Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sårbarhet ur försörjnings- och beredskapssynpunkt vid elavbrott.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att analysera hur kraftbolagens ansvar uppfyllts.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av de nuvarande reglerna i syfte att skärpa kraven på kvaliteten i elnäten och därvidlag särskilt uppmärksamma kraftbolagens ansvar för ledningsnätens underhåll.
Motivering
De senaste åren har det varit mer regel än undantag att kraftiga snöfall i kombination med vissa vädertyper och kraftig vind, orsakat omfattande strömavbrott på landsbygden. Tiotusentals hushåll har blivit utan elektricitet i flera dagar efter att stormbyar knäckt träd som fallit över ledningarna. Detta skapar svåra konsekvenser och åtskilliga problem för privatpersoner. Värmeförsörjning och livsmedelsförsörjning kan tjäna som ett par exempel på problemen.
Särskilt hårt drabbade är företagen på landsbygden, inte minst många lantbrukare. Såväl mjölkning, vattenförsörjning som utfodring riskerar lamslås vid elavbrott, och vid långvariga strömavbrott orsakas yrkesutövarna stora skador. Osäkerheten i elleveranserna för stora och sammanhängande delar av landsbygden och de mindre tätorterna är därtill allvarlig ur ett allmänt försörjnings- och beredskapsperspektiv. De många, långa och omfattande elavbrotten som inträffat i Sverige de senaste vintrarna visar på en oacceptabel sårbarhet i samhället. För att eliminera eller kraftigt minska sårbarheten och tillförsäkra elkonsumenterna en säkrare elförsörjning krävs åtgärder från statsmakternas sida. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringens skrivelse, uppvisar i de delar som behandlar elförsörjningen, en närmast häpnadsväckande brist på förståelse för dessa problem. Regeringen synes inte ta de störningar som uppkommit på tillräckligt stort allvar och har en alldeles för otillräcklig ambitionsnivå att komma till rätta med dessa problem.
Enligt den befintliga ansvarsfördelningen ankommer det på företagen inom elförsörjningen att vidta de åtgärder som krävs i elsystemet för att hålla en god fredstida leveranssäkerhet. Det företag som ansvarar för ett område är skyldigt att mot ersättning och "inom rimliga gränser" tillgodose kundernas önskemål om leveranssäkerhet. Detta ansvar omfattar såväl åtgärder för att förebygga och förhindra störningar som åtgärder för att snabbt återställa elförsörjningen vid störningar. Affärsverket Svenska kraftnät ansvarar enligt riksdagens riktlinjer för driften av stamnätet, den löpande momentana elbalansen och det svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet.
Vissa elbolag påstår nu att det är alltför kostsamt att bygga ett helt snösäkert elnät på landsbygden och hänvisar kunderna till att gardera sig med uppvärmning och annat. Abonnenter hos de större kraftbolagen drabbas oftare av strömavbrott, vilket kan ha att göra med att kraftbolagen skurit ned på underhåll av elnäten och t ex inte röjt ledningsgator o dyl.
Mot bakgrund av dessa alarmerande uppgifter kan man på goda grunder ifrågasätta hur kraftbolagens ansvar uppfyllts. Frågan inställer sig också hur beredskapen vid elavbrott är organiserad. Det måste nu därför analyseras om kraftbolagen verkligen har gjort tillräckligt för att undvika de omfattande strömavbrotten, hur de agerat för att rätta till felen och hur de framöver kan förebygga elavbrott. Detta bör ges regeringen till känna.
En översyn av de nuvarande reglerna i syfte att skärpa kraven på kvaliteten i elnäten bör därför genomföras. Det är uppenbart att sårbarheten har ett nära samband med hur ledningsnäten underhålls. Med väl underhållna ledningsnät kan sårbarheten i elförsörjningen minskas betydligt. Kraftbolagens ansvar för ledningsnätets underhåll bör därför särskilt uppmärksammas. Vad som ovan anförts om översyn av de nuvarande reglerna i syfte att skärpa kraven på kvaliteten i elnäten och därvidlag särskilt uppmärksamma kraftbolagens ansvar för ledningsnätens underhåll bör ges regeringen till känna.
Stockholm den 19 januari 2001
Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Lennart Daléus (c)
Lena Ek (c)
Sven Bergström (c)
Agne Hansson (c)
Rigmor Stenmark (c)
Åsa Torstensson (c)