Riksdagen beslutar av förordningen om avgifter enligt vattenlagen
1983:945 ändras så att bygdeavgifterna kan användas även till
lönekostnader då arbetet är inriktat på att främja bygdens näringsliv och
service.
Bakgrund
Bygdeavgifterna är en förnämlig finansieringskälla för byalag
och föreningar längs våra reglerade vattendrag. Det är bra
kompensation för det miljöintrång som blev följden av den
stora vattenkraftsutbyggnaden i mitten av förra seklet.
Berörda länsstyrelser och kommuner har på ett mycket bra
sätt fördelat de pengar som influtit varje år. Det mesta går till
byarnas gemensamma angelägenheter. I en del kommuner har
man också bildat näringslivsfonder där man avsätter en del av
bygdeavgiften till investeringar i det lokala näringslivet.
I den nya tid som vi nu är på väg in i genom informationssamhällets
utveckling ser vi emellertid ett ökat behov även av andra satsningar än hårda
traditionella investeringar i bygdegemensamma anläggningar av olika slag. Vi
har ett ökat investeringsbehov i immateriella värden. Det kan gälla
kompetenshöjning, nätverkssamarbete, kooperativ verksamhet m.m. där
byalag är motor i verksamheten. Utvecklingsfrämjande verksamheter pågår
ofta i projektform som i många fall så småningom leder till
småföretagsverksamhet. Med nuvarande regler är det inte möjligt att använda
bygdeavgiften till annat än hårda investeringar. Vi anser därmed att
regeringen bör komma med förslag om ändrade regler för bygdeavgiften så
att kommunerna till länsstyrelsen också kan förorda framställningar av bidrag
för personella resurser i lokalt utvecklingsarbete.