglig teknik som kan rädda människoliv.