1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att plan- och
bygglagen bör ändras så att grannkommuner får vetorätt vid etablering av
externa köpcentrum.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett moratorium
för nyetablering av externa köpcentrum införs.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige är i
behov av en tydlig policy vad gäller utvecklingen av externa köpcentrum.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en förstärkt
lagstiftning kan behövas för att skydda samhälleliga värden.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
konsekvensanalyser bör omfatta social, ekonomisk och miljömässig
påverkan.
Inledning
Svensk detaljhandel omsatte ca 350 miljarder kronor 1999,
vilket motsvarar mer än 15 procent av BNP, och sysselsätter
ca 500.000 anställda. En nyetablerad större dagligvaruhall
behöver omsätta 50-100 miljoner kronor årligen får att få
önskad avkastning. Upptagningsområdet för en sådan
omsättning är mellan 8.000-9.000 personer. En kvartersbutik
behöver 15-20 miljoner kronor för att erhålla rimlig
lönsamhet.
Omsättningen inom detaljhandeln beräknas öka med 3-4 procent årligen
och livsmedelshandeln med 1-2 procent. Den största ökningen antas
fackhandeln stå för. Fackhandeln efterfrågar de nya så kallade "mega-
marknaderna" med butikskoncentrationer på 100.000-150.000 m², där även
kundaktiviteter och olika former av "upplevelser" ska kunna erbjudas. Det här
är en helt ny typ av handel som ännu ej finns i Sverige och som kräver en
noggrann analys av om den överhuvudtaget hör hemma här.
Enligt handelns bedömning förväntas efterfrågan på livsmedelshallar på
mellan 1000-1500 m2 att öka. Även bensinstationernas utveckling till både
detaljhandel, dagligvarubutik och snabbmatställe förväntas öka.
Planering
En kommun bestämmer själv hur mark och vatten ska
användas inom kommunens gränser och avgör när och för
vilka ändamål en detaljplan skall upprättas enligt 1 kap. 2 § i
plan- och bygglagen, PBL. Därför är kommunens
översiktsplan av avgörande betydelse för att ett helhetsansvar
för framtida planering ska kunna tas.
Hela kommunen i sig utgör ett kulturlandskap inklusive själva staden. Om
en kommun tillåter livsmedelsförsäljning på industrimark förändras hela
kulturlandskapet. Och det är precis det som händer i dag i Sverige. I rasande
tempo, utan helhetstänkande, struktureras vårt kulturlandskap om till att
efterlikna det amerikanska. Boendet separeras från handlandet. Att
förutsättningarna för att utveckla vår europeiska stad, den som utgör hela
grunden för svensk stadsbildning, omintetgörs debatteras inte alls. I stället
har
samhällsplaneringen överlämnats till så kallade "developers" enligt
amerikansk modell. En professionellt utbildad lobbyist knackar på
kommundörren och säger: "Vi vill bygga ett stort köpcentrum just här i din
kommun. Och om ni säger nej, ja då går vi till grannkommunen".
"Bra", säger kommunens företrädare, "det ger jobb."
Miljö
Inte heller tas ansvar för att stormarknader bidrar till att öka
koldioxidutsläppen eftersom själva förutsättningen för dess
existens är bilen. Visst finns ett generellt krav från 1996 på
konsekvensanalyser i översiktsplaner och på
miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) för detaljplaner vars
genomförande medför en betydande påverkan på miljön,
hälsa och hushållning med mark, vatten och andra resurser.
Men det verkar som om kommunpolitiker har svårt för att se
att de deltar i ett större sammanhang, vilket också kan
uttryckas såsom talesättet "många bäckar små". Det vill säga
att om många kommuner planerar för ökat bilåkande så blir
de sammantagna effekterna stora.
