med anledning av prop. 2000/01:48 Tillgänglighet till offentliga lokaler och på allmänna platser
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka kraven på samråd med handikapporganisationerna i
utformandet av PBL:s tillämpningsföreskrifter och i plan- och
byggärenden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ansvars- och finansieringsprincipen för nya eller utökade
uppdrag som staten lägger på kommunerna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillgängligheten för studenter med funktionshinder särskilt
uppmärksammas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bankomater bör betraktas som stadigvarande produkter
infogade i byggnadsverk.
Inledning
Regeringens proposition om tillgänglighet för personer med nedsatt
rörelse- eller orienteringsförmåga till offentliga lokaler och på allmänna
platser är angelägen för strävan att åstadkomma ett samhälle tillgängligt
för alla.
Kristdemokraterna tillstyrker de föreslagna ändringarna i plan- och
bygglagen och delar uppfattningen att enkelt åtgärdade hinder mot
tillgängligheten och användbarheten bör ha genomförts senast vid utgången
av år 2010. Det är väsentligt att tydliga regler skapas, så att inte
näringsidkare
råkar ut för godtycke vid bedömningen. Kristdemokraterna vill också betona
att undantag, såsom propositionen säger, bör kunna medges för mindre
näringsidkare om de krävda åtgärderna äventyrar verksamheten.
I proposition 1994/95:230 Kommunal översiktsplanering enligt plan- och
bygglagen, m m föreslog regeringen att Boverket närmare skulle analysera
Plan- och byggutredningens förslag avseende kostnadskonsekvenser för
insatser för att förbättra tillgängligheten i befintliga offentliga lokaler och
på
allmänna platser. Hindren skulle enligt utredningens bedömning kunna vara
undanröjda år 2000.
Som Boverket konstaterade redan 1996 i rapporten "Tillgänglighet i den
offentliga miljön", finns ett stort antal åtgärder som är enkla och relativt
billiga att genomföra. Kristdemokraterna konstaterar därför återigen att
regeringen varit alltför passiv i att fullfölja förslagen och förbättra
tillgängligheten genom ett effektivt regelverk.
Samråd
FN:s generalförsamling antog år 1993 tjugotvå standardregler för att
säkerställa att personer med funktionshinder har samma rättigheter och
skyldigheter som andra medborgare. Om dessa standardregler skall kunna
efterlevas måste handikapperspektivet finnas med på alla nivåer och i alla
verksamheter i samhället. Den av riksdagen antagna nationella
handlingsplanen för handikappolitiken fastslår tre mål som är
grundläggande för demokratin:
- en samhällsgemenskap med mångfald som grund,
- att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar
blir fullt delaktiga i samhällslivet,
- jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med
funktionshinder.
För Kristdemokraterna är det uppenbart att de funktionshindrades
perspektiv måste vara centralt i utformandet av den fysiska miljön för att
målen skall kunna uppfyllas. Regeringen har i sin proposition valt att inte
närmare beskriva de åtgärder som kommer att krävas för att uppfylla de
nya bestämmelserna i plan- och bygglagen. Vad som avses med de
"enkelt avhjälpta hinder" som enligt lagändringsförslaget skall vara
åtgärdade 2010 har regeringen uppdragit till Boverket att precisera.
Förslag till föreskrifter skall utarbetas i samråd med berörda parter.
Kristdemokraterna vill särskilt betona vikten av att de olika
handikapporganisationerna ges möjlighet att öva inflytande på utformandet av
dessa tillämpningsföreskrifter. Handikappolitikens mål om mångfald,
delaktighet och jämlikhet kan bara realiseras genom att lagstiftning och regler
baseras på de berörda människornas upplevelser, situation och kunskap. Som
regeringen konstaterar är det väsentligt att det inte skall kunna råda olika
uppfattningar om hur kraven skall tillgodoses. För att göra samhällets
minimikrav tydliga på detta område är ett brett samråd, med representanter
för människor med alla typer av funktionshinder, en förutsättning.
Bygglovsprövningen är idag begränsad till frågan om placering och yttre
utförande. Byggnadens tekniska egenskaper prövas inte i detta sammanhang.
De olika handikapporganisationerna har specifika kunskaper om
tillgänglighet. Enligt nuvarande regler skall deras yttrande inhämtas vid
byggnation av allmänna byggnader. Kristdemokraterna anser att
handikapporganisationer bör få yttra sig också vid övriga byggärenden, om
det inte gäller privat enfamiljsbostad.
Det finns också generella byggregler för hänsyn till funktionsnedsättning.
Vid begäran om bygglov menar Kristdemokraterna att det av handlingarna
skall framgå att hänsyn tagits till dessa regler.
