Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en strategi för den nära detaljhandeln.
Strategi för den nära detaljhandeln
En allt större del av detaljhandeln flyttas till externa stormarknader
utanför stadskärnorna. Denna utveckling får negativa konsekvenser för
stadskärnorna och för servicen i bostadsområdena. Den som saknar bil får
ett radikalt sämre serviceutbud. Miljön drabbas både av en ökad biltäthet
och av att större markområden tas i anspråk för affärslokaler,
parkeringsplatser och trafikleder. Det sociala livet i stadsdelarna förlorar
en viktig dimension när handeln försvinner därifrån. De närbutiker som
finns kvar tvingas konkurrera med sena öppettider, lite personal och lägen
med låga hyreskostnader.
Boverket pekar i en rapport - "Handeln i planeringen" Stellan Svedström
m fl - på bristen på planering och konsekvensanalys från kommunernas sida
vid lokalisering av stormarknader. Kommunerna välkomnar ofta nya
stormarknader med tanken att öka serviceutbud och sysselsättning, men i
realiteten blir konsekvenserna ofta de rakt motsatta. Antalet kommuner som
helt saknar stadsarkitekt har ökat kraftigt de senaste åren. Länsstyrelserna har
kontrollansvaret för plan- och bygglagen men är i de allra flesta fall passiva.
En allsidigare handel kräver en strategi från kommunernas och statens
sida. Vilka åtgärder kan vidtas?
Vilket är det regionala ansvaret? Hur skall plan- och bygglagen användas?
Vilka resurser skall kommunerna förfoga över för att kunna hävda ett allsidigt
serviceutbud?
I en sådan strategi måste övervägas restriktioner för den externa
etableringen av stormarknader. Sådana finns i flera av våra grannländer.
Högkonjunkturen skulle kunna vara en chans för en mer differentierad
handel. Men för att gynna stadskärnorna och ge närservicen en chans måste vi
här överväga en restriktiv politik för stormarknadsetableringar också i
Sverige.
En restriktiv politik för etablering av stormarknader kan se ut på olika sätt.
Direkt etableringsförbud, villkor, krav på kommunalt samråd eller
restriktioner vad gäller öppettider eller varutbud. Några exempel:
Norska stortinget beslöt 1998 om ett femårigt stopp för etablering av stora
externa köpcentra. Beslutet innebär att under de närmaste fem åren kommer
inga köpcentra större än 3000 kvadratmeter att godkännas om de ligger
utanför tätorternas kärna.
Den danska plan- och bygglagen ändrades 1996 så att ny detaljhandel ska
lokaliseras till stadskärnorna. Nya etableringar i periferin kommer bara att
tillåtas för handel med skrymmande varor - vitvaror, byggmaterial, möbler
etc.
I Finland skall beslut om etablering av butiker större än 3000 kvadratmeter
föregås av obligatoriskt mellankommunalt samråd.
I Nordrhein-Westfalen krävs etableringstillstånd efter yttrande från
kommuner, regionala organ och branschorganisationer. Externa butikscentra
för dagligvaror förhindras i princip.
I Frankrike krävs att den som får etablera en stor livsmedelshall samtidigt
måste etablera en butik med 10 procent av den sökta butiksytan i intilliggande
bostadsområde.