Boverket
Utvecklingen de senaste åren belyses i en rapport från
Boverket 1999. De fann ett stort antal utbyggda
stormarknader och många planer på nya centra över hela
landet. Det allra största trycket fanns i Skåne, Bohuslän och i
Stockholmsregionen. Nya krav om estetik infördes i plan-
och bygglagen
1 januari 1999. Byggnader för handel får ofta, om de tekniska
och ekonomiska argumenten tillåts slå igenom helt, stora mått
i plan och små på höjden. Sådana proportioner stämmer
dåligt överens med den bebyggelsekaraktär som präglar
flertalet svenska städer och samhällen. Det största problemet
är kanske ändå bebyggelsens skala i befintlig kultur- och
naturmiljö. I och med att hänsyn även nu skall tas till estetik
så ökar Boverkets arbetsuppgifter.
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen ska bidra med faktaunderlag för kommunernas
planering och så långt som möjligt bevaka att den lokala
planeringen står i samklang med fastställda nationella mål.
Länsstyrelsen är enligt PBL (12 kap. 1§) skyldig att ingripa
när den mellankommunala samordningen inte har skett på ett
lämpligt sätt. Skräckexempel från Sörmland visar dock hur
kommuner konkurrerar med varandra om kunder och låter
köpcentrum byggas precis invid kommungränserna, utan
hänsyn till att kundunderlagets förflyttning kommer att verka
negativt på befintlig handel.
Många gånger har tunga handels- eller fastighetsägarintressen kunnat spela
ut kommunerna mot varandra eller försatt dem i någonting som skulle kunna
liknas vid en utpressningssituation, enligt Boverkets rapport.
Länsstyrelsens samordnande roll fungerar väldigt olika i olika län. I Skåne
har regionförbundet gått ut och sagt att de inte klarar av trycket av de tjugo
stormarknader som vill etablera sig inom regionen.
Stockholms stad har antagit en servicepolicy för ytterstaden. Vid
nyetablering av större livsmedelshallar sägs att de skall ligga i anslutning
till
existerande centrumanläggningar eller dylikt. Detta är utifrån en stark oro att
nya centrumbildningar kan komma att utarma stadens förortscentrum med allt
vad det innebär av förslumning.
Vid planering är kommunen skyldig att ta hänsyn till förhållanden i grann-
kommunerna (2 kap. 2 § PBL). Planläggningsbeslut som får effekter ska
diskuteras och samordnas med dessa. Många frågar sig i dag om det är
tillräckligt. I synnerhet som det visat sig att just den egna kommunens bästa
väger tyngst vid etablering av externa köpcentra, sedan må grannkommuner
klara sig bäst de vill. Frågan är om det inte är dags att införa en vetorätt i
PBL
för grannkommuner. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Våra grannländer
När Boverket studerat stormarknadshandeln i Europa fann de
att man i Norge planerar ett femårigt stopp för
externetablering. I Danmark föreslås en ändring i plan- och
bygglagen som säger att ny detaljhandel ska lokaliseras till
stadskärnan. I Tyskland utnyttjas luckor i lagen för att
etablera icke önskvärd extern handelscentrumutvecklad
detaljhandel i stadskärnor, i stadsdelar och i städernas
ytterkant. Omfattande konsekvensanalyser, socialt,
ekonomiskt och miljömässigt, är obligatoriska. I Frankrike
krävs särskilt tillstånd för kommersiell verksamhet, även för
en så liten yta som 300 kvadratmeter. En möjlighet för större
livsmedelshallar är att lova att också etablera en butik på 10
procent av den sökta i intilliggande bostadsområde. Vid
större etableringar än 6 000 kvadratmeter krävs en offentlig
hearing. I Italien, Spanien, Portugal, Grekland och i de
östeuropeiska länderna har de inte kommit så långt men
förändringar i lagstiftningen är på gång. I Sverige fortsätter
stormarknaderna att växa explosionsartat. Just nu planeras 30
nya stormarknader på totalt en miljon kvadratmeter.