Handikapporganisationernas möjlighet till samråd i plan- och byggärenden
behöver förstärkas. Regeringen har gett Boverket i uppdrag att tillsammans
med Kommunförbundet och handikapporganisationerna utreda
förutsättningarna för att förbättra lokala handikapporganisationers insyn och
samråd i plan- och byggfrågor.
Kristdemokraterna menar att regeringen måste uppställa tydligare krav på
detta samrådsförfarande, så att människor med olika funktionshinder ges
möjlighet att påverka utformningen av samhällets fysiska miljö. Bredden av
samrådet är centralt, eftersom olika sorters funktionshinder kräver olika
lösningar. Plan- och golvmarkeringar för synskadade kan t.ex. upplevas som
hinder för personer med demens, medan utjämnandet av nivåskillnader för
rörelsehindrade kan försvåra synskadades orientering. Brukarmedverkan
måste därför ges betydligt större vikt och omfattning. Det är rimligt att de
olika handikapporganisationerna kan presentera kravlistor med vad som ur
deras synvinkel behöver uppmärksammas och tas hänsyn till generellt vid
samhällsplanering och byggnation.
Många svenska kommuner har gjort en s.k. handikapp-guide som anger
tillgängligheten i olika byggnader och platser inom kommunen. Regeringens
förslag om att "tillämpningen av den nya lagstiftningen bör följas upp och
redovisas efter fem år" kan t.ex. ske genom en utveckling och uppföljning av
de handikapp-guider som redan finns.
Kristdemokraterna anser sålunda att regeringen bör stärka kraven på
samråd med handikapporganisationerna, dels vid utformningen av PBL:s
tillämpningsföreskrifter, dels i plan- och byggärenden.
Genomföranderesurser
Det är av särskild vikt att skapandet av ett tillgängligt samhälle ges hög
prioritet under de följande åren. Kristdemokraterna stöder den
grundläggande uppfattningen att kostnaderna för ökad tillgänglighet skall
täckas enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Många remissinstanser,
främst kommuner, har dock pekat på brister vad gäller finansieringen.
Regeringens förslag om att kostnaderna för de nödvändiga
anpassningsåtgärderna skall finnas inom ramen för kommunernas
ordinarie verksamhet ser Kristdemokraterna inte som hållbart. Vi anser att
staten skall vara en part inom ansvars- och finansieringsprincipen.
Förutom att statliga myndigheter ser till att lokaler, verksamhet och
information är tillgängliga för personer med funktionshinder, samt att
kraven på tillgänglighet och användbarhet genomsyrar statliga
byggprojekt, bör staten anslå genomförandepengar i den nationella
handlingsplanen. Det är viktigt att staten tar sitt finansiella ansvar för nya
eller utökade uppdrag som kommunerna åläggs, till exempel
genomförandet av de tillgänglighetsskapande åtgärder som ändringen av
PBL kräver.
Kristdemokraterna vill betona betydelsen av att kommunen får vara
självstyrande och att staten därför tar sitt finansiella ansvar enligt ansvars-
och finansieringsprincipen för nya eller utökade uppdrag som staten lägger på
kommunerna.
Högskolor och universitet
Studenternas situation bör särskilt uppmärksammas. Bristen på
handikappanpassade studentbostäder är påtaglig. Internationellt sett har
Sverige högt ställda krav på tillgänglighet och användbarhet för personer
med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Detta krav har dock inte
kunnat upprätthållas för stora delar av studentboendet. Också
tillgängligheten i universitet och högskolor är på flera håll mycket
bristfällig. Många studenter med funktionshinder tvingas låta
tillgängligheten i lokalerna avgöra studievalet. Detta måste åtgärdas vad
gäller såväl hela byggnader som särskilda lokaler, som aula och bibliotek.
Kristdemokraterna anser därför att regeringen i sitt arbete med att öka
tillgängligheten bör uppmärksamma och verka för att förbättra studenters
situation.
Arkitektutbildningen
Som påpekas i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken bör
konceptet "Design för alla" genomsyra statens arbete inom arkitektur,
formgivning och design. Kristdemokraterna har vid ett antal tillfällen
påtalat att arkitekter, byggherrar och byggingenjörer behöver ha
utbildning i handikappkunskap. Bristerna på detta område är idag
betydande. Handikappombudsmannen har påvisat att undervisningen i
handikappkunskap vid KTH:s arkitekturskola under 1998 var mindre
omfattande än den varit några år tidigare. I en skrivelse till
Högskoleverket har Handikappombudsmannen påtalat behovet av att
handikappkunskap blir ett obligatoriskt inslag i arkitektutbildningen.