Därför föreslår jag att vi nu inför ett moratorium vad gäller nya externa
köpcentra och stormarknader så att vi hinner besinna oss och analysera om
förstärkt lagstiftning behövs. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Gemensamma riktlinjer
inom EU
Trots att utvecklingen gått olika långt och efter olika mönster
i medlemsländerna finns gemensamma identifierbara teman i
politiken.
Den ska inriktas på att:
- bevara och stärka stadskärnans funktion
- öka utbudet av servicefunktioner i städer och stadsdelscentra
- begränsa de negativa effekterna av externa etableringar
- vidmakthålla en balans mellan olika typer av handelsfunktioner i staden
- förnya nedgångna stadsdelar och vitalisera problemområden
- begränsa bilresandet genom en koncentration av serviceutbudet.
Sverige har allmänt sett nått långt vad gäller handelns
omstrukturering mot allt större enheter där bil är en
förutsättning och handeln gör-det-självbetonad. Sverige är nu
i behov av en tydlig policy vad gäller externa köpcentra. Till
dess att den är utarbetad och fastställd behöver ett
moratorium införas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Förstärkt lagstiftning
I den nya miljöbalken läggs mer tyngd på hur
miljökonsekvensbeskrivningar tas fram. Det kan också
behövas en förstärkt lagstiftning. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
Det är inte endast miljökonsekvenser som behöver vägas in i diskussionen
utan även hur barns uppväxtmiljö påverkas. Är sovstäder en bra uppväxtmiljö
för barn? Barnkonsekvensanalyser behöver göras. Här har vi FN:s
barnkonvention till stöd. Fortsätter vi att bygga ett segregerat samhälle kan vi
inte längre låtsas bli förvånade över att de som växer upp i det samhället blir
segregerande människor.
Ett nationellt ansvar
Tillräcklig kunskap finns i dag om hur vi påverkas av den
rumsliga miljön. Riksdagen har till och med fastslagit, i
samband med regeringens kulturproposition, att vi påveras av
vår omgivning. Vi vet inte hur många fler köpcentra våra
städer klarar av utan att gamla centrumbildningar och
affärscentrum slås ut. Viss forskning visar att störst risk löper
de yttre områdenas närbutiker.
Det kan behövas lagstiftning där olika typer av konsekvensbeskrivningar
före etablering skrivs in. Men samhällsdebatt är kanske det allra viktigaste
just nu. Vill vi ha den samhällsutveckling som just nu pågår i små
fragmenterade bitar och hur vill vi förädla det kulturarv som faktiskt utgör
grunden för alla våra svenska städer, den europeiska staden.
Vi har byggt våra svenska städer efter europeisk modell, centrum utgör
den naturliga mötesplatsen där både inköp, kultur och mat kan nyttjas och
njutas. Hela köpcentrakonceptet bygger på en annan typ av samhällsbygge:
den amerikanska modellen baserad på separering av boende och handlande.
En samhällsplanering grundad på bilsamhället.
Slutligen
Det finns en klar risk, att innan vi hunnit besluta om hur vi
vill att olika konsekvensbeskrivningar ska se ut och sedan
även lärt oss hantera dessa i den demokratiska
beslutsprocessen, så har 100-tals nya köpcentra och
stormarknader hunnit byggas. Och själva
grundförutsättningen, dagens städer, de vi vill skydda, ja de
har slagits sönder. Det går inte att sätta ett frågetecken efter
om stadskärnorna kommer att överleva eller utarmas. Vi
måste veta, så att det blir ett demokratiskt beslutsunderlag
och inte som nu, ett hysteriskt kommunalt beslut grundat på
att arbetstillfällen ges under en kortare byggperiod. Lämpliga
styrmedel är att omfattande konsekvensanalyser, socialt,
ekonomiskt och miljömässigt, ska vara obligatoriska och att
detta borde vara länsstyrelsens jobb, den borde inte bara att
verka för lämplig samordning. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
Medan den svenska staden tillåts slås sönder stärks dess ställning i övriga
Europa. Detta vill vi ändra på.