Behov av utvecklad utbildning uttrycks också i handikappreformerna. Det
är därför hög tid att tydligare krav ställs på de kunskaper
arkitektutbildningarna förmedlar gällande tillgängligheten för personer med
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
Regeringen har inom ramen för Arkitekturåret 2001 uppdragit åt
högskolorna med arkitektutbildning att i samarbete med olika
handikapporganisationer undersöka hur kunskapen om tillgänglighet kan
stärkas inom utbildningen. Kristdemokraterna anser att detta är ett gott
initiativ, men inte tillräckligt. Vi har tidigare påtalat att Högskoleverket bör
få
ett nytt uppdrag att se över innehållet i arkitektutbildningen avseende
handikappfrågor samt regler för upphandling. Det är mycket viktigt att de
yrkesgrupper som förbereder och uppför byggnader har kunskap om olika
typer av funktionshinder och åtgärder som kan underlätta för personer med
funktionshinder.
Högskoleverket föreslog våren 1999 att arkitektutbildningen skall
förlängas med en termin. Verket har konstaterat att det är svårt att tillgodose
kraven på kunskaper inom det nuvarande studietidsutrymmet. I detta
sammanhang har inte utbildning i s.k. handikappkunskap berörts specifikt.
Regeringens nationella handlingsplan för handikappolitiken lyfter däremot
fram utbildningen för arkitekter. För att stärka konceptet "Design för alla"
anges bl.a. att regeringen avser att uppdra till Högskoleverket att se över
innehållet i arkitektutbildningen. Det är angeläget att denna revision särskilt
beaktar tillgänglighet till offentliga lokaler och på allmänna platser.
Regeringen måste också genom examensordningen ta sitt ansvar för att
utbildningen av olika yrkesgrupper svarar mot samhällets behov. I
examensordningen för arkitektexamen anges att studenten skall ha förvärvat
kunskaper om och färdigheter i att planera och utforma bebyggelse och
byggnader med hänsyn till människornas och samhällets behov och till de
förutsättningar som ges av natur och naturresurser. Det finns anledning att
komplettera denna skrivning med ett uttalat krav på att studenten skall ha
förvärvat kunskaper om de särskilda förutsättningar som gäller för
funktionshindrade.
Kristdemokraterna anser därför att regeringen i examensordningen för
högskolornas arkitektutbildning bör införa krav på kunskaper och färdigheter
med hänsyn till kraven på tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga.
Bankomater
Bankomater betraktas som inredning och omfattas därför inte av
bygglagstiftningen. Boverket har i brev till bankernas branschorganisation
informerat om att bankerna själva bör arbeta så att deras tjänster skall
kunna användas av alla i samhället. Det vore ett stort steg framåt att
klassificera bankomater som "stadigvarande produkter infogade i
byggnadsverk", varigenom de kan behandlas under PBL.
Det är av stor betydelse för känslan av självständighet att människor med
funktionshinder själva kan ta ut sina pengar. När kraven på tillgänglighet
skärps genom ändring i PBL borde också de konstruktioner och funktioner i
samhället som faller under lagens bestämmelser ses över.
Kristdemokraterna anser att bankomater bör betraktas som fasta
byggnadsdelar, omfattas av PBL och därigenom underställas strängare krav
på handikappanpassning.
Rökfri miljö
Propositionens överväganden gäller PBL och åtgärder för personer med
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Frågan om tillgänglighet till
offentliga lokaler och allmänna platser är dock vidare än så. Trots att
Sverige kommit långt med att skapa rökfria miljöer, är fortfarande många
personer med astma och allergiproblem förhindrade att bevista åtskilliga
offentliga lokaler. Ytterligare åtgärder måste därför vidtagas för att skapa
rökfria miljöer.
Nationella folkhälsokommittén uppmärksammar i sitt slutbetänkande från
hösten 2000 att personer med astma och allergi ofta drabbas av allvarliga
symtom till följd av passiv rökning och konstaterar att restauranger och caféer
är de miljöer där människor numera besväras mest av passiv rökning.
Tobakslagen (1993:581) innehåller ett generellt förbud mot rökning i
offentliga lokaler och i arbetsmiljö. Bestämmelserna gäller dock inte i
restauranger och andra serveringsställen. Nationella folkhälsokommittén har
föreslagit att förbudet skall utökas till att gälla också serveringsställen.
För att alla människor skall ha möjlighet att besöka restauranger och caféer
måste omfattningen av rökfria lokaler öka också i dessa offentliga miljöer.
Restaurang- och cafébesökare skall ges möjlighet att vistas i en rökfri miljö.
Kristdemokraterna anser därför att reglerna för rökning bör skärpas på ett
sådant sätt att alla människor ges tillgång till en rökfri miljö vid besök på
serveringsställen. Detta har stor betydelse för tillgängligheten till offentliga
lokaler för personer med astma eller allergiproblem.